Kinas president i Uzbekistan på statsbesök

Karta över Uzbekistan

Kinas president Hu Jintao avlägger ett officiellt statsbesök hos president Islam Karimov i Tasjkent. Besöket sker i samband med att Shanghai Cooperation Organization (SCO) skall hålla sitt årliga statschefsmöte som 2010 hålls i den uzbekiska huvudstaden. Förhållandet mellan Kina och Uzbekistan är gott och den kinesiska principen att aldrig kritisera varandras interna angelägenheter passar president Karimov utmärkt. Handeln mellan Uzbekistan och Kina uppgår till ungefär två miljarder amerikanska dollar och har ökat kraftigt de senaste åren. För två auktoritära regimer är den här typen av besök ett sätt att befästa och bekräfta relationerna mellan länderna. Kineserna är mycket noga med att inte åsidosätta ledare av Karimovs typ. För Uzbekistan är det viktigt med goda relationer till mäktiga länder som kan ge tydliga fördelar för landet i umgänget med USA och EU. Upptrappningen av kriget i Afghanistan är ett annat trumfkort för president Karimov.

Relationerna handlar främst om energi, handel och säkerhet. I december 2009 öppnades en ny gasledning mellan Turkmenistan och Kina som går via Uzbekistan och Kazakstan. Just nu pågår utbyggnaden av det andra röret för att dubbla kapaciteten till 2011. Här handlar det om att säkerställa goda relationer till Uzbekistan och erbjuda landet att exportera om det skulle bli uzbekisk gas tillgänglig i framtiden. Kinas behov av alternativ till kol är närmast omättliga. Handeln med Uzbekistan är fortfarande blygsam men genom mjuka krediter från Kina har bland annat lok levererats till den uzbekiska järnvägen. Bomull är en annan viktig importvara från Uzbekistan för Kina. Satsningar på utbyggnad av infrastruktur för att underlätta handelsutbytet sker redan indirekt genom kinesiska vägbyggen i Xinjiang och stöd till infrastruktur i Kirgizistan och Tadzjikistan.

En av de viktigaste frågorna för Kina är samarbetet kring säkerhet i regionen. Kampen mot de tre onda: terrorism, separatism och extremism som Uzbekistan och Kina enades om känns igen från den inrikespolitiska retoriken i Kina. Det är vad oppositionella i Tibet och Xinjiang brukar anklagas för. Kina och Uzbekistan delar också på officiell nivå en mycket stark misstro mot alla  former av islam som avviker från den av regimen sanktionerade. Andra områden som ligger kineserna varmt om hjärtat är säkerheten på världsutställningen i Shanghai som pågår till 31 oktober 2010 och säkerheten på de asiatiska spelen i Guangzhou (Kanton) under november 201o, vilket också nämndes i den officiella kommunikén. Varje sida får med sina hjärtefrågor men denna gång verkar det som kineserna hade flest. Ett besök som skall noteras och läggas till handlingarna som en av många pusselbitar i ländernas relationer.

Offensiven i Kandahar uppskjuten – Nato söker stöd på talibanernas hemmaplan

Karta över Afghanistan

I samband med ett försvarsministermöte på Natohögkvarteret i Bryssel uttalade sig Stanley McChrystal, befälhavaren för de internationella styrkorna, ISAF (International Security Assistance Force) om de förestående operationerna i Kandaharprovinsen i Afghanistan. Behovet av att ha ett starkt lokalt stöd innan några operationer inleds betonas nu av såväl ISAF som president Karzai. Operationerna kommer därför att försenas eftersom det önskade lokala stödet saknas, se VG. Det tycks därmed som den konsultation mellan Nato och lokala ledare som hölls i april får konsekvenser för de militära operationerna i området. Det har tidigare antagits att offensiven i Kandahar skulle inledas under sommaren men general McChrystal angav inga tidsramar.

Talibanerna verkar också ha begått två allvarliga misstag under de senaste dagarna som kraftigt kan undergräva det lokala stödet. Det första handlar om ännu obekräftade uppgifter att en sjuårig pojke skulle ha avrättats som spion, se VG. President Karzai har kraftigt fördömt dådet som inhumant och ett brott mot mänskligheten. Det andra misstaget var den bomb som sprängdes av en självmordsbombare igår kväll i Arghandab i Kandaharprovinsen på en bröllopsfest då 40 människor dog och över 70 människor skadades, se VG och SvD. Talibanerna har förnekat all inblandning i dåden.

Kandahar har stor symbolisk betydelse för talibanerna och de kommer inte att ge upp provinsen utan strid. Det var här rörelsen firade sin första segrar och det var från Kandahar som ledaren för talibanerna, Mullah Omar, ledde Afghanistan under talibanstyret 1996-2001. Mullah Omar valde att inte flytta till Kabul och även al-Qaidaledaren Usama Bin Ladin skaffade hus i Kandahar. Den afghanska regeringen kontrollerar med de internationella styrkornas hjälp städer och större byar samt Kandahars flygplats. På landsbygden är läget annorlunda och talibanrörelsen har ett starkt stöd, speciellt i de södra och östra delarna på gränsen till den pakistanska provinsen Baluchistan. Områdena på den pakistanska sidan befolkas av pashtuner som också har en betydande närvaro i den baluchiska huvudstaden Quetta.

De pashtunska delarna av den pakistanska provinsen Baluchistan antas vara ett av de viktigare gömställena för talibanrörelsen i Afghanistan. Här kan man träna och återhämta sig hos sina etniska bröder. Quetta är en av de städer där det ryktas att Mullah Omar och Usama Bin Ladin skulle uppehålla sig. Det påstås till och med att det finns något som ibland kallas Quettashuran (Quettarådet) som leder talibanernas operationer. Detta avvisas bestämt av den pakistanska regeringen i Islamabad. Talibanerna i Quetta är huvudsakligen aktiva i Afghanistan så det finns få incitament för den pakistanska militären att lägga resurser på operationer mot talibanerna i området, situationen är helt annorlunda i FATA (Federala stamområden), se tidigare inlägg, längre norrut.

I ljuset av den nya militärstrategi som syftar till att i än högre grad undvika civila offer och att ha de afghanska stamledarna med sig är det naturligt att operationerna går långsammare. Ett problem i sammanhanget är att president Barack Obama sagt att de amerikanska styrkorna skall minska från juli 2011 och det därför kan finnas ett incitament att försöka förhala kampanjerna för de pashtunska ledare som tycker sämre om utländska trupper än talibaner. Något som säkert ter sig som ett val mellan pest och kolera för många ledare. Det är dessa ledare som den afghanska regeringen måste vinna över om kampen mot talibanerna skall bli framgångsrik.

FATA – OmrÃ¥det har övergivits av Pakistans regering

FATA (Federally Administered Tribal Areas) i Pakistan

Under senare år har det ibland rapporterats om områden i Pakistan där den pakistanska regeringen tycks sakna kontroll och den 10 juni 2010 har Amnesty International i en rapport satt fokus på hur styret av området sköts av lokala ledare, se DN och VG. Det område som oftast avses brukar kallas FATA, Federally Administered Tribal Areas (Federalt Administrerade Stamområden) och ligger i nordvästra Pakistan, väster om den provins som brukar förkortas NWFP, North West Frontier Province (Nordvästra gränsprovinsen). FATA har traditionellt alltid styrts av de lokala pashtunska ledarna. Området består av sju stamområden och sex gränsregioner och har cirka tre och en halv miljon invånare.

Reglerna för hur FATA styrs går fortfarande i hög grad tillbaka på en lag från 1901 som stiftades under den brittiska tiden. Då som nu hade centralregeringen svårt att kontrollera de pashtunska stammarna och britterna valde en pragmatisk lösning där styret av området överlämnades till de lokala ledarna mot att dessa ledare garanterade lugn i det som idag kallas FATA. Det anmärkningsvärda är att Pakistan som blev självständigt 1947 inte har ändrat på dessa regler utan denna gamla brittiska lag gäller fortfarande.

Lagen innebär att det endast är Pakistans president som kan styra i området. Presidenten styr med hjälp av den utnämnde guvernören för NWFP (Nordvästra gränsprovinsen) i FATA. Guvernören använder i sin tur sekretariatet för FATA i Peshawar för den löpande administrationen av området. På lokalplanet representeras den offentliga makten av så kallade politiska agenter. Grundproblemet för området är att normal offentlig service som polis, domstolsväsende och lokal administration till stora delar saknas. Det har lett till att utbildningsnivån är mycket låg och endast cirka 20 % av befolkningen antas vara läskunnig. Befolkningen i FATA har ingen representation i den Nordvästra gränsprovinsens parlament och det var endast 1997 som de fick direkt rösträtt till Pakistans parlament.

Traditionellt styrdes FATA av lokala stormän med hjälp av den muslimska rätten, sharia, den pashtunska sedvänjan, pashtunwali, samt efter eget huvud. Under senare år har området blivit ett centrum för internationella terrorister samt för såväl afghanska som pakistanska talibaner som i allt högre grad har kommit att ta över styrelsen av området. Dessa nya radikala element har fört regelrätta strider med den gamla stameliten om makten i delar av FATA och har kunnat utnyttja befolkningens missnöje med avsaknaden av offentlig service i området. Den pakistanska armén har genomfört flera kampanjer i olika stamområden men kampanjerna har varit begränsade och har hittills inte på allvar rubbat de nuvarande makthavarna. USA skickar också ofta in sina drönare, obemannade luftfarkoster, vilka ibland lyckas döda en al- Qaida eller talibanledare men också leder till civila offer.

Speciellt de södra områdena i FATA, Norra och Södra Waziristan, har blivit kända som betydande centra för al-Qaida som tros ha träningsläger i området och kanske flera tusen internationella krigare, araber, centralasiater, kinesiska muslimer och tjetjener från Ryssland. Under senare år har också den gren av talibanerna som är inriktad på terrorverksamhet i Pakistan, TTP, Tehrik-i-Taliban Pakistan (översättning: Pakistans studentrörelse) under ledning av Hakimullah Mehsud haft sitt högkvarter i södra Waziristan. Det torde vara tydligt för alla och envar att innan den pakistanska regeringen tar kontroll över FATA och börjar ta sitt ansvar för lag och ordning samt normal civil administration kommer konflikten i Afghanistan och talibanernas verksamhet i Pakistan inte gå att lösa.

SCO statschefsmöte i Tasjkent

10 juni 2010till11 juni 2010

SCO, Shanghai Cooperation Organization, består av Kazakstan, Kina, Kirgizistan, Ryssland, Tadzjikistan och Uzbekistan. Statschefsmötet är SCO:s högsta beslutande organ. Vid detta möte blir det debut för Roza Otunbayeva som är tillförordnad ledare i Kirgizistan. Indien, Iran, Mongoliet och Pakistan har status som observatör i organisationen. En av de viktigaste punkterna under mötet i Tasjkent blir att fatta beslut om hur organisationen skall välja in nya medlemmar i framtiden. Bland annat Pakistan har uttryckt önskemål att få bli full medlem i SCO.

Kinesiskt statsbesök i Uzbekistan

09 juni 2010till11 juni 2010

Den kinesiske presidenten Hu Jintao avlägger ett officiellt statsbesök i Uzbekistan hos president Islam Karimov. Syftet är att stärka de bilaterala förbindelserna och samarbetet i internationella organisationer, främst SCO.