FN-rapport om läget i Afghanistan

Karta över Afghanistan

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon överlämnade den 18 juni 2010 en kort rapport till säkerhetsrådet om läget i Afghanistan under de tre gångna månaderna. Rapporten beskriver främst FN:s det vill säga UNAMA:s (United Nations Assistance Mission to Afghanistan) verksamhet i landet, se UNAMA.

Rapporten börjar med en beskrivning av den försämring av säkerhetsläget som skett i Afghanistan jämfört med samma tid förra året. Säkerhetsrelaterade händelser främst väpnade sammanstötningar och hemmagjorda bomber (IED, Improvised Explosive Device på engelska) har nästan fördubblats och drabbar såväl civila som de internationella styrkorna (ISAF, International Security Assistance Force), se DN, VG och SDS. Det avspeglar dels en ökad aktivitet från talibanernas sida men också att ISAF nu genomför operationer i sydöstra delen av landet, i provinserna Helmand och till viss del i Kandahar, där motståndet är mycket hårdare än i norr. Antalet självmordsbombare har uppgått till cirka tre per vecka även det en kraftig ökning. Många av självmordsattackerna är också bättre planerade och svårare att upptäcka än tidigare vilket tyder på att lokala talibaner lärt sig mer avancerade metoder av terroristnätverket al-Qaida. Antalet mord mot civilpersoner som på något sätt har anknytning till den afghanska administrationen har ökat och uppgår till sju i veckan. De flesta mord begås i söder och sydöst. Antalet trupper i ISAF uppgick i mitten av april 2010 till 102 500 man men antalet förväntas öka betydligt under de kommande månaderna då USA kraftigt ökar sin militära närvaro i Afghanistan.

FN:s 8:e generalsekreterare, Ban Ki-moon

Ban Ki-moons rapport berättar ocksÃ¥ om det arbete som pÃ¥gÃ¥r med förberedelser inför parlamentsvalet i Afghanistan den 18 september 2010. I valet till underhuset, Wolesi jirga, väljs 249 ledamöter varav minst 68 skall vara kvinnor. Valet sker i enmansvalkretsar i samtliga Afghanistans 34 provinser. Tio platser tillfaller Kuchinomaderna som väljs frÃ¥n en gemensam nationell lista. Wolesi jirgan är den viktigaste kammaren i Afghanistans parlament med huvudansvar för lagstiftningen. Mandatperioden är fem Ã¥r. Under nomineringsprocessen den 20 april – 6 maj nominerades inte mindre än 2 635 kandidater varav 400 var kvinnor en förbättring med drygt 70 sedan 2005, dÃ¥ förra valet hölls. Ordförande i valkommissionen har utsetts och även sammansättningen av kommissionen som skall behandla klagomÃ¥l mot valresultatet är nu klar. Arbete pÃ¥gÃ¥r med att etablera valkommissioner ute i landet. Fortfarande saknas sÃ¥dana i tolv provinser.

Rekryteringen till ANA, Afghanistans nationella armé, och ANP, Afghanistans nationella polis, fortgår enligt planerna och målsättningen är att armén skall uppgå till 134 000 man och poliskåren till 109 000 man i oktober 2010. En samordning av träningen av poliskåren mellan EU och Nato pågår för att öka effektiviteten. Detta är en del i den internationella strategin att försöka överföra en allt större del av ansvaret för säkerheten inom landet på afghanerna själva.

UNAMA är också aktivt involverat i att samordna biståndsinsatserna såväl inom den afghanska administrationen som mellan olika biståndsgivare. Rapporten pekar på problemet med att en så liten del av det internationella biståndet går via den afghanska regeringen. Fortfarande slussas 80 % av biståndet utanför den afghanska statens kontroll vilket allvarligt försvårar samordningen och effektiviteten av biståndsinsatserna. Till generalsekreterarens nye representant i Afghanistan har den svensk-italienske diplomaten Staffan de Mistura utsetts från den 1 mars 2010. Han efterträder norrmannen Kai Eide som innehaft posten 2008-2010.

Den 20 juni som FN har utlyst som den internationella flyktingdagen kan det vara på sin plats att tänka på de två miljoner afghanska flyktingar som fortfarande finns kvar i Pakistan och på många sett fortfarande är marginaliserade med små möjligheter till utbildningen eller en dräglig ekonomisk framtid och därför lätt kan lockas till olika former av religiös extremism. Många unga från Afghanistan och Pakistan riskerar att försöka fly till Västeuropa för att försöka få ett bättre liv, se VG.

Kritisk vecka i Kirgizistan

Karta över Kirgizistan

Kirgizistan går in i en avgörande vecka för landets framtid. Söndagen den 27 juni skall landet hålla en folkomröstning om en ny konstitution. Detta skall ske trots att landets södra delar så sent som för några dagar sedan skakades av en etnisk konflikt mellan kirgizer och uzbeker. Säkerhetsläget är fortfarande spänt och 400 000 av landets medborgare, de flesta uzbeker, befinner sig på flykt. Den provisoriska regeringen under Roza Otunbajeva satsar nu allt på ett kort för att skaffa sig legitimitet och få igång den politiska processen i landet. Det finns starka demokratiska och praktiska invändningar mot att genomföra omröstningen. Om valet skall ha någon chans att ses som legitimt måste den provisoriska regeringen snabbt förbättra informationen till den uzbekiska minoriteten i landet och tillåta nyhetssändningar på uzbekiska igen. Regeringen som saknar representanter för någon av landets etniska minoriteter har sedan april visat en oförmåga att beakta minoritetsproblemen i Kirgizistan.

Redan innan de etniska oroligheterna fanns det allvarliga invändningar mot hur folkomröstningen skulle genomföras. Regeringen har valt att baka ihop tre frågor till en och det är endast möjligt att säga ja eller nej till förslaget i sin helhet. De tre frågorna är antagandet av en ny konstitution som skall minska presidentens makt och införa parlamentarism i Kirgizistan, att godkänna att Roza Otunbajeva fortsätter att vara president i Kirgizistan till och med utgången av 2011 och att författningsdomstolen skall avskaffas. Speciellt allvarligt i ljuset av de senaste tio dagarnas händelser är att det en vecka innan omröstningen inte finns en officiell översättning av den nya konstitutionen till uzbekiska. Ytterligare en faktor riskerar att underminera folkomröstningens legitimitet. Det krävs nu bara att 30 % av landets knappt 3,2 miljoner röstberättigade deltar i valet för att förslaget skall antas.

Säkerhetsläget fortsätter att vara kritiskt och det är fortfarande oklart vilken kontroll regeringen har över polisen i södra Kirgizistan. Arresteringen och misshandeln av den uzbekiske förkämpen för mänskliga rättigheter Azimjan Askarov, som försökt dokumentera polisens och säkerhetsstyrkornas övergrepp, sänder en oroväckande signal liksom rapporterna att många uzbeker fortfarande är livrädda att lämna sina hem och söka hjälp. Att se till att den internationella hjälpen når fram till alla borde naturligtvis vara prioritet nummer ett, se GP. En annan potentiell fara för Kirgizistan är att landet saknar kapacitet att hantera en större protest i norra delen av landet eftersom alla resurser nu är koncentrerade i söder. Vissa forskare har också varnat för den instabilitet som kan skapas om återvändande flyktingar försöker sig på att hämnas, se VG.

Den provisoriska regeringen har de senaste dagarna skruvat upp retoriken och anklagat förre presidenten Kurmanbek Bakijev och hans son Maxim Bakijev som de främst ansvariga för att ligga bakom upploppen i södra delen av landet. Något som Kurmanbek Bakijev, som befinner sig i landsflykt i Vitryssland, och Maxim Bakijev som sökt politisk asyl i Storbritannien, båda bestämt avvisat. Det vore bättre om större resurser satsades på att dokumentera de övergrepp som bevisligen begåtts av kirgiziska poliser och säkerhetsstyrkor. Att förövare ställs inför rätta och straffas är helt avgörande för att en försoning skall kunna komma till stånd mellan kirgizer och uzbeker. Större energi borde också läggas på att övervaka och ersätta korrupta politiker och tjänstemän i söder och att säkerställa att nödhjälpen når fram även till uzbeker.