De civila offren i det afghanska kriget

Afghanska soldater övar sökning efter vägbomber.

Västliga media rapporterar ofta mycket utförligt om de militära förluster som drabbar de utländska trupperna i Afghanistan, se tex DN den 14 juli, och hittills under 2010 har över 350 dödats varav mer än 100 bara under juni. Den största gruppen dödade och sårade finns dock bland civilbefolkningen. Den afghanska ickestatliga organisationen Afghan Rights Monitor (ARM) har tagit som sin uppgift att kartlägga och verifiera civila offer i konflikten. ARM publicerar en ny rapport varje halvår och rapporten för januari till och med juni 2010 har nu kommit. Under första halvåret dog 1 074 civila i Afghanistan. Drygt 60 % av dessa föll offer för talibanernas våld. För Natos del innebar den nya restriktiva hållningen gentemot flygunderstöd att antalet civila offer i flygbombningar minskade med hälften jämfört med samma period förra året. ARM:s siffror är alltid en lägsta nivå av civila offer andra uppgifter talar om över 1 700 civila offer, se VG.

Talibanerna och andra grupper som strider mot Nato och regeringsarmén är väl medvetna om att deras vanligaste vapen hemmagjorda bomber och självmordsattacker innebär en speciellt stor risk för civilbefolkningen. Den nya tekniken att göra osofistikerade men mycket kraftfulla bomber som är svåra att upptäcka har överförts från bland annat Pakistan. Kunskapen om bombtillverkning har nu spritts till en stor grupp personer bland talibanerna. Bomberna placeras ut vid vägkanten, på marknadsplatser, på fälten eller i bostadsområden för att orsaka största möjliga skada. Det totala antalet bombattacker är naturligtvis omöjligt att fastställa men ARM kunde belägga 130 attacker som ledde till 282 dödsoffer och 490 skadade. Till detta kommer den psykologiska effekten och känslan av otrygghet som bland annat leder till minskad handel och minskat resande, rädsla att söka vård samt att föräldrarna inte vågar skicka sina barn till skolan. Självmordsbombningarna innebär en alldeles speciell problematik men ofta rör det sig om fattiga pojkar eller unga män som saknar utbildning och har indoktrinerats i en madrasa (islamisk skola) i Pakistan.

Av de civila dödsoffren var de internationella styrkorna inom Isaf (International Security Assistance Force) ansvariga för 210 varav 94 dog i flygbombningar. Den nya strategin för upprorsbekämpning som introducerades av den förre befälhavaren i Afghanistan Stanley McChrystal har haft effekt på antalet civila dödsoffer. Den afghanska opinionen är dock mycket känslig och varje flygattack eller våldsam husundersökning leder till en negativ rekyl. ARM påpekar också att det för många afghaner är svårt att skilja mellan Isaf-styrkor och de många privata säkerhetsbolag som opererar i Afghanistan med västerländsk och afghansk personal. Dessa säkerhetsbolag verkar i en legal gråzon och beter sig ofta både på ett nonchalant men även brutalt sätt vilket även kan påverka uppfattningen om Isaf i Afghanistan.

Den afghanska nationella armén (ANA) och polisen (ANP) var ansvarig för drygt 100 civila dödsoffer under perioden. Grundproblemet här är att fel personer rekryteras till det dåligt betalda och farliga arbetet. I sin iver att snabbt expandera ANA och ANP har kraven på nya rekryter sänkts och träningstiden kortats. Många poliser är analfabeter och saknar all kännedom om polisarbete. Korruptionen är endemisk och polisen har ett lågt förtroende hos en stor del av befolkningen och anklagas ständigt för utpressning, brott mot mänskliga rättigheter och tortyr. De flesta civila dödsoffren orsakades av oprofessionellt beteende hos soldater och polismän och en urskiljningslös eldgivning i samband med olika säkerhetsoperationer. ARM har igen gjort en viktig insats genom att lyfta fram de civila offren i kriget. Om Isaf skall vinna kampen om förtroendet hos den afghanska befolkningen är en vidareutveckling av den nuvarande strategin för låga civila förluster den enda möjliga vägen.

1 Comment

Johan Fresk, juli 13th 2010 | Tags: , , , , , ,
Posted in Afghanistan

Brittiska trupper lämnar Sangindistriktet i Helmand

Karta över Afghanistan, Helmand (Hilmand) och Kandahar är de två provinserna längst i sydöst

Det väntas allmänt att de brittiska trupperna i Afghanistan kommer att lämna över ansvaret för Sangindistriktet i norra Helmand till amerikanska styrkor inom den närmaste tiden, se DN och VG. Uppgiften har nu bekräftats av den brittiske försvarsministern Liam Fox, se DN. En delvis känslosam debatt har blossat upp i Storbritannien om detta är en reträtt och därmed ett svek mot alla de brittiska soldater som dött i området. Av de drygt 300 brittiska militära förlusterna i Afghanistan kommer en knapp tredjedel från Sangindistriktet. Britterna har idag cirka 1000 soldater i området. Sangin är centrum för opiumodlingen i Afghanistan och ett flertal olika grupper strider mot de internationella styrkorna (Isaf) och med varandra om kontrollen i Sangin. Sanginområdet ligger i Helmandflodens dalgång och har sitt centrum runt orten Sangin, ungefär 15 000 invånare, som ligger cirka tio mil nordost om Lashkar Gah.

Snarare än att se det brittiska tillbakadragandet som en reträtt bör det betraktas som en omdisponering av styrkor i området. I slutet av maj ändrades kommandostrukturen för Isaf där södra kommandot delades i två delar ett kommando sydväst för provinsen Helmand och ett kommando sydöst för provinsen Kandahar. Skälet till detta var att med den kraftiga amerikanska truppökningen det gamla kommando syd hade blivit för stort. Idag för en brittisk general befäl över kommando sydväst och en amerikansk general över kommando sydöst.

Truppförflyttningarna i Helmand skall också ses mot bakgrund av att amerikanerna redan nu har cirka 20 000 marinkårssoldater i provinsen mot britternas 8 000 och det blir då naturligt att amerikanerna tar ansvar för ett större område. Omdisponeringarna är också en förberedelse inför tillbakadragandet av de kanadensiska trupperna under 2011. Arbetsfördelningen i Helmand blir i fortsättningen att britterna ansvarar för centrala Helmand och amerikanerna tar de norra och södra delarna av provinsen. En successiv uppbyggnad av amerikanska trupper i Kandahar är nu trolig inför den planerade offensiven under hösten 2010.

No Comments

Johan Fresk, juli 7th 2010 | Tags: , , ,
Posted in Afghanistan

Attack mot Natobas i Jalalabad i Afghanistan

Karta över Afghanistan

På morgonen den 30 juni attackerades Isaf-basen utanför Jalalabad, drygt tolv mil från Kabul, i Afghanistan av talibanstyrkor i området. Basen attackerades med en bilbomb vid ingången samt granater som sköts mot flygfältet. Enligt talibanernas talesman Zabiullah Mujahid deltog sex personer i attacken. Ingen av dessa lyckades ta sig in på basens område. Enligt andra uppgifter har åtta talibaner dödats samt två serviceanställda på flygbasen. Liknande attacker har utförts mot baserna i Bagram utanför Kabul och i Kandahar, se DN, SvD och VG. Attacken kommer dagen efter utfrågningen av den nye befälhavaren för styrkorna i Afghanistan David Patraeus i Senatens försvarsutskott (Armed Services Committee).

David Petraeus varnade i utfrågningen för att striderna kommer att bli intensivare under den kommande tiden och att talibanerna fortfarande hade en betydande styrka i många områden i Afghanistan. Ett tema vid utfrågningen gällde kvalitén på soldaterna i den afghanska armén och i vilken utsträckning dessa soldater kunde användas vid den förestående offensiven i Kandaharprovinsen. David Petraeus svarade att han naturligtvis önskade använda afghanska soldater och att hela idén med strategin om upprorsbekämpning (counter insurgency stratgey (COIN)) är att afghanerna skälva skall ta ansvar för säkerheten.

Det är då intressant att afghanska källor som BBC talat med uppger att precis det motsatta tycks vara på gång i Jalalabad. Där är det nu Isaf-styrkorna som leder arbetet med att göra området säkert och inte den afghanska militären. Träningen av den afghanska armén är en av nyckelfrågorna för David Petraeus som berättade att betydande resurser nu satsas på detta. Bland annat har antalet instruktörer nu utökats kraftigt så att det nu finns en instruktör för 30 afghanska soldater.

Ett annat spörsmål vid utfrågningen i Senaten var datumet för inledandet av ett tillbakadragande som satts till juli 2011. Här förelåg olika tolkningar från demokrater och republikaner. Demokraterna menade att datumet var tänkt som ett sätt att få afghanerna att skärpa sig. Republikanerna menade att det var oklokt att sätta ett datum. David Petraeus förklarade att datumet tillkommit hösten 2009 och att det grundades på den prognos man då hade gjort om läget i landet. Det är med all säkerhet ett första steg i att tona ned betydelsen av tillbakadragandet i juli 2011. David Petraeus framstår som en betydligt bättre diplomat än Stanley McChrystal och kommer säkert inte begå samma misstag. General Petraeus tar över befälet i Afghanistan när Isaf har lidit sina största förluster under en månad sedan 2001. Över 100 soldater dog under juni 2010. Krigströttheten breder ut sig i USA liksom frustrationen över Hamid Karzais administration och den utbredda korruptionen. USA måste nu verkligen sätta press på Pakistan att ta itu med talibanernas baser i landet. Alternativet, det vill säga en långtgående överenskommelse mellan regeringen i Kabul och afghanska oppositionsgrupper i Pakistan, ter sig oklokt.

1 Comment

Johan Fresk, juni 30th 2010 | Tags: , , , ,
Posted in Afghanistan

David Petraeus ny ISAF-befälhavare i Afghanistan

General David Petraeus

General David Petraeus (1952-) ersätter Stanley McChrystal, se tidigare inlägg, som ny befälhavare för de internationella styrkorna (ISAF) i Afghanistan. David Petraeus utsågs den 23 juni 2010, se DN, SvD och VG, efter att president Barack Obama avskedat den tidigare befälhavaren general McChrystal för dennes kritiska och förklenande uttalanden i tidskriften Rolling Stone om olika civila medlemmar i administrationen som handhar Afghanistan, bland annat vicepresident Joseph Biden och sändebudet Richard Holbrooke. David Petraeus kommer närmast från USA:s centralkommando (USCENTCOM) i Tampa, Florida där han varit ansvarig för länderna i Mellanöstern och Centralasien från Egypten till Pakistan. Dessförinnan var han chef för de amerikanska styrkorna i Irak.

David Petraeus har gjort sig känd som militär tänkare och bland annat hans idéer om kraftiga truppökningar samt en utökad roll för militären tillskrevs den amerikanska stabiliseringen av Irak, se DN. David Petraeus var en av avsatte McChrystals lärare i frågan om att tillämpa anti-upprors-strategin (Counter Insurgency Strategy) i Afghanistan. General Petraeus får nu chansen att själv pröva sina idéer på afghanska förhållanden. Det finns alltså anledning att tro på en betydande kontinuitet i hur ledningen av operationerna i Afghanistan kommer att skötas, se VG. David Petraeus åtnjuter stort förtroende i Senaten hos såväl demokrater som republikaner.

David Petraeus ser betydande skillnader mellan Irak och Afghanistan. I Afghanistan är det de lokala ledarna och inte regeringen i Kabul som är nyckeln till framgång menar Petraeus. Strategin i Afghanistan bör vara att understödja lokala ledare att skydda och hjälpa befolkningen i det egna området. Detta innebär att större enheter som infanteribrigader skall utnyttjas mindre omfattning till förmån för specialstyrkor som skall slå ut specifika hot från talibaner och terrorister. General Petraeus har också talat om att träna lokala miliser som själva skall kunna svara för ordningen. Dessa styrkor skall sedan kunna integreras i den nationella  polisen och armén.

General Petraeus menar att den hårda kärnan av talibaner är ganska liten men att många av rädsla eller för att överleva har anslutit sig. Här borde han kunna finna beröringspunkter med president Hamid Karzai som vid en fredsjirga, se tidigare inlägg, just har förespråkat en strategi där man försöker återintegrera talibaner och andra missnöjda afghaner på lägre nivå. Liksom för McChrystal finns svårigheterna för David Patraeus inte bara i Afghanistan utan också på hemmaplan. Kriget i Afghanistan är nu det längsta i USA:s historia och antalet dödsoffer har passerat 1 000. Krigströttheten breder ut sig i USA och många har svårt att förstå vad landet gör i Afghanistan. Det gäller således att kunna kryssa de politiska blindskären i Washington och Kabul för den nye befälhavaren. Risken för en konflikt mellan general Petraeus och president Obama är uppenbar om amerikanska trupper verkligen börjar dras tillbaka i juli 2011. Det finns också en fara för USA att landet nu har sin tredje befälhavare i Afghanistan på lite drygt två år. Denna ryckighet stöder de delar av talibanrörelsen och den pakistanska militären som inte tror på ett långsiktigt amerikanskt engagemang i området och därför redan nu börjar positionera sig för tiden efter det amerikanska tillbakadragandet.

2 Comments

Johan Fresk, juni 23rd 2010 | Tags: , , , , ,
Posted in Afghanistan

ISAF-Befälhavare i blåsväder

General Stanley McChrystal

Befälhavaren för de internationella styrkorna i Afghanistan (ISAF) general Stanley McChrystal har hamnat rejält i blåsväder när innehållet i en artikel i tidningen Rolling Stone har börjat läcka ut. General Mcchrystal skall träffa president Barack Obama idag onsdagen den 23 juni för ett samtal. Det verkar svårt och tro att McChrystal, som enligt amerikanska medier redan erbjudit sig att avgå, skulle kunna vara kvar på sin post, se SvD och DN. President Obama har på onsdagskvällen svensk tid avskedat Stanley McChrystal.

I ett reportage i tidskriften Rolling Stone lyckas McChrystal verkligen med konststycket att förolämpa flera civila nyckelpersoner som handhar Afghanistanfrågor i Obamaadministrationen. Det kanske allvarligaste felsteget var att göra sig lustig över vicepresident Joseph Biden och i intervjun ironiskt inte låtsas känna till honom. Relationen mellan presidenten och vicepresidenten i USA är ofta problematisk, men Barack Obama kan rimligen inte tillåta att någon förlöjligar hans vicepresident.

General McChrystal anklagar också den amerikanske ambassadören i Afghanistan, Karl Eikenberry, för att försöka skydda sitt eget eftermäle. Här handlar det förmodligen om olika syn på strategin med en kraftig truppökning under en begränsad period. Karl Eikenberry menar att truppökningen riskerar att göra president Hamid Karzai alltför beroende av amerikanska trupper givet den låga kvalitén på den afghanska armén och tidplanen för det amerikanska tillbakadragandet. I detta sammanhang kan det vara värt att erinra sig att Stanley McChrystals företrädare på posten som ISAF-befälhavare David McKiernan avskedades av försvsarminister Robert Gates så sent som i maj förra året efter bara ett år på posten. Att så snart igen behöva byta ut befälhavaren i Afghanistan ser naturligtvis inte bra ut för president Obama och det kan vara svårt att hitta en lika kompetent efterträdare. Ett avsked kan också skapa irritation hos andra Natoländer för bristande amerikansk kontinuitet.

General McChrystal har ocksÃ¥ fÃ¥tt stöd frÃ¥n Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen som sagt att det ”bara rör sig om en intervju”. Viktigare är troligen det stöd som McChrystal har i Afghanistan. President Karzai har sagt att McChrystal är den bäste befälhavaren USA skickat till Afghanistan de senaste nio Ã¥ren. McChrystal har ocksÃ¥ infört nya riktlinjer där han försökt minimera antalet civila offer. Detta medför Ã¥ andra sidan en risk för att de militära förlusterna ökar. Det finns en tydlig frustration hos mÃ¥nga amerikanska soldater mot att inte kunna försvara sig tillräckligt effektivt. McChrystal är ocksÃ¥ mycket tveksam till att börja dra tillbaka amerikanska styrkor redan i juli 2011. Han menar uppenbarligen att längre tid behövs. I ett annat sammanhang har han ocksÃ¥ uttalat sig för att skjuta upp den planerade offensiven i Kandaharprovinsen för att skapa större stöd hos lokala grupper i omrÃ¥det, se tidigare inlägg.

I samma intervju i Rolling Stone lyckas general McChrystal också kritisera det amerikanska speciella sändebudet för Afghanistan och Pakistan, Richard Holbrooke för hans många e-mejl och en i generalens stab uttalar sig förklenande om presidentens säkerhetsrådgivare James Jones. Även om McChrystal har gjort en offentlig avbön och beklagat sitt dåliga omdöme kvarstår faktum att han är starkt kritisk till de flesta av president Obamas civila nyckelpersoner i Afghanistan. Han har inte förnekat vad han har sagt. Detta kan rimligen inte ge de bästa förutsättningarna för samarbete och att nå en lösning av problematiken och kriget i Afghanistan. President Obama måste visa handlingskraft annars riskerar han att tappa ytterligare förtroende.

McChrystal har den 23 juni kl. 16:00 GMT lämnat Vita Huset efter ett möte med president Obama men det är fortfarande oklart om han kommer att vara kvar som befälhavare i Afghanistan, se VG. I en presskonferens tidig eftermiddag i Washington tilkännagav Barack Obama att han accepterat general McChrystals avskedsansökan.

2 Comments

Johan Fresk, juni 23rd 2010 | Tags: , , , ,
Posted in Afghanistan

Offensiven i Kandahar uppskjuten – Nato söker stöd på talibanernas hemmaplan

Karta över Afghanistan

I samband med ett försvarsministermöte på Natohögkvarteret i Bryssel uttalade sig Stanley McChrystal, befälhavaren för de internationella styrkorna, ISAF (International Security Assistance Force) om de förestående operationerna i Kandaharprovinsen i Afghanistan. Behovet av att ha ett starkt lokalt stöd innan några operationer inleds betonas nu av såväl ISAF som president Karzai. Operationerna kommer därför att försenas eftersom det önskade lokala stödet saknas, se VG. Det tycks därmed som den konsultation mellan Nato och lokala ledare som hölls i april får konsekvenser för de militära operationerna i området. Det har tidigare antagits att offensiven i Kandahar skulle inledas under sommaren men general McChrystal angav inga tidsramar.

Talibanerna verkar också ha begått två allvarliga misstag under de senaste dagarna som kraftigt kan undergräva det lokala stödet. Det första handlar om ännu obekräftade uppgifter att en sjuårig pojke skulle ha avrättats som spion, se VG. President Karzai har kraftigt fördömt dådet som inhumant och ett brott mot mänskligheten. Det andra misstaget var den bomb som sprängdes av en självmordsbombare igår kväll i Arghandab i Kandaharprovinsen på en bröllopsfest då 40 människor dog och över 70 människor skadades, se VG och SvD. Talibanerna har förnekat all inblandning i dåden.

Kandahar har stor symbolisk betydelse för talibanerna och de kommer inte att ge upp provinsen utan strid. Det var här rörelsen firade sin första segrar och det var från Kandahar som ledaren för talibanerna, Mullah Omar, ledde Afghanistan under talibanstyret 1996-2001. Mullah Omar valde att inte flytta till Kabul och även al-Qaidaledaren Usama Bin Ladin skaffade hus i Kandahar. Den afghanska regeringen kontrollerar med de internationella styrkornas hjälp städer och större byar samt Kandahars flygplats. På landsbygden är läget annorlunda och talibanrörelsen har ett starkt stöd, speciellt i de södra och östra delarna på gränsen till den pakistanska provinsen Baluchistan. Områdena på den pakistanska sidan befolkas av pashtuner som också har en betydande närvaro i den baluchiska huvudstaden Quetta.

De pashtunska delarna av den pakistanska provinsen Baluchistan antas vara ett av de viktigare gömställena för talibanrörelsen i Afghanistan. Här kan man träna och återhämta sig hos sina etniska bröder. Quetta är en av de städer där det ryktas att Mullah Omar och Usama Bin Ladin skulle uppehålla sig. Det påstås till och med att det finns något som ibland kallas Quettashuran (Quettarådet) som leder talibanernas operationer. Detta avvisas bestämt av den pakistanska regeringen i Islamabad. Talibanerna i Quetta är huvudsakligen aktiva i Afghanistan så det finns få incitament för den pakistanska militären att lägga resurser på operationer mot talibanerna i området, situationen är helt annorlunda i FATA (Federala stamområden), se tidigare inlägg, längre norrut.

I ljuset av den nya militärstrategi som syftar till att i än högre grad undvika civila offer och att ha de afghanska stamledarna med sig är det naturligt att operationerna går långsammare. Ett problem i sammanhanget är att president Barack Obama sagt att de amerikanska styrkorna skall minska från juli 2011 och det därför kan finnas ett incitament att försöka förhala kampanjerna för de pashtunska ledare som tycker sämre om utländska trupper än talibaner. Något som säkert ter sig som ett val mellan pest och kolera för många ledare. Det är dessa ledare som den afghanska regeringen måste vinna över om kampen mot talibanerna skall bli framgångsrik.

1 Comment

Johan Fresk, juni 10th 2010 | Tags: , , , , , , ,
Posted in Afghanistan, Pakistan

Lastbilar med Natomateriel attackerade i Pakistan

Karta över Pakistan

Sent på tisdagen, den 8 juni 2010, anföll beväpnade män en konvoj lastbilar med förnödenheter till de internationella Isaf-styrkorna i Afghanistan i närheten av Pakistans huvudstad Islamabad berättar DN, SvD, VG och Politiken.

Attacken ägde rum i staden Tarnol som är belägen endast cirka tio kilometer från Islamabad och innanför den hårdbevakade säkerhetssektor som omger huvudstaden. Ett dussintal beväpnade män anföll lastbilarna som stod parkerade i en depå för natten och öppnade eld med automatvapen och granatgevär innan de stack ett tjugotal bilar i brand. Minst sju människor skall ha dödats i attacken.

I rådande läge transporteras cirka 75 procent av alla förnödenheter till den internationella styrkan i Afghanistan den långa vågen genom Pakistan. Färden börjar i hamnstaden Karachi och går sedan norrut via Islamabad, Peshawar och genom Khyberpasset innan lasten slutligen når Afghanistan. En stor del av transporterna utgörs av drivmedel och lättare fordon, vilket också skall ha varit innehållet i den attackerade transporten. Detta är en lönsam verksamhet för många chaufförer i Pakistan men också allt farligare.

USA och Nato har under en längre tid sökt efter alternativ till transporterna genom Pakistan som blivit allt mer problematiska i takt med att striderna mellan de pakistanska inhemska talibanerna och regeringsstyrkorna ökat i omfattning. Efter den pakistanska militärens attack mot den Röda moskén i Islamabad och offensiver i Swatdalen och Södra Waziristan har antalet terrordåd ökat i Pakistan och även hotet mot Natos transporter. Dessa attacker utförs av inhemska terroristgrupper som endast mycket löst är knutna till de talibaner som kämpar mot Isaf-styrkorna i Afghanistan.

Alternativa försörjningslinjer landvägen skulle kunna gå via de centralasiatiska länderna Turkmenistan, Uzbekistan och Tadzjikistan. Turkmenistan är dock uteslutet på grund av landets strikta neutralitet. Uzbekistan har stor potential men regeringen är fortfarande ovillig att gå med på mer omfattande landtransporter. Tadzjikistan ligger sämre till och landet är dessutom inbegripet i en strid med grannlandet Uzbekistan om vattenkraftsutbyggnad, vilket lett till att Uzbekistan i det närmaste omöjliggör järnvägstransporter via Tadzjikistan. I nuläget finns alltså inte något omedelbart alternativ för Nato till transporterna genom Pakistan.

UPPDATERING KL 19:00

Omfattningen av attacken har visat sig större än tidigare rapporterat och enligt uppgifter i DN skall såväl stridsvagnar som lastbilar ha förstörts. Uppemot ett 60-tal fordon förstördes och ett 80-tal skadades vid attacken mot depån i Tarnol. Förövarnas identitet är fortfarande oklar och den pakistanska regeringen har tillsatt en undersökningskommission som skall rapportera preliminära resultat inom tre dagar.

No Comments

Johan Fresk, juni 9th 2010 | Tags: , , , , , , , ,
Posted in Afghanistan, Centralasien, Pakistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan

Fredsjirgans första resultat – genomgång av fängslade talibaner i Afghanistan

Fredsjirgan, här, som avslutades i fredags har nu fått sitt första resultat. En av jirgans rekommendationer var att frige tillfångatagna talibaner i afghanska och amerikanska fängelser. President Hamid Karzai har nu beordrat en genomgång av alla som sitter fängslade hos den afghanska polisen och beslutat att de som är intagna på felaktiga eller tveksamma grunder och inte bedöms utgöra en säkerhetsrisk skall släppas. President Karzai har också bett General Stanley McChrystal, chefen för de internationella styrkorna i Afghanistan, att samma sak skall göras bland de talibaner som sitter i amerikanska fängelser i landet. Enligt McChrystal är en sådan process redan igång sedan några månader med gott resultat, se BBC.

En ytterligare konsekvens av fredsjirgan var att president Karzai idag godkände avskedsansökningarna från inrikesminister Hanif Atmar och chefen för underrättelse- och säkerhetstjänsten Amrullah Saleh. Dessa hade inte förmått ge en tillfredsställande förklaring till hur talibanerna lyckades avfyra flera raketer mot det tält där fredsjirgan samlats i Kabul. Attacken skedde under president Karzais öppningstal till jirgan, se DN. Motsättningarna mellan underrättelsechefen Saleh och president Karzai beror sannolikt även på att de har olika åsikter om klokheten i att frige talibaner för att få fart på fredsprocessen i landet, se Politiken.

Läget fortsätter att vara oroligt i Afghanistan berättar VG. Under söndagen, den 6 juni 2010, har fem soldater från ISAF, International Security Assistance Force, dödats i tre olika händelser. I södra Afghanistan dog tre soldater i en bilolycka och i två andra separata incidenter i östra och södra delarna av landet dog ytterligare två soldater. Samtidigt har det förekommit en självmordsattack i Kandahar, talibanledaren Mullah Omars gamla hemstad och ett traditionellt starkt talibanfäste, där minst elva civila skall ha skadats. I nordöstra Afghanistan sårades också civila i samband med en attack mot en Nato-kolonn.

Tyvärr var detta en dag i raden i Afghanistan med våldsdåd och självmordsattacker som skördar civila och militära offer. Fredsjirgan vittnade med all önskvärd tydlighet om den stora krigströtthet som råder i landet och var det något som dessa delegater med vitt skilda etniska, religiösa och kulturella bakgrunder kunde enas om så var det att Afghanistan nu behöver fred mer än allt annat.

1 Comment

Johan Fresk, juni 6th 2010 | Tags: , , , , ,
Posted in Afghanistan

Fredsjirga i Kabul – Dags för samtal med talibanerna

I fredags, den 4 juni 2010, avslutades en fredsjirga med 1 600 deltagare i Afghanistans huvudstad Kabul. Jirga är ett ord från pashto som betyder stormöte eller rådslag. Det är ett traditionellt sätt att dryfta spörsmål av gemensamt intresse och försöka nå samförstånd. Denna gång var jirgan rådgivande och diskuterade ett förslag från president Hamid Karzai och hans regering om att inleda samtal med talibanerna för att nå fram till en fredsöverenskommelse. Jirgan beslöt att ge Karzai det önskade mandatet och därmed öppna vägen för samtal skriver DN, SR och VG.

Det går som en röd tråd alltsedan samtalen i Bonn hösten 2001 att det internationella samfundet i alltför hög grad har stängt ute det som allmänt kallats talibanerna från alla samtal om fred och Afghanistans framtid. Det är mycket viktigt att skilja på de olika grupper som finns inom talibanrörelsen. Kärnan i talibanerna är fortfarande gruppen runt Mullah Muhammad Omar. Han leder Kandahargruppen som idag troligen är baserad i Quetta i Pakistan. Gruppen är ytterst konservativ och kvinnofientlig och har dessutom haft nära kontakter med det internationella terroristnätverket al-Qaida lett av Usama bin Ladin.

Andra grupper baserade i Norra och Södra Waziristan i Pakistan på gränsen till Afghanistan ledda av bland annat far och son, Jalaluddin och Sirajudin Haqqani har också haft nära kontakter med al-Qaida och de utländska legosoldater som finns knutna till rörelsen i området. Till detta kommer att talibanerna som organisation spridit sig till Pakistan där rörelsen är mer militant och ideologiskt skolad än i Afghanistan. Det finns knappt 30 miljoner pashtuner i Pakistan att jämföra med ungefär 15 miljoner i Afghanistan. Talibanerna är nästan utan undantag pashtuner men inta alla pashtuner är talibaner. President Karzai är som bekant pashtun. Pashtunerna utgör drygt 40 % av Afghanistans befolkning och kan naturligtvis inte uteslutas i en fredsprocess som skall ha någon utsikt till varaktighet.

En stor grupp konservativa pashtuner i Afghanistan har ett traditionellt hat mot de utländska trupperna i landet och klumpas felaktigt ihop med talibanerna. Pashtunerna har slagits mot utländska soldater sedan 1830-talet då britterna försökte invadera landet. Stammarna i provinserna Paktia, Khost och Paktika är exempel på konservativa pashtuner som inte nödvändigtvis är talibaner. Dessa provinser valde även under talibanstyret 1996-2001 sina egna styresmän och i östra Afghanistan fortsatte utbildningen av flickor även i de pashtunska områdena trots att styret i Kandahar önskade annorlunda. Det är denna grupp konservativa pashtuner som Hamid Karzai måste vinna stöd hos för nationsbyggandet i Afghanistan.

De västliga trupperna i ISAF, International Security Assistance Force, har förvisso en viktig uppgift att trygga säkerheten i landet men denna uppgift måste kombineras med stor försiktighet i kontakterna med civilbefolkningen och de felaktiga flygbombningar och drönarattacker som förekommit mot oskyldig civilbefolkning är precis vad som driver många pashtuner att ta till vapen mot utländska trupper och Karzairegimen. Jag lämnar nu därhän den endemiska korruptionen och den omfattande opiumbaserade ekonomin.

Vid en eventuell fredsuppgörelse mellan regeringen och talibaner på lägre nivå, som nu föreslås, kommer regeringen at vara tvungen att kompromissa för att vinna över talibaner och andra konservativa grupper. Detta måste politiker i Europa och USA acceptera. De framsteg som gjorts för kvinnor och barn bör naturligtvis bevaras så långt som möjligt men samtidigt är det oundvikligt att smärtsamma jämkningar kommer att behöva göras. Långsiktigt är fred den enda möjligheten att säkerställa lika rättigheter och möjligheter för alla i Afghanistan. Ahmed Rashids bok om talibanrörelsen kan fortfarande rekommenderas för den som vill veta mer, läs en recension av boken.

3 Comments

Johan Fresk, juni 5th 2010 | Tags: , , , , ,
Posted in Afghanistan