Forum Eurasien

Vintern på väg i Osj

Osj, Kirgizistan

I morse låg det is på vattenpölarna i Osj efter gårdagens ihärdiga regnande. Det verkar nu som om vädret har slagit om och vintern är i antågande.

Uppbyggnaden pågår av de bostäder och butiker som förstördes i de upplopp mellan etniska kirgizer och uzbeker som skakade staden i juni. UNHCR uppskattar att omkring 1700 byggnader totalförstördes.

Enligt officiella siffror har 37 000 människor flytt sina hem, enligt UNHCR rör det sig om 400 000. Många befinner sig fortfarande på flykt inom och utanför landet, men flera har börjat återvända.

Den ekonomiska situationen tvingade redan före krisen många män i arbetsför ålder att söka sig utomlands för att kunna försörja familjen. Det gör att det nu råder brist på kunniga byggnadsarbetare och hantverkare. På många ställen syns därför högar av tegelsten och isoleringsmaterial, till stor del levererade av internationella hjälporganisationer, t ex Danish Refugee Council under UNHCR:s koordinering. De tillfälliga bostäder som byggs för varje familj är på 28 kvm.

Stämningen i staden är fortfarande tryckt. Sorg, rädsla och hämndbegär finns kvar under ytan, men det finns också ett starkt engagemang för att färdigställa återuppbyggnaden i tid inför vintern. Tiden börjar bli knapp.

OSJ I OKTOBER (visa bildspel)

1 Comment

Henrik Hallgren, oktober 22nd 2010 | Tags: etnisk konflikt, Kirgizistan, Osj
Posted in Kirgizistan

Politiken tillbaka på gatorna i Kirgizistan

Bisjkek

Det har gått en dryg vecka sedan parlamentsvalet, som av OSSE och andra observatörer beskrevs som i stort sett rättvist och väl genomfört – det öppnaste och på flera sätt mest demokratiska valet hittills i något land i Centralasien.

Men fortfarande har inte vanligt folk fått så mycket mer hum om hur det framtida styret kommer att se ut. Framför allt har flera jag talat med varit frustrerade över att flera politiker väljer att hålla tyst efter valet, vilket tolkas som att man väntar och ser åt vilket håll trenden skall gå. Det spekuleras mest i en koalition mellan nationalistiska Ata-Zjurt, som oväntat blev största parti, Ar-Namys, lett av veteranen Felix Kulov, och Omurbek Babanovs Respublika, som efter en påkostad valspurt tog sig in i parlamentet. Se tidigare inlägg (1, 2) för lite mer info om de olika partierna.

Butun Kyrgyzstans anhängare samlas i Bisjkek

Några som inte kom in var partiet Butun Kyrgyzstan (Enade Kirgizistan), som leds av Adachan Madumarov och liksom Ata-Zjurt är att betrakta som kirgiznationalistiskt. Madumarov var sekreterare i säkerhetsrådet under störtade presidenten Bakijev. Partiet fick 4,84%, bara 0,16% ifrån femprocentsspärren.

Men det hela görs kontroversiellt av att deras anhängare anser att centrala valkommissionen (läs: interimsregeringen) har fuskat med siffrorna för att partiet inte skall komma in i parlamentet. Det är dock inte fråga om fusk vid sammanräkningen och trots att det skrivs så i flera medier har Butun Kyrgyzstan inte begärt någon omräkning av rösterna. Det man protesterar emot är att det efter valet ”dök upp” 200 000 nya väljare i röstlängden, människor med rösträtt som inte fanns med bland de ca 2,8 miljoner registrerade väljarna före valdagen. Eftersom procenttalen räknas utifrån det totala antalet röstberättigade hamnar Butun Kyrgyzstan i eller utanför parlamentet beroende på hur man räknar.

Det hela har förvärrats av valkommissionens tvetydiga uppträdande. Efter att först ha sagt att rösträkningssystemet inte kunde ha några brister har man sedan gått med på att samla in röstlängderna från olika delar av landet för kontroll – något som hittills inte har gjorts ordentligt. Under tiden har Butun Kyrgyzstans anhängare tagit till gatorna för att protestera. Både i den ”sydliga huvudstaden” Osj, som är starkt polariserad sedan hundratals omkom i sammanstötningar mellan etniska kirgizer och uzbeker i juni, och i Bisjkek har man samlats till protester. Igår syntes några hundra demonstranter på gatorna i Bisjkek i en fredlig demonstration. Partiets ledare har dock sagt att man skall fortsätta ”till slutet” eller tills man kommer in i parlamentet och antydde att man kommer att ”byta ut” den regering som fattar en felaktigt beslut. Det verkade också som om folk från landsorten anslutit – eller bussats in – för att demonstrera.

Anhängare till Butun Kyrgyzstan samlas på tisdagen

Från två av de övriga partierna som förväntas vara med i regeringsbildningen, och som liksom Butun Kyrgyzstan företräder stark presidentmakt, kommer olika signaler. Dels vill man inte ifrågasätta det egna positiva resultatet, dels talas det om att partiernas anhängare skall ansluta till demonstrationerna under onsdagen. Igår var Amerikanska Universitetet, som ligger intill parlamentet Zjogorku Kenesj, stängt på grund av demonstrationen.

Det pågår även en annan demonstration i Bisjkek för närvarande. Det är anhöriga till de människor som fick sätta livet till under revolutionen i april, offer för kulor från styrkor under avsatte president Bakijevs befäl. De kräver att valresultatet ogiltigförklaras, eftersom personer från Bakijevs administration, som man anser är ansvariga för mord, nu är tillbaka i parlamentet (partiet Ata-Zjurt betraktas av många som en reinkarnation av den förra regimen).

Porträtt och plaketter med namnen på de döda från aprilrevolutionen

De har satt upp banderoller runt Vita huset (regeringsbyggnaden) och räknar inte mer än något hundratal demonstranter, men verkar också bli fler för varje dag. De kallar sig Meken Sjeyitteri (Fosterlandets martyrer) och Aikol Ala-Too (Grönskande Ala-Too-bergen) och det spekuleras i om de får stöd från något håll, förslagsvis interimsregeringen, som ser sig som upprätthållare av den demokratiska revolutionen mot Bakijev.

Ett antal poliser fanns på plats när de två grupperna möttes utanför Vita huset under gårdagen, men det gick då lugnt till.

Centrala valkommissionen är sysselsatt med de överklaganden som har kommit in, men väntas snart komma med ett slutbesked. Det är också viktigt att både de och regeringen med Roza Otunbajeva i spetsen kommer med klara och otvetydiga besked och det helst snart. Avsaknaden av handlingskraft var en av anledningarna till att oppositionen, som utlovar starkt centraliserad makt, segrade i valet och varje dag utan besked riskerar att stärka gatans makt.

Med alla tidigare knutar fortfarande olösta är samhället i Kirgizistan starkt polariserat och den nyvunna parlamentariska demokratin står på mycket bräcklig grund.

"Vi är för fred och samförstånd. Nej till Tascismen!" (en anspelning på största partiet Ata-Zjurts ledare Tasjijev)

No Comments

Henrik Hallgren, oktober 20th 2010 | Tags: Butun Kyrgyzstan, Kirgizistan, parlamentsval, Zjogorku Kenesj
Posted in Kirgizistan

Lugn valdag i Kirgizistan, men oklart framöver

Bisjkek, Forum Eurasien

Parlamentsvalet i Kirgizistan får i stort sett godkänt i OSSE/ODIHR:s preliminära rapport. Vissa problem med framför allt uppblåsta röstlängder och vid rösträkningen noterades, men valet ses ändå som ett steg framåt. Det har däremot som väntat inkommit ett antal protester till centrala valnämnden, som skall beaktas innan det slutliga resultatet blir klart. Det förekom heller inga större ordningsstörningar under valdagen, inte ens i det spända Osj. Här i Bisjkek verkar inte de utposterade frivillgardena ha haft mycket att göra.

Frivilliggarde på stan i Bisjkek

Med drygt 97% av rösterna räknade ser det ut som om fem partier kommer in i parlamentet, Zjogorku Kenesj, i Kirgizistan. Så här såg det ut vid 18-tiden (14 svensk tid):

Ata Zjurt 8,7%, Socialdemokraterna (SDPK) 8,2%, Ar-Namys 7,6%, Respublika 7,1%, Ata Meken 5,7%. Övriga partier verkar inte klara femprocentsspärren.

De låga talen kommer sig av att procenttalen utgår från det totala antalet röstberättigade. Förutom femprocentsspärren i hela landet måste partierna få 0,5% i varje provins, men de hundratal röster som krävs har de stora partierna antagligen sett till att mobilisera tidigt. Valdeltagandet var 56,6% eller 1,61 miljoner, vilket man får se som högt i ett land som skakats av flera oroligheter och säkerhetsproblem under senaste halvåret och där man nu utsatts för en valkampanj under flera månader, som säkert tröttat ut många.

Valdeltagandet i provinserna låg på ungefär samma nivå, förutom intressant nog i den sydliga staden Osj, där hela 66,3% röstade. Efter händelserna i juni, då hundratals dog i etniska motsättningar, har Osj varit en starkt polariserad stad. Det lokala styret har använt sig av en kombination av kirgiznationalistisk retorik och hårda metoder för att hålla ordning. Här har Ata Zjurt, i vissa avseenden arvtagare till den störtade Kurmanbek Bakijevs regim, ett starkt fäste. Det finns rapporter om att de har tagit ett så starkt grepp att även etniska uzbeker väljer att rösta på dem mot interimsregeringen, som endast anses företräda norra delarna av landet.

Vad kan väntas för regeringsalternativ från detta? Man kan konstatera att de partier som associeras med interimsregeringen inte har gjort ett speciellt bra val. Ak Sjumkar, lett av Temir Sarijev, kommer inte ens in och Ata Meken med en av landets allra mest rutinerade politiker i spetsen, Omurbek Tekebajev, får sägas ha uppnått ett oväntat dåligt resultat. Tekebajev utsattes för en smutskastningskampanj i slutskedet, framför allt från rysk tv, men om det var detta eller hans respons eller något annat som avgjorde låter jag vara osagt. President Roza Otunbajevas och Almazbek Atambajevs SDPK blir inte heller största parti, som det ser ut.

Mandatfördelningen är inte klar, men det är tänkbart att Ata Zjurt försöker komma överens med Felix Kulovs ryskvänliga Ar-Namys om att dela makten. Respublika, lett av affärsmannen Omurbek Babanov, har varit allestädes närvarande i valspurten och har gjort ett bra val. När de släppte sitt valprogram hette det att ”vår politiska organisation är den bredaste plattformen för att förena alla positiva krafter i landet”. Man har också valt att identifiera sig i opposition mot samtliga andra och satt bekämpandet av korruption som främsta mål. Ett klassiskt populistparti alltså. Nu kommer de antagligen att kunna ha ett finger med i regeringsbildningen.

Dagen efter

Men man måste komma ihåg att även om vissa partier associerats med interimsregeringen kan man inte tala om någon blockpolitik, utan det kommer att bli en förhandling om de viktiga posterna – talman, regeringschef, finansminister o s v. Det skulle också mycket väl kunna ge andra koalitionsmöjligheter med exempelvis Ar-Namys och partierna trogna interimsregeringen (något vissa ryska media verkar spekulera i – överhuvud taget syns de ha vikt mycken uppmärksamhet åt Kulov, som slutit någon form av samarbetsöverenskommelse med Förenade Ryssland, maktpartiet i Kreml).

Både Ata Zjurt och Ar-Namys har talat öppet om att åter stärka presidentmakten på parlamentets bekostnad – ett steg som i så fall skulle gå emot folkets vilja i folkomröstningen i juni när det parlamentariska systemet röstades igenom med klar majoritet. Men för många framstår säkerhet och stabilitet som viktiga ledord och det är ingen motsägelse i sig i att det framstod som rätt att rösta fram konstitutionen i det spända läget i juni, medan man nu tror på en stark hand.

Vissa spekulerar också, inte grundlöst skulle jag säga, i att resultatet är en starkt tecken på klyftan mellan nord och syd och interimsregeringens misslyckande att minska den under tiden sedan Bakijev störtades i april. Det kan om det vill sig illa bli en tydlig sprlittring inom parlamentet i en tid när att överbrygga de här klyftorna borde vara den viktigaste uppgiften för regeringen. Alternativet att utestänga Ata Zjurt från regeringsbildningen skulle också kunna skapa spänningar och nya risker för våldsmobilisering.

Centralasien har hållit sitt första godkända parlamentsval. Under de närmsta dagarna och veckorna kommer det att visa sig hur regeringen ser ut – och om resultaten accepteras av alla i det splittrade samhället Kirgizistan.

Se även DN, SvD och lyssna på SR.

No Comments

Henrik Hallgren, oktober 11th 2010 | Tags: Kirgizistan, parlamentsval, Zjogorku Kenesj
Posted in Kirgizistan

Kirgizistan röstar i avgörande val

Bisjkek, Forum Eurasien

Zjogorku Kenesj, Kirgizistans parlament

Vallokalerna har öppnat i Kirgizistan (SvD, DN, GP, Sydsvenskan, AB, VG).

Här i Bisjkek kan ingen ha missat att det är val, åtminstone ingen som slår på tv:n, öppnar en tidning eller bara går ut på gatan, där det är tapetserat med valaffischer. Även ute i landet skall valarbetarna ha varit flitiga och det lär vara många som längtar efter att det hela är över. Vad som väntar efter söndagen är det däremot ingen som riktigt vet.

Resultatet väntas under måndagen, men valkommissionen kan besluta att vänta med att släppa resultaten om det förekommer oegentligheter.

Centralasiens första parlamentariska demokrati (?)

Inget land i Centralasien har hittills haft ett parlament som valts demokratiskt och samtidigt innehaft verklig makt. I det ljuset är det ett stort steg som tas.

Enligt den nya konstitutionen, som togs fram under bara några veckor och antogs efter en folkomröstning 27 juni i år, måste ett parti inte bara passera en gräns på 5% i landet som helhet, utan även nå minst 0,5% i varje provins och de två stora städerna Bisjkek och Osj. För att uppmuntra utvecklingen av ett partiväsende och försöka minska de personliga nätverkens betydelse är det inte tillåtet att ställa upp som självständig kandidat. Reglerna för att registrera ett parti kräver också minst 30% från vardera könet bland kandidaterna och att 15% kommer från landets minoriteter.

Kvinnornas situation förbättrades redan under avsatte presidenten Kurmanbek Bakijev, som under sin senare tid bland annat införde kvotering till parlamentet (från en minst sagt låg nivå – efter valet 2005, som allmänt ansågs förfuskat och som ledde till ”Tulpanrevolutionen” som förde Bakijev till makten, var andelen kvinnor i parlamentet 0%). En intressant utveckling, som AKIpress rapporterade om, är att ett antal kvinnor från samtliga kandiderande partier härom dagen möttes för att bilda ett informellt nätverk som skall stärka kvinnors ställning i parlamentet och arbeta med jämställdhetsfrågor.

Som vi har konstaterat tidigare (se förra inlägget) har den stora gruppen etniska uzbeker till stor del hamnat utanför den politiska processen, medan en del av valreklamen inte bara förs på ryska utan även verkar rikta sig till etniska ryssar.

OSSE/ODIHR, som kommer att övervaka valet har i stort sett givit registreringen och valkampanjen hittills klartecken. Bestämmelsen att alla skall tillåtas utrymme i media verkar i stort ha fungerat och det är en febril aktivitet med valmöten runt om i landet och debatter i tv.

Många kandidater

Så hur ser startfältet ut, vilka är partierna som tävlar om de 120 platserna i parlamentet? 29 partier har registrerats, men enligt opinionsundersökningar är det runt sex som väntas komma in i parlamentet.

Det ligger nära till hands att betrakta de partier som associeras med interimsregeringen som en grupp. Efter kaoset som uppstod efter de blodiga händelserna i april, då Bakijev tvingades fly, trädde dessa partier ur sin oppositionsroll och medlemmar därifrån tog över det provisoriska styret och var i vissa fall med om att arbeta fram den nya konstitutionen.

Inte många tomma ytor kvar

Enligt undersökningar är ett av partierna med störst chans Ata Meken (‘fäderneslandet’), som leds av Omurbek Tekebajev. Han var en ledande oppositionspolitiker redan under president Askar Akajev (1990-2005) och kom tvåa i presidentvalet 2000, men var sedan talman i parlamentet när Bakijev tog över. Han kom dock snart i konflikt med Bakijev och gick i opposition. Han var andreman i interimsregeringen tills han hoppade av för att ge sig in i valkampen och får betraktas som en veteranpolitiker, som säkert gärna skulle nå ända fram till premiärministerposten. Han var också en av huvudförfattarna bakom konstitutionen, som nu sätter spelreglerna för makten framöver.

President Roza Otunbajevas Socialdemokratiska Parti (SDPK) väntas också komma in. Det leds sedan 1990-talet av Almazbek Atambajev, som liksom Tekebajev har spelat en aktiv roll under lång tid. Han ledde tidigt demonstrationer mot Bakijev-regimen, men ingick en kompromiss med denne och utnämndes till premiärminister ett kort tag 2007.

En annan huvudkandidat i det lägret är Temir Sarijev, som var den förste att ge sig in i valkampen när registreringen startade med sitt parti Ak-Sjumkar (vita falken), som bland annat har satsat på att attrahera företagare.

Ar-Namys, ett blivande maktparti som Kremls Enade Ryssland och Kazakstans Nur Otan?

Felix Kulov har också spelat en roll länge i Kirgizistans politik, ofta nära makteliten. Han var inrikesminister redan under slutet av sovjettiden (inrikesministeriet har bl a ansvar för polisen och är nära förknippat med makten). Han var även premiärminister en tid under Bakijev. Sedan kom han att opponera sig både mot Bakijev och dagens interimsregering. Hans parti Ar-Namys (‘värdighet’) spelar på lag och ordning och nära förhållande till Ryssland, där man nyligen slöt ett samarbetsavtal med Kremls maktparti Enade Ryssland. Partiet vill återställa en stark presidentmakt genom en ny konstitutionsändring.

Framgångar är också möjligen att vänta för Ata Zjurt (också ung ‘fädernesland’), ett parti som associeras med tidigare presidenten Bakijev och liksom han har sitt starkaste fäste i söder. Det leds av Kamtjybek Tasjijev, som var minister under Bakijev, och har flera medlemmar från dennes maktparti Ak-Zjol. Den största skandalen i valspurten inträffade när ett videoklipp av dålig kvalitet släpptes, där Tasjijev hävdar att han verkar för att den störtade Bakijev skall få rätt att återvända och skickar anklagelser mot de övriga partierna. Under onsdagen stormades partiets högkvarter i Bisjkek av några tiotal demonstranter, bland annat anhöriga till de som omkom i dödsskjutningarna i april och som ser Ata Zjurt som direkta efterföljare till Bakijev-regimen och ansvariga för blotsutgjutselserna.

Lugnt utanför Ata Zjurts högkvarter idag

I en tittarutfrågning i fredags kväll fick en av partiets representanter stå till svars och bedyra att videoklippet är en förfalskning och att man vill att Bakijevs skuldfråga avgörs i domstol (”som en Nürnbergrättegång”). Partiet är starkt kirgiznationalistiskt.

Skall man gå efter partiernas reklamfilmer vill naturligtvis alla se ett blomstrande Kirgizistan när de kommer till makten, men det finns skillnader i vilken framtoning man har valt. Socialdemokraternas etnosoulballad och en blandning av leende ”vanliga människor” mot vit bakgrund kunde ha varit tagen från en svensk valkampanj. Alla ska med.

Andra har mer högtidlig framtoning och inte sällan med nationalistiska övertoner. Ar-Namys målar upp en skräckvision av hoten mot landet – spekulation, utländsk infiltration, droger… – som påminner om en amerikansk eller rysk antiterror-”dokumentär”. Det märks också att även om alla har rätt till medieexponering är det ofta resurserna som avgör.

Respublika, som leds av affärsmannen Omurbek Babanov, har engagerat den afrikansk-kirgiziske kickboxaren Alene Ofoyo, vilket enligt Eurasianet tolkas som att man satsar på en multikulturell vinkling. Men partiets vallåt är säkert den som biter sig fast bäst, en blandning av nationalsång och dansband med en video som dryper av fyrverkerier, leende folkmassor i kalpak, den traditionella filthatten, och anspelningar på kirgiziska traditioner som hästsport.

De Gröna: "Mot alla!"

Det finns förstås också ytterligare ett antal hoppfulla partier, som afghanistanveteranernas parti eller ett av kommunistpartierna med det fyndiga namnet Union Frihet Rättvisa Fosterland (rysk akronym SSSR).

Förtroende avgör

Varför detta rabblande av namn – har partierna inga program? Jo, det finns partiprogram som innehåller konkreta utvecklingsidéer, men av två anledningar är det mindre viktigt än i ett val i Västeuropa. Dels är partisystemet inte utvecklat ur folkrörelser eller utifrån samhällsbehov, utan uppifrån av framträdande personligheter och grupperingarna runt dem (dessa kan vara löst baserade runt den traditionella klanstrukturen och ofta har partiledaren en geografisk bas av kärnväljare, men det kan också vara andra nätverk som uppstod under sovjettiden och frigörelsen). I och för sig har man inte har haft några större problem att fylla leden och det kan, som en människorättsaktivist jag talade med idag sade, bero på att de blodiga dagarna i april då Bakijev störtades gjorde att människor kände att de måste agera på något sätt – och engagerade sig i politiken. Men med aprilhändelserna och oroligheterna i Osj i färskt minne väljer partierna ändå att försöka förmedla stabilitet och förtroende framför allt, inte minst eftersom den nuvarande regeringen ofta framstått som om den inte haft kontroll över läget.

Partierna som står bakom interimsregeringen har generellt sett starkt stöd bland de välutbildade i Bisjkek och de mer välbärgade orterna runt sjön Issyk-Kul i nordost, medan Ata Zjurt väntas få starkt stöd bland den etniskt kirgiziska befolkningen i Jalal-Abad och i söder.

Men det är naturligtvis förenklingar. Det nya valsystemet är utformat så att kompromisser skall bejakas och det kommer att behövas kohandel. Även om de partier som stött interimsregeringen får majoritet kommer skiljaktigheterna snart att visa sig när posterna skall fördelas, just eftersom själva maktkomponenten i sig är en viktig ingrediens. Dessutom är frågan hur de som utestängs kommer att agera. Finns det ett valresultat som exempelvis kommer att accepteras av de kirgiznationalisterna i söder?

Jag pratade med Aida Alymbajeva, som leder Social Research Center vid Amerikanska Universitetet i Centralasien. Hon hoppas att Ata Zjurt kommer in i parlamentet utan att hamna i majoritet och därför tvingas verka med parlamentariska metoder. Om de tillsammans med Ar-Namys och Respublika skulle få majoritet är det möjligt att de kan bilda en allians för att stänga ute partierna som stött interimsregeringen, men det blir i så fall troligen inte långvarigt; de har inte mycket mer gemensamt än känslan av opposition.

Egentligen borde man inte ständigt fokusera på etniska skillnader, men ett av landets största problem idag är just att det inte finns en ‘kirgizistansk’ identitet, där alla känner sig inkluderade. Interimsregeringen har hittills inte hittat några bra svar.

Ett avgörande val

Hittills har det alltså varit relativt få incidenter och det finns anledning att tro att lugnet skall fortsätta över valdagen. Idag har det varit promenadväder och det enda man ser är några människor med röda armbindlar, delar av det ”medborgargarde” SDPK och Ata Meken har mobiliserat för att patrullera i Bisjkek, Osj och Jalal-Abad under dagarna runt valet. Den troligaste risken för att det skall uppstå oroligheter vore antagligen om det visar sig att Ata Zjurt eller Ar-Namys inte klarar spärren och man beslutar att mobilisera anhängarna till protester.

Men all aktivitet visar att valet verkligen är viktigt, något ovanligt för centralasiatiska parlamentsval. Utländska bedömare anser visserligen inte att Kirgizistan enligt nya konstitutionen har ett äkta parlamentariskt maktsystem, eftersom presidenten bl a fortfarande har vetorätt för alla lagar som inte rör budgeten. Men enligt Tekebajev anser inte ”det kirgiziska folket att det är verklig makt. Kirgizerna säger att makt, det är när du har hand om personalpolicy, finanser och licensiering.” Något av samma tongångar hörs från Alymbajeva på Social Research Center när hon säger sig misströsta om valresultatet, eftersom de flesta väljare inte har tillräcklig utbildning för att avgöra vad som är bäst för landet.

Men så måste det vara när det är dags för val igen i Centralasiens demokratiska experimentverkstad. Skall valet idag visa sig bli avslutningen på ett uppskakande halvår och ett steg mot verklig demokratisk utveckling, som interimsregeringen vill tro och många väljare verkar vilja hoppas på? Idag tittar solen fram i Bisjkek, men det finns många moln kvar på himlen.