Nursultan Nazarbajev fyller 70 år idag

Nursultan Nazarbajev, president i Kazakstan

Dalai lama är inte den ende jubilaren den 6 juli 2010 i Centralasien. Kazakstans president Nursultan Nazarbajev fyller 70 år idag. De närmaste gratulanterna är hustrun Sara och döttrarna Dariga, Dinara och Alija. Dagen till ära invigs också världens högsta tält i den nya huvudstaden Astana. Astana är ett av president Nazarbajevs favoritprojekt. Astana ligger på den kalla och blåsiga stäppen i norra Kazakstan och det nya tältet är ett försök att skapa en samlingsplats även under vintern. Utländska diplomater har i det längsta undvikit att flytta till Astana och hållit sig kvar i den gamla huvudstaden Almaty.

Nursultan Nazarbajev föddes i Shamalgan i sydöstra Kazakstan 1940 i en herdefamilj. Han började arbeta på stålverket i Temirtau och fick efter visad duglighet sin högre utbildning vid företagets tekniska skola. I slutet av 60-talet började partikarriären och en stadig klättring uppåt i partihierarkin i Kazakiska socialistiska rådsrepubliken, KaSSR. Nazarbajev befordrades till partisekreterare för industri 1977 och 1984 hade han nått posten som ordförande i ministerrådet för att 1989 kröna karriären med att han bli sekreterare för kommunistpartiet i KaSSR. När det stod klart att Sovjetunionens förvaltningsstruktur och kommunistpartiets roll skulle förändras kraftigt lät sig Nursulatan Nazarbajev väljas till prseident i KSSR i april 1990.

Upplösningen av Sovjetunionen gick fort och Nazarbajev intog skickligt rollen både som försiktig kazakisk nationalist och som talesman för den stora ryska minoriteten i landet. I december 1991 erhöll Nazarbajev sitt folkliga mandat och valdes till president för första gången. Därefter har konstitutionen i olika steg ökat presidentens makt och Nursultan Nazarbajev har en helt ohotad position i dagens Kazakstan. Enligt en speciell lag som endast gäller honom kan han ställa upp i så många val han önskar. Han har också erhållit titeln nationens ledare.

Familjen Nazarbajev har en unik ställning i Kazakstan och det spekuleras ständigt om att Nursultan håller på att skola in sin äldsta dotter Dariga till att efterträdare på presidentposten. Inget händer i dagens Kazakstan utan att familjen på något sätt är inblandad och det har riktats många anklagelser om korruption mot Nazarbajev. Klart är att familjen har sitt på det torra ekonomiskt och samtliga familjemedlemmar är dessutom garanterade rättslig immunitet enligt en speciell lag.

Nursultan Nazarbajev må vara auktoritär men det betyder inte nödvändigtvis att han är impopulär. Tack vare den stora exporten av olja och gas har Kazakstan efter några svåra år på 1990-talet haft en mycket snabb ekonomisk tillväxt de senaste åren. Tillväxten är som i de flesta oljeekonomier ojämnt fördelad men en hel del av tillväxten har ändå nått vanliga kazaker och levnadsstandarden har stigit, utbildningen förbättrats och pensionerna höjts. Kazakstans högre standard märks inte minst på alla de gästarbetare från övriga Centralasien som finns i landet. Många kazaker kommer idag utbringa en skål för Nursultan på hans 70 årsdag.

Nazarbajev kan se framtiden an med tillförsikt och året har börjat bra bland annat med Kazakstans ordförandeskap i OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa). Relationerna med Ryssland och Kina, landets två viktigaste handelspartners, är utmärkta. Den enda smolken i glädjebägaren är oroligheterna i Kirgizistan och de fortsatta anklagelserna om korruption mot familjen som förekommer utomlands. Frågan alla vill ställa men ingen vågar är om och i så fall när Nursultan Nazarbajev planerar att avgå. Eliten i Kazakstan har mycket att förlora på en omskakande maktkamp så grundtipset måste vara kontinuitet och stabilitet vid en maktväxling. I ett traditionellt samhälle som det kazakiska lutar det åt någon av svärsönerna, men de bör nog inte göra sig någon brådska. Nursultan tänker sitta kvar länge än.

No Comments

Johan Fresk, juli 6th 2010 | Tags: ,
Posted in Centralasien, Kazakstan

Nya svenska mobilaffärer i Kazakstan och Uzbekistan

Svensk mobiltelefoni fortsätter växa i österled. Under senare år har framför allt Telia Sonera expanderat på marknaderna i det forna sovjetiska Centralasien och har idag bolag i Kazakstan, Uzbekistan och Tadzjikistan. Tele2 har varit framgångsrikt bland annat i Ryssland och tillkännagav sin första investering i Centralasien sent 2009.

I december 2009 meddelades att Tele2 köper 51 % av det kazakiska mobilföretaget Neo för drygt 900 miljoner kronor, se SvD. Neo är en mycket liten mobiloperatör med cirka 400 000 abonnenter. Marknaden i Kazakstan domineras av de två stora aktörerna K’cell som till 51 % ägs av Telia Sonera och Vimpelcom som är ryskägt. Båda företagen har ungefär sju miljoner abonnenter vardera. Tele2 planerar att inom ett år investera i Neos nät och kunna återlansera företaget under namnet Tele2 och presentera sig själv som utmanare till de två stora.

Flera analytiker har varit kritiska till såväl pris, för högt, som strategi, för riskabel, se Realtid. Kazakstan är visserligen det rikaste landet i Centralasien med en levnadsstandard som motsvarar Ryssland men landet har bara 16 miljoner invånare så det finns tydliga begränsningar för fortsatt marknadstillväxt. Affären tycks har dragit ut lite på tiden men det är inget ovanligt att byråkratins kvarnar inte mal så snabbt i ett centralstyrt land som Kazakstan.

Telia Sonera har varit verksamt i Uzbekistan sedan 2007 då företaget köpte det amerikanska företaget MCT Corps andel på 85 % i det uzbekiska mobilföretaget Coscom. Coscom hade hotats med indragen licens av den uzbekiska kontrollmyndigheten för telefoni. Den officiella förklaringen var för låga investeringar i nätet men de dåliga politiska relationerna mellan USA och Uzbekistan kan eventuellt ha spelat in. Köpeskillingen för MCT som också hade mobilföretag i Tadzjikistan och Afghanistan var ca 300 miljoner USD.

Genom investeringar i nätet och framgångsrik återlansering av företaget under namnet U’cell hade bolaget utvecklats till Uzbekistans näst största mobiloperatör med 4,8 miljoner abonnenter i januari 2010. Uzbekistan har en ung befolkning och ca 28 miljoner invånare med en levnadsstandard som ligger på knappt hälften av den ryska och med stora skillnader mellan stad och landsbygd. Det fasta telefonnätet är dåligt utbyggt i landet och mobiltelefonin fyller här en viktig lucka.

I januari 2008 meddelade Telia Sonera att de hade sålt 26 % av aktierna i Coscom till en uzbekisk partner för 320 miljoner kronor för att stärka företagets ställning och inflytande på den uzbekiska marknaden. Coscom fick sin 3G licens. I januari i år har Telia Sonera köpt tillbaka 20 % av aktierna från den uzbekiska partnern för 1550 miljoner kronor som alltså gör ett rejält klipp. I samband med denna försäljning har det utbrutit en debatt och Telia Sonera har fått utstå hård kritik från organisationer som sysslar med mänskliga rättigheter. Men Telia Soneras VD, Lars Nyberg har påpekat att de följer lagar och regler och bidrar till ökade möjligheter till kommunikation för vanligt folk  i Uzbekistan, se DN.

Uzbekistan är en diktatur där makten är koncentrerad i president Islam Karimovs hand. Det förekommer omfattande förföljelse av oliktänkande och alla former av islam, speciellt islam utanför statlig kontroll, betraktas med den största misstänksamhet. Säkerhetsorganen använder regelmässigt tortyr för att tvinga fram bekännelser. Rättsystemet är korrupt och politiskt styrt. Allt detta var dock välkänt redan 2007 när Telia Sonera gick in i Uzbekistan så det ter sig lite märkligt att debatten bryter ut nu. Att ledande företrädare i Uzbekistan på ett eller annat sätt får del i utländsk affärsverksamhet är självklart i ett land som är rankat på plats 174 av 180 vad gäller korruption. Til syvende og sidst är det en fråga om man tror att kontakt är bättre än isolering och om man anser att statliga företag skall följa speciella regler i affärslivet.

Det skall bli intressant att följa Tele2:s strategi i Kazakstan och se om Telia Sonera får vara ifred i fortsättningen i Uzbekistan och vad den lokale parten får för de återstående 6 % som ännu inte sålts.

No Comments

Johan Fresk, februari 11th 2010 | Tags: , , ,
Posted in Centralasien, Kazakstan, Uzbekistan

Kazakstan och Kina – Energi och säkerhet grunden i relationen

Kazakstan (grönt) och Kina (orange) har en 170 mil lång landgräns

Kazakstan och Kina har under senare år ökat sina kontakter på det politiska men framför allt på det ekonomiska området. Handelsutbytet mellan länderna uppgick 2008 till drygt 15 miljarder USD och Kina är Kazakstans näst viktigaste handelspartner efter Ryssland. 2009 var ett speciellt intensivt år då en rad projekt inom energisektorn som pågått under lång tid började avkasta olja och gas för Kina och dollar för Kazakstan. På det politiska området besökte Kazakstans president Nursultan Nazarbajev (se blogg om Nazarbajev) Kina i april och Kinas president Hu Jintao Kazakstan i december. För Kina är relationen med Kazakstan ett sätt att öka landets energisäkerhet och trygga leveranser av andra viktiga råvaror. Man brukar skämtsamt säga att Kazakstan har 99 av det periodiska systemets 110 grundämnen och de tio sista behöver man inte.

Kazakstans viktigaste bilaterala relation är utan tvekan den med Ryssland där den nya tullunionen som trädde i kraft 1 januari 2010 troligen ytterligare kommer att stärka Rysslands position i Kazakstan. Som god tvåa kommer förhållandet till Kina. För Kazakstan finns flera fördelar att ha nära kontakter med Kina. Den största vinsten är större säkerhet för landets export av olja och gas. Kazakstan har sedan självständigheten varit helt beroende av de gamla sovjetiska olje- och gasledningarna via Ryssland. Ryssland har kunnat kräva fördelar i Kazakstan för ryska företag samt ta ut höga transitavgifter för kazakisk olja och gas. Under 2009 öppnades nya ledningar till Kina som bryter det ryska monopolet. Vad gäller övriga utrikesförhållanden är USA på tredje plats och EU kommer som avlägsen fyra. För betydelsen av ordförandeskapet i OSSE se tidigare inlägg.

Den nya oljeledningen, Kazakhstan – China oil pipeline (karta), som togs i bruk i juli 2009, mellan Kazakstan och Kina har byggts i tre faser och sträcker sig nu över 220 mil från Atyrau vid norra stranden av Kaspiska havet i Kazakstan till Alatau passet, även kallat den Dzungariska porten, på gränsen mellan Kazakstan och Kina. I Kina förs oljan vidare till Kinas största raffinaderi i Dushanzi i norra Xinjiang. I framtiden är det tänkt att huvudsakligen olja från de nya oljefälten i Kaspiska havet skall transporteras genom ledningen men även rysk olja från de sibiriska fälten fraktas i rören, och nu är det kazakernas tur att ställa hårda villkor för den ryska användningen av kazakiska pipelines.

Den andra länken mellan Centralasien och Kina är en 183 mil lång ny gasledning, Central Asia – China gas pipeline (karta),som går mellan Turkmenistan via Uzbekistan och Kazakstan till Xinjiang i Kina. Detta projekt har initierats och i hög grad medfinansierats av kineserna. Det är tyvärr också ett av de få lyckade samarbetsprojekten mellan de centralasiatiska länderna under året. Den 14 december vred ledarna för de fyra länderna som gasledningen passerar genom tilsammans på gaskranen i Saman Depe i Turkmenistan. Till att börja med kommer främst turkmensk gas gå i rören men Uzbekistan och Kazakstan överväger att använda ledningen för att sälja gas till Kina i framtiden.

Ett tredje energirelaterat samarbetsprojekt mellan Kazakstan och Kina gäller export av uran. Kina planerar att fram till 2020 ta i drift ytterligare c:a 30 kärnkraftsreaktorer och eftersom landet har små egna urantillgångar är det viktigt att säkerställa leveranser av uran och Kazakstan har mycket lägligt världens näst största uranfyndigheter. Kazakstan och Kina har nu inlett samarbete där kinesiska företag hjälper till att utveckla uranbrytningen i Kazakstan och kazakiska företag deltar i uppbyggnaden av kärnkraften i Kina. Banden blir allt starkare mellan länderna och det finns en rädsla i Kazakstan att Kina håller på att bli för inflytelserikt i landet.

Måttet tycktes vara rågat för vanliga kazaker när det började gå rykten att Kazakstan skulle hyra ut 1 miljon hektar jordbruksmark till Kina. Kineserna planerade att odla raps och sojabönor. Ur ett ekonomiskt perspektiv är detta logiskt då jordbrukssektorn i Kazakstan är underutvecklad och ineffektiv och landet har stora områden outnyttjad jordbruksmark. Samtidigt är Kazakstan en ny nation och jorden har en speciell emotionell betydelse för många kazaker. I en ovanligt välbesökt demonstration i Almaty protesterade över tusen personer mot planerna på att ”sälja” mark till Kina och landets ökade inflytande samt mot de sämre ekonomiska tiderna. Presidenten har senare retirerat något i frågan och påpekat att utlänningar inte kan köpa jordbruksmark i Kazakstan.

Kazakstan och Kina har båda varit med sedan starten 1996 i Shanghais samarbetsorganisation (SCO). Shanghaisamarbetet är en grupp länder bestående av Kina, Ryssland, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan som fullvärdiga medlemmar. Huvudsyftet med organisationen har främst varit säkerhetspolitiskt. Initiativet togs av Kina som ville förhindra att regimkritiska grupper i Xinjiang (se inlägg om den aktuella situationen) skulle kunna verka från länderna i Centralasien. De muslimska uigurerna är likt majoriteten av folken i Centralasien sunnimuslimer och talar ett turkspråk. Resultatet av samarbetet har blivit att uigurer utvisas från Centralasien till Kina om de bedriver politisk verksamhet riktad mot Kina. Syftet med organisationen har senare utvidgats till att gälla även kamp mot terrorrism, ekonomi, kommunikationer och utbildningsfrågor.

Sammantaget kan man konstatera att relationen mellan Kazakstan och Kina idag främst drivs av ekonomisk dynamik eftersom det för tillfället inte finns några säkerhetspolitiska trätoämnen mellan länderna. I takt med att nya olje- och gasledningar byggs eller gamla uppgraderas kommer de ekonomiska förbindelserna att fördjupas. Den enda faran synes vara om den kazakiska ledningen går för fort fram för folket i sin kinesiska charmoffensiv. Kina är också en viktig ekonomisk återförsäkring för Kazakstan om relationen till Ryssland skulle försämras. EU har hittills bara planer på oljeledningar och vägar från Kazakstan som inte går via Ryssland och så länge det är fallet har Kazakstan inget annat val än att vända blicken mot öster.

No Comments

Johan Fresk, februari 10th 2010 | Tags: , , ,
Posted in Centralasien, Kazakstan, Kina

Norge öppnar ambassad i Kazakstan

Karta över Kazakstan

Fredagen den 5 februari 2010 öppnade Norge sin nya ambassad i Kazakstans huvudstad Astana. Kazakstan är ett glest befolkat jätteland i hjärtat av Asien. Kazakstans yta på 2,5 miljoner kvadratkilometer är dubbelt så stor som de fem nordiska länderna tillsammans. Landet har en befolkning på drygt 16 miljoner invånare. De viktigaste folkgrupperna är kazaker 63 % och ryssar 24 % och de viktigaste språken är kazakiska och ryska. Ryska är fortfarande det viktigaste språket i affärslivet. Befolkningen har en levnadsstandard som ungefär motsvarar Ryssland och ekonomin har växt med ca 10 % per år under senare år. Kazakstan blev självständigt från Sovjetunionen 1991 och har successivt fått allt större strategisk betydelse på grund av sina stora energitillgångar. Kazakstan styrs sedan självständigheten av president Nursultan Nazarbajev, se blogginlägg om familjen Nazarbajev.

Norges ambassad i Astana invigdes av kronprins Haakon Magnus. Kronprinsen uttryckte förhoppningar om ett ökat samarbete mellan Norge och Kazakstan på energiområdet och ett stärkande av förbindelserna ekonomiskt och politiskt. I ett land som Kazakstan är en diplomatisk närvaro viktig. Det kan vara en stor tillgång för att öka handeln mellan länderna. Betydelsen av en närvaro på plats har också Finland insett som öppnade sin ambassad i Astana i oktober 2009. I en anda av nordiskt samarbete flyttar Norge och Finland in en gemensam byggnad i Astana. Sverige har en ambassadör för Centralasien som dock är stationerad i Stockholm. I Danmark är det ambassaden i Moskva som tar hand om området. Till det forna sovjetiska Centralasien räknas förutom Kazakstan även Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan. Regionen har sammanlagt drygt 60 miljoner invånare.

Inför öppnandet av Finlands ambassad i Kazakstan gjorde Handelshögskolan i Helsingfors en undersökning av de finländska företagen som är verksamma i landet. Det samlade intrycket var att Kazakstan var en intressant marknad men med ett stort problem; korruption. Vissa beskrev det som det värsta de varit med om och uttryckte frustration över inspektioner som kan stoppa upp verksamheten under lång tid om man inte betalar. För att hålla ordning på alla officiella dokument använde sig många finska företag av lokala agenter för att sköta pappersarbetet. Ett annat stort problem var att ändra de lokalanställdas attityd till arbetet som i vissa fall beskrevs som sovjetisk. En viktig uppgift för den nya finska ambassaden blir att ge hjälp och stöd åt finska företag i landet.

No Comments

Johan Fresk, februari 7th 2010 | Tags: , , , ,
Posted in Centralasien, Kazakstan

Nursultan Nazarbajev av Kazakstan och de omöjliga svärsönerna

Kazakstans president Nursultan Nazarbajev (2009)

Nursultan Nazarbajev är Kazakstans president sedan landet utropade självständighet från Sovjetunionen 1991. Med en kombination av inrikespolitisk hårdhet och utrikespolitisk känslighet har Nazarbajev nått en oomstridd maktposition i landet för sig och sin familj. Här tillåts ingen opposition från någon – inte ens svärsöner.

Låt mig börja med Nursultan själv. Han föddes den 6 juli 1940 i Tjemolgan i sydöstra Kazakstan nära den kirgiziska gränsen och blev partimedlem 1969 och gjorde sedan snabb karriär i det sovjetiska kommunistpartiet och var 1984 – 1989 ordförande i det kazakiska ministerrådet (regeringen). Han var det kazakiska kommunistpartiets siste generalsekreterare 1989 – 1991 och lät sig 1990 väljas till Kazakstans förste president.

De första åren efter självständigheten förde Nazarbajev en försiktig utrikespolitik betingad av den stora ryska minoriteten i Kazakstan om c:a 35 % . Ryssarna var vid denna tidpunkt bara obetydligt färre än kazakerna som utgjorde 39 % av befolkningen. Denna balans har under de senaste åren svängt till en stabil kazakisk majoritet på grund av höga kazakiska födelsetal och stor rysk utflyttning under 1990-talet. Nazarbajev fick också internationellt beröm för sin avveckling av de kärnvapen som Kazakstan ärvt från Sovjetunionen.

Under senare år har Nazarbajev stärkt sin maktställning ytterligare. Konstitutionen från 1995 ger presidenten och den verkställande makten en mycket stark ställning. 2007 gjordes dessutom ett tillägg till konstitutionen som garanterar att Nursultan, men bara han, har rätt att ställa upp i så många presidentval han önskar. Det senaste presidentvalet i december 2005 kritiserades av Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE).

Kazakstan har efter några svåra år under 90-talet utvecklats till Centralasiens rikaste land med betydande olje- och gastillgångar samt stora fyndigheter av metaller. Nazarbajev har fått en mer framträdande internationell profil som under 2010 kröns med ordförandeskapet i OSSE. Utrikespolitiskt har relationerna med Ryssland prioriterats och Kazakstan ingår sedan årsskiftet i en tullunion med Ryssland och Vitryssland. Förhållandet till Kina har utvecklats mycket snabbt de senaste åren och Kina är idag Kazakstans näst viktigaste handelspartner efter Ryssland. Kina är också en stor köpare av olja och gas från Kazakstan och nya olje- och gasledningar från Kazakstan till Kina öppnades 2009. Kina gav också Kazakstan ett lån på 10 miljarder dollar när det ekonomiska läget och bankkrisen såg som mest hotfulla ut förra året.

Nursultan skulle kunna luta sig tillbaka i länstolen om det inte vore för döttrarnas män, de omöjliga svärsönerna. Nursultan Nazarbajev själv är gift med Sara Nazarbajeva (1941-) och de har tre döttrar; Dariga (1963-), Dinara (1967-) och Alija (1980-). Det började så bra när Alija 1998 gifte sig med Aidar Akajev, sonen till dåvarande presidenten i grannrepubliken, Askar Akajev. Det äktenskapet höll inte så länge men Alija är idag omgift med Danijar Khassenov.

Dariga var gift med Rakhat Alijev som tycktes på väg mot en spikrak karriär i Kazakstan när det plötsligt skar sig med svärfadern. Rakhat har anklagats för att försöka iscensätta en kupp. Han anklagades också för kidnappning och utpressning och begärdes utlämnad från Österrike där han var Kazakstans ambassadör. Rakhat Alijev dömdes i sin frånvaro till 40 års hårt straffarbete. Kanske som hämnd anklagade Alijev Nursultan Nazarbajev för att ha tagit emot mutor från amerikanska oljebolag. Mutor som förmedlats till Schweiziska bankkonton av den amerikanske affärsmannen James Giffen, det så kallade ”Kazakgate”.

Som om detta inte vore nog berättar VG och Eurasia att Dinaras man, Timur Kulibajev, som är förste vice ordförande i det statliga holdingbolaget Samruk-Kazyna och ordförande för det statliga järnvägsbolaget tycks vara inblandad i en korruptionsskandal. I ett brev publicerat i tre kazakiska tidningar har en landsflyktig bankman, Mukhtar Abljazov, anklagat Kulibajev för att ha tagit emot mutor från kinesiska oljebolag. Timur Kulibajev har nu gått till motattack och stämmer de tre tidningarna för förtal. Stackars Nursultan, det är ingen ordning på svärsönerna. Jakten på en efterträdare fortsätter.

3 Comments

Johan Fresk, februari 2nd 2010 | Tags: , , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kazakstan

Kazakstan i fokus

Det är inte ofta ett centralasiatiskt land, (med undantag för Afghanistan), får en helsida i svensk dagspress. Kazakstans nyss inledda ordförandeskap i OSSE kan dock innebära en förändring av detta, vilket Jan Blomgrens artikel i dagens SvD visar. Jordbävningen i östra Pamirbergen i Tadzjikistan innebar dessutom dubbelt fokus på Centralasien idag. (Se svd.se)

Blomgren tar sin utgångspunkt i president Nursultan Nazarbajevs kontroversiella plan att hyra ut 1 miljon hektar åkermark i det glesbefolkade landet till Kina, men fortsätter med en mer allmän kommentar om läget i Kazakstan i samband med ordförandeskappet i OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) som inleddes vid årskiftet. Situationen är onekligen intressant. Alla aktörer – Kazakstans regering och opposition, utländska regeringar samt inhemska och internationella NGO:er – kommer att göra allt för att mjölka så mycket som möjligt ur ordförandeskapet. En viktig fråga som kommer att hamna i fokus är förstås mänskliga rättigheter och president Nazarbajevs allt starkare auktoritära tendenser. För oppostitionen har det på sistone också handlat mycket om fördelningspolitik och trovärdiga åtgärder för att föra landet ur den ekonomiska krisen. (Se tidigare inlägg här och här ) Nazarbajevs åtgärder mot krisen har hittills inte kommit folkflertalet till del, och nu är han alltså beredd att som en desperat åtgärd hyra ut delar av landet. Dessutom misstänks han vara på väg att börja sälja uran till Iran, vilket skulle innebära ytterligare påfrestning på de redan ansträngda relationerna till väst.

Men bakom de stolta deklarationerna om mänskliga rättigheter från EU:s sida kan man också ana en intensifierad strid om naturresurser och infrastruktur i Centralasien. Huvudaktörerna här är Ryssland, Kina och EU. I mer än tio år har EU haft en uttalad ambition att att bygga ett nätverk av transportvägar från sydöstra Europa via Kaukasus till Centralasien kallat TRACECA. Samtidigt arbetar Kina, tillsammans med Asian Development Bank, på ett liknande projekt österifrån – ett projekt som ligger före EU:s i fråga om investeringar. Det tredje transportnätverket är den redan existerande  infrastruktur som byggdes upp under sovjettiden, och som därför är inriktad mot Moskva. Rysslands strategi går därför ut på att rusta upp och vitalisera denna infrastruktur. I centrum för dessa strävanden står naturligvis den turkmenska och kazakiska naturgasen, men det handlar också om varutransporter mellan Kina och Europa – även om tåg- och lastbilstranproter knappast kan komma upp i samma volymer som sjötransporterna från Asien. EUCAM (EU Central Asia Monitoring) gav nyligen ut en rapport som förordar en större kraftansamling från EU för att förverkliga TRACECA.

Det ska bli spännande att följa utvecklingen under året och se hur EU lyckas balansera mellan kraven på mänskliga rättigheter och konkurrensen om infrastruktur och resurser med Ryssland och Kina. När EU under hösten lyfte sanktionerna mot Uzbekistan (se tidigare inlägg) skedde det efter ganska blygsamma motprestationer på MR-området från Uzbekistans sida.

1 Comment

Henrik Ohlsson, januari 3rd 2010 | Tags: , , ,
Posted in Centralasien, Kazakstan

Omfattande korruption i Centralasien och Kaukasus – men trenden varierar

Transparency International (TI) publicerade nyligen sin årliga rapport om korruptionsläget i världens länder. Det s k corruption perception index (CPI) mäter korruptionsnivån inom offentlig verksamhet och baseras på en kombination av ett antal olika oberoende opinionsundersökningar i varje land. Med korruption menar man allt ”missbruk av offentlig makt för privat gagn” och man strävar efter att inkludera både administrativa och politiska aspekter (t ex hur effektiva de styrandes åtgärder mot korruption upplevs). Nästan alla världens länder är med i undersökningen och även om det är vanskligt med jämförelser kan man dra en del slutsatser, inte minst vad gäller trenden i varje enskilt land.

Här ges en överblick av resultaten för Kaukasus och Centralasien. Det som anges är årets placering och antalet poäng med förra årets värden inom parentes. Sverige är på tredje plats med 9,4 poäng av 10 möjliga.

KAUKASUS

De tre sydkaukasiska republikerna har den starka presidentmakten gemensam, men de ekonomiska förutsättningarna och politiken för att skapa förtroende för det offentliga samhället varierar kraftigt.

Som hastigast kan noteras att Rysslands resultat 2,2 placerar landet på plats 146, efter alla de sydkaukasiska republikerna. Resultatet är endast en mycket knapp förbättring jämfört med fjolårets och president Medvedevs kampanj mot korruption verkar hittills ha haft marginella effekter. Rysslands nordkaukasiska republiker är på många sätt extra problemfyllda med en stark koppling mellan korruption och politiskt betingat våld, något som Medvedev också erkänner, senast i sitt årliga tal till federala församlingen (parlamentet).

Georgien 66/4,1 (67/3,9). Det är helt entydigt att mycket positivt har hänt vad gäller förtroendet för myndigheterna och korruptionsnivån i vardagslivet sedan Rosenrevolutionen. År 2003 hade Georgien ett index på 1,8 och låg på samma nivå som Azerbajdzjan och Tadzjikistan. Dessutom går det alltså uppåt även i år trots fjolårets krig. TI påpekar dock något som ofta framhålls i utländska media – även om t ex den reformerade poliskåren har gjort att man i stort sett blivit av med ”vardagsmutor” finns en misstro vad gäller korruption på högsta nivå, inte minst inom domstolsväsendet.

Azerbajdzjan 143/2,3 (158/1,9). Det låga resultatet till trots, trenden är tydligt positiv i år för Azerbajdzjan. TI hänvisar till president Alievs nya fokus på korruption, men som en regeringskälla påpekar för EurasiaNet, mycket av detta annonserades i juli i år och vilken verklig effekt detta har, om någon, återstår att se. Däremot har regeringen den senaste tiden prioriterat att förbättra affärsklimatet (Världsbanken utnämnde landet till världsledande inom reformer 2008) och åtgärderna har nog haft effekt åtminstone inom vissa delar av samhället.

Armenien 120/2,7 (109/2,9). Armenien försämrar sitt resultat för andra året i rad och TI hänvisar till inkonsekventa åtgärder från regeringens sida och den starka kontrollen den politiska och ekonomiska eliten utövar över affärslivet, domstolar och media. Armenien har drabbats hårt av den ekonomiska krisen och tvingats till lån och bidrag från Väst och Ryssland. I ett tal härom dagen gjorde premiärminister Tigran Sargsian ett utspel om vikten av fortsatta reformer av ekonomin. Om krisen i slutänden kan komma att visa sig få positiva effekter för korruptionsnivån i Armenien får vi utvärdera i nästa års CPI.

CENTRALASIEN

Vi kan konstatera att Afghanistans resultat på 1,3 underträffas endast av Somalia, men hur man mäter korruptionsnivån, eller ens definierar offentlig verksamhet, i ett land med så splittrad statsmakt kan diskuteras. De fem centralasiatiska före detta sovjetrepublikerna har länge, trots mycket varierande ekonomiska förutsättningar och politik, hört till de mer korrupta i världen. Kazakstan står ut och än mer så i årets undersökning. För de övriga länderna kan inga större skillnader märkas.

Kazakstan 120/2,7 (145/2,2). Nästa år står Kazakstan värd för OSSE och TI hävdar att uppmärksamheten inför ordförandeskapet har bidragit till landets kraftigt förbättrade resultat, liksom regeringens program för att förbättra investeringsklimatet. Det är dock tveklöst så att korruptionen har blivit praxis på högsta nivå, framför allt i styrningen av landets inkomstströmmar. Det spekuleras också om att en del fall med hög profil, som korruptionsanklagelserna mot ett antal f d ministrar och höga politiker tidigare i år, snarare är uttryck för politisk falangism än verkliga reformintentioner. TI noterar att korruptionen trots allt fortfarande är omfattande, med de största problemen inom rättssystemet, polisen, tullväsendet, äganderätten och inom byggsektorn.

Tadzjikistan 158/2,0 (151/2,0). President Emomali Rahmon har konsoliderat sin makt under senare tid, men också försökt introducera förbättringar för investeringsklimatet. 1 juli antogs t ex en lag som bl a har som mål att förenkla företagsregistrering och komma förbi mellanhänder. Trots att landet i fjol placerade sig som ett av de tio mest reformvänliga enligt Världsbanken är ekonomin starkt beroende av bidrag och stora nyckelinvesteringar, som är under direkt kontroll av den politiska och ekonomiska eliten. Förutom detta har man, liksom på andra håll i Centralasien, fortfarande en utbredd ”vardagskorruption” i alla samhällsskikt (se t ex FN:s informationsprogram för Tadzjikistan).

Kirgizistan 162/1,9 (166/1,8). Kirgizistan var det första (och hittills enda) centralasiatiska land som gick med i WTO och genomförde då stora reformer, framför allt av ekonomin. Resultaten har dock inte matchat ambitionerna och korruptionsproblemet är omfattande. Det är dock också en återkommande fråga för regeringen och president Bakijev annonserade nyligen ett nytt initiativ för att strömlinjeforma administrationen. Men i samma andetag innebär det också ytterligare stärkande av presidentmakten och de eventuella resultaten är svåra att förutse.

Turkmenistan 168/1,8 (166/1,8). Inte mycket har synbart förändrats efter det att president Berdymuchamedov kom till makten. Alla aspekter av ekonomin är starkt statskontrollerade och enligt Heritage Foundations ekonomiska frihetsindex är landet ett av de minst fria med allomfattande korruption.

Uzbekistan 174/1,7 (166/1,8). Endast sex länder i världen är mindre fria från korruption än Uzbekistan enligt TI. Trenden har varit negativ under det senaste årtiondet (jfr resultatet 2,7 från 2001).  Även om det har kommit trevande signaler om ett närmande mellan landet och EU/USA och uttalanden från president Karimov om behovet av ekonomiska reformer, behåller de styrande stark kontroll över antikorruptionsinitiativen (se t ex EurasiaNet i april). Med åtgärder som att tvinga läkare att sy ihop fickorna på sina rockar för att inte kunna ta emot mutor är det inte mycket som talar för en omedelbar förbättring av situationen.

2 Comments

Henrik Hallgren, november 22nd 2009 | Tags: , , , , , ,
Posted in Armenien, Azerbajdzjan, Centralasien, Georgien, Kaukasus, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan

Demonstranter i Kazakstan kräver socialt åtgärdspaket

Igår hölls demonstrationer i Kazakstan, både i huvudstaden Astana och i landets största stad, Almaty. Protesterna, som utlysts av fyra oppositionspartier* (se tidigare inlägg) riktade sig främst mot regeringens ekonomiska politik, men också mot statlig repression och förföljelse av meningsmotståndare.

Det tycks inte ha blivit någon imponerande uppslutning till vad som utlysts som en landsomfattande medborgarprotest. Enligt den kazakiska nättidningen Zonakz.net samlades ett hundratal demonstranter i Almaty, vilket knappast går att klassa som en folkstorm i en stad med drygt 1,3 miljoner invånare. Den låga uppslutningen behöver dock inte säga så mycket om hur stort stöd oppositionen faktiskt har. Kazakstan är inte ett land där folk är vana att gå man ur huse för att uttrycka sitt missnöje. De två oppositionspartierna Azat och OSDP, som häromdagen meddelade en sammanslagning, samlar, enligt Eurasianet, ca 400000 medlemmar.

Kraven handlar framförallt om sociala åtgärder för att lindra den ekonomiska krisen, såsom höjning av löner och pensioner, prisstopp på livsmedel och social service och skydd för arbetare mot uppsägningar och besparingar. Men man passade även på att rikta kritik mot regeringens auktoritära tendenser.  ”Kazakstan har återgått till en polisstat”, sade en representant för OSDP till Radio Azattyk, och pekade på hur förföljelserna mot oliktänkande och oberoende media ökat.

Inför ordförandeskapet i OSSE under nästa år har internationella media börjat rikta blickarna mot Kazakstan. Oppositionen tycks se detta som en möjlighet att bryta regeringspartiets totala dominans i parlamentet. Kanske är det läge för Kazakstan att öppna upp för större pluralism i politiken – om inte annat så för att få ett delat ansvar för den ekonomiska situationen.

*De fyra partier som utlyst protesterna var: Kazakstans demokratiska parti DPK ”Azat”, Folkpartiet NP ”Algha”, Kazakstans kommunistiska parti KPK och Landsomfattande socialdemokratiska partiet OSDP.

1 Comment

Henrik Ohlsson, oktober 19th 2009 | Tags: , , ,
Posted in Centralasien, Kazakstan

Kazakstans opposition blåser till strid

Medan Kazakstans ordförandeskap i OSSE närmar sig ökar turbulensen i landets politik. Idag föll domen på fyra års fängelse mot den korruptionsanklagade före detta miljöministern Nurlan Iskakov. Samtidigt har fyra oppositionspartier gått ut i ett gemensamt upprop där de kallar till landsomfattande protester nu på söndag den 18/10.

Omvärldens ögon riktas alltmer mot Kazakstan inför ordförandeskapet i OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) under nästa år. Landet är det första av de forna sovjetstaterna att  tilldelas rollen som ordförande i världens största säkerhetsorganisation, (som trots namnet inte endast omfattar europeiska länder utan också Nordamerika och Centralasien). Valet av Kazakstan har inte varit okontroversiellt, och kritiker menar att Kazakstan inte lever upp till OSSE:s krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Andra menar dock att ordförandeskapet kan ge utvecklingen i landet en skjuts i rätt riktning i och med den ökade internationella uppmärksamheten.

Hittills tycks dock regeringens auktoritära tendenser snarast ha förstärkts. Just nu behandlas ett förslag i landets parlament som går ut på att göra president Nursultan Nazabajev till president på livstid. Domen mot den framstående människorättskämpen Jevgenij Zjovtis i september har också väckt protester både inom och utanför landets gränser.

I det känsliga politiska läget, som förstärks av en omfattande ekonomisk kris, har tycks nu oppositionen ha börjat vädra morgonluft. Två av de viktigaste oppositionspartierna, Kazakstans demokratiska parti ”Azat” (”frihet”) och Landsomfattande socialdemokratiska partiet, (känt under den ryska förkortningen OSDP) har gått samman och bildat det nya partiet Azat OSDP, meddelar Eurasianet. Avsikten är att skapa ett tydligt och starkt alternativ till det styrande Nur Otan (ungefär ”Fäderneslandets ljus”) som idag innehar samtliga platser i parlamentet.

Tillsammans med ytterligare två oppositionspartier gick Azat och OSDP igår ut med ett upprop till landsomfattande protester på söndag den 18/10. Uppropet fokuserar på den ekonomiska krisen som slagit hårt mot en stor del av befolkningen. De pengar som avsatts för att stävja krisen har, menar man, hittills endast hamnat i de redan förmögnas fickor. Man kräver bland annat prisstopp på livsmedel och andra basvaror, en höjning av löner pensioner i nivå med inflationen samt ett stopp för de nedskärningar och uppsägningar som drabbar lönearbetare.

”Vi vill inte längre betala för maktens overksamhet med våra familjers hälsa och välfärd och med våra barns framtid. Det är slut med att stillatigande låta sig förnedras!” (min övers.), avslutas uppropet.

Är det en ny ”blomsterrevolution” på gång, eller kommer Nazabajev att lyckas försvara eller till och med stärka sin position? Regeringen vet att de har omvärldens ögon på sig och aktar sig antagligen för alltför repressiva motåtgärder. Tidigare har det ryktats om ett extrainsatt val i syfte att få in fler partier i parlamentet inför OSSE-ordförandeskapet. En sådan åtgärd förefaller mindre trolig nu när oppositionen visar sådan enighet.

3 Comments

Henrik Ohlsson, oktober 16th 2009 | Tags: , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kazakstan