Turkmenistan, Uzbekistan och Tibet i Kina på tio sämsta listan

Organisationen Freedom House är känd för sin årliga rankning av demokrati och frihet i världens länder. I en artikel i Foreign Policy har organisationen i en fotoessä presenterat de 20 värsta länderna avseende mänskliga rättigheter och demokrati. Urvalet är ingen nyhet utan gjort med utgångspunkt från en rankning som Freedom House publicerat tidigare i år, se SvD. De tio värsta länderna är Nordkorea, Burma (Myanmar), Ekvatorialguinea, Libyen, Somalia, Sudan, Turkmenistan, Uzbekistan, Tibet i Kina och Vitryssland. Essän tar även upp Kina allmänt och landet kommer då på 12:e plats. De enskilda placeringarna saknar naturligtvis betydelse. Det viktiga är att även när solen skiner och den svenska sommaren är som bäst skicka en tanke till de människor som arbetar för demokrati och frihet även under mycket svåra förhållanden.

För en vecka sedan bloggade jag om Turkmenistan och de tendenser till förnyad personkult och oförändrat auktoritärt styre som präglar landet. Det finns ocksÃ¥ en smÃ¥aktighet hos de turkmenska myndigheterna som visar sig pÃ¥ olika sätt. Senast handlar det om de invÃ¥nare i Turkmenistan som har sÃ¥väl ryskt som turkmenskt medborgarskap. När dessa personer nu skall ut och resa har de tvÃ¥ val antingen att avsäga sig sitt ryska medborgarskap och bli enbart turkmenska medborgare eller att avsäga sig sitt turkmenska medborgarskap och lämna Turkmenistan för gott. En före detta rysk-turkmensk  journalist pÃ¥ tidningen Neutrala Turkmenistan stoppades när han skulle Ã¥ka till Istanbul för en ögonoperation. Troligen en ”rysk” person som myndigheterna gärna vill bli av med. I Uzbekistan är situationen för mänskliga rättigheter fortsatt dÃ¥lig, se tidigare inlägg, och nÃ¥gra tecken till förbättringar är definitivt inte i sikte efter de etniska motsättningarna i Kirgizistan. Misshandel, tortyr och korruption präglar hela det uzbekiska rättssystemet.

TIbets autonoma region (TAR) i Folkrepubliken Kina

Freedom House har valt att särskilt lyfta fram Tibet i Kina som en speciellt utsatt region. Jag tycker att även Xinjiang bör uppmärksammas särskilt. Jag bloggade för några veckor sedan om miljövännen Karma Samdrup som dömdes till 15 års fängelse för en avdammad förseelse om gravplundring från 1998. Det verkliga skälet till fängslandet var att han försökte få sina bröder Rinchen Samdrup och Chime (Jigme) Namgyal frisläppta ur fängelse. Den yngre brodern Chime Namgyal har tidigare skickats till omskolningsläger med hårt arbete i 21 månader för att ha skadat den sociala harmonin och för några veckor sedan var det Rinchen Samdrups tur. Han dömdes till fem års fängelse för att ha försökt splittra moderlandet efter att ha publicerat en artikel som nämnt Dalai Lama på sin webbsida. Detta trots att Richen Samdrup själv varken skrivit eller publicerat artikeln på nätet. Skälet till myndigheternas ilska är att Chime Namgyal och Rinchen Samdrup genom sin prisbelönta NGO avslöjat den omfattande tjuvjakt som lokala partipampar bedrivit i Tibet. Brödernas advokater har vid upprepade tillfällen nekats tillträde eller inte kunnat tala i enrum med sina klienter. Brödernas mor har misshandlats och flera kusiner har arresterats när de arbetat som tolkar eller försökt lämna fram petitioner till de kinesiska myndigheterna.

Situationen är svår för de som arbetar för mänskliga rättigheter på många håll i världen, men vi som är lyckliga nog att bo i länder med fria media kan göra en liten men betydelsefull insats genom att hålla oss informerade om det som händer och inte tillåta att EU och USA helt utan uppmärksamhet kan offra alla samtal om mänskliga rättigheter och demokrati på realpolitikens altare.

No Comments

Johan Fresk, juli 18th 2010 | Tags: , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kina, Tibet, Turkmenistan, Uzbekistan

Många uzbeker arresteras i södra Kirgizistan

Karta över Kirgizistan

Efter oroligheterna i södra Kirgizistan i mitten av juni 2010 och den åtföljande folkomröstningen i slutet av månaden har livet till en del återgått till det normala. De kirgiziska myndigheterna håller på med en officiell undersökning av oroligheterna i juni och det är här problemen börjar. Det är sedan tidigare känt att poliskåren i Kirgizistan nästan uteslutande består av kirgizer och att polis och säkerhetsstyrkor liksom borgmästaren i Osj är genomkorrumperade. Detta i kombination med den passivitet som säkerhetsstyrkorna visade mot den kirgiziska mobben under den etniska konflikten i juni bådade inte gott för en oberoende undersökning.

I en rapport från Human Rights Watch (HRW) som publicerades den 14 juli dokumenteras en lång rad förbrytelser som de kirgiziska säkerhetsstyrkorna från såväl polis som inrikesministerium gjort sig skyldiga till. Det börjar redan vid själva arresteringen som ofta sker under vapenhot och utan ordentlig dokumentation. Anhöriga hotas och informeras inte vart de arresterade förs. De varnas ofta vid hot om repressalier för att klaga eller hyra advokater. HRW har i minst 30 fall dokumenterat olika former av våld mot de anhållna av polis och säkerhetsstyrkor, se DN. Det rör sig bland annat om slag med gevärskolven, brännande med cigarettfimp eller upphängning i fötterna och slag mot fotsulorna. Kirgizistan har undertecknat konventionen mot tortyr och det dokumenterade våldet är klara fall av tortyr som Kirgizistan har en skyldighet att beivra. Det kirgiziska riksåklagarämbetet har också den 10 juli 2010 uppmanat landets polismyndigheter att följa lagen.

Dessa förbrytelser är allvarliga nog för att inge stor oro och visar hur svag kontroll regeringen i Bisjkek har över södra delen av landet. Det som gör situationen speciellt olycksbådande är att i stort sett endast uzbeker utsätts för arresteringar och åtföljande tortyr. Kirgiziska myndigheter har vägrat uppge den etniska fördelningen av de arresterade. Situationens allvar blir klar när rapporterna om hot mot advokater som försvarar uzbekiska klienter och misshandel av uzbeker som vill besöka sina anhöriga i arresten också vägs in i bilden. Tydligare kan inte argumenten för en oberoende internationell undersökning göras. De kirgiziska myndigheterna är dessvärre oförmögna inte bara att genomföra en opartisk undersökning utan också att garantera grundläggande respekt för mänskliga rättigheter i Kirgizistan genom att förhindra tortyr utförd av landets egen poliskår. Det är dessvärre ingen bra start för ett nytt och mer demokratiskt Kirgizistan och en försoning mellan folkgrupperna.

I en positiv utveckling på fredagen den 16 juli har Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) beslutat sända 52 polisobservatörer till Osj och Jalal-Abad i södra Kirgizistan, se DN och SvD. De två städer som drabbades värst under den etniska konflikten i mitten på juni. President Roza Otunbajeva har vid flera tillfällen bett om internationell hjälp för att hjälpa Kirgizistan att stabilisera situationen i området. Poliserna från OSSE skall vara obeväpnade och bland annat hjälpa till med utbildning av den kirgiziska polisen. I ljuset av hur de kirgiziska säkerhetsstyrkorna hittills har  uppträtt är det hög tid för såväl utbildning som internationella observatörer i området. Nästa steg är en oberoende undersökningskommission som både kirgizer och uzbeker kan ha förtroende för.

No Comments

Johan Fresk, juli 15th 2010 | Tags: , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Inga nyheter från Turkmenistan

Karta över Turkmenistan

Ett besked nådde oss den 10 juli 2010 från Turkmenistans huvudstad Asjgabat att president Gurbanguly Berdimuhamedow hållit ett tal och uttalat sig för att tillåta privat ägande av tv, radio och tidningar och även för ett införande av flerpartisystem. Fast med det sistnämnda skulle man inte ha för bråttom. President Berdimuhamedow tog över i Turkmenistan efter den bisarre företrädaren Saparmurat Nijasov 2006. Det fanns då stora förhoppningar om att Turkmenistan skulle öppna sig mer mot omvärlden. De flesta av dessa förhoppningar har kommit på skam och Turkmenistan fortsätter att vara ett slutet och isolerat land. Att Turkmenistan ändå inte ligger sämre till beror på de stora tillgångar av gas som finns i landet. Sedan tidigare finns gasledningar till Ryssland och i december 2009 öppnades en ny ledning via Uzbekistan och Kazakstan till Kina.  Gasen garanterar en jämn ström av dollar till statskassan. Det mesta av detta kommer inte befolkningen till godo men i alla fall en tillräckligt stor andel fördelas för att direkt nöd skall undvikas.

Turkmenistans president Gurbanguly Berdimuhamedow

Gurbanguly Berdimuhamedows regering bestÃ¥r fortfarande av mÃ¥nga av Nijasovs män som uppenbarligen har svÃ¥rt att tänka nytt. Det finns idag tydliga tecken pÃ¥ en ökande personkult kring Berdimuhamedow. En nyligen utkommen hyllningsbok om presidenten ”Sonsonen uppfyller farfaderns drömmar” skulle fÃ¥tt Stalin att nicka igenkännande och den skall nu anbefallas till läsning i landets skolor och universitet. Boken talar tyst om företrädaren Saparmurad Nijasov. I ett tal i maj till en församling av äldste talade Berdimuhamedow om att skapa ett nytt landsbygdsparti i Turkmenistan. Det enda parti som är tillÃ¥tet idag är det gamla sovjetiska kommunistpartiet som döpts om till det demokratiska partiet. Det är i detta ljus som Berdimuhamedows tal om ökat privat ägande inom mediesektorn skall ses. Kontrollen av media kommer pÃ¥ samma sätt som kontrollen av politiken att innehas av den  styrande eliten. Att det pÃ¥ papperet finns flera partier eller privat ägande av medier saknar betydelse. Men alltid lurar det nÃ¥gon i väst.

President Berdimuhamedows tal var möjligen också inspirerat av den strida ström av besökare som tittat förbi i presidentpalatset i Asjgabat. FN:s generalsekreterare var där i mars och i juni trakterades representanter från bland annat OSSE, USA och Frankrike den turkmenska gästfriheten. Alla tyckte de sig märka tendenser till en förbättring av situationen i Turkmenistan. Den franske ambassadören Francois Zimeray fick visserligen inte besöka de politiska fångar han önskade. I ena stunden konstaterade Zimeray att inga förbättringar skett vad gäller mänskliga rättigheter sedan 2006 för att i nästa mening berömma den turkmenska ledningen för goda intentioner. Han tyckte vidare att det var kontraproduktivt att kritisera Turkmenistan för polisbrutalitet, erbarmliga fängelser och politiskt kontrollerade rättegångar. Detta samtidigt som organisationen Läkare utan gränser har lämnat landet på grund av de omöjliga arbetsvillkoren och de turkmenska myndigheternas bromsande av hälsoarbetet i landet. Ambassadör Zimerays uttalanden banade väg för den franske utrikeshandelsministerns Anne-Marie Idracs besök i Asjgabat. Det franska företaget Bouygues vill bygga fler marmorpalats i staden.

Fransmännen är inte ensamma i sitt dubbelspel och sin uppvaktning av Turkmenistan ty utan turkmensk gas blir det svårt att bygga en gasledning till Europa under Kaspiska havet och Turkmenistan har dessutom en lång gräns till Afghanistan som bör bevakas väl. Asjgabat har mycket lite att frukta från väst och behöver inte genomföra några reformer. Att ibland slänga ett eller annat köttben i den internationella diplomatins namn innebär ingen större uppoffring. Få tecken tyder på en förändring av regimens grundläggande strukturer inom en snar framtid. Inga nyheter från Turkmenistan med andra ord.

1 Comment

Johan Fresk, juli 11th 2010 | Tags: ,
Posted in Centralasien, Turkmenistan

Nursultan Nazarbajev fyller 70 år idag

Nursultan Nazarbajev, president i Kazakstan

Dalai lama är inte den ende jubilaren den 6 juli 2010 i Centralasien. Kazakstans president Nursultan Nazarbajev fyller 70 år idag. De närmaste gratulanterna är hustrun Sara och döttrarna Dariga, Dinara och Alija. Dagen till ära invigs också världens högsta tält i den nya huvudstaden Astana. Astana är ett av president Nazarbajevs favoritprojekt. Astana ligger på den kalla och blåsiga stäppen i norra Kazakstan och det nya tältet är ett försök att skapa en samlingsplats även under vintern. Utländska diplomater har i det längsta undvikit att flytta till Astana och hållit sig kvar i den gamla huvudstaden Almaty.

Nursultan Nazarbajev föddes i Shamalgan i sydöstra Kazakstan 1940 i en herdefamilj. Han började arbeta på stålverket i Temirtau och fick efter visad duglighet sin högre utbildning vid företagets tekniska skola. I slutet av 60-talet började partikarriären och en stadig klättring uppåt i partihierarkin i Kazakiska socialistiska rådsrepubliken, KaSSR. Nazarbajev befordrades till partisekreterare för industri 1977 och 1984 hade han nått posten som ordförande i ministerrådet för att 1989 kröna karriären med att han bli sekreterare för kommunistpartiet i KaSSR. När det stod klart att Sovjetunionens förvaltningsstruktur och kommunistpartiets roll skulle förändras kraftigt lät sig Nursulatan Nazarbajev väljas till prseident i KSSR i april 1990.

Upplösningen av Sovjetunionen gick fort och Nazarbajev intog skickligt rollen både som försiktig kazakisk nationalist och som talesman för den stora ryska minoriteten i landet. I december 1991 erhöll Nazarbajev sitt folkliga mandat och valdes till president för första gången. Därefter har konstitutionen i olika steg ökat presidentens makt och Nursultan Nazarbajev har en helt ohotad position i dagens Kazakstan. Enligt en speciell lag som endast gäller honom kan han ställa upp i så många val han önskar. Han har också erhållit titeln nationens ledare.

Familjen Nazarbajev har en unik ställning i Kazakstan och det spekuleras ständigt om att Nursultan håller på att skola in sin äldsta dotter Dariga till att efterträdare på presidentposten. Inget händer i dagens Kazakstan utan att familjen på något sätt är inblandad och det har riktats många anklagelser om korruption mot Nazarbajev. Klart är att familjen har sitt på det torra ekonomiskt och samtliga familjemedlemmar är dessutom garanterade rättslig immunitet enligt en speciell lag.

Nursultan Nazarbajev må vara auktoritär men det betyder inte nödvändigtvis att han är impopulär. Tack vare den stora exporten av olja och gas har Kazakstan efter några svåra år på 1990-talet haft en mycket snabb ekonomisk tillväxt de senaste åren. Tillväxten är som i de flesta oljeekonomier ojämnt fördelad men en hel del av tillväxten har ändå nått vanliga kazaker och levnadsstandarden har stigit, utbildningen förbättrats och pensionerna höjts. Kazakstans högre standard märks inte minst på alla de gästarbetare från övriga Centralasien som finns i landet. Många kazaker kommer idag utbringa en skål för Nursultan på hans 70 årsdag.

Nazarbajev kan se framtiden an med tillförsikt och året har börjat bra bland annat med Kazakstans ordförandeskap i OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa). Relationerna med Ryssland och Kina, landets två viktigaste handelspartners, är utmärkta. Den enda smolken i glädjebägaren är oroligheterna i Kirgizistan och de fortsatta anklagelserna om korruption mot familjen som förekommer utomlands. Frågan alla vill ställa men ingen vågar är om och i så fall när Nursultan Nazarbajev planerar att avgå. Eliten i Kazakstan har mycket att förlora på en omskakande maktkamp så grundtipset måste vara kontinuitet och stabilitet vid en maktväxling. I ett traditionellt samhälle som det kazakiska lutar det åt någon av svärsönerna, men de bör nog inte göra sig någon brådska. Nursultan tänker sitta kvar länge än.

No Comments

Johan Fresk, juli 6th 2010 | Tags: ,
Posted in Centralasien, Kazakstan

Roza Otunbajeva svärs in som president i Kirgizistan

Roza Otunbajeva, ny interimspresident i Kirgizistan

Idag, den 3 juli 2010, har Roza Otunbajeva svurits in som ny interimspresident i Kirgizistan, se SvD och VG. Efter folkomröstningen om ny grundlag den 27 juni 2010 kan president Otunbajeva och interimsregeringen nu börja agera med större auktoritet när de har ett folkligt mandat. Trots de svåra oroligheterna i södra Kirgizistan i mitten på juni deltog över 72 % av de röstberättigade i omröstningen och av dessa röstade mer än 90 % ja till det nya grundlagsförslaget. Den provisoriska regering som styrt Kirgizistan fram till idag kom till makten efter folkliga demonstrationer i huvudstaden Bisjkek i april som ledde till att den förre presidenten Kurmanbek Bakijev tvingades bort från sin post. Han befinner sig för närvarande i landsflykt i Vitryssland.

Installationen av Roza Otunbajeva på presidentposten är det första steget att införa en parlamentarisk demokrati i Kirgizistan där statsministern kommer att få en nyckelroll som den som leder regeringsarbetet. Val till parlamentet planeras till hösten 2010. Alla lagar, utom budgeten, måste dock undertecknas av presidenten för att bli giltiga så utan en fungerande relation mellan president och statsminister kan regeringsarbetet bli mycket komplicerat. Det är oundvikligt att Ukraina dyker upp i minnet. Den maktkamp som utbröt där mellan president Viktor Jusjtjenko och statsminister Julia Tymosjenko förlamade regeringsarbetet på ett mycket olyckligt sätt.

Är det något Kirgizistan inte har råd med så är det ett förlamat regeringsarbete. Antagandet av ny grundlag är bara ett steg för att få ordning på situationen i landet. Förutom en svår ekonomisk kris som pågått i snart 20 år måste en regering ta itu med den svåra etniska konflikt mellan kirgizer och uzbeker som råder i länen Osj och Jalal-Abad. Undersökningar och åtal mot skyldiga måste genomföras på ett objektivt och trovärdigt sätt och här finns anledning till en betydande oro. En av de få som åtalats för mord och uppvigling under krisen i söder är en känd uzbekisk människorättsaktivist som dessutom utsatts för misshandel av polisen under förhören.

Den officiella förklaringen till upploppen och den etniska rensningen är fortfarande att ett bråk på ett kasino i Osj mellan uzbeker och kirgizer den 10 juni 2010 urartade och att denna situation sedan utnyttjades av en tredje kraft för att underblåsa den etniska konflikten. Provokatörer i form av kriminella, legosoldater och islamister skall ha hyrts in av familjen Bakijev och speciellt den avsatte presidentens son, Maxim Bakijev. I de samtal med uzbeker som företrädare för utländska organisationer har haft framkommer alltför ofta en bild av ett aktivt deltagande av kirgiziska militärer och en  passiv hållning från den kirgiziska polisen för att denna bild skall förefalla trovärdig. Det må ha förekommit utländska provokatörer men det finns ett betydande lokalt kirgiziskt ansvar för det som inträffat. Borgmästaren i Osj, Melis Mirzakmatov, är en korrupt Bakijevman som lyckats hålla sig kvar främst tack vare den provisoriska regeringens svaghet. Mirzakmatov är en man vars ansvar behöver undersökas. Det är detta lokala kirgiziska ansvar som den nya regeringen måste utreda och utkräva om det skall finnas något hopp om att börja återställa förtroendet mellan uzbeker och kirgizer.

En nyckelhändelse för att förklara den ökade instabiliteten i söder tycks vara Bakijevanhängarnas övertagande av offentliga byggnader  i Jalal-Abad den 13 maj 2010. Den provisoriska regeringen bad då den uzbekiske politikern Kadyrjan Batyrov om hjälp. Batyrov och hans uzbekiska anhängare körde bort ockupanterna dagen därpå. Detta uzbekiska inhopp i den kirgiziska maktkampen och Batyrovs senare olyckliga uttalanden om uzbekisk autonomi ökade osäkerheten och inflammerade en redan bräcklig balans mellan kirgizer och uzbeker. Den provisoriska regeringen i Bisjkek har alltså ett direkt ansvar för att situationen försämrades genom att tillåta en korrupt borgmästare att sitta kvar och genom att använda sig av den uzbekiska minoriteten för att befästa sin egen makt. Tacket till den uzbekiska minoriteten från den etniskt helt kirgiziska regeringen har hittills varit en bedövande tystnad. Det är inte acceptabelt i en demokrati.

No Comments

Johan Fresk, juli 3rd 2010 | Tags: , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

En bok om Centralasiens historia

Bokrecension. För den som vill försöka förstÃ¥ Centralasiens historia i ett längre perspektiv finns det inte sÃ¥ mÃ¥nga böcker att välja pÃ¥. Jag skulle vilja rekommendera boken: ”A History of Inner Asia” av Svat Soucek utgiven av Cambridge University Press Ã¥r 2000, 369 sidor. Boken ger en god översikt av Centralasiens historia frÃ¥n Kökturkarna pÃ¥ 500-talet till upplösningen av Sovjetunionen. Soucek inleder boken med en geografisk introduktion som sätter in regionen i ett sammanhang sÃ¥väl geografiskt som kulturellt. Växelverkan mellan nomader och bofasta samt den mängd olika namn pÃ¥ ett antal sprÃ¥k som förekommer i regionen introduceras.

Styrkan i Souceks bok ligger i den systematiska och detaljerade genomgången av området mellan de stora floderna Amu-Darja och Syr-Darja, ett område som historiskt brukar kallas för Transoxanien i väst och Mawarannahr av araberna. Soucek beskriver de olika turkiska grupperna som passerade området från öster mot väster i ett militärt och kulturellt perspektiv. Arabernas spridande av islam en rörelse som gick i motsatt riktning från väst mot öst är ett annat centralt tema. Han försummar inte heller den viktiga roll som den islamiska mystiken, sufismen, hade i området som religionsspridare och kulturbärare. Behandlingen av mongoltiden är mycket koncentrerad och kanske i kortaste laget men i en sammanfattande historia finns alltid problemet med begränsat utrymme. Jag uppskattar att Soucek ändå ibland ger utrymme i boken åt originalcitat från kökturkiska runinskrifter och olika urkunder för islamiska välgörenhetsinrättningar, waqfnama. Detta ger en viktig samtidskontakt. Boken innehåller också korta kapitel om Xinjiang och Mongoliet men dessa håller inte samma kvalitet som framställningen av Transoxanien.

Svat Souceks bok är den bästa introduktionen som jag har hittat pÃ¥ engelska men den är i vissa kapitel sÃ¥ rik pÃ¥ namn att läsbarheten sätts ned. Man fÃ¥r ibland anstränga sig för att se helheten i framställningen. Ett annat problem med boken är naturligtvis att den inte behandlar omrÃ¥dets antika historia med bland annat Alexander den Stores krigstÃ¥g i Centralasien eller den intressanta period när skyterna var härskare pÃ¥ den euroasiatiska stäppen. ”A History of Inner Asia” ger mycket tillbaka för den läsare som tar sig tid att verkligen läsa boken och kanske är det först vid en omläsning som man till fullo inser hur mycket boken faktiskt innehÃ¥ller. Den kan även tjäna som en utmärkt uppslagsbok för den historiskt intresserade. Jag rekommenderar som sagt  Svat Soucek men man skall inte vänta sig en helt enkel läsning.

No Comments

Johan Fresk, juni 30th 2010 | Tags: , , , , ,
Posted in - Recensioner, Centralasien, Mongoliet, Xinjiang

65 % av väljarna i Kirgizistan har deltagit i folkomröstningen

Enligt de första uppgifterna efter att vallokalerna stängt har 65 % av väljarna i Kirgizistan deltagit i folkomröstningen om ny grundlag och 90 % av väljarna har röstat ja till den nya grundlagen. Kirgizistan tar därmed ett steg i riktning mot parlamentarism. Parlamentet och regeringen blir landets politiska nav och inte som tidigare presidenten. Vägen ligger nu öppen för parlamentsval höst 2010 och presidentval i slutet av 2011. Mandatperioden för parlamentet kommer att vara fem år och inget parti kan vinna mer än 65 av 120 platser i det nya parlamentet. Presidenten väljs på sex år och omval är inte möjligt. Den stora utmaningen för Kirgizistan är nu att bilda stabila regeringar som kan ta itu med den lång rad av problem som finns i landet. Den omdelbara effekten för den provisoriska regeringen blir att den nu kan räkna med ett internationellt erkännande och en ökad legitimitet, se DN, SvD och VG. Den ryske presidenten har i ett uttalande från Kanada där ha befinner sig på G-20 möte uttryckt sin skepsis mot att parlamentarism kan fungera i Kirgizistan, se DN.

Oroligheterna i södra delen av landet för två veckor sedan då uzbeker och kirgizer drabbade samman kastade sin skugga över omröstningen. Det verkar dock som många uzbeker röstat i hopp om en nystart för landet. Det exakta förloppet i den etniska konflikten är inte klarlagda men de långsiktiga strukturella problemen som ligger bakom upploppen är tydliga och något som en ny regering måste ta itu med. Kirgizistan har under 20 år successivt blivit ett land där statsmakten har monterat ned sin roll. Det har lett till att uzbeker och kirgizer varit tvungna att mer och mer falla tillbaka på vänner, släktingar och affärsrelationer för att kunna överleva. Många förtvivlar om att någonsin kunna skapa sig en framtid i Kirgizistan. En utveckling speciellt tydlig i södra Kirgizistan av denna utveckling är att livet blir knutet mer till den etniska gruppen. Många talar om etniska grupper som lever parallella liv. Detta reducerades i ett etniskt hat och mobbvälde i den akuta fasen för två veckor sedan.

Uzbekerna har koncentrerat sig på sin traditionella verksamhet inom affärsliv och handel och där har det varit svårt för kirgizer att ta sig fram. Kirgizer har sett sin framtid inom administrationen, polisen och militären. En effekt har blivit att säkerhetsstyrkorna idag nästan enbart består av kirgizer, vilket gör att uzbekerna hyser en i många fall berättigad misstro mot att bli rättvist behandlade. En ideologisk betoning på kirgiziskhet har också skett alltsedan den förste presidenten Askar Akajevs sökande efter landets rötter och betonande av den mytiske nationalhjälten Manas på 1990-talet.

En ny kirgizisk regering måste våga diskutera skyddet för minoriteterna i landet, samtidigt måste uzbekerna i söder vara mycket lyhörda för den oro för att Kirgizistan skall hotas som stat som finns hos många kirgizer. Speciellt uzbekiska krav på autonomi får många kirgizer att se rött. Det finns också flera starka kriminella nätverk som har stort politiskt inflytande genom omfattande mutor och personkontakter. Det avgörande är dock att få ordning på ekonomin och få igång en ekonomisk tillväxt igen så att staten kan återta nödvändig auktoritet. Det är inte omöjligt att vara ett fattigt land och ha en fungerande demokrati. Indien är ett lysande exempel, men det kräver politiker som ser till hela landet och inte bara sin klan eller etniska grupp. Här finns det anledning till oro i Kirgizistan. Många politiker har varit korrupta eller med ett alltför lokalt eller regionalt fokus. Framtiden får utvisa om det parlamentariska systemet kommer att sovra fram politiker med större resning än systemet med  stark presidentmakt gjorde. Dagens folkomröstning är bara ett första stapplande steg på en lång vandring mot demokrati och välstånd.

Den ryske presidenten Dmitrij Medvedev har redan uttryckt sin tveksamhet inför ett parlamentariskt system i Kirgizistan som han menar riskerar att bli för svagt och inte kunna hålla ihop landet. Medvedev oroar sig för hotet om upplösning och att islamiska extremistgrupper skall komma till makten eller kunna verka i landet. Ryssarna har också tidigare uttalat sig mycket kritiskt om de kirgiziska myndigheternas oförmåga att stoppa narkotikan som passerar genom Kirgizistan, främst genom Osj, på väg till Ryssland och Europa.

No Comments

Johan Fresk, juni 27th 2010 | Tags: ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kirgizistan röstar om ny konstitution

Kirgizistans flagga

Söndagen den 27 juni 2010 röstar Kirgizistan i en folkomröstning om ett förslag till ny konstitution, se VG. Detta trots att södra delen av landet så sent som för två veckor sedan skakades av blodiga sammanstötningar mellan uzbeker och kirgizer i en etnisk konflikt med hundratals officiella dödsoffer och hundratusentals flyktingar som följd. Den provisoriska regeringen kom till makten i april i år efter våldsamma demonstrationer i huvudstaden Bisjkek som störtade den dåvarande presidenten Kurmanbek Bakijev. Frågan om folkomröstningens genomförande har drivits hårt av den provisoriska regeringen trots det spända läget i södra delen av landet. För regeringen som leds av den tillförordnade presidenten Roza Otunbajeva handlar det om att till varje pris skaffa sig någon form av folkligt mandat, se SvD och GP.

Ryssland, USA och EU har stött den provisoriska regeringens krav på folkomröstning trots det oroliga läget i Kirgizistan. Internationella NGO:er som ICG, International Crisis Group, och HRW, Human Rights Watch, har sagt att omröstningen borde skjutas upp eftersom det är omöjligt att tillförsäkra rättvisa förhållanden i söder. Många människor, de flesta uzbeker, är fortfarande på flykt eller saknar bostad. Många har också förlorat pass och officiella dokument som blivit förstörda i oroligheterna. Det är oklart hur dessa människor skall kunna rösta under rättssäkra förhållanden, se DN. ICG och HRW menar att folkomröstningen riskerar att bli betraktad som illegitim. OSSE, Organisationnen för säkerhet och samarbete i Europa, har dragit tillbaka sina 300 kortsiktiga observatörer från Kirgizistan på grund av oro för säkerheten men 36 långsiktiga observatörer finns på plats. Men bland annat OSS, Oberoende Staters Samvälde, och Shanghaisamarbetet, SCO, har sänt knappt 200 valobservatörer som främst kommer att övervaka folkomröstningen i den norra delen av landet.

Folkomröstningens utformning har ocksÃ¥ kritiserats. Väljarna har att svara ja eller nej pÃ¥ frÃ¥gan: ”Antar du den Kirgiziska republikens konstitution och den lag om införande av den Kirgiziska republikens konstitution som är föremÃ¥l för folkomröstning sÃ¥som den utformats av den provisoriska regeringen?” Problemet är att i själva verket har tre frÃ¥gor bakats samman till en frÃ¥ga där väljarna inte har nÃ¥gon möjlighet att differentiera sina röster. Den första och centrala frÃ¥gan är förslaget om ny konstitution. Det handlar främst om att minska presidentens makt och genomföra ett parlamentariskt system i Kirgizistan. Antalet platser i parlamentet utökas frÃ¥n 90 till 120 och det största partiet kan aldrig fÃ¥ fler än 65 platser. Planerna idag tycks vara att hÃ¥lla nya parlamentsval i september 2010. Den andra frÃ¥gan avser att legitimera att den tillförordnade presidenten, Roza Otunbajeva, sÃ¥ att hon kan sitta kvar som president till december 2011. Nya presidentval skall hÃ¥llas i slutet av 2011, se DN. Den tredje frÃ¥gan handlar om att avskaffa författningsdomstolen och överföra dess funktioner till högsta domstolen. Skälet för detta är att författningsdomstolen 2005 gav sitt stöd till den dÃ¥ sittande presidenten Askar Akajev och 2010 pÃ¥ samma sätt gav sitt stöd till Kurmanbek Bakijev.

Det är bara att hoppas att folkomröstningen blir en framgång och att den provisoriska regeringen lyckas garantera säkerheten i södra Kirgizistan. Kravet på 50 % valdeltagandet för att godkänna konstitutionen hade redan för upploppen i söder tagits bort och ändrats till 50 % ja-röster oavsett valdeltagande. Kirgizistan är i stort behov av en laglig regering men också av politiker som vågar ta itu med landets akuta etniska konflikt, enorma ekonomiska problem, endemiska korruption och den organiserade brottsligheten. Efter snart 20 år av självständighet står Kirgizistan och väger på randen av kollaps eller räddning. Det behövs en ny generation politiker med resning för att tackla landets problem. Det återstår att se om dagens folkomröstning är ett första steg i rätt riktning.

No Comments

Johan Fresk, juni 27th 2010 | Tags: , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Terroristgrupp sprängd i Xinjiang – kinesisk oro för läget i Kirgizistan

Karta över Xinjiang

Kina säger sig ha sprängt en terroristgrupp i Xinjiang i landets nordvästra del, se DN och SvD, berättade Wu Heping en talesman för Ministeriet för allmän säkerhet på en presskonferens i Beijing torsdagen den 24 juni 2010. Ett tiotal medlemmar, inklusive gruppens ledare har arresterats och de beskrivs som östturkestanska separatister. Östturkestan är det namn som många uigurer föredrar att använda istället för Xinjiang. Terroristgruppen anklagas för att ha varit inblandad i en attack mot gränspolisen i Kashgar (kinesiska: Kashi) och en bombkampanj i Kucha (Kuqa) under 2008. Separatism, terrorism och extremism är de tre brott som uigurer som protesterar mot det ökade kinesiska inflytandet i Xinjiang brukar anklagas för.

Xinjiang är en provins med etniskt blandad befolkning i Kina. Ungefär 45 % av befolkningen utgörs av uigurer. Uigurerna är muslimer och talar ett turkspråk, uiguriska. Många uigurer är oroliga för den stora inflyttningen av hankineser i området och för att den ekonomiska utvecklingen går dem förbi. Det finns också ett missnöje mot de begränsningar att utöva islam och att använda det uiguriska språket som kinesiska myndigheter har infört. I juli 2009 skakades huvudstaden Ürümqi av svåra sammanstötningar mellan uigurer och hankineser och knappt 200 personer skall ha dödats, de flesta av dem hankineser. I det spända läge som råder i Xinjiang, se tidigare inlägg, har många uigurer satts i fängelse och ställts inför rätta.

De två dåd den nu sprängda terroristgruppen sägs ha stått bakom skedde under 2008, se DN. Attacken i Kashgar inträffade den 4 augusti 2008, fyra dagar innan OS i Beijing skulle öppnas. Två uigurer, Abdurahman Azat och Kurbanjan Hemit, attackerade en polispostering i Kashgar. De körde in en lastbil i en grupp poliser och detonerade sprängämnen vid basens grind. Sammanlagt 17 poliser dog och 16 skadades i dådet. De två uigurerna fälldes för terrorism i domstol i Kashgar och avrättades i april 2009. Händelsen i Kucha, som ligger ungefär mittemellan Kashgar och Ürümqi, skall ha inträffat på morgonen den 10 augusti 2008 då ett antal explosioner skedde i stormarknader, hotell och regeringsbyggnader i staden. En säkerhetsvakt dog och två poliser skadades. I den efterföljande eldstriden uppger kinesiska myndigheter att åtta terrorister sköts ihjäl och två terrorister sprängde sig själva som självmordsbombare.

En förklaring till torsdagens presskonferens kan vara den nervositet som finns i Kina för de etniska upploppen i södra Kirgizistan. Det finns en oro för att en ökad instabilitet i området kan leda till flyktingströmmar och ökade möjligheter för terrorister att verka i Xinjiang. Detta i synnerhet om det uppstår ett maktvakuum i Kirgizistan. Handeln mellan Kina och Kirgizistan har också utvecklats positivt de senaste åren och den kan nu komma att minska kraftigt. Kina har också ambitiösa planer på att bygga en järnväg mellan Xinjiang och Uzbekistan genom Kirgizistan och även dessa planer kan nu äventyras. Det finns också c:a 30 000 kineser i Kirgizistan och en oro för deras säkerhet, 1 300 kinesiska medborgare har evakuerats från Osj sedan oroligheterna började i södra Kirgizistan. Resultatet av den nuvarande situationen kan bli att Ryssland stärker sitt inflytande i Kirgizistan på Kinas bekostnad eftersom säkerhetspolitiska och inte ekonomiska överväganden kan väntas var vägledande för den kirgiziska regeringens beslut den närmaste tiden.

No Comments

Johan Fresk, juni 24th 2010 | Tags: , , , , , , , , , ,
Posted in Kina, Kirgizistan, Xinjiang

Barrikaderna rivs i Osj

Vy från Osj mot Suleimanberget

Livet börjar mycket sakta återgå till det normala i Osj. Ett viktigt men potentiellt riskfyllt steg togs på söndagen då alla de barrikader som rests under den etniska konflikten mellan kirgizer och uzbeker började röjas bort. Barrikaderna bestod av omkullvräkta bilar, utbrända bilar, fällda träd och annat löst material som snabbt gick att få tag på. Uzbekerna är naturligtvis rädda för att striderna skall flamma upp igen samtidigt som en grupp inser att man måste försöka gå vidare. Hittills verkar allt ha gått lugnt till. Det tog dessvärre inte ens en dag innan den första nya sammanstötningen mellan uzbeker och kirgiziska myndigheter ägde rum. I en jakt på misstänkta förövare gick den kirgiziska polisen så hårt fram i byn Nariman utanför Osj att två personer dödades och 25 skadades, se DN och VG.

Detta aktualiserar på nytt ett stort problem som blivit mycket tydligt sedan striderna började den 11 juni 2010 är hur underrepresenterade uzbekerna är politiskt i den civila administrationen även i södra Kirgizistan där de utgör 30-40 % av befolkningen. I poliskåren, säkerhetsstyrkorna och armén finns knappast några uzbeker alls. Detta förhållande bidrar till att uzbekernas förtroende för myndigheterna i Kirgizistan är mycket lågt.

Det är naturligtvis viktigt att komma ihåg att även om den allra största delen av de 2 000 inofficiella dödsoffer som det nu talas om är uzbeker har även kirgizer drabbats. Alla offer måste erkännas och hjälpas som ett led i en etnisk försoning. Här måste omvärlden vara rättvis i de undersökningar av händelserna som bland annat den biträdande amerikanske utrikesministern Robert Blake efterlyste i sina samtal med den tillförordnade presidenten Roza Otunbajeva under lördagen. Det är viktigt att dessa undersökningar verkligen äger rum denna gång så att allt inte sopas under mattan som efter kravallerna mellan kirgizer och uzbeker i Özgön (Uzgen) 1990 i samband med Sovjetunionens upplösning.

Det berättas också att 20 personer arresterades söndagen den 20 juni misstänkta för inblandning i oroligheterna, se SvD, DN och GP. Det är oklart om det bland dessa personer finns någon av de inhyrda provokatörer som den provisoriska regeringen talar om. Regeringen har skyllt oroligheterna i södra Kirgizistan på förre presidenten Kurmanbek Bakijev och hans son Maxim Bakijev. Dessa skall ha hyrt beväpnade män som åkte omkring i Osj och Jalal-Abad och sköt på både kirgizer och uzbeker för att öka spänningen och få igång kravallerna. Detta är bara en delförklaring till händelserna. Det är tydligt att det har funnits underliggande sociala spänningar som gjorde att upploppen blev så våldsamma.

Den humanitära situationen är fortfarande svår speciellt på de småorter utanför Osj på väg mot den uzbekiska gränsen dit grupper av uzbeker flytt. Sjukvårdsresurserna är begränsade redan från början och det saknas tillräckligt med utrustning och annan materiel för att behandla alla sjuka och skadade. Dessa människor är också ofta svårt traumatiserade och de behöver bli hörda. Det är en annan orsak varför en oberoende internationell undersökning är så viktig. Den humanitära situationen är fortfarande svår vid den kirgizisk-uzbekiska gränsen, men gränsen är inte helt stängd. Det rapporteras om små grupper som är på våg tillbaka till Kirgizistan samtidigt som skadade och sjuka släpps in till Uzbekistan för vård.

Den provisoriska regeringen har också förlängt undantagstillståndet i centrala delar av Osj län till den 25 juni. Detta kommer att göra det nästan omöjligt att hålla folkomröstningen om ny konstitution, se tidigare inlägg, söndagen den 27 juni under demokratiskt acceptabla former i södra Kirgizistan. Risken blir att uzbekerna kommer att se det hela som en kirgiziska konstitution. Omvärlden kan hjälpa till med humanitära insatser och komma med goda råd men framtiden måste invånarna i Kirgizistan ta ansvar för och gestalta själva.

Sverige och Norge har under måndagen den 21 juni beslutat att ge hjälp till Kirgizistan, se SvD och VG.

No Comments

Johan Fresk, juni 21st 2010 | Tags: , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kritisk vecka i Kirgizistan

Karta över Kirgizistan

Kirgizistan går in i en avgörande vecka för landets framtid. Söndagen den 27 juni skall landet hålla en folkomröstning om en ny konstitution. Detta skall ske trots att landets södra delar så sent som för några dagar sedan skakades av en etnisk konflikt mellan kirgizer och uzbeker. Säkerhetsläget är fortfarande spänt och 400 000 av landets medborgare, de flesta uzbeker, befinner sig på flykt. Den provisoriska regeringen under Roza Otunbajeva satsar nu allt på ett kort för att skaffa sig legitimitet och få igång den politiska processen i landet. Det finns starka demokratiska och praktiska invändningar mot att genomföra omröstningen. Om valet skall ha någon chans att ses som legitimt måste den provisoriska regeringen snabbt förbättra informationen till den uzbekiska minoriteten i landet och tillåta nyhetssändningar på uzbekiska igen. Regeringen som saknar representanter för någon av landets etniska minoriteter har sedan april visat en oförmåga att beakta minoritetsproblemen i Kirgizistan.

Redan innan de etniska oroligheterna fanns det allvarliga invändningar mot hur folkomröstningen skulle genomföras. Regeringen har valt att baka ihop tre frågor till en och det är endast möjligt att säga ja eller nej till förslaget i sin helhet. De tre frågorna är antagandet av en ny konstitution som skall minska presidentens makt och införa parlamentarism i Kirgizistan, att godkänna att Roza Otunbajeva fortsätter att vara president i Kirgizistan till och med utgången av 2011 och att författningsdomstolen skall avskaffas. Speciellt allvarligt i ljuset av de senaste tio dagarnas händelser är att det en vecka innan omröstningen inte finns en officiell översättning av den nya konstitutionen till uzbekiska. Ytterligare en faktor riskerar att underminera folkomröstningens legitimitet. Det krävs nu bara att 30 % av landets knappt 3,2 miljoner röstberättigade deltar i valet för att förslaget skall antas.

Säkerhetsläget fortsätter att vara kritiskt och det är fortfarande oklart vilken kontroll regeringen har över polisen i södra Kirgizistan. Arresteringen och misshandeln av den uzbekiske förkämpen för mänskliga rättigheter Azimjan Askarov, som försökt dokumentera polisens och säkerhetsstyrkornas övergrepp, sänder en oroväckande signal liksom rapporterna att många uzbeker fortfarande är livrädda att lämna sina hem och söka hjälp. Att se till att den internationella hjälpen når fram till alla borde naturligtvis vara prioritet nummer ett, se GP. En annan potentiell fara för Kirgizistan är att landet saknar kapacitet att hantera en större protest i norra delen av landet eftersom alla resurser nu är koncentrerade i söder. Vissa forskare har också varnat för den instabilitet som kan skapas om återvändande flyktingar försöker sig på att hämnas, se VG.

Den provisoriska regeringen har de senaste dagarna skruvat upp retoriken och anklagat förre presidenten Kurmanbek Bakijev och hans son Maxim Bakijev som de främst ansvariga för att ligga bakom upploppen i södra delen av landet. Något som Kurmanbek Bakijev, som befinner sig i landsflykt i Vitryssland, och Maxim Bakijev som sökt politisk asyl i Storbritannien, båda bestämt avvisat. Det vore bättre om större resurser satsades på att dokumentera de övergrepp som bevisligen begåtts av kirgiziska poliser och säkerhetsstyrkor. Att förövare ställs inför rätta och straffas är helt avgörande för att en försoning skall kunna komma till stånd mellan kirgizer och uzbeker. Större energi borde också läggas på att övervaka och ersätta korrupta politiker och tjänstemän i söder och att säkerställa att nödhjälpen når fram även till uzbeker.

1 Comment

Johan Fresk, juni 20th 2010 | Tags: , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Humanitär kris och fortsatt spänt läge i Kirgizistan

Kirgizistans statsvapen

Omvärlden har nu vaknat upp till den humanitära krisen i Kirgizistan. FN har i ett upprop vädjat om 71 miljoner dollar som skall kunna försörja de hundratusentals flyktingarna och andra nödlidande i området de kommande sex månaderna, se DN, SvD och VG. Hjälpbehovet är enormt och Röda korset och olika FN-organ arbetar för högtryck med att få fram den humanitära hjälpen. Det spända säkerhetsläget på många håll försvårar dock arbetet avsevärt. Det djupa misstroendet mellan kirgizer och uzbeker som blivit resultatet av den etniska konflikten gör att många uzbeker fortfarande håller sig inne i sina kvarter eller inte vågar åka längre sträckor eftersom de riskerar att bli stoppade i en vägspärr. Men mycket hjälp når fram bland annat längs den kirgizisk-uzbekiska gränsen där många uzbeker, främst kvinnor och barn, fortfarande försöker ta sig till Uzbekistan. Uzbekistan har dock stängt gränsen med motiveringen att landet inte har kapacitet att ta emot fler flyktingar.

Säkerhetsläget i området verkar skilja sig åt från ort till ort. Något som blivit tydligt de senaste dagarna är också det våld som förekommit på landsbygden runt städerna Osj och Jalal-Abad. Vissa mindre orter har drabbats mycket svårt av våldet medan andra har klarat sig oskadda. Avsaknaden av fungerande information är ett stort problem liksom att försök att dokumentera övergreppen inte påbörjats eller i vissa fall försvåras av myndigheterna. Att säkerheten fortfarande lämnar mycket i övrigt att önska vittnar de många vittnesmål om som bland annat, HRW (Human Rights Watch), samlar in. Grundproblemet tycks vara den korrupta poliskåren och inrikestrupperna i området som bemannar alla de vägspärrar som nu finns överallt. Uzbekerna saknar förtroende för polisen som huvudsakligen varit passiva eller rent av hjälpt mobben i vissa fall. Polisen lyckas fortfarande inte skydda den uzbekiska befolkningen och personer vittnar om att vissa kirgizer utnyttjar situationen med misshandel och våldtäkter som följd. Fördelningen av nödhjälpen måste till stor del ske med hjälp av den kirgiziskdominerade administrationen i området, vilket lett till anklagelser att uzbeker missgynnas vid fördelningen av hjälp. Problemet med vägspärrar och våld mellan folkgrupperna verkar vara speciellt uttalat i Osj. Härifrån kommer också uppgifter om handel med nödhjälp. Detta är inte så förvånande, men allvarligt, med tanke på att uzbekerna som tidigare utgjorde ryggraden i stadens handel av naturliga skäl inte kunnat eller vågat öppna sina nedbrända och utplundrade affärer. Situationen vittnar på alla plan om att den provisoriska regeringen har en mycket dålig kontroll över situationen i söder, och det blir inte bättre av intern oenighet och politisk positionering inför det kommande parlamentsvalet.

Porten till Jalal-Abad

En korrespondent från Fergana.ru har givit en mer hoppingivande rapport om läget i Jalal-Abad. Han berättar att det vardagliga livet har börjat återgå till någon form av normalt liv. Där den äldre delen av befolkningen har börjat tala med varandra igen och försöker ordna möten mellan folkgrupperna. Vissa affärer har öppnat och även uzbekerna uppges vara ute på gatorna och handla och uträtta ärenden. Tillgången på mat är god och det pågår arbete med att släppa på gasen igen, men först måste stora delar av nätet inspekteras. I Jalal-Abad är det främst offentliga byggnader som stuckits i brand och de flesta privata hem tycks ha klarat sig.

Ett exempel på försök till mörkläggning är arresteringen och misshandeln av den uzbekiske människorättsaktivisten Azimjan Askarov av milisen i den lilla staden Bazar-Korgon c:a 60 km nordväst om Jalal-Abad. Azimjan Askarov har under de kritiska dygnen arbetat med att dokumentera de övergrepp som skett i området och uppges även ha filmat våld och mordbrand. Han har nu anklagats för organiserande av våldsamt upplopp och okända män har vid flera tillfällen trängt in i hans hem och hotat hans hustru i jakten på filmerna. Även här visar den provisoriska regeringen avsaknad av kontroll över situationen och bristande engagemang i den uzbekiska minoriteten. Amnesty International har uttryckt sin oro över Askarovs arrestering och krävt att han omedelbart friges. Detta tassande kring de övergrepp som begåtts av främst kirgizer är oroväckande och det är dessvärre oundvikligt att börja fundera om politikerna i huvudstaden Bisjkek är ovilliga att fördöma våldet från vanliga kirgizer eftersom de tror att de skulle förlora röster i det kommande parlamentsvalet. Den officiella retoriken är istället att lägga all skuld på provokatörer inhyrda av familjen Bakijev. Även Islam Karimov, president i grannlandet Uzbekistan, beskyller i en intervju förre presidenten i Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, för att ligga bakom upploppen, se VG. Framtiden får utvisa hur omfattande undersökningarna och utrensningarna kommer bli, men det internationella samfundet har en viktig uppgift att kräva att förövarna ställs inför rätta. Det är också nödvändigt om förtroendet skall kunna återskapas mellan kirgizer och uzbeker.

2 Comments

Johan Fresk, juni 19th 2010 | Tags: , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kirgizistan РVad g̦r den provisoriska regeringen?

Kirgizistans flagga

Kirgizistan har skakats av de värsta etniska konflikterna på 20 år och 400 000 medborgare, de flesta av dem etniska uzbeker, är på flykt undan våld och förföljelse. Vem som helst skulle anta att den provisoriska regeringens fulla uppmärksamhet skulle vara riktad mot krisområdet kring städerna Osj och Jalal-Abad i södra delen av landet. Det rapporteras att 70 % av de centrala delarna i Osj är eldhärjade eller på annat sätt skadade.  En stor humanitär katatstrof är under uppsegling och internationella hjälporganisationer som FN och Röda korset arbetar för högtryck med att föra in hjälp till alla behövande. Rapporterna de senaste dagarna talar allt tydligare om att en etnisk rensning som främst drabbat den uzbekiska minoriteten ägt rum.

Vad sysselsätter sig då den provisoriska regeringen med? Det måste vara något viktigt eftersom det tagit en vecka efter att oroligheterna bröt ut innan någon av de ledande medlemmarna i regeringen har tagit sig tid att besöka Osj eller Jalal-Abad. Till slut har idag fredagen den 18 juni Roza Otunbajeva, den tillförordnade presidenten, besökt krisområdet, se DN och SvD. Kirgizerna i södra Kirgizistan må nästan vara ursäktade om de stöder den förre presidenten Kurmanbek Bakijev. I en intervju med den ryska tidningen Kommersant har hon också äntligen erkänt att antalet dödsoffer troligen överstiger 2 000 personer, se VG. Det hade varit viktigt om Roza Otunbajeva även besökt ödelagda uzbekiska områden under sin tid i Osj, vilket hon tyvärr valde att inte göra.

Ta bara den vice ordföranden i regeringen, Azimbek Beknazarov, som ägnade torsdagen åt att utlysa en presskonferens för att diskutera problem med semesterhem runt sjön Issyk-kul (Varma sjön) i nordöstra Kirgizistan som någon kazakisk affärsman har kommit över på olaglig väg. Beknazarov lyckades också i ett uttalande göra den märkliga kopplingen att om inte Storbritannien utlämnar Maxim Bakijev, son till förre presidenten, så skall Kirgizistan stänga den amerikanska flygbasen, Manas, utanför Bisjkek. Oaktat att dessa två frågor inte har med varandra att göra.  Det vittnar också om en okunskap om hur rättssystemen fungerar i Väst.

Regeringen säger sig arbeta med att säkerställa att folkomröstningen om den nya konstitutionen kan hållas den 27 juni. Denna iver kan av demokratiska skäl allvarligt ifrågasättas när en stor del av landet nyligen haft undantagstillstånd och nästan 10 % av befolkningen befinner sig på flykt.  Det hela blir än mer tveksamt och oroande när det visar sig att det fortfarande inte finns någon officiell översättning av förslaget till uzbekiska. En betydande minoritet som just utsatts för etnisk rensning får ännu ett slag i ansiktet. Det sänder också varningssignaler inför framtiden om minoriteternas rättigheter i Kirgizistan. Situationen blir än allvarligare när man tar i beaktande att de uzbekiska TV-stationerna varit stängda sedan lördagen den 12 juni på order av den provisoriska regeringen. Detta försvårade allvarligt möjligheterna att få ut information till uzbekerna i Kirgizistan under krisen.

Roza Otunbajeva, tillförordnad president i Kirgizistan

Det tog en vecka innan den provisoriska regeringen tog bladet från munnen och erkände de nya högre dödssiffrorna från södra Kirgizistan. Roza Otunbajeva har talat om en undersökning men ännu inte tillräckligt tydligt. Det måste stå helt klart att händelserna i söder skall undersökas och att ansvariga, såväl lokala makthavare som enskilda poliser, militärer och våldsverkare, oavsett nationalitet skall ställas inför rätta. Roza Otunbajeva har ett speciellt ansvar för att den kirgiziska nystarten inte hamnar fel från början. Att börja med att sopa en etnisk konflikt under mattan eller helt skylla den på utländska provokatörer och familjen Bakijev vore att omöjliggöra en försoning mellan kirgizer och uzbeker samt att sända en farlig signal inför framtiden. Det är bara att hoppas att den provisoriska regeringen får lite råg i ryggen de närmaste dagarna och börjar ta itu med de verkliga problemen i landet.

No Comments

Johan Fresk, juni 18th 2010 | Tags: , , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Att räkna rätt och att rensa upp i södra Kirgizistan

Vy över Osj före oroligheterna

Under de senaste dagarna har situationen stabiliserats i Osj och Jalal-Abad. Viss humanitär hjälp har börjat anlända till området och distribueras till behövande men det förekommer också rapporter om att myndighetspersoner lägger beslag på hjälpen för sig och de sina. Antalet officiella dödsoffer, se SvD och VG, på torsdag morgon den 17 juni är 191 men en annan siffra nästan tio gånger högre på 1500 offer, se DN, de flesta uzbeker, har också börjat cirkulera. Det är nu av största betydelse att den provisoriska regeringen i Bisjkek ger order om att stoppa mörkläggningen av hur många som faktiskt dött i den etniska konflikten. Sanningen måste fram om det skall kunna bli en försoning mellan folkgrupperna.

Antalet flyktingar i området uppgår till 400 000. De flesta av dem är etniska uzbeker. Av dessa befinner sig 100 000 i grannlandet Uzbekistan och 300 000 i Kirgizistan, se DN, SvD och VG. Vidden av katastrofen visar på intensiteten i attacken mot uzbekerna och är ännu en indikation på att någon planerat att skapa instabilitet i området och då använt sig av det etniska kortet. Hjälpen börjar nå fram men på grund av den stora oro som många uzbeker känner för att kontakta myndigheter och den ineffektivitet och korruption som kännetecknar den kirgiziska förvaltningen krävs en stor internationell insats att få fram hjälp också till uzbeker. Korrekt information är också avgörande för att förhindra ryktesspridning och mytbildning.

Det blir också allt tydligare hur korrupt styret av Osj har varit under förre presidenten Kurmanbek Bakijev och vilket inflytande som kriminella nätverk har haft i området. Det är dessa tjänstemän och den poliskår som nu förväntas distribuera nödhjälp och åstadkomma försoning. Här måste den nya regimen i Bisjkek visa handlingskraft och byta ut ett antal nyckelpersoner om inte hela processen skall misslyckas. Smärtsam självrannsakan är också nödvändig hos många kirgizer. Krav på att förlåta och glömma låter sig inte göra innan det klarlagts vad som faktiskt skedde.

Den provisoriska regeringen, under Roza Otunbajeva, måste också få rätt ordning på sina prioriteringar. När det finns 100 000 tals flyktingar inom och utom landet, även om vissa kirgizer börjar återvända, se VG, måste all kraft inriktas på att förhindra en mänsklig tragedi. Regeringen verkar klamra sig fast vid att folkomröstningen den 27 juni och ett parlamentsval därefter på något sätt skall få allt att börja fungera igen. Det finns mycket stora demokratiska invändningar mot att genomföra folkomröstningen i södra Kirgizistan. Hur skall man kunna garantera information, säkerhet och möjlighet att delta i valet för alla de uzbeker som är på flykt eller svårt traumatiserade av vad som hänt den senaste veckan.

Kirgizistan är ett land som befinner sig mycket nära upplösning med en svag regering i Bisjkek med ett antal politiker som manövrerar inför kommande parlamentsval och tycks ovilliga att säga obehagliga sanningar om läget i landet och oförmögna att avskeda de korrupta tjänstemännen i söder. Utan en internationell insats av fredsbevarande styrkor ter det sig inte sannolikt att uzbekerna kommer att känna sig säkra i Kirgizistan. Mitt i denna tragedi är det också viktigt att komma ihåg att grogrunden till mycket av det som skett står att finna i den ekonomiska kris som pågått i Kirgizistan de senaste 20 åren. Det har skapat den sociala grogrunden till explosionen vi har sett. Det undandrar ingen personligt ansvar, men om nya oroligheter skall undvikas måste den ekonomiska utvecklingen börja gå åt rätt håll. Väst har ett stort intresse av detta eftersom en stor del av heroinet i Ryssland och EU kommer via smuggelvägar som passerar Osj. Korruptionen kan endast minskas på allvar om ekonomin växer så att folk kan få jobb och tjänstemännen i förvaltningen rimliga löner. Det hela börjar dock med att antalet dödsoffer räknas korrekt och att de mest korrupta inom förvaltning, polis och inrikestrupper avskedas.

No Comments

Johan Fresk, juni 17th 2010 | Tags: , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kirgizistan – Att sopa upp spillrorna och gå vidare

Karta över Kirgizistan

Idag, onsdagen den 16 juni, är det nationell sorgedag i Kirgizistan till minne av offren för den etniska konflikten i landets södra delar. Situationen tycks ha lugnat sig i krisområdet och myndigheterna uttrycker förhoppningar om att det värsta nu är över. Antalet officiella dödsoffer ligger på 176 men allt fler bedömare är eniga om att detta är en grov underskattning av den verkliga siffran. Internationell hjälp börjar nå fram till krisområdet och FN, Röda korset och Röda halvmånen har folk på plats i Osj och Jalal-Abad för samordna hjälpinsatserna. Speciella insatser riktas också till de 250 000 flyktingarna inom och utom landet och flyg kommer att gå till staden Andijan (Andizjan) i Uzbekistan för att sända hjälp till de drygt hundratusen flyktingarna där, se DN, SvD och VG. Det internationella samfundet börjar nu vakna upp till möjligheten att det faktiskt är etnisk rensnings som pågått, se VG.

Rapporterna om den etniska rensningens verkliga omfattning och lokala organisation börjar nu komma fram allt mer, se DN. Den stora utmaningen för vilken ny kirgizisk administration som än kommer efter folkomröstning och parlamentsval blir att inte förtiga vad som verkligen har skett och att tillse att skyldiga kirgizer ställs inför rätta. Den korrupta och Bakijevtrogna lokala administrationen, polisen och inrikestrupperna i Osj och Jalal-Abad har nu incitament att sopa undan spåren, vilket måste förhindras. Någon form av internationell medverkan för att uzbekerna skall känna förtroende för resultaten av undersökningar är absolut nödvändig. På en mer positiv bog ökar den internationella aktiviteten i regionen och hjälpsändningar från FN:s barnfond (UNICEF) och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har nu nått fram till krisområdet, se VG.

Röda Korsets representant i Osj, Séverine Chappaz, som varit på plats under hela krisen, berättar att läget lugnat sig under de senaste 24 timmarna men fortfarande är spänt i Jalal-Abad. Organisationen har upptäckt flera improviserade platser där folk sökt hjälp och skydd och får successivt en bättre bild av läget. Personalen uppskattar också att antalet döda är betydligt högre än de 176 som hittills rapporterats.  Hon berättade vidare att transporter med helikopter för sjuka, sårade och evakueringar kommit igång i Osj och att arbetet med att föra in hjälp nu intensifieras, se Röda korset.

På andra områden som har betydelse för att lösa av krisen på sikt rapporteras att Maxim Bakijev, den förre presidenten Kurmanbek Bakijevs son, har arresterats i London och begärts utlämnad till Kirgizistan. Maxim Bakijev anklagas för att ha försökt rekrytera legosoldater ibland annat Tadzjikistan för att utföra väpnade attacker och visa på den provisoriska regeringens oförmåga att styra landet. Det talas också om att fem attacker skulle ha utförts samtidigt för att situationen snabbt skulle urarta. Borgmästaren i Osj, Melis Myrzakmatov, tycks också har varit delaktig i oroligheterna och anklagas för att vara i förre presidenten Bakijevs sold, se DN. Dessa uppgifter är fortfarande obekräftade men kan ha stor betydelse för bearbetningen av konflikten. Om det kan fastslås att utländska och inhemska provokatörer startade och underhåll våldet borde det vara lättare att åstadkomma någon form av förtroende mellan kirgizer och uzbeker. Detta undantar naturligtvis inte de individer från ansvar som deltagit i mobbväldet och begått avskyvärda handlingar. Hur Kirgizistan hanterar det humanitära och juridiska efterspelet till krisen är avgörande för landets demokratiska framtid. Demokrati, minoritetsskydd och ekonomisk utveckling är alla nödvändiga komponenter i en lösning av den etniska konflikten.

Roza Otunbajeva, tillförordand president i Kirgizistan

Den tillförordnade presidenten, Roza Otunbajeva, har också meddelat att folkomröstningen om den nya konstitutionen kommer att hållas som planerat den 27 juni. Hur detta skall kunna ske under demokratiskt acceptabla former i södra Kirgizistan ter sig mycket svårt att förstå, men detta beslut har fått stöd av EU. Troligen menar man att det vore en seger för provokatörerna om omröstningen sköts upp, vilket har varit ett av deras mål. Regeringen har sedan tidigare beslutat att ett valdeltagande på 30 % skall räcka för att folkomröstningen skall anses vara giltig. Roza Otunbajeva meddelade också att Kirgizistan inte längre anser sig behöva fredsbevarande trupper utan kan sköta säkerheten med egna resurser. Ett långsamt och svårt arbete startar nu med att samla ihop spillrorna och börja bygga upp det gemensamma kirgizisk-uzbekiska huset på nytt. Omvärlden får inte glömma bort Kirgizistan för då har vi snart en ny stat i kris i området.

2 Comments

Johan Fresk, juni 16th 2010 | Tags: , , , , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan
« Older Posts