Karta över Xinjiang
De officiella kinesiska reaktionerna efter helgens våldsdåd i staden Kashgar i sydvästra i Xinjiang beskriver söndagens händelser som ett verk av religiösa extremister tillhöriga den Östturkestanska islamiska rörelsen (Eastern Turkestan Islamic Movement, ETIM), se DN och SvD. Enligt lokala källor i Kashgar skall gruppens ledare ha lärt sig tillverka sprängämnen och hantera skjutvapen i Pakistan innan de tog sig in i Xinjiang. ETIM tros ha sina baser någonstans längs gränsen mellan Pakistan och Afghanistan och har tidigare klassificerats som en terroristorganisation av såväl den kinesiska regeringen som FN. I söndagens dåd dog sex personer och skadades 15. Myndigheterna i Kashgar har utfärdat en arresteringsorder för två misstänkta uigurer som uppgetts ha flytt från platsen och utfärdat en belöning på 100 000 kronor för deras gripande.
Intressant nog betecknas lördagens dåd då åtta personer dog och 27 skadades inte som ett verk av terrorister. Vid ett krismöte i Xinjiangs huvudstad Ürümqi har Zhang Chunxian, ordföranden i kommunistpartiet, beordrat kraftfulla åtgärder mot terrorism, religiös extremism och andra olagliga religiösa aktiviteter. En djupare analys av de bakomliggande orsakerna till klyftan mellan uigurer och hankineser lyser med sin frånvaro och det är synnerligen osannolikt att enbart ökad repression kommer att ha önskad effekt för att åstadkomma den ”harmoni mellan folken” som myndigheterna säger sig eftersträva.
Sent på lördagskvällen den 30 juli 2011 skall sju personer ha knivskurits till döds i staden Kashgar i sydvästra Xinjiang i Kina, rapporterar DN, SvD och VG. Enligt rapporter i lokala media skall två explosioner först ha hörts och därefter kapades en buss av två uigurer som efter att ha dödat föraren körde runt i staden och försökte ramma fotgängare. Senare skall de två gärningsmännen ha hoppat ut ur bussen och börjat hugga vilt omkring sig. I den följande konfrontationen skall sju personer ha dödats och 28 skadats. En av förövarna rapporteras ha dödats och en arresterats. Offrens nationalitet har ännu inte klarlagts. Våldet har fortsatt under söndagen och en explosion inne i Kashgar uppgavs först ha dödat tre personer men senare uppgifter ger vid handen att det istället rör sig om en beväpnad attack mot en restaurang där ägaren och en anställd dödades. Därefter skall gärningsmännen ha gett sig ut på gatan och attackerat förbipasserande. Offren skall ha huggits till döds av flera olika angripare. Samtidigt uppges polisen ha skjutit ihjäl fyra personer som betecknades som misstänkta. Uiguriska exilkällor meddelar att undantagstillstånd har införts i Kashgar och att över 100 personer har arresterats. Osäkerheten i händelseförloppet är fortfarande mycket stor men att nu även Kashgar, liksom tidigare i juli Hotan, skakats av etniskt betingat våld mellan uigurer och hankineser tycks stå i öppen dager.
Händelserna igår i Kashgar följer på en annan etniskt betingad konflikt i staden Hotan för knappt två veckor sedan den 18 juli och för vilken rapporterna går starkt isär mellan uiguriska exilgrupper och officiella media. Enligt Uiguriska världskongressen (World Uyghur Congress, WUC) startade konfrontationen i Hotan med en fredlig uigurisk demonstration nära den stora marknadsplatsen (bazaren) mot ett hårdhänt polisingripande. Polisaktionen kan ha gällt att kvinnor burit heltäckande islamisk klädedräkt. Enligt Uiguriska världskongressen skall 20 personer ha dödats vid det tidigare ingripandet. Den kinesiska versionen av händelsen koncentrerar sig på att orosstiftarna (terroristerna) skall ha stormat en lokal polisstation med knivar och granater och tagit gisslan. Denna sammanstötning slutade med dödsoffer såväl bland poliserna som bland de uiguriska demonstranterna/upploppsmännen. I senare kinesiska kommentarer har två av de arresterade uigurerna utpekats som medlemmar av terroristgruppen Östturkestanska islamiska rörelsen, ETIM. Enligt min mening är de två ovan beskrivna händelseförloppen ganska enkla att förena till ett. En uigurisk demonstration som möts med våld och urartar till kravaller och en attack mot en kinesisk polisstation vore inte ett osannolikt scenario. Att de två sidorna därefter väljer att fokusera på olika händelser för att själv komma i bästa möjliga dager är ganska naturligt.
Situationen i Xinjiang har varit spänd under juli 2011 eftersom tvåårsdagen av de stora kravallerna i Ürümqi den 5 juli 2009 har infallit under månaden. Dessa kravaller, som hade sitt ursprung i en demonstration i Ürümqi mot mordet på flera uiguriska fabriksarbetare i Guangdongprovinsen i södra Kina, ledde till att flera hundra kineser dödades liksom ett okänt antal uigurer. De kinesiska myndigheterna ökade kraftigt den politiska kontrollen i Xinjiang, genomförde en årslång blockad av Internet i området och åtalade och dömde ett antal uiguriska journalister. Internet är fortfarande, även med kinesiska mått mätt, hårt censurerat i Xinjiang. Det är mot bakgrund av den ökade övervakningen särskilt under juli månad desto mer förvånande att händelserna i Hotan och Kashgar ägt rum och måste definitivt betraktas som ett misslyckande för Zhang Chunxian, den relativt nytillträdde ordföranden i kommunistpartiet i Xinjiang.
Etnisk sammansättning i Xinjiang
Grundproblemet i Xinjiang är en djup förtroendeklyfta mellan uigurer och hankineser som har flera orsaker. Ett av de tydligaste tecknen på kinesisk dominans för en uigur är den ökande andelen kineser i Xinjiang från att ha varit under 5 % 1949 till över 40 % idag och då är militära styrkor oräknade. Den kinesiska närvaron ökar nu också i sydvästra Xinjiang, ett område som traditionellt varit en uigurisk bastion, vilket möjligen kan vara en delförklaring till protesterna i Hotan och Kashgar. De flesta uigurer är muslimer och det kinesiska förtrycket av Islam har varit konstant sedan mitten på femtiotalet och nådde oanade höjder under Kulturrevolutionen 1966-1976. Eftersom den kinesiska staten har varit oförmögen att själv göra upp med excesserna under Kulturrevolutionen har den förtroendeklyfta som då grundlades mellan hankineser och minoritetsfolk som uigurer, tibetaner och mongoler aldrig kunnat överbryggas. Den ekonomiska utvecklingsmodell som den kinesiska regeringen har valt bygger på en kraftig ekonomisk tillväxt i sig som skall lyfta BNP per capita allmänt i Xinjiang och därmed, är det tänkt, också den uiguriska befolkningen. Problemet har blivit att uigurerna som har lägre utbildning, kan betydligt sämre kinesiska och är offer för etnisk diskriminering hamnar längst bak i den ekonomiska kön i Xinjiang. Uigurerna känner sig också kulturellt hotade med kraftiga restriktioner för Islam och en minskad andel av undervisningen på uiguriska språket i skolorna. Det är därför föga förvånande att det jäser av missnöje bland den uiguriska befolkningen i Xinjiang och att avståndet mellan de två befolkningsgrupperna uigurer och hankineser fortsätter att vara stort. Den radikala omläggning av politiken mot reell kulturell autonomi och en satsning på uigurernas ekonomiska utveckling som skulle behövas ter sig inte trolig under de närmaste åren.
