Många uzbeker arresteras i södra Kirgizistan

Karta över Kirgizistan

Efter oroligheterna i södra Kirgizistan i mitten av juni 2010 och den åtföljande folkomröstningen i slutet av månaden har livet till en del återgått till det normala. De kirgiziska myndigheterna håller på med en officiell undersökning av oroligheterna i juni och det är här problemen börjar. Det är sedan tidigare känt att poliskåren i Kirgizistan nästan uteslutande består av kirgizer och att polis och säkerhetsstyrkor liksom borgmästaren i Osj är genomkorrumperade. Detta i kombination med den passivitet som säkerhetsstyrkorna visade mot den kirgiziska mobben under den etniska konflikten i juni bådade inte gott för en oberoende undersökning.

I en rapport från Human Rights Watch (HRW) som publicerades den 14 juli dokumenteras en lång rad förbrytelser som de kirgiziska säkerhetsstyrkorna från såväl polis som inrikesministerium gjort sig skyldiga till. Det börjar redan vid själva arresteringen som ofta sker under vapenhot och utan ordentlig dokumentation. Anhöriga hotas och informeras inte vart de arresterade förs. De varnas ofta vid hot om repressalier för att klaga eller hyra advokater. HRW har i minst 30 fall dokumenterat olika former av våld mot de anhållna av polis och säkerhetsstyrkor, se DN. Det rör sig bland annat om slag med gevärskolven, brännande med cigarettfimp eller upphängning i fötterna och slag mot fotsulorna. Kirgizistan har undertecknat konventionen mot tortyr och det dokumenterade våldet är klara fall av tortyr som Kirgizistan har en skyldighet att beivra. Det kirgiziska riksåklagarämbetet har också den 10 juli 2010 uppmanat landets polismyndigheter att följa lagen.

Dessa förbrytelser är allvarliga nog för att inge stor oro och visar hur svag kontroll regeringen i Bisjkek har över södra delen av landet. Det som gör situationen speciellt olycksbådande är att i stort sett endast uzbeker utsätts för arresteringar och åtföljande tortyr. Kirgiziska myndigheter har vägrat uppge den etniska fördelningen av de arresterade. Situationens allvar blir klar när rapporterna om hot mot advokater som försvarar uzbekiska klienter och misshandel av uzbeker som vill besöka sina anhöriga i arresten också vägs in i bilden. Tydligare kan inte argumenten för en oberoende internationell undersökning göras. De kirgiziska myndigheterna är dessvärre oförmögna inte bara att genomföra en opartisk undersökning utan också att garantera grundläggande respekt för mänskliga rättigheter i Kirgizistan genom att förhindra tortyr utförd av landets egen poliskår. Det är dessvärre ingen bra start för ett nytt och mer demokratiskt Kirgizistan och en försoning mellan folkgrupperna.

I en positiv utveckling på fredagen den 16 juli har Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) beslutat sända 52 polisobservatörer till Osj och Jalal-Abad i södra Kirgizistan, se DN och SvD. De två städer som drabbades värst under den etniska konflikten i mitten på juni. President Roza Otunbajeva har vid flera tillfällen bett om internationell hjälp för att hjälpa Kirgizistan att stabilisera situationen i området. Poliserna från OSSE skall vara obeväpnade och bland annat hjälpa till med utbildning av den kirgiziska polisen. I ljuset av hur de kirgiziska säkerhetsstyrkorna hittills har  uppträtt är det hög tid för såväl utbildning som internationella observatörer i området. Nästa steg är en oberoende undersökningskommission som både kirgizer och uzbeker kan ha förtroende för.

No Comments

Johan Fresk, juli 15th 2010 | Tags: , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Roza Otunbajeva svärs in som president i Kirgizistan

Roza Otunbajeva, ny interimspresident i Kirgizistan

Idag, den 3 juli 2010, har Roza Otunbajeva svurits in som ny interimspresident i Kirgizistan, se SvD och VG. Efter folkomröstningen om ny grundlag den 27 juni 2010 kan president Otunbajeva och interimsregeringen nu börja agera med större auktoritet när de har ett folkligt mandat. Trots de svåra oroligheterna i södra Kirgizistan i mitten på juni deltog över 72 % av de röstberättigade i omröstningen och av dessa röstade mer än 90 % ja till det nya grundlagsförslaget. Den provisoriska regering som styrt Kirgizistan fram till idag kom till makten efter folkliga demonstrationer i huvudstaden Bisjkek i april som ledde till att den förre presidenten Kurmanbek Bakijev tvingades bort från sin post. Han befinner sig för närvarande i landsflykt i Vitryssland.

Installationen av Roza Otunbajeva på presidentposten är det första steget att införa en parlamentarisk demokrati i Kirgizistan där statsministern kommer att få en nyckelroll som den som leder regeringsarbetet. Val till parlamentet planeras till hösten 2010. Alla lagar, utom budgeten, måste dock undertecknas av presidenten för att bli giltiga så utan en fungerande relation mellan president och statsminister kan regeringsarbetet bli mycket komplicerat. Det är oundvikligt att Ukraina dyker upp i minnet. Den maktkamp som utbröt där mellan president Viktor Jusjtjenko och statsminister Julia Tymosjenko förlamade regeringsarbetet på ett mycket olyckligt sätt.

Är det något Kirgizistan inte har råd med så är det ett förlamat regeringsarbete. Antagandet av ny grundlag är bara ett steg för att få ordning på situationen i landet. Förutom en svår ekonomisk kris som pågått i snart 20 år måste en regering ta itu med den svåra etniska konflikt mellan kirgizer och uzbeker som råder i länen Osj och Jalal-Abad. Undersökningar och åtal mot skyldiga måste genomföras på ett objektivt och trovärdigt sätt och här finns anledning till en betydande oro. En av de få som åtalats för mord och uppvigling under krisen i söder är en känd uzbekisk människorättsaktivist som dessutom utsatts för misshandel av polisen under förhören.

Den officiella förklaringen till upploppen och den etniska rensningen är fortfarande att ett bråk på ett kasino i Osj mellan uzbeker och kirgizer den 10 juni 2010 urartade och att denna situation sedan utnyttjades av en tredje kraft för att underblåsa den etniska konflikten. Provokatörer i form av kriminella, legosoldater och islamister skall ha hyrts in av familjen Bakijev och speciellt den avsatte presidentens son, Maxim Bakijev. I de samtal med uzbeker som företrädare för utländska organisationer har haft framkommer alltför ofta en bild av ett aktivt deltagande av kirgiziska militärer och en  passiv hållning från den kirgiziska polisen för att denna bild skall förefalla trovärdig. Det må ha förekommit utländska provokatörer men det finns ett betydande lokalt kirgiziskt ansvar för det som inträffat. Borgmästaren i Osj, Melis Mirzakmatov, är en korrupt Bakijevman som lyckats hålla sig kvar främst tack vare den provisoriska regeringens svaghet. Mirzakmatov är en man vars ansvar behöver undersökas. Det är detta lokala kirgiziska ansvar som den nya regeringen måste utreda och utkräva om det skall finnas något hopp om att börja återställa förtroendet mellan uzbeker och kirgizer.

En nyckelhändelse för att förklara den ökade instabiliteten i söder tycks vara Bakijevanhängarnas övertagande av offentliga byggnader  i Jalal-Abad den 13 maj 2010. Den provisoriska regeringen bad då den uzbekiske politikern Kadyrjan Batyrov om hjälp. Batyrov och hans uzbekiska anhängare körde bort ockupanterna dagen därpå. Detta uzbekiska inhopp i den kirgiziska maktkampen och Batyrovs senare olyckliga uttalanden om uzbekisk autonomi ökade osäkerheten och inflammerade en redan bräcklig balans mellan kirgizer och uzbeker. Den provisoriska regeringen i Bisjkek har alltså ett direkt ansvar för att situationen försämrades genom att tillåta en korrupt borgmästare att sitta kvar och genom att använda sig av den uzbekiska minoriteten för att befästa sin egen makt. Tacket till den uzbekiska minoriteten från den etniskt helt kirgiziska regeringen har hittills varit en bedövande tystnad. Det är inte acceptabelt i en demokrati.

No Comments

Johan Fresk, juli 3rd 2010 | Tags: , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

65 % av väljarna i Kirgizistan har deltagit i folkomröstningen

Enligt de första uppgifterna efter att vallokalerna stängt har 65 % av väljarna i Kirgizistan deltagit i folkomröstningen om ny grundlag och 90 % av väljarna har röstat ja till den nya grundlagen. Kirgizistan tar därmed ett steg i riktning mot parlamentarism. Parlamentet och regeringen blir landets politiska nav och inte som tidigare presidenten. Vägen ligger nu öppen för parlamentsval höst 2010 och presidentval i slutet av 2011. Mandatperioden för parlamentet kommer att vara fem år och inget parti kan vinna mer än 65 av 120 platser i det nya parlamentet. Presidenten väljs på sex år och omval är inte möjligt. Den stora utmaningen för Kirgizistan är nu att bilda stabila regeringar som kan ta itu med den lång rad av problem som finns i landet. Den omdelbara effekten för den provisoriska regeringen blir att den nu kan räkna med ett internationellt erkännande och en ökad legitimitet, se DN, SvD och VG. Den ryske presidenten har i ett uttalande från Kanada där ha befinner sig på G-20 möte uttryckt sin skepsis mot att parlamentarism kan fungera i Kirgizistan, se DN.

Oroligheterna i södra delen av landet för två veckor sedan då uzbeker och kirgizer drabbade samman kastade sin skugga över omröstningen. Det verkar dock som många uzbeker röstat i hopp om en nystart för landet. Det exakta förloppet i den etniska konflikten är inte klarlagda men de långsiktiga strukturella problemen som ligger bakom upploppen är tydliga och något som en ny regering måste ta itu med. Kirgizistan har under 20 år successivt blivit ett land där statsmakten har monterat ned sin roll. Det har lett till att uzbeker och kirgizer varit tvungna att mer och mer falla tillbaka på vänner, släktingar och affärsrelationer för att kunna överleva. Många förtvivlar om att någonsin kunna skapa sig en framtid i Kirgizistan. En utveckling speciellt tydlig i södra Kirgizistan av denna utveckling är att livet blir knutet mer till den etniska gruppen. Många talar om etniska grupper som lever parallella liv. Detta reducerades i ett etniskt hat och mobbvälde i den akuta fasen för två veckor sedan.

Uzbekerna har koncentrerat sig på sin traditionella verksamhet inom affärsliv och handel och där har det varit svårt för kirgizer att ta sig fram. Kirgizer har sett sin framtid inom administrationen, polisen och militären. En effekt har blivit att säkerhetsstyrkorna idag nästan enbart består av kirgizer, vilket gör att uzbekerna hyser en i många fall berättigad misstro mot att bli rättvist behandlade. En ideologisk betoning på kirgiziskhet har också skett alltsedan den förste presidenten Askar Akajevs sökande efter landets rötter och betonande av den mytiske nationalhjälten Manas på 1990-talet.

En ny kirgizisk regering måste våga diskutera skyddet för minoriteterna i landet, samtidigt måste uzbekerna i söder vara mycket lyhörda för den oro för att Kirgizistan skall hotas som stat som finns hos många kirgizer. Speciellt uzbekiska krav på autonomi får många kirgizer att se rött. Det finns också flera starka kriminella nätverk som har stort politiskt inflytande genom omfattande mutor och personkontakter. Det avgörande är dock att få ordning på ekonomin och få igång en ekonomisk tillväxt igen så att staten kan återta nödvändig auktoritet. Det är inte omöjligt att vara ett fattigt land och ha en fungerande demokrati. Indien är ett lysande exempel, men det kräver politiker som ser till hela landet och inte bara sin klan eller etniska grupp. Här finns det anledning till oro i Kirgizistan. Många politiker har varit korrupta eller med ett alltför lokalt eller regionalt fokus. Framtiden får utvisa om det parlamentariska systemet kommer att sovra fram politiker med större resning än systemet med  stark presidentmakt gjorde. Dagens folkomröstning är bara ett första stapplande steg på en lång vandring mot demokrati och välstånd.

Den ryske presidenten Dmitrij Medvedev har redan uttryckt sin tveksamhet inför ett parlamentariskt system i Kirgizistan som han menar riskerar att bli för svagt och inte kunna hålla ihop landet. Medvedev oroar sig för hotet om upplösning och att islamiska extremistgrupper skall komma till makten eller kunna verka i landet. Ryssarna har också tidigare uttalat sig mycket kritiskt om de kirgiziska myndigheternas oförmåga att stoppa narkotikan som passerar genom Kirgizistan, främst genom Osj, på väg till Ryssland och Europa.

1 Comment

Johan Fresk, juni 27th 2010 | Tags: ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kirgizistan röstar om ny konstitution

Kirgizistans flagga

Söndagen den 27 juni 2010 röstar Kirgizistan i en folkomröstning om ett förslag till ny konstitution, se VG. Detta trots att södra delen av landet så sent som för två veckor sedan skakades av blodiga sammanstötningar mellan uzbeker och kirgizer i en etnisk konflikt med hundratals officiella dödsoffer och hundratusentals flyktingar som följd. Den provisoriska regeringen kom till makten i april i år efter våldsamma demonstrationer i huvudstaden Bisjkek som störtade den dåvarande presidenten Kurmanbek Bakijev. Frågan om folkomröstningens genomförande har drivits hårt av den provisoriska regeringen trots det spända läget i södra delen av landet. För regeringen som leds av den tillförordnade presidenten Roza Otunbajeva handlar det om att till varje pris skaffa sig någon form av folkligt mandat, se SvD och GP.

Ryssland, USA och EU har stött den provisoriska regeringens krav på folkomröstning trots det oroliga läget i Kirgizistan. Internationella NGO:er som ICG, International Crisis Group, och HRW, Human Rights Watch, har sagt att omröstningen borde skjutas upp eftersom det är omöjligt att tillförsäkra rättvisa förhållanden i söder. Många människor, de flesta uzbeker, är fortfarande på flykt eller saknar bostad. Många har också förlorat pass och officiella dokument som blivit förstörda i oroligheterna. Det är oklart hur dessa människor skall kunna rösta under rättssäkra förhållanden, se DN. ICG och HRW menar att folkomröstningen riskerar att bli betraktad som illegitim. OSSE, Organisationnen för säkerhet och samarbete i Europa, har dragit tillbaka sina 300 kortsiktiga observatörer från Kirgizistan på grund av oro för säkerheten men 36 långsiktiga observatörer finns på plats. Men bland annat OSS, Oberoende Staters Samvälde, och Shanghaisamarbetet, SCO, har sänt knappt 200 valobservatörer som främst kommer att övervaka folkomröstningen i den norra delen av landet.

Folkomröstningens utformning har ocksÃ¥ kritiserats. Väljarna har att svara ja eller nej pÃ¥ frÃ¥gan: ”Antar du den Kirgiziska republikens konstitution och den lag om införande av den Kirgiziska republikens konstitution som är föremÃ¥l för folkomröstning sÃ¥som den utformats av den provisoriska regeringen?” Problemet är att i själva verket har tre frÃ¥gor bakats samman till en frÃ¥ga där väljarna inte har nÃ¥gon möjlighet att differentiera sina röster. Den första och centrala frÃ¥gan är förslaget om ny konstitution. Det handlar främst om att minska presidentens makt och genomföra ett parlamentariskt system i Kirgizistan. Antalet platser i parlamentet utökas frÃ¥n 90 till 120 och det största partiet kan aldrig fÃ¥ fler än 65 platser. Planerna idag tycks vara att hÃ¥lla nya parlamentsval i september 2010. Den andra frÃ¥gan avser att legitimera att den tillförordnade presidenten, Roza Otunbajeva, sÃ¥ att hon kan sitta kvar som president till december 2011. Nya presidentval skall hÃ¥llas i slutet av 2011, se DN. Den tredje frÃ¥gan handlar om att avskaffa författningsdomstolen och överföra dess funktioner till högsta domstolen. Skälet för detta är att författningsdomstolen 2005 gav sitt stöd till den dÃ¥ sittande presidenten Askar Akajev och 2010 pÃ¥ samma sätt gav sitt stöd till Kurmanbek Bakijev.

Det är bara att hoppas att folkomröstningen blir en framgång och att den provisoriska regeringen lyckas garantera säkerheten i södra Kirgizistan. Kravet på 50 % valdeltagandet för att godkänna konstitutionen hade redan för upploppen i söder tagits bort och ändrats till 50 % ja-röster oavsett valdeltagande. Kirgizistan är i stort behov av en laglig regering men också av politiker som vågar ta itu med landets akuta etniska konflikt, enorma ekonomiska problem, endemiska korruption och den organiserade brottsligheten. Efter snart 20 år av självständighet står Kirgizistan och väger på randen av kollaps eller räddning. Det behövs en ny generation politiker med resning för att tackla landets problem. Det återstår att se om dagens folkomröstning är ett första steg i rätt riktning.

No Comments

Johan Fresk, juni 27th 2010 | Tags: , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Terroristgrupp sprängd i Xinjiang – kinesisk oro för läget i Kirgizistan

Karta över Xinjiang

Kina säger sig ha sprängt en terroristgrupp i Xinjiang i landets nordvästra del, se DN och SvD, berättade Wu Heping en talesman för Ministeriet för allmän säkerhet på en presskonferens i Beijing torsdagen den 24 juni 2010. Ett tiotal medlemmar, inklusive gruppens ledare har arresterats och de beskrivs som östturkestanska separatister. Östturkestan är det namn som många uigurer föredrar att använda istället för Xinjiang. Terroristgruppen anklagas för att ha varit inblandad i en attack mot gränspolisen i Kashgar (kinesiska: Kashi) och en bombkampanj i Kucha (Kuqa) under 2008. Separatism, terrorism och extremism är de tre brott som uigurer som protesterar mot det ökade kinesiska inflytandet i Xinjiang brukar anklagas för.

Xinjiang är en provins med etniskt blandad befolkning i Kina. Ungefär 45 % av befolkningen utgörs av uigurer. Uigurerna är muslimer och talar ett turkspråk, uiguriska. Många uigurer är oroliga för den stora inflyttningen av hankineser i området och för att den ekonomiska utvecklingen går dem förbi. Det finns också ett missnöje mot de begränsningar att utöva islam och att använda det uiguriska språket som kinesiska myndigheter har infört. I juli 2009 skakades huvudstaden Ürümqi av svåra sammanstötningar mellan uigurer och hankineser och knappt 200 personer skall ha dödats, de flesta av dem hankineser. I det spända läge som råder i Xinjiang, se tidigare inlägg, har många uigurer satts i fängelse och ställts inför rätta.

De två dåd den nu sprängda terroristgruppen sägs ha stått bakom skedde under 2008, se DN. Attacken i Kashgar inträffade den 4 augusti 2008, fyra dagar innan OS i Beijing skulle öppnas. Två uigurer, Abdurahman Azat och Kurbanjan Hemit, attackerade en polispostering i Kashgar. De körde in en lastbil i en grupp poliser och detonerade sprängämnen vid basens grind. Sammanlagt 17 poliser dog och 16 skadades i dådet. De två uigurerna fälldes för terrorism i domstol i Kashgar och avrättades i april 2009. Händelsen i Kucha, som ligger ungefär mittemellan Kashgar och Ürümqi, skall ha inträffat på morgonen den 10 augusti 2008 då ett antal explosioner skedde i stormarknader, hotell och regeringsbyggnader i staden. En säkerhetsvakt dog och två poliser skadades. I den efterföljande eldstriden uppger kinesiska myndigheter att åtta terrorister sköts ihjäl och två terrorister sprängde sig själva som självmordsbombare.

En förklaring till torsdagens presskonferens kan vara den nervositet som finns i Kina för de etniska upploppen i södra Kirgizistan. Det finns en oro för att en ökad instabilitet i området kan leda till flyktingströmmar och ökade möjligheter för terrorister att verka i Xinjiang. Detta i synnerhet om det uppstår ett maktvakuum i Kirgizistan. Handeln mellan Kina och Kirgizistan har också utvecklats positivt de senaste åren och den kan nu komma att minska kraftigt. Kina har också ambitiösa planer på att bygga en järnväg mellan Xinjiang och Uzbekistan genom Kirgizistan och även dessa planer kan nu äventyras. Det finns också c:a 30 000 kineser i Kirgizistan och en oro för deras säkerhet, 1 300 kinesiska medborgare har evakuerats från Osj sedan oroligheterna började i södra Kirgizistan. Resultatet av den nuvarande situationen kan bli att Ryssland stärker sitt inflytande i Kirgizistan på Kinas bekostnad eftersom säkerhetspolitiska och inte ekonomiska överväganden kan väntas var vägledande för den kirgiziska regeringens beslut den närmaste tiden.

No Comments

Johan Fresk, juni 24th 2010 | Tags: , , , , , , , , , ,
Posted in Kina, Kirgizistan, Xinjiang

Barrikaderna rivs i Osj

Vy från Osj mot Suleimanberget

Livet börjar mycket sakta återgå till det normala i Osj. Ett viktigt men potentiellt riskfyllt steg togs på söndagen då alla de barrikader som rests under den etniska konflikten mellan kirgizer och uzbeker började röjas bort. Barrikaderna bestod av omkullvräkta bilar, utbrända bilar, fällda träd och annat löst material som snabbt gick att få tag på. Uzbekerna är naturligtvis rädda för att striderna skall flamma upp igen samtidigt som en grupp inser att man måste försöka gå vidare. Hittills verkar allt ha gått lugnt till. Det tog dessvärre inte ens en dag innan den första nya sammanstötningen mellan uzbeker och kirgiziska myndigheter ägde rum. I en jakt på misstänkta förövare gick den kirgiziska polisen så hårt fram i byn Nariman utanför Osj att två personer dödades och 25 skadades, se DN och VG.

Detta aktualiserar på nytt ett stort problem som blivit mycket tydligt sedan striderna började den 11 juni 2010 är hur underrepresenterade uzbekerna är politiskt i den civila administrationen även i södra Kirgizistan där de utgör 30-40 % av befolkningen. I poliskåren, säkerhetsstyrkorna och armén finns knappast några uzbeker alls. Detta förhållande bidrar till att uzbekernas förtroende för myndigheterna i Kirgizistan är mycket lågt.

Det är naturligtvis viktigt att komma ihåg att även om den allra största delen av de 2 000 inofficiella dödsoffer som det nu talas om är uzbeker har även kirgizer drabbats. Alla offer måste erkännas och hjälpas som ett led i en etnisk försoning. Här måste omvärlden vara rättvis i de undersökningar av händelserna som bland annat den biträdande amerikanske utrikesministern Robert Blake efterlyste i sina samtal med den tillförordnade presidenten Roza Otunbajeva under lördagen. Det är viktigt att dessa undersökningar verkligen äger rum denna gång så att allt inte sopas under mattan som efter kravallerna mellan kirgizer och uzbeker i Özgön (Uzgen) 1990 i samband med Sovjetunionens upplösning.

Det berättas också att 20 personer arresterades söndagen den 20 juni misstänkta för inblandning i oroligheterna, se SvD, DN och GP. Det är oklart om det bland dessa personer finns någon av de inhyrda provokatörer som den provisoriska regeringen talar om. Regeringen har skyllt oroligheterna i södra Kirgizistan på förre presidenten Kurmanbek Bakijev och hans son Maxim Bakijev. Dessa skall ha hyrt beväpnade män som åkte omkring i Osj och Jalal-Abad och sköt på både kirgizer och uzbeker för att öka spänningen och få igång kravallerna. Detta är bara en delförklaring till händelserna. Det är tydligt att det har funnits underliggande sociala spänningar som gjorde att upploppen blev så våldsamma.

Den humanitära situationen är fortfarande svår speciellt på de småorter utanför Osj på väg mot den uzbekiska gränsen dit grupper av uzbeker flytt. Sjukvårdsresurserna är begränsade redan från början och det saknas tillräckligt med utrustning och annan materiel för att behandla alla sjuka och skadade. Dessa människor är också ofta svårt traumatiserade och de behöver bli hörda. Det är en annan orsak varför en oberoende internationell undersökning är så viktig. Den humanitära situationen är fortfarande svår vid den kirgizisk-uzbekiska gränsen, men gränsen är inte helt stängd. Det rapporteras om små grupper som är på våg tillbaka till Kirgizistan samtidigt som skadade och sjuka släpps in till Uzbekistan för vård.

Den provisoriska regeringen har också förlängt undantagstillståndet i centrala delar av Osj län till den 25 juni. Detta kommer att göra det nästan omöjligt att hålla folkomröstningen om ny konstitution, se tidigare inlägg, söndagen den 27 juni under demokratiskt acceptabla former i södra Kirgizistan. Risken blir att uzbekerna kommer att se det hela som en kirgiziska konstitution. Omvärlden kan hjälpa till med humanitära insatser och komma med goda råd men framtiden måste invånarna i Kirgizistan ta ansvar för och gestalta själva.

Sverige och Norge har under måndagen den 21 juni beslutat att ge hjälp till Kirgizistan, se SvD och VG.

No Comments

Johan Fresk, juni 21st 2010 | Tags: , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kritisk vecka i Kirgizistan

Karta över Kirgizistan

Kirgizistan går in i en avgörande vecka för landets framtid. Söndagen den 27 juni skall landet hålla en folkomröstning om en ny konstitution. Detta skall ske trots att landets södra delar så sent som för några dagar sedan skakades av en etnisk konflikt mellan kirgizer och uzbeker. Säkerhetsläget är fortfarande spänt och 400 000 av landets medborgare, de flesta uzbeker, befinner sig på flykt. Den provisoriska regeringen under Roza Otunbajeva satsar nu allt på ett kort för att skaffa sig legitimitet och få igång den politiska processen i landet. Det finns starka demokratiska och praktiska invändningar mot att genomföra omröstningen. Om valet skall ha någon chans att ses som legitimt måste den provisoriska regeringen snabbt förbättra informationen till den uzbekiska minoriteten i landet och tillåta nyhetssändningar på uzbekiska igen. Regeringen som saknar representanter för någon av landets etniska minoriteter har sedan april visat en oförmåga att beakta minoritetsproblemen i Kirgizistan.

Redan innan de etniska oroligheterna fanns det allvarliga invändningar mot hur folkomröstningen skulle genomföras. Regeringen har valt att baka ihop tre frågor till en och det är endast möjligt att säga ja eller nej till förslaget i sin helhet. De tre frågorna är antagandet av en ny konstitution som skall minska presidentens makt och införa parlamentarism i Kirgizistan, att godkänna att Roza Otunbajeva fortsätter att vara president i Kirgizistan till och med utgången av 2011 och att författningsdomstolen skall avskaffas. Speciellt allvarligt i ljuset av de senaste tio dagarnas händelser är att det en vecka innan omröstningen inte finns en officiell översättning av den nya konstitutionen till uzbekiska. Ytterligare en faktor riskerar att underminera folkomröstningens legitimitet. Det krävs nu bara att 30 % av landets knappt 3,2 miljoner röstberättigade deltar i valet för att förslaget skall antas.

Säkerhetsläget fortsätter att vara kritiskt och det är fortfarande oklart vilken kontroll regeringen har över polisen i södra Kirgizistan. Arresteringen och misshandeln av den uzbekiske förkämpen för mänskliga rättigheter Azimjan Askarov, som försökt dokumentera polisens och säkerhetsstyrkornas övergrepp, sänder en oroväckande signal liksom rapporterna att många uzbeker fortfarande är livrädda att lämna sina hem och söka hjälp. Att se till att den internationella hjälpen når fram till alla borde naturligtvis vara prioritet nummer ett, se GP. En annan potentiell fara för Kirgizistan är att landet saknar kapacitet att hantera en större protest i norra delen av landet eftersom alla resurser nu är koncentrerade i söder. Vissa forskare har också varnat för den instabilitet som kan skapas om återvändande flyktingar försöker sig på att hämnas, se VG.

Den provisoriska regeringen har de senaste dagarna skruvat upp retoriken och anklagat förre presidenten Kurmanbek Bakijev och hans son Maxim Bakijev som de främst ansvariga för att ligga bakom upploppen i södra delen av landet. Något som Kurmanbek Bakijev, som befinner sig i landsflykt i Vitryssland, och Maxim Bakijev som sökt politisk asyl i Storbritannien, båda bestämt avvisat. Det vore bättre om större resurser satsades på att dokumentera de övergrepp som bevisligen begåtts av kirgiziska poliser och säkerhetsstyrkor. Att förövare ställs inför rätta och straffas är helt avgörande för att en försoning skall kunna komma till stånd mellan kirgizer och uzbeker. Större energi borde också läggas på att övervaka och ersätta korrupta politiker och tjänstemän i söder och att säkerställa att nödhjälpen når fram även till uzbeker.

1 Comment

Johan Fresk, juni 20th 2010 | Tags: , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Humanitär kris och fortsatt spänt läge i Kirgizistan

Kirgizistans statsvapen

Omvärlden har nu vaknat upp till den humanitära krisen i Kirgizistan. FN har i ett upprop vädjat om 71 miljoner dollar som skall kunna försörja de hundratusentals flyktingarna och andra nödlidande i området de kommande sex månaderna, se DN, SvD och VG. Hjälpbehovet är enormt och Röda korset och olika FN-organ arbetar för högtryck med att få fram den humanitära hjälpen. Det spända säkerhetsläget på många håll försvårar dock arbetet avsevärt. Det djupa misstroendet mellan kirgizer och uzbeker som blivit resultatet av den etniska konflikten gör att många uzbeker fortfarande håller sig inne i sina kvarter eller inte vågar åka längre sträckor eftersom de riskerar att bli stoppade i en vägspärr. Men mycket hjälp når fram bland annat längs den kirgizisk-uzbekiska gränsen där många uzbeker, främst kvinnor och barn, fortfarande försöker ta sig till Uzbekistan. Uzbekistan har dock stängt gränsen med motiveringen att landet inte har kapacitet att ta emot fler flyktingar.

Säkerhetsläget i området verkar skilja sig åt från ort till ort. Något som blivit tydligt de senaste dagarna är också det våld som förekommit på landsbygden runt städerna Osj och Jalal-Abad. Vissa mindre orter har drabbats mycket svårt av våldet medan andra har klarat sig oskadda. Avsaknaden av fungerande information är ett stort problem liksom att försök att dokumentera övergreppen inte påbörjats eller i vissa fall försvåras av myndigheterna. Att säkerheten fortfarande lämnar mycket i övrigt att önska vittnar de många vittnesmål om som bland annat, HRW (Human Rights Watch), samlar in. Grundproblemet tycks vara den korrupta poliskåren och inrikestrupperna i området som bemannar alla de vägspärrar som nu finns överallt. Uzbekerna saknar förtroende för polisen som huvudsakligen varit passiva eller rent av hjälpt mobben i vissa fall. Polisen lyckas fortfarande inte skydda den uzbekiska befolkningen och personer vittnar om att vissa kirgizer utnyttjar situationen med misshandel och våldtäkter som följd. Fördelningen av nödhjälpen måste till stor del ske med hjälp av den kirgiziskdominerade administrationen i området, vilket lett till anklagelser att uzbeker missgynnas vid fördelningen av hjälp. Problemet med vägspärrar och våld mellan folkgrupperna verkar vara speciellt uttalat i Osj. Härifrån kommer också uppgifter om handel med nödhjälp. Detta är inte så förvånande, men allvarligt, med tanke på att uzbekerna som tidigare utgjorde ryggraden i stadens handel av naturliga skäl inte kunnat eller vågat öppna sina nedbrända och utplundrade affärer. Situationen vittnar på alla plan om att den provisoriska regeringen har en mycket dålig kontroll över situationen i söder, och det blir inte bättre av intern oenighet och politisk positionering inför det kommande parlamentsvalet.

Porten till Jalal-Abad

En korrespondent från Fergana.ru har givit en mer hoppingivande rapport om läget i Jalal-Abad. Han berättar att det vardagliga livet har börjat återgå till någon form av normalt liv. Där den äldre delen av befolkningen har börjat tala med varandra igen och försöker ordna möten mellan folkgrupperna. Vissa affärer har öppnat och även uzbekerna uppges vara ute på gatorna och handla och uträtta ärenden. Tillgången på mat är god och det pågår arbete med att släppa på gasen igen, men först måste stora delar av nätet inspekteras. I Jalal-Abad är det främst offentliga byggnader som stuckits i brand och de flesta privata hem tycks ha klarat sig.

Ett exempel på försök till mörkläggning är arresteringen och misshandeln av den uzbekiske människorättsaktivisten Azimjan Askarov av milisen i den lilla staden Bazar-Korgon c:a 60 km nordväst om Jalal-Abad. Azimjan Askarov har under de kritiska dygnen arbetat med att dokumentera de övergrepp som skett i området och uppges även ha filmat våld och mordbrand. Han har nu anklagats för organiserande av våldsamt upplopp och okända män har vid flera tillfällen trängt in i hans hem och hotat hans hustru i jakten på filmerna. Även här visar den provisoriska regeringen avsaknad av kontroll över situationen och bristande engagemang i den uzbekiska minoriteten. Amnesty International har uttryckt sin oro över Askarovs arrestering och krävt att han omedelbart friges. Detta tassande kring de övergrepp som begåtts av främst kirgizer är oroväckande och det är dessvärre oundvikligt att börja fundera om politikerna i huvudstaden Bisjkek är ovilliga att fördöma våldet från vanliga kirgizer eftersom de tror att de skulle förlora röster i det kommande parlamentsvalet. Den officiella retoriken är istället att lägga all skuld på provokatörer inhyrda av familjen Bakijev. Även Islam Karimov, president i grannlandet Uzbekistan, beskyller i en intervju förre presidenten i Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, för att ligga bakom upploppen, se VG. Framtiden får utvisa hur omfattande undersökningarna och utrensningarna kommer bli, men det internationella samfundet har en viktig uppgift att kräva att förövarna ställs inför rätta. Det är också nödvändigt om förtroendet skall kunna återskapas mellan kirgizer och uzbeker.

2 Comments

Johan Fresk, juni 19th 2010 | Tags: , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kirgizistan РVad g̦r den provisoriska regeringen?

Kirgizistans flagga

Kirgizistan har skakats av de värsta etniska konflikterna på 20 år och 400 000 medborgare, de flesta av dem etniska uzbeker, är på flykt undan våld och förföljelse. Vem som helst skulle anta att den provisoriska regeringens fulla uppmärksamhet skulle vara riktad mot krisområdet kring städerna Osj och Jalal-Abad i södra delen av landet. Det rapporteras att 70 % av de centrala delarna i Osj är eldhärjade eller på annat sätt skadade.  En stor humanitär katatstrof är under uppsegling och internationella hjälporganisationer som FN och Röda korset arbetar för högtryck med att föra in hjälp till alla behövande. Rapporterna de senaste dagarna talar allt tydligare om att en etnisk rensning som främst drabbat den uzbekiska minoriteten ägt rum.

Vad sysselsätter sig då den provisoriska regeringen med? Det måste vara något viktigt eftersom det tagit en vecka efter att oroligheterna bröt ut innan någon av de ledande medlemmarna i regeringen har tagit sig tid att besöka Osj eller Jalal-Abad. Till slut har idag fredagen den 18 juni Roza Otunbajeva, den tillförordnade presidenten, besökt krisområdet, se DN och SvD. Kirgizerna i södra Kirgizistan må nästan vara ursäktade om de stöder den förre presidenten Kurmanbek Bakijev. I en intervju med den ryska tidningen Kommersant har hon också äntligen erkänt att antalet dödsoffer troligen överstiger 2 000 personer, se VG. Det hade varit viktigt om Roza Otunbajeva även besökt ödelagda uzbekiska områden under sin tid i Osj, vilket hon tyvärr valde att inte göra.

Ta bara den vice ordföranden i regeringen, Azimbek Beknazarov, som ägnade torsdagen åt att utlysa en presskonferens för att diskutera problem med semesterhem runt sjön Issyk-kul (Varma sjön) i nordöstra Kirgizistan som någon kazakisk affärsman har kommit över på olaglig väg. Beknazarov lyckades också i ett uttalande göra den märkliga kopplingen att om inte Storbritannien utlämnar Maxim Bakijev, son till förre presidenten, så skall Kirgizistan stänga den amerikanska flygbasen, Manas, utanför Bisjkek. Oaktat att dessa två frågor inte har med varandra att göra.  Det vittnar också om en okunskap om hur rättssystemen fungerar i Väst.

Regeringen säger sig arbeta med att säkerställa att folkomröstningen om den nya konstitutionen kan hållas den 27 juni. Denna iver kan av demokratiska skäl allvarligt ifrågasättas när en stor del av landet nyligen haft undantagstillstånd och nästan 10 % av befolkningen befinner sig på flykt.  Det hela blir än mer tveksamt och oroande när det visar sig att det fortfarande inte finns någon officiell översättning av förslaget till uzbekiska. En betydande minoritet som just utsatts för etnisk rensning får ännu ett slag i ansiktet. Det sänder också varningssignaler inför framtiden om minoriteternas rättigheter i Kirgizistan. Situationen blir än allvarligare när man tar i beaktande att de uzbekiska TV-stationerna varit stängda sedan lördagen den 12 juni på order av den provisoriska regeringen. Detta försvårade allvarligt möjligheterna att få ut information till uzbekerna i Kirgizistan under krisen.

Roza Otunbajeva, tillförordnad president i Kirgizistan

Det tog en vecka innan den provisoriska regeringen tog bladet från munnen och erkände de nya högre dödssiffrorna från södra Kirgizistan. Roza Otunbajeva har talat om en undersökning men ännu inte tillräckligt tydligt. Det måste stå helt klart att händelserna i söder skall undersökas och att ansvariga, såväl lokala makthavare som enskilda poliser, militärer och våldsverkare, oavsett nationalitet skall ställas inför rätta. Roza Otunbajeva har ett speciellt ansvar för att den kirgiziska nystarten inte hamnar fel från början. Att börja med att sopa en etnisk konflikt under mattan eller helt skylla den på utländska provokatörer och familjen Bakijev vore att omöjliggöra en försoning mellan kirgizer och uzbeker samt att sända en farlig signal inför framtiden. Det är bara att hoppas att den provisoriska regeringen får lite råg i ryggen de närmaste dagarna och börjar ta itu med de verkliga problemen i landet.

No Comments

Johan Fresk, juni 18th 2010 | Tags: , , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Att räkna rätt och att rensa upp i södra Kirgizistan

Vy över Osj före oroligheterna

Under de senaste dagarna har situationen stabiliserats i Osj och Jalal-Abad. Viss humanitär hjälp har börjat anlända till området och distribueras till behövande men det förekommer också rapporter om att myndighetspersoner lägger beslag på hjälpen för sig och de sina. Antalet officiella dödsoffer, se SvD och VG, på torsdag morgon den 17 juni är 191 men en annan siffra nästan tio gånger högre på 1500 offer, se DN, de flesta uzbeker, har också börjat cirkulera. Det är nu av största betydelse att den provisoriska regeringen i Bisjkek ger order om att stoppa mörkläggningen av hur många som faktiskt dött i den etniska konflikten. Sanningen måste fram om det skall kunna bli en försoning mellan folkgrupperna.

Antalet flyktingar i området uppgår till 400 000. De flesta av dem är etniska uzbeker. Av dessa befinner sig 100 000 i grannlandet Uzbekistan och 300 000 i Kirgizistan, se DN, SvD och VG. Vidden av katastrofen visar på intensiteten i attacken mot uzbekerna och är ännu en indikation på att någon planerat att skapa instabilitet i området och då använt sig av det etniska kortet. Hjälpen börjar nå fram men på grund av den stora oro som många uzbeker känner för att kontakta myndigheter och den ineffektivitet och korruption som kännetecknar den kirgiziska förvaltningen krävs en stor internationell insats att få fram hjälp också till uzbeker. Korrekt information är också avgörande för att förhindra ryktesspridning och mytbildning.

Det blir också allt tydligare hur korrupt styret av Osj har varit under förre presidenten Kurmanbek Bakijev och vilket inflytande som kriminella nätverk har haft i området. Det är dessa tjänstemän och den poliskår som nu förväntas distribuera nödhjälp och åstadkomma försoning. Här måste den nya regimen i Bisjkek visa handlingskraft och byta ut ett antal nyckelpersoner om inte hela processen skall misslyckas. Smärtsam självrannsakan är också nödvändig hos många kirgizer. Krav på att förlåta och glömma låter sig inte göra innan det klarlagts vad som faktiskt skedde.

Den provisoriska regeringen, under Roza Otunbajeva, måste också få rätt ordning på sina prioriteringar. När det finns 100 000 tals flyktingar inom och utom landet, även om vissa kirgizer börjar återvända, se VG, måste all kraft inriktas på att förhindra en mänsklig tragedi. Regeringen verkar klamra sig fast vid att folkomröstningen den 27 juni och ett parlamentsval därefter på något sätt skall få allt att börja fungera igen. Det finns mycket stora demokratiska invändningar mot att genomföra folkomröstningen i södra Kirgizistan. Hur skall man kunna garantera information, säkerhet och möjlighet att delta i valet för alla de uzbeker som är på flykt eller svårt traumatiserade av vad som hänt den senaste veckan.

Kirgizistan är ett land som befinner sig mycket nära upplösning med en svag regering i Bisjkek med ett antal politiker som manövrerar inför kommande parlamentsval och tycks ovilliga att säga obehagliga sanningar om läget i landet och oförmögna att avskeda de korrupta tjänstemännen i söder. Utan en internationell insats av fredsbevarande styrkor ter det sig inte sannolikt att uzbekerna kommer att känna sig säkra i Kirgizistan. Mitt i denna tragedi är det också viktigt att komma ihåg att grogrunden till mycket av det som skett står att finna i den ekonomiska kris som pågått i Kirgizistan de senaste 20 åren. Det har skapat den sociala grogrunden till explosionen vi har sett. Det undandrar ingen personligt ansvar, men om nya oroligheter skall undvikas måste den ekonomiska utvecklingen börja gå åt rätt håll. Väst har ett stort intresse av detta eftersom en stor del av heroinet i Ryssland och EU kommer via smuggelvägar som passerar Osj. Korruptionen kan endast minskas på allvar om ekonomin växer så att folk kan få jobb och tjänstemännen i förvaltningen rimliga löner. Det hela börjar dock med att antalet dödsoffer räknas korrekt och att de mest korrupta inom förvaltning, polis och inrikestrupper avskedas.

No Comments

Johan Fresk, juni 17th 2010 | Tags: , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kirgizistan – Att sopa upp spillrorna och gå vidare

Karta över Kirgizistan

Idag, onsdagen den 16 juni, är det nationell sorgedag i Kirgizistan till minne av offren för den etniska konflikten i landets södra delar. Situationen tycks ha lugnat sig i krisområdet och myndigheterna uttrycker förhoppningar om att det värsta nu är över. Antalet officiella dödsoffer ligger på 176 men allt fler bedömare är eniga om att detta är en grov underskattning av den verkliga siffran. Internationell hjälp börjar nå fram till krisområdet och FN, Röda korset och Röda halvmånen har folk på plats i Osj och Jalal-Abad för samordna hjälpinsatserna. Speciella insatser riktas också till de 250 000 flyktingarna inom och utom landet och flyg kommer att gå till staden Andijan (Andizjan) i Uzbekistan för att sända hjälp till de drygt hundratusen flyktingarna där, se DN, SvD och VG. Det internationella samfundet börjar nu vakna upp till möjligheten att det faktiskt är etnisk rensnings som pågått, se VG.

Rapporterna om den etniska rensningens verkliga omfattning och lokala organisation börjar nu komma fram allt mer, se DN. Den stora utmaningen för vilken ny kirgizisk administration som än kommer efter folkomröstning och parlamentsval blir att inte förtiga vad som verkligen har skett och att tillse att skyldiga kirgizer ställs inför rätta. Den korrupta och Bakijevtrogna lokala administrationen, polisen och inrikestrupperna i Osj och Jalal-Abad har nu incitament att sopa undan spåren, vilket måste förhindras. Någon form av internationell medverkan för att uzbekerna skall känna förtroende för resultaten av undersökningar är absolut nödvändig. På en mer positiv bog ökar den internationella aktiviteten i regionen och hjälpsändningar från FN:s barnfond (UNICEF) och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har nu nått fram till krisområdet, se VG.

Röda Korsets representant i Osj, Séverine Chappaz, som varit på plats under hela krisen, berättar att läget lugnat sig under de senaste 24 timmarna men fortfarande är spänt i Jalal-Abad. Organisationen har upptäckt flera improviserade platser där folk sökt hjälp och skydd och får successivt en bättre bild av läget. Personalen uppskattar också att antalet döda är betydligt högre än de 176 som hittills rapporterats.  Hon berättade vidare att transporter med helikopter för sjuka, sårade och evakueringar kommit igång i Osj och att arbetet med att föra in hjälp nu intensifieras, se Röda korset.

På andra områden som har betydelse för att lösa av krisen på sikt rapporteras att Maxim Bakijev, den förre presidenten Kurmanbek Bakijevs son, har arresterats i London och begärts utlämnad till Kirgizistan. Maxim Bakijev anklagas för att ha försökt rekrytera legosoldater ibland annat Tadzjikistan för att utföra väpnade attacker och visa på den provisoriska regeringens oförmåga att styra landet. Det talas också om att fem attacker skulle ha utförts samtidigt för att situationen snabbt skulle urarta. Borgmästaren i Osj, Melis Myrzakmatov, tycks också har varit delaktig i oroligheterna och anklagas för att vara i förre presidenten Bakijevs sold, se DN. Dessa uppgifter är fortfarande obekräftade men kan ha stor betydelse för bearbetningen av konflikten. Om det kan fastslås att utländska och inhemska provokatörer startade och underhåll våldet borde det vara lättare att åstadkomma någon form av förtroende mellan kirgizer och uzbeker. Detta undantar naturligtvis inte de individer från ansvar som deltagit i mobbväldet och begått avskyvärda handlingar. Hur Kirgizistan hanterar det humanitära och juridiska efterspelet till krisen är avgörande för landets demokratiska framtid. Demokrati, minoritetsskydd och ekonomisk utveckling är alla nödvändiga komponenter i en lösning av den etniska konflikten.

Roza Otunbajeva, tillförordand president i Kirgizistan

Den tillförordnade presidenten, Roza Otunbajeva, har också meddelat att folkomröstningen om den nya konstitutionen kommer att hållas som planerat den 27 juni. Hur detta skall kunna ske under demokratiskt acceptabla former i södra Kirgizistan ter sig mycket svårt att förstå, men detta beslut har fått stöd av EU. Troligen menar man att det vore en seger för provokatörerna om omröstningen sköts upp, vilket har varit ett av deras mål. Regeringen har sedan tidigare beslutat att ett valdeltagande på 30 % skall räcka för att folkomröstningen skall anses vara giltig. Roza Otunbajeva meddelade också att Kirgizistan inte längre anser sig behöva fredsbevarande trupper utan kan sköta säkerheten med egna resurser. Ett långsamt och svårt arbete startar nu med att samla ihop spillrorna och börja bygga upp det gemensamma kirgizisk-uzbekiska huset på nytt. Omvärlden får inte glömma bort Kirgizistan för då har vi snart en ny stat i kris i området.

2 Comments

Johan Fresk, juni 16th 2010 | Tags: , , , , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Etnisk rensning i Kirgizistan – omvärlden tittar på

Tyvärr har den etniska konfliktens hydra nu visat alla sina nio huvuden i södra Kirgizistan och antalet officiella dödsoffer uppgår tisdag morgon den 15 juni till 170 med närmare 2 000 skadade. Dessa siffror är dessvärre toppen på ett isberg och det kommer rapporter om begravningar av oidentifierade offer. Samtidigt är minst 100 000 människor på flykt undan våldet, se VG. Mönstret från regioner i krig och kris känns alltför väl igen. Myndigheterna i Kirgizistan rapporterar å ena sidan att situationen lugnat ned sig och att distribution av nödhjälp börjar fungera och att samtal mellan de etniska grupperna pågår. I nästa andetag talar vissa om behovet av en tredje kraft i området för att stabilisera situationen. Landet är enligt vissa bedömare nära en kollaps, se DN.

Roza Otunbajeva, tillförordnad president, har utlyst den 16 juni till nationell sorgedag i Kirgizistan samtidigt börjar den fulla vidden av katastrofen gå upp för allt fler i Kirgizistan. Kritik riktas nu mot att till exempel inrikesministern och chefen för säkerhetstjänsten inte åkt till Osj och tagit ledningen och en tystnad från många partiledare. En period av självrannsakan och smärtsamt återuppbyggnadsarbete väntar kirgizerna. Att bygga upp raserad infrastruktur kommer att ta år att bygga upp folkgruppernas förtroende för varandra kommer att ta årtionden.

FN försöker etablera humanitära korridorer för att lättare kunna föra in hjälp i området där bristen på mat och andra förnödenheter nu börjar bli akut. Många uzbeker vågar inte gå ut av rädsla för att bli attackerade. Samtidigt behöver Uzbekistan hjälp med att ta hand om de cirka 75 000 flyktingar som kommit de senaste dagarna. Landet stängde gränsen till Kirgizistan igår på grund av bristande kapacitet att hantera flyktingströmmen, se VG.

Rapporterna om organiserade och beväpnade gäng som åkt omkring i bilar utan nummerplåtar och i många fall lett folkmassan blir nu fler och mer trovärdiga. Den provisoriska regeringen hävdar att den störtade presidenten, Kurmanbek Bakijev, och hans familj ligger bakom. Detta har avvisats kategoriskt av Bakijev som befinner sig i landsflykt i Minsk i Vitryssland. Från London berättas att sonen Maxim Bakijev har arresterats.

Det tycks också som ett antal marodörer har arresterats i Osj och Jalal-Abad och kommendanten i Jalal-Abad, Bajbolov, säger att bevis kommer att läggas fram för Bakijevs inblandning under de närmaste dagarna. Den mest akuta fasen i den etniska konflikten tycks ha lagt sig men situationen är mycket instabil och oron kan när som helst blossa upp på nytt.

Den Gemensamma säkerhetsorganisationen, CSTO (Collective Security Treaty Organization), där Kirgizistan, Ryssland, Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Vitryssland och Armenien är medlemmar har sammanträtt i Moskva men inte kunnat enas om några åtgärder. Kazakstan anser att den kirgiziska regeringen skall lösa situationen själv och Ryssland tvekar att vidta åtgärder på egen hand. FN:s säkerhetsråd har sammanträtt i New York och uttalat sin oro över utvecklingen men utan att göra något för att lösa krisen, se SvD och DN.

Det som förbluffat mig i många av de internationella uttalandena är ett generellt antagande om att polis och militär skulle vara neutrala i en etnisk konflikt. Bosnien och Kosovo visar att så inte var fallet. Att den korrumperade polisen, som huvudsakligen är kirgizisk, i Osj skulle stå neutral i en etnisk konflikt är naturligtvis ytterst osannolikt. Rapporterna tyder också på att polisen tittat bort eller i vissa fall understött kirgiziska gäng. Detsamma gäller vissa lokala arméförband som letts av korrumperade och opportunistiska befälhavare.

Det var dessa i grunden partiska polis- och arméenheter som den provisoriska regeringen hade till sitt förfogande när krisen tog sin början. Regeringen i Bisjkek har säkert begått många misstag men har bara varit vid makten i två månader och kan naturligtvis inte på så kort tid på allvar börja tackla korruptionen. Här hade två eller tre bataljoner ryska fallskärmsjägare kunnat göra en viktig psykologisk skillnad bara genom att vara på plats och observera händelseutvecklingen. Risken för att bli upptäckt och åtalad för att hjälpa provokatörerna hade då varit en realitet som polis och armé hade behövt ta med i beräkningen.

Utsikterna för en snabb regional eller internationell insats ter sig små om inte Kirgizistan verkligen skulle kollapsa som stat. Uzbekistan är handlingsförlamat av skräck för instabilitet i det egna landet och någon annan extern aktör i regionen finns inte. Det internationella samfundet verkar inrikta sig på att hjälpa offren i den etniska konflikten och den våg av flyktingar som blivit konfliktens följd. Förtroendeskapande åtgärder måste inledas i området och de som var ansvariga för att elda på konflikten måste ställas till svar, här kan det internationella samfundet göra en insats. Det verkligt svåra arbetet att bringa lag och ordning i området överlåts till kirgizer och uzbeker själva. Måtte de klara uppgiften så att vi inte får en ny fallerad stat på halsen.

No Comments

Johan Fresk, juni 15th 2010 | Tags: , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Tragedin i södra Kirgizistan

Över hundra döda och 1500 skadade på måndag morgon den 14 juni 2010 i städerna Osj och Jalal-Abad. Troligtvis är dessa siffror alldeles för låga. Kanske hundratusen människor är på flykt, se DN. De kommande dagarna kommer att visa på den etniska konfliktens fulla vidd. Hur kan en brand av denna omfattning, som tycks ske utan minsta förvarning, finna syre. Det finns flera faktorer som i alla fall delvis kan förklara händelserna. Fattigdom och korruption, en missnöjd politisk elit samt organiserad brottslighet är alla pusselbitar till det som nu händer, se VG och DN och SvD.

På måndag morgon den 14 juni efter en helg av våld beskrivs situationen som lugn i Osj men fortfarande spänd i Jalal-Abad där skottlossning och mordbränder förekommit i mindre omfattning under natten säger kommendant Bajbolov. Världen börjar vakna upp till krisen i Kirgizistan och sändebud från EU, FN och OSSE (Organisatinen för samarbete och säkerhet i Europa) är på väg till huvudstaden Bisjkek. Röda korset och Röda halvmånen i Kirgizistan planerar humanitära insatser. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har uttryckt sin djupa oro över händelseutvecklingen, se VG. Vad som behövs är lugn och förtroendeskapande åtgärder för att läka de sår som de senaste tre dygnen rivit upp. Någon form av fredsbevarande styrkor som opartiska observatörer ter sig nödvändigt om den uzbekiska befolkningen skall kunna känna trygghet och våga återvända den närmaste framtiden.

Fattigdomen är utbredd i hela Kirgizistan och kanske en miljon människor söker sig till Ryssland och Kazakstan för att arbeta. Pengarna de sänder hem är helt avgörande för många familjer. Av de som är kvar är många undersysselsatta eller har tillfälliga påhugg och inga framtidsutsikter. Det gör att det finns stora grupper som flyter omkring och är lätta att uppvigla för eventuella provokatörer. I södra Kirgizistan med sin stora uzbekiska minoritet finns en etnisk komponent som skapar avundsjuka. Uzbekerna som i högre utsträckning är handelsmän har klarat sig lite bättre än kirgizerna under den ekonomiska kris som nu pågått i snart 20 år, se DN.

Statsmakten har varit på reträtt sedan Sovjetunionens fall och sjukvård och utbildning är sämre och kostar framför allt pengar. Lönerna i offentlig tjänst är mycket låga och enda möjligheten att få ekonomin att gå runt är för många att ta mutor. Detta gäller i hög grad polis och tullare som drygar ut sina löner med att bötfälla vanliga människor eller tittar åt ett annat håll inför den omfattande organiserade brottsligheten i området, främst smugglingen av narkotika.

För den politiska elit som haft makten under förre presidenten Kurmanbek Bakijev är den nya provisoriska regeringen i huvudstaden Bisjkek en stor källa till oro. Bakijev gynnade sina vänner i södra Kirgizistan och nu är de borta från köttgrytorna och riskerar kanske åtal för korruption och andra brott begångna under de senaste fem åren. Det finns fem bröder Bakijev kvar i landet som arbetar för att destabilisera den nya regeringen och de har en viktig maktbas i Osj men framför allt Jalal-Abad. Den nya regimen har bytt ut många nyckelpersoner men den gamla makteliten i området finns kvar. Även på det politiska planet finns en etnisk komponent att spela på för den som önskar. Kirgizerna i området stöder i hög grad fortfarande Bakijev medan uzbekerna som anser sig diskriminerade har gett sitt stöd till den nya regeringen.

Den mörkaste faktorn är de kriminella nätverk som styr narkotikasmugglingen i Kirgizistan. Kanske 20 000 kilo heroin passerar genom Osj på väg till Ryssland och Europa och omsätter naturligtvis enorma summor även i Kirgizistan. Dessa pengar göder korruption i hela det offentliga livet och under Bakijev tittade regimen bort och lät sig gödas av mutor från trafiken med narkotika. Den nya regimen under Roza Otunbajeva har indikerat en mer kompromisslös hållning gentemot narkotikan och det oroar ledarna för de kriminella nätverken. De är speciellt oroade för att ryska trupper skall stationeras i området eftersom dessa troligen inte är lika lätta att muta.

Samtliga dessa faktorer har var och en på sitt sätt bidragit till den explosion av våld som vi sett under de senaste dagarna i Kirgizistan. Om missnöjda politiker betalat provokatörer att åka runt och uppvigla lättflyktiga element och sedan andra skickat ut skvadroner att skjuta på omväxlande kirgizer och uzbeker är detta mer än tillräckligt för att starta den etniska konflikt som vi sett under de tre senaste dagarna. Att lösa konflikten och återuppbygga förtroendet mellan folkgrupperna kommer att ta mycket lång tid, kanske en generation.

För söndagens händelser, se här och för en bakgrund till den etniska konflikten, se här.

2 Comments

Johan Fresk, juni 14th 2010 | Tags: , , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Avgörande dag i södra Kirgizistan – Kontroll eller anarki i Osj och Jalal-Abad

Karta över Kirgizistan

Oron i södra Kirgizistan fortsätter för tredje dagen i rad. Den provisoriska regeringen i Bisjkek riskerar att tappa kontrollen över den etniska konflikten i södra Kirgizistan och söndagen den 13 juni blir avgörande för landets framtid. Enligt de senaste rapporterna från hälsoministeriet har sammanlagt minst 114 personer dödats i Osj och i grannstaden Jalal-Abad 50 km från Osj. Mer än 1400 personer har skadats i upploppen. Dessa siffror kan var kraftigt underskattade om de rapporter om etnisk rensning som nu börjar komma in visar sig vara sanna.

Det har under dagen kommit rapporter om systematiska etniska rensningar av uzbekiska kvarter och byar, samt även systematiskt dödande i Osj och Jalal-Abad samt omkringliggande mindre byar. Detta går inte att verifiera i dagsläget men är tyvärr ett mönster som känns igen från etniska konflikter i Bosnien och Kosovo. En tändande gnista kan utlösa en präriebrand. Humanitära organisationer i Kirgizistan har vädjat till FN:s generalsekreterare Ban att sända fredsbevarande trupper till området.

Röda korset har tidigare rapporterat om stora flyktingströmmar mot den uzbekiska gränsen när panikslagna uzbeker har flytt undan våldet. Nyhetsbyrån AKI press rapporterar nu att så många som 75 000 personer skall ha korsat gränsen in till Uzbekistan andra siffror talar om 30 000 eller  så lågt som 6 000. Röda korset, EU och andra länder planerar humanitära insatser. Rysslands första flygplan med hjälp har nått Bisjkek. Ryssarna har också bidragit med en helikopter för att evakuera svårt skadade.

De svåraste oroligheterna tycks nu pågå i Jalal-Abad och Roza Otunbajeva, tillförordnad president, har på söndag eftermiddag infört undantagstillstånd i hela Jalal-Abad län och utegångsförbud mellan kl. 18:00 och 06:00 för att skydda invånarna, se VG. Det återstår att se om det kommer att åtlydas eller inte. Utegångsförbudet respekteras inte och under söndag kväll kommer rapporter om beväpnade män som fortsätter dra runt i staden och sticker hus i brand, plundrar och skjuter. Om detta är organiserat eller spontant mobbvälde är fortfarande oklart men det tycks vara styrt på något sätt i Jalal-Abad.

Situationen i Osj tycktess ha stabiliserats under natten till söndagen men viss skottlossning fortsatte. Våldet har tilltagit under söndag eftermiddag och uppges ha spridit sig till omkringliggande byar. Uzbekerna är värst drabbade och många försöker fly till Uzbekistan. Vittnen berättar att polisen står handfallen eller tittar bort. Läget vid den uzbekiska gränsen är oklart men alla verkar inte släppas igenom. Säkerhetsstyrkorna i Osj har tidigare under söndagen organiserat evakuering av 500 studenter till Batken län i väster och vissa matleveranser från omkringliggande områden till de hårt pressade säkerhetsstyrkorna har skett. Den humanitära situationen är mycket svår eftersom gas, el och vatten saknas i delar av Osj och för de minst 6000, vissa menar att talet är mycket högre, uzbekiska flyktingar, främst kvinnor och barn, som flyr undan våldet och försöker ta sig till Uzbekistan, se DN, Svd och VG. På söndag kväll beskrivs läget som lugnt i Osj och den provisoriska regeringen har börjat dela ut nödhjälp och planerar att distribuera 50 ton humanitär hjälp under måndagen den 14 juni.

Under söndagen spred sig oroligheterna till Jalal-Abad där en uppretad folkmassa på 2000 personer samlades vid hästkapplöpningsbanan. Myndigheterna försökte lugna ned situationen men lyckades inte. Obeväpnade gäng plundrade affärer och välte bilar enligt chefen för administrationen i Jalal-Abad län Maksatbek Jeenbekov. Samtidigt berättas om ryktesspridning och provokatörer som försökte skapa oro i staden. Myndigheterna i Jalal-Abad tycks efter händelserna i Osj inte ha blivit lika överraskade och arbetade aktivt för att lugna situationen och möten pågick för att organisera säkerheten i staden. Viss skottlossning hördes, se 24.kg. Skottlossning och plundring ökade under eftermiddagen liksom antalet offer.

Stora och växande grupper drog under söndag eftermiddag runt i staden och nådde fram till universitetet som stacks i brand. En en explosion skedde på Ormonovgatan berättade journalisten Sergej Kim. Staden Jalal-Abad (Dzjalal-Abad, även Jalalabad) är Kirgizistans tredje största stad med drygt 75 000 invånare. Uzbeker utgör cirka 65 % av befolkningen. Staden är känd för sina kurorter, sitt mineralvatten och för den järnväg som förbinder Jalal-Abad med Ferghanadalen i Uzbekistan. Liksom i övriga Kirgizistan har industrin drabbats hårt efter Sovjetunionens fall 1991 och har inte återhämtat sig efter självständigheten med hög arbetslöshet och dåliga framtidsutsikter för många unga som följd.

I Jalal-Abad, liksom i Osj och Batken, tog anhängare till den avsatte presidenten Kurmanbek Bakijev över offentliga byggnader den 13 maj. De kördes ut därifrån den 14 maj av lokala politiker och folklig ilska i alla tre städerna. I Jalal-Abad leddes motståndet mot anhängarna till Bakijev av den lokale uzbekiske ledaren Kadyrjan Batyrov. Batyrov har också anklagats för att vara iblandad i en incident då familjen Bakijevs hus i Tejin i närheten av Jalal-Abad brändes ner. Denna händelse, oavsett om den är sann eller ej, har speciellt retat upp de kirgizer som fortfarande stöder Bakijev i området. Myndigheternas ovilja att ta upp frågan ökade missnöjet bland kirgizerna.

Den 19 maj samlades en uppretad folkmassa på 5000 kirgizer, främst unga män, för att tåga mot universitetet i staden som leds av Batyrov och ta lagen i egna händer. Vid sammanstötningarna som följde dog två personer och över 70 skadades. Denna händelse inflammerar situationen ytterligare i Jalal-Abad och det är därför inte förvånande om vissa grupper är på väg mot universitetet. Det är enkelt för eventuella provokatörer att förvärra en redan svår situation genom ryktesspridning och att spela på frustrerade människors känslor av socialt utanförskap, politisk marginalisering för södra Kirgizistan och uzbekernas ekonomiska framgång.

Den provisoriska regeringen under Roza Otunbajeva har i enlighet med förordningen om partiell mobilisering och att kalla in arméreserver uppmanat alla under 50 år som berörs av beslutet att inställa sig till tjänstgöring före klockan 15.00 idag lokal tid. Dessa truppförstärkningar bör kunna nå området i söder under måndagen. Regeringen har samtidigt skapat ett säkerhetsråd för Kirgizistan där den tidigare översten i säkerhetstjänsten Alik Orozov har utsetts till sekreterare.

Utlandet reagerar med bestörtning på det som sker i Kirgizistan och erbjuder humanitär hjälp. Problemet vid en etnisk konflikt, som vi vet från händelserna i området 1990, är att förloppet är mycket snabbt och blodigt. Hoppet står nu till att regeringens mobilisering av reserver skall lyckas lugna situationen och att de som leder provokatörerna  i området, politiska anhängare till Bakijev eller de kriminella nätverken involverade i narkotikahandel, skall inse faran av ett totalt kaos i området. Det land som har trupper som skulle kunna sändas in snabbt är Uzbekistan men av förklarliga skäl är kirgizerna ovilliga att be uzbekerna om hjälp. Uzbekistan har hittills bara gjort ett uttalande som uttrycker bestörtning över situationen. Den uzbekiska ledningen under Islam Karimov är livrädd för allt som skulle kunna skapa instabilitet i Uzbekistan och intar därför en avvaktande hållning trots att uzbeker mördas på andra sidan gränsen i Kirgizistan. Uzbekistan har också ett stort arbete med att ta emot flyktingar från Kirgizistan och har satt upp läger för de som inte har släktingar att bo hos.

För läget under fredagen, se här, för läget under lördagen, se här, samt en bakgrund till den etniska konflikten, se här.

3 Comments

Johan Fresk, juni 13th 2010 | Tags: , , , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Oroligheterna i Osj fortsätter för andra dagen

1. Bisjkek 9. Osj 6. Osj län 4. Jalal-Abad län 2. Batken län

Kirgizistans länsindelning 1. Bisjkek 9. Osj 6. Osj län 4. Jalal-Abad län 2. Batken län

De senaste uppgifterna från Osj på lördag kväll den 12 juni talar om fortsatta oroligheter som sprider sig i södra Kirgizistan. Upploppen i Osj pågår och myndigheterna har endast kontroll över centrala delar av Osj. Läget har enligt vissa uppgifter förbättrats sedan en tidigare polischef i Osj, Kursand Asanov, återinsats i tjänst och förstärkningar anlänt från Bisjkek, se Eurasianet. Den sammanlagda dödssiffran uppgår på lördag kväll till 77 personer och mer än 1000 har skadats i upploppen. Regeringen har i en förordning sent på lördagen beslutat mobilisera arméreserver och givit säkerhetsstyrkorna rätt att skjuta för att döda, se DN och VG. Detta efter att oroligheterna spritt sig och den provisoriska regeringen tvingats införa undantagstillstånd även i staden Jalal-Abad i Jalal-Abad län (nummer 4. på kartan), se VG. Sex personer skall nu ha dödats i  sammanstötningar mellan kirgizer och uzbeker i Jalal-Abad. Stödet för den provisoriska regeringen är svagare i södra Kirgizistan där många kirgizer fortfarande stöder den avsatte president Bakijev medan uzbekerna stöder den nya regimen i Bisjkek.

Gäng av maskerade män drar runt i staden och plundrar butiker, hem och officiella byggnader. Det rapporteras att uzbeker är rädda att söka vård på sjukhusen av fruktan för hämnd från kirgizer. Det är omöjligt att bekräfta om detta är sant eller inte men det innebär sannolikt att antalet skadade är högre. Det visar också att upploppen nu lett till en etnisk konflikt. Från Osj rapporteras också om en begynnande matbrist i staden eftersom alla basarer och affärer är stängda. Gasen har stängts av och vissa områden saknar elektricitet. Röda korset och Human Rights Watch varnar nu för en humanitär katastrof i området. Uzbekerna brukar ha en ledande roll i handeln i staden men de flesta kan inte lämna sina hem och många uzbekiska butiker är nedbrända eller plundrade. Uzbekiska områden tycks ha drabbats värst av våldet och Aravangatan och Tjerjomusjki beskrivs av ögonvittnen som svårt eldhärjade samtidigt som nya delar av staden har plundrats och stuckits i brand, se 24.kg, GP, SDS och Reuters.

Myndigheterna i Osj har stora problem att kontrollera situationen och säkerhetsstyrkorna beskrivs som uttröttade eller ineffektiva. Det berättas om beväpnade kirgizer som är på väg in till staden och att säkerhetsstyrkorna försöker stoppa detta men misslyckas. Olika officiella talesmän medger att läget är svårt och oklart men att det pågår ett arbete att tala med uppretade grupper som drar omkring i staden. Den biträdande borgmästaren i Osj, Timur Kamtjubekov, har sagt att maskerade män åker runt i staden och skjuter på båda kirgizer och uzbeker för att öka den etniska konflikten, se RFE/RL. I huvudstaden Bisjkek har den provisoriska regeringen uppmanat pensionerade poliser och militärer och krigsveteraner från Afghanistan att anmäla sig som frivilliga för att hjälpa till i Osj. 300 frivilliga sändes till Osj under natten. Uzbeker har rånats och misshandlats även i Bisjkek där stämningen tidvis varit uppretad.

Oroligheterna i Osj har nu blivit så allvarliga att Roza Otunbajeva, tillförordnad president, skrivit till Ryssland för att be om hjälp. Kirgizistan vädjar om fredsbevarande trupper från Ryssland för att stabilisera läget i södra delen av landet eftersom Kirgizistan inte klarar av att hantera situationen, se DN och SvD. En talesman till president Dmitrij Medvedev har i ett uttalande avböjt och sagt att Ryssland i nuvarande läge inte kommer att sända fredsbevarande styrkor till Kirgizistan. Ryssland har dock lovat att omedelbart sända humanitär hjälp. Ryssland har en flygbas, Kant, i Kirgizistan men de fåtaliga trupperna där kommer inte ingripa. Den amerikanska flygbasen Manas som är en viktig knutpunkt för konflikten i Afghanistan ligger utanför huvudstaden Bisjkek och berörs inte av oroligheterna i Osj och Jalal-Abad.

Rosa Otunbajeva har idag i Bisjkek i ett uttalande till pressen beskyllt den störtade presidenten Kurmanbek Bakijevs bröder och andra anhängare för att ligga bakom oroligheterna i Osj. Hon avslöjade också att myndigheterna hade förhandsinformation om dessa planer på att destabilisera landet men att våldet bröt ut tidigare än beräknat. Matbristen har nu blivit ett problem i Osj och myndigheterna kommer att sända in hjälp lovade Otunbajeva. Röda korset och Röda halvmånen har under dagen lyckats leverera mat till olika sjukhus. Operationerna i södra Kirgizistan kommer att ledas av sändebudet Ismail Isakov i samarbete med kommendanterna för staden Osj och Osj län, se 24.kg.

Roza Otunbajeva, tillförordnad president och ledare för den provisoriska regeringen i Kirgizistan, har tidigare talat om krafter som vill destabilisera landet inför folkomröstningen om ny konstitution den 27 juni 2010 men har nu alltså anklagat Bakijevs bröder. Detta är dock ännu obekräftat. Södra Kirgizistan var förre president Bakijevs maktbas så fortfarande finns många lojala till honom kvar i området. Avgörande för utvecklingen blir hur säkerhetsstyrkorna och polisen ställer sig. Detta till trots måste myndigheterna nu snabbt få situationen under kontroll om inte svåra etniska motsättningar skall bli bestående mellan uzbeker och kirgizer. Tusentals människor främst kvinnor och barn rapporteras ha flytt till den uzbekiska gränsen för att söka skydd undan våldet i Osj. Uzbekistan stängde gränsen på lördagsmorgonen men öppnade den igen och släpper nu igenom folk en och en. Kina och Tadzjikistan har stängt sina gränser men gränsen till Kazakstan skall fortfarande vara öppen.

Vad som händer i övriga delar av södra Kirgizistan med en blandad befolkning är inte känt men det talas om en ökad oro i bland annat Jalal-Abad där två människor dödades och 74 skadades i mitten av maj vid etniska sammanstötningar. I Osj län (6. på kartan) med en befolkning på 1,3 miljoner uppgår uzbekernas andel av befolkningen till 30-40 % uppgifter om upp till 50 % förekommer, i Jalal-Abad län (4. på kartan) med en befolkning på 1 miljon är motsvarande siffra 25 % men uppgifter om 40 % uzbeker förekommer och i Batken län (2. på kartan) med en befolkning på 300 000 är andelen uzbeker 15 %. Att siffrorna från folkräkningarna underrapporterar andelen uzbeker är känt. Det finns en rädsla för att bli diskriminerad i offentliga sammanhang som uzbek. För fredagens händelser se tidigare inlägg, samt för en analys av den etniska situationen i Kirgizistan och de svåra upploppen 1990 se här.

2 Comments

Johan Fresk, juni 12th 2010 | Tags: , , , , , , , ,
Posted in Centralasien, Kirgizistan
« Older Posts
Newer Posts »