FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon är just nu på rundresa till samtliga fem republiker i Centralasien. I förrgår kom han till Kirgizistans huvudstad Bisjkek för överläggningar med president Kurmanbek Bakijev och premiärminister Danijar Usenov. Han möttes av en liten skara demonstranter utanför FN-byggnaden (DN), bestående av människorättsaktivister och journalister, som protesterade mot de ökande inskränkningarna av press- och andra friheter under senaste tiden. Ban kommenterade saken på presskonferensen efteråt:
”For the UN, the protection of human rights is a bedrock principle. Quite frankly, recent events have been troubling, including those of the past few days.
As I told the President, all human rights must be protected. That includes free speech and freedom of the media.”
Enligt en FN-tjänsteman tog Ban ocksÃ¥ upp frÃ¥gan om pressfriheten nÃ¥got mer explicit under de slutna samtalen med utrikesminister Kadyrbek Sarbajev (”Hur svarar jag media pÃ¥ sÃ¥dana frÃ¥gor, och hur svarar du inför världen?”). De senaste dagarnas händelser som han nämner handlar bland annat om stängningen i veckan av den oppositionella tidningen Forum och en räd för att stoppa internetkanalen Stan TV (se ett intressant inslag om tillslaget här). Forum hade nyligen skrivit om turerna kring presidentens söner, framför allt yngste sonen Maksim Bakijev, som i höstas utnämndes till chef för det nyinrättade Centrala Kontoret för Utveckling, Investeringar och Innovationer. Evgenij Gurevitj, en kirgiziskfödd numera amerikansk medborgare, som anlitats av Bakijev som rÃ¥dgivare, anklagades nyligen av en domstol i Rom för pengatvätt i samband med ett enormt svindleri tillsammans med italiensk maffia, som skall ha förskingrat 2,7 miljarder dollar frÃ¥n italienska teleoperatörer.
Man har även börjat censurera internet genom att blockera oberoende nyhetssidor, som ferghana.ru och azattyk.org, den kirgiziska grenen av Radio Liberty. Ferghana.ru själva beskriver det i en ny artikel som att pressfriheten just under de senaste veckorna mött sitt öde i Kirgizistan.
I veckan hade Civil Rights Defenders (CRD) i Stockholm besök av Tolekan Ismajlova, som leder kirgiziska människorättsorganisationen Citizens against Corruption (CAC). Deras rapport för 2009 om människorättsläget i Kirgizistan kan läsas hos CRD.
Tolekan Ismajlova
Ismajlova framhÃ¥ller nÃ¥got som ofta inte framkommer tydligt i rapporteringen om Kirgizistan – att den sÃ¥ kallade ”tulpanrevolutionen” 2005, dÃ¥ Kurmanbek Bakijev efter folkliga protester tog över som president efter Askar Akajev, bara var en omorganisation inom nomenklaturan och hur mycket vad gäller öppenhet och mänskliga rättigheter i själva verket gÃ¥tt bakÃ¥t sedan dess. Det gäller inte minst sedan Bakijev omvaldes 2009 (efter kritik frÃ¥n OSSE om bl a orättvis mediebevakning inför valet). Hans parti Ak Zjol (ung ljusa stigen) har absolut majoritet i parlamentet efter senaste valet 2007.
För första gÃ¥ngen pÃ¥ länge ansluter sig Kirgizistan i Ã¥r till sina grannar i Centralasien och klassas bland ofria länder i Freedom House’ enkätbaserade uppskattning av politiska och mänskliga rättigheter (political rights resp civil liberties). Enligt CAC har pressen pÃ¥ människorättsaktivister ökat genom olika kontroller och övervakning av Nationella Säkerhetstjänsten (rysk förkortning SNB, arvtagare till delar av KGB). Liksom pÃ¥ andra hÃ¥ll inom OSS har lagändringar gjorts pÃ¥ sistone för att försvÃ¥ra arbetet för NGO:er. I Kirgizistan uppstod pÃ¥ 1990-talet en flora av inhemska och utländska aktörer, som verkade för olika mÃ¥l i samhället och ofta fick stöd utifrÃ¥n via olika bistÃ¥ndsprogram. Sett ur den synvinkeln är den senaste tidens mer restriktiva Ã¥tgärder en anpassning till den mer ”normala” situationen i Centralasien.
Mötesfriheten är ocksÃ¥ under hÃ¥rd press, vilket har resulterat i ett antal arresteringar och fängelsedomar. Att människor gÃ¥r ut och demonstrerar har varit ett relativt vanligt sätt att visa sitt missnöje i Kirgizistan. Misshandel i samband med demonstrationer har ocksÃ¥ ökat pÃ¥ sistone, liksom brutal behandling av journalister. Ett uppmärksammat fall var frilansjournalisten Almaz Tasjiev, som i fjol avled av skadorna efter polismisshandel i den ”sydliga huvudstaden” Osj, en storstad med stor befolkningsandel uzbeker, ett annat det dunkla mordet pÃ¥ journalisten Gennadij Pavljuk, som i december kastades ut med armar och ben bundna frÃ¥n en fönster i Almaty, Kazakstan. Senast i förrgÃ¥r misshandlades Abdelkaim Kangeldiev, ledare för en människorättsorganisation i Osj, av okända män utanför sitt hem.
Korruptionen är ocksÃ¥ mycket utbredd och läget har försämrats sedan Bakijev kom till makten. Enligt Transparency Internationals senaste rapport ligger landet pÃ¥ plats 162 i världen. Regeringen har vidtagit vissa Ã¥tgärder för att förbättra situationen och affärsklimatet, men kritiker hävdar att de i själva verket har syftat till större maktkoncentration och kontroll över pengaflödena – som inrättandet av Maksim Bakijevs nya organisation.
För inte särskilt länge sedan var Kirgizistan västvärldens demokratiska hopp i Centralasien. Landet hade inledningsvis fria val, blev medlem av WTO och närmast en experimentverkstad för introduktion av marknadsekonomiska åtgärder. Dessutom utvecklades, med stöd från Västeuropa och USA, en lång rad människorättsorganisationer inom olika samhällssektorer och media, som ansågs som fria inte bara i jämförelse med de centralasiatiska grannarna, utan i hela OSS.
Men kombinationen av att de ekonomiska hoppen inte har infriats – även om Kirgizistans ekonomi växer är man starkt beroende av utländska lÃ¥n och bidrag frÃ¥n gästarbetare – och att västmakterna i slutänden nu trots allt ofta prioriterar energitillförsel och säkerhet i sina relationer med Centralasien, liksom Rysslands svar pÃ¥ den amerikanska närvaron, har gradvis förskjutit förutsättningarna. Grannländerna, inte minst det hÃ¥rt styrda Uzbekistan, utövar ett starkt tryck pÃ¥ landet, bland annat vad gäller kontroll av islamistiska rörelser (se ocksÃ¥ tidigare inlägg) och energipolitik – Kirgizistan är bl a beroende av uzbekisk gas, nÃ¥got man försöker motverka genom att bygga ut vattenkraften, vilket det nedströms belägna, mycket bevattningsberoende Uzbekistan i sin tur kraftigt motsätter sig. Men man är ocksÃ¥ i samtliga grannländer mycket angelägen om att det inte skall bli nÃ¥gra fler ”blomsterrevolutioner” i regionen. De senaste mÃ¥nadernas och veckornas utveckling ser mest ut som ännu ett bevis pÃ¥ att Kirgizistans tid som demokratiskt undantagsfall i Centralasien är över.
