Kazakstan i fokus

Det är inte ofta ett centralasiatiskt land, (med undantag för Afghanistan), får en helsida i svensk dagspress. Kazakstans nyss inledda ordförandeskap i OSSE kan dock innebära en förändring av detta, vilket Jan Blomgrens artikel i dagens SvD visar. Jordbävningen i östra Pamirbergen i Tadzjikistan innebar dessutom dubbelt fokus på Centralasien idag. (Se svd.se)

Blomgren tar sin utgångspunkt i president Nursultan Nazarbajevs kontroversiella plan att hyra ut 1 miljon hektar åkermark i det glesbefolkade landet till Kina, men fortsätter med en mer allmän kommentar om läget i Kazakstan i samband med ordförandeskappet i OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) som inleddes vid årskiftet. Situationen är onekligen intressant. Alla aktörer – Kazakstans regering och opposition, utländska regeringar samt inhemska och internationella NGO:er – kommer att göra allt för att mjölka så mycket som möjligt ur ordförandeskapet. En viktig fråga som kommer att hamna i fokus är förstås mänskliga rättigheter och president Nazarbajevs allt starkare auktoritära tendenser. För oppostitionen har det på sistone också handlat mycket om fördelningspolitik och trovärdiga åtgärder för att föra landet ur den ekonomiska krisen. (Se tidigare inlägg här och här ) Nazarbajevs åtgärder mot krisen har hittills inte kommit folkflertalet till del, och nu är han alltså beredd att som en desperat åtgärd hyra ut delar av landet. Dessutom misstänks han vara på väg att börja sälja uran till Iran, vilket skulle innebära ytterligare påfrestning på de redan ansträngda relationerna till väst.

Men bakom de stolta deklarationerna om mänskliga rättigheter från EU:s sida kan man också ana en intensifierad strid om naturresurser och infrastruktur i Centralasien. Huvudaktörerna här är Ryssland, Kina och EU. I mer än tio år har EU haft en uttalad ambition att att bygga ett nätverk av transportvägar från sydöstra Europa via Kaukasus till Centralasien kallat TRACECA. Samtidigt arbetar Kina, tillsammans med Asian Development Bank, på ett liknande projekt österifrån – ett projekt som ligger före EU:s i fråga om investeringar. Det tredje transportnätverket är den redan existerande  infrastruktur som byggdes upp under sovjettiden, och som därför är inriktad mot Moskva. Rysslands strategi går därför ut på att rusta upp och vitalisera denna infrastruktur. I centrum för dessa strävanden står naturligvis den turkmenska och kazakiska naturgasen, men det handlar också om varutransporter mellan Kina och Europa – även om tåg- och lastbilstranproter knappast kan komma upp i samma volymer som sjötransporterna från Asien. EUCAM (EU Central Asia Monitoring) gav nyligen ut en rapport som förordar en större kraftansamling från EU för att förverkliga TRACECA.

Det ska bli spännande att följa utvecklingen under året och se hur EU lyckas balansera mellan kraven på mänskliga rättigheter och konkurrensen om infrastruktur och resurser med Ryssland och Kina. När EU under hösten lyfte sanktionerna mot Uzbekistan (se tidigare inlägg) skedde det efter ganska blygsamma motprestationer på MR-området från Uzbekistans sida.

Omfattande korruption i Centralasien och Kaukasus – men trenden varierar

Transparency International (TI) publicerade nyligen sin årliga rapport om korruptionsläget i världens länder. Det s k corruption perception index (CPI) mäter korruptionsnivån inom offentlig verksamhet och baseras på en kombination av ett antal olika oberoende opinionsundersökningar i varje land. Med korruption menar man allt ”missbruk av offentlig makt för privat gagn” och man strävar efter att inkludera både administrativa och politiska aspekter (t ex hur effektiva de styrandes åtgärder mot korruption upplevs). Nästan alla världens länder är med i undersökningen och även om det är vanskligt med jämförelser kan man dra en del slutsatser, inte minst vad gäller trenden i varje enskilt land.

Här ges en överblick av resultaten för Kaukasus och Centralasien. Det som anges är årets placering och antalet poäng med förra årets värden inom parentes. Sverige är på tredje plats med 9,4 poäng av 10 möjliga.

KAUKASUS

De tre sydkaukasiska republikerna har den starka presidentmakten gemensam, men de ekonomiska förutsättningarna och politiken för att skapa förtroende för det offentliga samhället varierar kraftigt.

Som hastigast kan noteras att Rysslands resultat 2,2 placerar landet på plats 146, efter alla de sydkaukasiska republikerna. Resultatet är endast en mycket knapp förbättring jämfört med fjolårets och president Medvedevs kampanj mot korruption verkar hittills ha haft marginella effekter. Rysslands nordkaukasiska republiker är på många sätt extra problemfyllda med en stark koppling mellan korruption och politiskt betingat våld, något som Medvedev också erkänner, senast i sitt årliga tal till federala församlingen (parlamentet).

Georgien 66/4,1 (67/3,9). Det är helt entydigt att mycket positivt har hänt vad gäller förtroendet för myndigheterna och korruptionsnivån i vardagslivet sedan Rosenrevolutionen. År 2003 hade Georgien ett index på 1,8 och låg på samma nivå som Azerbajdzjan och Tadzjikistan. Dessutom går det alltså uppåt även i år trots fjolårets krig. TI påpekar dock något som ofta framhålls i utländska media – även om t ex den reformerade poliskåren har gjort att man i stort sett blivit av med ”vardagsmutor” finns en misstro vad gäller korruption på högsta nivå, inte minst inom domstolsväsendet.

Azerbajdzjan 143/2,3 (158/1,9). Det låga resultatet till trots, trenden är tydligt positiv i år för Azerbajdzjan. TI hänvisar till president Alievs nya fokus på korruption, men som en regeringskälla påpekar för EurasiaNet, mycket av detta annonserades i juli i år och vilken verklig effekt detta har, om någon, återstår att se. Däremot har regeringen den senaste tiden prioriterat att förbättra affärsklimatet (Världsbanken utnämnde landet till världsledande inom reformer 2008) och åtgärderna har nog haft effekt åtminstone inom vissa delar av samhället.

Armenien 120/2,7 (109/2,9). Armenien försämrar sitt resultat för andra året i rad och TI hänvisar till inkonsekventa åtgärder från regeringens sida och den starka kontrollen den politiska och ekonomiska eliten utövar över affärslivet, domstolar och media. Armenien har drabbats hårt av den ekonomiska krisen och tvingats till lån och bidrag från Väst och Ryssland. I ett tal härom dagen gjorde premiärminister Tigran Sargsian ett utspel om vikten av fortsatta reformer av ekonomin. Om krisen i slutänden kan komma att visa sig få positiva effekter för korruptionsnivån i Armenien får vi utvärdera i nästa års CPI.

CENTRALASIEN

Vi kan konstatera att Afghanistans resultat på 1,3 underträffas endast av Somalia, men hur man mäter korruptionsnivån, eller ens definierar offentlig verksamhet, i ett land med så splittrad statsmakt kan diskuteras. De fem centralasiatiska före detta sovjetrepublikerna har länge, trots mycket varierande ekonomiska förutsättningar och politik, hört till de mer korrupta i världen. Kazakstan står ut och än mer så i årets undersökning. För de övriga länderna kan inga större skillnader märkas.

Kazakstan 120/2,7 (145/2,2). Nästa år står Kazakstan värd för OSSE och TI hävdar att uppmärksamheten inför ordförandeskapet har bidragit till landets kraftigt förbättrade resultat, liksom regeringens program för att förbättra investeringsklimatet. Det är dock tveklöst så att korruptionen har blivit praxis på högsta nivå, framför allt i styrningen av landets inkomstströmmar. Det spekuleras också om att en del fall med hög profil, som korruptionsanklagelserna mot ett antal f d ministrar och höga politiker tidigare i år, snarare är uttryck för politisk falangism än verkliga reformintentioner. TI noterar att korruptionen trots allt fortfarande är omfattande, med de största problemen inom rättssystemet, polisen, tullväsendet, äganderätten och inom byggsektorn.

Tadzjikistan 158/2,0 (151/2,0). President Emomali Rahmon har konsoliderat sin makt under senare tid, men också försökt introducera förbättringar för investeringsklimatet. 1 juli antogs t ex en lag som bl a har som mål att förenkla företagsregistrering och komma förbi mellanhänder. Trots att landet i fjol placerade sig som ett av de tio mest reformvänliga enligt Världsbanken är ekonomin starkt beroende av bidrag och stora nyckelinvesteringar, som är under direkt kontroll av den politiska och ekonomiska eliten. Förutom detta har man, liksom på andra håll i Centralasien, fortfarande en utbredd ”vardagskorruption” i alla samhällsskikt (se t ex FN:s informationsprogram för Tadzjikistan).

Kirgizistan 162/1,9 (166/1,8). Kirgizistan var det första (och hittills enda) centralasiatiska land som gick med i WTO och genomförde då stora reformer, framför allt av ekonomin. Resultaten har dock inte matchat ambitionerna och korruptionsproblemet är omfattande. Det är dock också en återkommande fråga för regeringen och president Bakijev annonserade nyligen ett nytt initiativ för att strömlinjeforma administrationen. Men i samma andetag innebär det också ytterligare stärkande av presidentmakten och de eventuella resultaten är svåra att förutse.

Turkmenistan 168/1,8 (166/1,8). Inte mycket har synbart förändrats efter det att president Berdymuchamedov kom till makten. Alla aspekter av ekonomin är starkt statskontrollerade och enligt Heritage Foundations ekonomiska frihetsindex är landet ett av de minst fria med allomfattande korruption.

Uzbekistan 174/1,7 (166/1,8). Endast sex länder i världen är mindre fria från korruption än Uzbekistan enligt TI. Trenden har varit negativ under det senaste årtiondet (jfr resultatet 2,7 från 2001).  Även om det har kommit trevande signaler om ett närmande mellan landet och EU/USA och uttalanden från president Karimov om behovet av ekonomiska reformer, behåller de styrande stark kontroll över antikorruptionsinitiativen (se t ex EurasiaNet i april). Med åtgärder som att tvinga läkare att sy ihop fickorna på sina rockar för att inte kunna ta emot mutor är det inte mycket som talar för en omedelbar förbättring av situationen.

Demonstranter i Kazakstan kräver socialt åtgärdspaket

Igår hölls demonstrationer i Kazakstan, både i huvudstaden Astana och i landets största stad, Almaty. Protesterna, som utlysts av fyra oppositionspartier* (se tidigare inlägg) riktade sig främst mot regeringens ekonomiska politik, men också mot statlig repression och förföljelse av meningsmotståndare.

Det tycks inte ha blivit någon imponerande uppslutning till vad som utlysts som en landsomfattande medborgarprotest. Enligt den kazakiska nättidningen Zonakz.net samlades ett hundratal demonstranter i Almaty, vilket knappast går att klassa som en folkstorm i en stad med drygt 1,3 miljoner invånare. Den låga uppslutningen behöver dock inte säga så mycket om hur stort stöd oppositionen faktiskt har. Kazakstan är inte ett land där folk är vana att gå man ur huse för att uttrycka sitt missnöje. De två oppositionspartierna Azat och OSDP, som häromdagen meddelade en sammanslagning, samlar, enligt Eurasianet, ca 400000 medlemmar.

Kraven handlar framförallt om sociala åtgärder för att lindra den ekonomiska krisen, såsom höjning av löner och pensioner, prisstopp på livsmedel och social service och skydd för arbetare mot uppsägningar och besparingar. Men man passade även på att rikta kritik mot regeringens auktoritära tendenser.  ”Kazakstan har återgått till en polisstat”, sade en representant för OSDP till Radio Azattyk, och pekade på hur förföljelserna mot oliktänkande och oberoende media ökat.

Inför ordförandeskapet i OSSE under nästa år har internationella media börjat rikta blickarna mot Kazakstan. Oppositionen tycks se detta som en möjlighet att bryta regeringspartiets totala dominans i parlamentet. Kanske är det läge för Kazakstan att öppna upp för större pluralism i politiken – om inte annat så för att få ett delat ansvar för den ekonomiska situationen.

*De fyra partier som utlyst protesterna var: Kazakstans demokratiska parti DPK ”Azat”, Folkpartiet NP ”Algha”, Kazakstans kommunistiska parti KPK och Landsomfattande socialdemokratiska partiet OSDP.

Kazakstans opposition blåser till strid

Medan Kazakstans ordförandeskap i OSSE närmar sig ökar turbulensen i landets politik. Idag föll domen på fyra års fängelse mot den korruptionsanklagade före detta miljöministern Nurlan Iskakov. Samtidigt har fyra oppositionspartier gått ut i ett gemensamt upprop där de kallar till landsomfattande protester nu på söndag den 18/10.

Omvärldens ögon riktas alltmer mot Kazakstan inför ordförandeskapet i OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) under nästa år. Landet är det första av de forna sovjetstaterna att  tilldelas rollen som ordförande i världens största säkerhetsorganisation, (som trots namnet inte endast omfattar europeiska länder utan också Nordamerika och Centralasien). Valet av Kazakstan har inte varit okontroversiellt, och kritiker menar att Kazakstan inte lever upp till OSSE:s krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Andra menar dock att ordförandeskapet kan ge utvecklingen i landet en skjuts i rätt riktning i och med den ökade internationella uppmärksamheten.

Hittills tycks dock regeringens auktoritära tendenser snarast ha förstärkts. Just nu behandlas ett förslag i landets parlament som går ut på att göra president Nursultan Nazabajev till president på livstid. Domen mot den framstående människorättskämpen Jevgenij Zjovtis i september har också väckt protester både inom och utanför landets gränser.

I det känsliga politiska läget, som förstärks av en omfattande ekonomisk kris, har tycks nu oppositionen ha börjat vädra morgonluft. Två av de viktigaste oppositionspartierna, Kazakstans demokratiska parti ”Azat” (”frihet”) och Landsomfattande socialdemokratiska partiet, (känt under den ryska förkortningen OSDP) har gått samman och bildat det nya partiet Azat OSDP, meddelar Eurasianet. Avsikten är att skapa ett tydligt och starkt alternativ till det styrande Nur Otan (ungefär ”Fäderneslandets ljus”) som idag innehar samtliga platser i parlamentet.

Tillsammans med ytterligare två oppositionspartier gick Azat och OSDP igår ut med ett upprop till landsomfattande protester på söndag den 18/10. Uppropet fokuserar på den ekonomiska krisen som slagit hårt mot en stor del av befolkningen. De pengar som avsatts för att stävja krisen har, menar man, hittills endast hamnat i de redan förmögnas fickor. Man kräver bland annat prisstopp på livsmedel och andra basvaror, en höjning av löner pensioner i nivå med inflationen samt ett stopp för de nedskärningar och uppsägningar som drabbar lönearbetare.

”Vi vill inte längre betala för maktens overksamhet med våra familjers hälsa och välfärd och med våra barns framtid. Det är slut med att stillatigande låta sig förnedras!” (min övers.), avslutas uppropet.

Är det en ny ”blomsterrevolution” på gång, eller kommer Nazabajev att lyckas försvara eller till och med stärka sin position? Regeringen vet att de har omvärldens ögon på sig och aktar sig antagligen för alltför repressiva motåtgärder. Tidigare har det ryktats om ett extrainsatt val i syfte att få in fler partier i parlamentet inför OSSE-ordförandeskapet. En sådan åtgärd förefaller mindre trolig nu när oppositionen visar sådan enighet.