Attack mot Natobas i Jalalabad i Afghanistan

Karta över Afghanistan

På morgonen den 30 juni attackerades Isaf-basen utanför Jalalabad, drygt tolv mil från Kabul, i Afghanistan av talibanstyrkor i området. Basen attackerades med en bilbomb vid ingången samt granater som sköts mot flygfältet. Enligt talibanernas talesman Zabiullah Mujahid deltog sex personer i attacken. Ingen av dessa lyckades ta sig in på basens område. Enligt andra uppgifter har åtta talibaner dödats samt två serviceanställda på flygbasen. Liknande attacker har utförts mot baserna i Bagram utanför Kabul och i Kandahar, se DN, SvD och VG. Attacken kommer dagen efter utfrågningen av den nye befälhavaren för styrkorna i Afghanistan David Patraeus i Senatens försvarsutskott (Armed Services Committee).

David Petraeus varnade i utfrågningen för att striderna kommer att bli intensivare under den kommande tiden och att talibanerna fortfarande hade en betydande styrka i många områden i Afghanistan. Ett tema vid utfrågningen gällde kvalitén på soldaterna i den afghanska armén och i vilken utsträckning dessa soldater kunde användas vid den förestående offensiven i Kandaharprovinsen. David Petraeus svarade att han naturligtvis önskade använda afghanska soldater och att hela idén med strategin om upprorsbekämpning (counter insurgency stratgey (COIN)) är att afghanerna skälva skall ta ansvar för säkerheten.

Det är då intressant att afghanska källor som BBC talat med uppger att precis det motsatta tycks vara på gång i Jalalabad. Där är det nu Isaf-styrkorna som leder arbetet med att göra området säkert och inte den afghanska militären. Träningen av den afghanska armén är en av nyckelfrågorna för David Petraeus som berättade att betydande resurser nu satsas på detta. Bland annat har antalet instruktörer nu utökats kraftigt så att det nu finns en instruktör för 30 afghanska soldater.

Ett annat spörsmål vid utfrågningen i Senaten var datumet för inledandet av ett tillbakadragande som satts till juli 2011. Här förelåg olika tolkningar från demokrater och republikaner. Demokraterna menade att datumet var tänkt som ett sätt att få afghanerna att skärpa sig. Republikanerna menade att det var oklokt att sätta ett datum. David Petraeus förklarade att datumet tillkommit hösten 2009 och att det grundades på den prognos man då hade gjort om läget i landet. Det är med all säkerhet ett första steg i att tona ned betydelsen av tillbakadragandet i juli 2011. David Petraeus framstår som en betydligt bättre diplomat än Stanley McChrystal och kommer säkert inte begå samma misstag. General Petraeus tar över befälet i Afghanistan när Isaf har lidit sina största förluster under en månad sedan 2001. Över 100 soldater dog under juni 2010. Krigströttheten breder ut sig i USA liksom frustrationen över Hamid Karzais administration och den utbredda korruptionen. USA måste nu verkligen sätta press på Pakistan att ta itu med talibanernas baser i landet. Alternativet, det vill säga en långtgående överenskommelse mellan regeringen i Kabul och afghanska oppositionsgrupper i Pakistan, ter sig oklokt.

En bok om Centralasiens historia

Bokrecension. För den som vill försöka förstÃ¥ Centralasiens historia i ett längre perspektiv finns det inte sÃ¥ mÃ¥nga böcker att välja pÃ¥. Jag skulle vilja rekommendera boken: ”A History of Inner Asia” av Svat Soucek utgiven av Cambridge University Press Ã¥r 2000, 369 sidor. Boken ger en god översikt av Centralasiens historia frÃ¥n Kökturkarna pÃ¥ 500-talet till upplösningen av Sovjetunionen. Soucek inleder boken med en geografisk introduktion som sätter in regionen i ett sammanhang sÃ¥väl geografiskt som kulturellt. Växelverkan mellan nomader och bofasta samt den mängd olika namn pÃ¥ ett antal sprÃ¥k som förekommer i regionen introduceras.

Styrkan i Souceks bok ligger i den systematiska och detaljerade genomgången av området mellan de stora floderna Amu-Darja och Syr-Darja, ett område som historiskt brukar kallas för Transoxanien i väst och Mawarannahr av araberna. Soucek beskriver de olika turkiska grupperna som passerade området från öster mot väster i ett militärt och kulturellt perspektiv. Arabernas spridande av islam en rörelse som gick i motsatt riktning från väst mot öst är ett annat centralt tema. Han försummar inte heller den viktiga roll som den islamiska mystiken, sufismen, hade i området som religionsspridare och kulturbärare. Behandlingen av mongoltiden är mycket koncentrerad och kanske i kortaste laget men i en sammanfattande historia finns alltid problemet med begränsat utrymme. Jag uppskattar att Soucek ändå ibland ger utrymme i boken åt originalcitat från kökturkiska runinskrifter och olika urkunder för islamiska välgörenhetsinrättningar, waqfnama. Detta ger en viktig samtidskontakt. Boken innehåller också korta kapitel om Xinjiang och Mongoliet men dessa håller inte samma kvalitet som framställningen av Transoxanien.

Svat Souceks bok är den bästa introduktionen som jag har hittat pÃ¥ engelska men den är i vissa kapitel sÃ¥ rik pÃ¥ namn att läsbarheten sätts ned. Man fÃ¥r ibland anstränga sig för att se helheten i framställningen. Ett annat problem med boken är naturligtvis att den inte behandlar omrÃ¥dets antika historia med bland annat Alexander den Stores krigstÃ¥g i Centralasien eller den intressanta period när skyterna var härskare pÃ¥ den euroasiatiska stäppen. ”A History of Inner Asia” ger mycket tillbaka för den läsare som tar sig tid att verkligen läsa boken och kanske är det först vid en omläsning som man till fullo inser hur mycket boken faktiskt innehÃ¥ller. Den kan även tjäna som en utmärkt uppslagsbok för den historiskt intresserade. Jag rekommenderar som sagt  Svat Soucek men man skall inte vänta sig en helt enkel läsning.