Forum Eurasien

Barrikaderna rivs i Osj

Vy från Osj mot Suleimanberget

Livet börjar mycket sakta återgå till det normala i Osj. Ett viktigt men potentiellt riskfyllt steg togs på söndagen då alla de barrikader som rests under den etniska konflikten mellan kirgizer och uzbeker började röjas bort. Barrikaderna bestod av omkullvräkta bilar, utbrända bilar, fällda träd och annat löst material som snabbt gick att få tag på. Uzbekerna är naturligtvis rädda för att striderna skall flamma upp igen samtidigt som en grupp inser att man måste försöka gå vidare. Hittills verkar allt ha gått lugnt till. Det tog dessvärre inte ens en dag innan den första nya sammanstötningen mellan uzbeker och kirgiziska myndigheter ägde rum. I en jakt på misstänkta förövare gick den kirgiziska polisen så hårt fram i byn Nariman utanför Osj att två personer dödades och 25 skadades, se DN och VG.

Detta aktualiserar på nytt ett stort problem som blivit mycket tydligt sedan striderna började den 11 juni 2010 är hur underrepresenterade uzbekerna är politiskt i den civila administrationen även i södra Kirgizistan där de utgör 30-40 % av befolkningen. I poliskåren, säkerhetsstyrkorna och armén finns knappast några uzbeker alls. Detta förhållande bidrar till att uzbekernas förtroende för myndigheterna i Kirgizistan är mycket lågt.

Det är naturligtvis viktigt att komma ihåg att även om den allra största delen av de 2 000 inofficiella dödsoffer som det nu talas om är uzbeker har även kirgizer drabbats. Alla offer måste erkännas och hjälpas som ett led i en etnisk försoning. Här måste omvärlden vara rättvis i de undersökningar av händelserna som bland annat den biträdande amerikanske utrikesministern Robert Blake efterlyste i sina samtal med den tillförordnade presidenten Roza Otunbajeva under lördagen. Det är viktigt att dessa undersökningar verkligen äger rum denna gång så att allt inte sopas under mattan som efter kravallerna mellan kirgizer och uzbeker i Özgön (Uzgen) 1990 i samband med Sovjetunionens upplösning.

Det berättas också att 20 personer arresterades söndagen den 20 juni misstänkta för inblandning i oroligheterna, se SvD, DN och GP. Det är oklart om det bland dessa personer finns någon av de inhyrda provokatörer som den provisoriska regeringen talar om. Regeringen har skyllt oroligheterna i södra Kirgizistan på förre presidenten Kurmanbek Bakijev och hans son Maxim Bakijev. Dessa skall ha hyrt beväpnade män som åkte omkring i Osj och Jalal-Abad och sköt på både kirgizer och uzbeker för att öka spänningen och få igång kravallerna. Detta är bara en delförklaring till händelserna. Det är tydligt att det har funnits underliggande sociala spänningar som gjorde att upploppen blev så våldsamma.

Den humanitära situationen är fortfarande svår speciellt på de småorter utanför Osj på väg mot den uzbekiska gränsen dit grupper av uzbeker flytt. Sjukvårdsresurserna är begränsade redan från början och det saknas tillräckligt med utrustning och annan materiel för att behandla alla sjuka och skadade. Dessa människor är också ofta svårt traumatiserade och de behöver bli hörda. Det är en annan orsak varför en oberoende internationell undersökning är så viktig. Den humanitära situationen är fortfarande svår vid den kirgizisk-uzbekiska gränsen, men gränsen är inte helt stängd. Det rapporteras om små grupper som är på våg tillbaka till Kirgizistan samtidigt som skadade och sjuka släpps in till Uzbekistan för vård.

Den provisoriska regeringen har också förlängt undantagstillståndet i centrala delar av Osj län till den 25 juni. Detta kommer att göra det nästan omöjligt att hålla folkomröstningen om ny konstitution, se tidigare inlägg, söndagen den 27 juni under demokratiskt acceptabla former i södra Kirgizistan. Risken blir att uzbekerna kommer att se det hela som en kirgiziska konstitution. Omvärlden kan hjälpa till med humanitära insatser och komma med goda råd men framtiden måste invånarna i Kirgizistan ta ansvar för och gestalta själva.

Sverige och Norge har under måndagen den 21 juni beslutat att ge hjälp till Kirgizistan, se SvD och VG.

No Comments

Johan Fresk, juni 21st 2010 | Tags: etnisk konflikt, kirgizer, Kurmanbek Bakijev, Osj, Roza Otunbajeva, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kritisk vecka i Kirgizistan

Karta över Kirgizistan

Kirgizistan går in i en avgörande vecka för landets framtid. Söndagen den 27 juni skall landet hålla en folkomröstning om en ny konstitution. Detta skall ske trots att landets södra delar så sent som för några dagar sedan skakades av en etnisk konflikt mellan kirgizer och uzbeker. Säkerhetsläget är fortfarande spänt och 400 000 av landets medborgare, de flesta uzbeker, befinner sig på flykt. Den provisoriska regeringen under Roza Otunbajeva satsar nu allt på ett kort för att skaffa sig legitimitet och få igång den politiska processen i landet. Det finns starka demokratiska och praktiska invändningar mot att genomföra omröstningen. Om valet skall ha någon chans att ses som legitimt måste den provisoriska regeringen snabbt förbättra informationen till den uzbekiska minoriteten i landet och tillåta nyhetssändningar på uzbekiska igen. Regeringen som saknar representanter för någon av landets etniska minoriteter har sedan april visat en oförmåga att beakta minoritetsproblemen i Kirgizistan.

Redan innan de etniska oroligheterna fanns det allvarliga invändningar mot hur folkomröstningen skulle genomföras. Regeringen har valt att baka ihop tre frågor till en och det är endast möjligt att säga ja eller nej till förslaget i sin helhet. De tre frågorna är antagandet av en ny konstitution som skall minska presidentens makt och införa parlamentarism i Kirgizistan, att godkänna att Roza Otunbajeva fortsätter att vara president i Kirgizistan till och med utgången av 2011 och att författningsdomstolen skall avskaffas. Speciellt allvarligt i ljuset av de senaste tio dagarnas händelser är att det en vecka innan omröstningen inte finns en officiell översättning av den nya konstitutionen till uzbekiska. Ytterligare en faktor riskerar att underminera folkomröstningens legitimitet. Det krävs nu bara att 30 % av landets knappt 3,2 miljoner röstberättigade deltar i valet för att förslaget skall antas.

Säkerhetsläget fortsätter att vara kritiskt och det är fortfarande oklart vilken kontroll regeringen har över polisen i södra Kirgizistan. Arresteringen och misshandeln av den uzbekiske förkämpen för mänskliga rättigheter Azimjan Askarov, som försökt dokumentera polisens och säkerhetsstyrkornas övergrepp, sänder en oroväckande signal liksom rapporterna att många uzbeker fortfarande är livrädda att lämna sina hem och söka hjälp. Att se till att den internationella hjälpen når fram till alla borde naturligtvis vara prioritet nummer ett, se GP. En annan potentiell fara för Kirgizistan är att landet saknar kapacitet att hantera en större protest i norra delen av landet eftersom alla resurser nu är koncentrerade i söder. Vissa forskare har också varnat för den instabilitet som kan skapas om återvändande flyktingar försöker sig på att hämnas, se VG.

Den provisoriska regeringen har de senaste dagarna skruvat upp retoriken och anklagat förre presidenten Kurmanbek Bakijev och hans son Maxim Bakijev som de främst ansvariga för att ligga bakom upploppen i södra delen av landet. Något som Kurmanbek Bakijev, som befinner sig i landsflykt i Vitryssland, och Maxim Bakijev som sökt politisk asyl i Storbritannien, båda bestämt avvisat. Det vore bättre om större resurser satsades på att dokumentera de övergrepp som bevisligen begåtts av kirgiziska poliser och säkerhetsstyrkor. Att förövare ställs inför rätta och straffas är helt avgörande för att en försoning skall kunna komma till stånd mellan kirgizer och uzbeker. Större energi borde också läggas på att övervaka och ersätta korrupta politiker och tjänstemän i söder och att säkerställa att nödhjälpen når fram även till uzbeker.

1 Comment

Johan Fresk, juni 20th 2010 | Tags: etnisk konflikt, folkomröstning, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Maxim Bakijev, Roza Otunbajeva, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kirgizistan – Vad gör den provisoriska regeringen?

Kirgizistans flagga

Kirgizistan har skakats av de värsta etniska konflikterna på 20 år och 400 000 medborgare, de flesta av dem etniska uzbeker, är på flykt undan våld och förföljelse. Vem som helst skulle anta att den provisoriska regeringens fulla uppmärksamhet skulle vara riktad mot krisområdet kring städerna Osj och Jalal-Abad i södra delen av landet. Det rapporteras att 70 % av de centrala delarna i Osj är eldhärjade eller på annat sätt skadade. En stor humanitär katatstrof är under uppsegling och internationella hjälporganisationer som FN och Röda korset arbetar för högtryck med att föra in hjälp till alla behövande. Rapporterna de senaste dagarna talar allt tydligare om att en etnisk rensning som främst drabbat den uzbekiska minoriteten ägt rum.

Vad sysselsätter sig då den provisoriska regeringen med? Det måste vara något viktigt eftersom det tagit en vecka efter att oroligheterna bröt ut innan någon av de ledande medlemmarna i regeringen har tagit sig tid att besöka Osj eller Jalal-Abad. Till slut har idag fredagen den 18 juni Roza Otunbajeva, den tillförordnade presidenten, besökt krisområdet, se DN och SvD. Kirgizerna i södra Kirgizistan må nästan vara ursäktade om de stöder den förre presidenten Kurmanbek Bakijev. I en intervju med den ryska tidningen Kommersant har hon också äntligen erkänt att antalet dödsoffer troligen överstiger 2 000 personer, se VG. Det hade varit viktigt om Roza Otunbajeva även besökt ödelagda uzbekiska områden under sin tid i Osj, vilket hon tyvärr valde att inte göra.

Ta bara den vice ordföranden i regeringen, Azimbek Beknazarov, som ägnade torsdagen åt att utlysa en presskonferens för att diskutera problem med semesterhem runt sjön Issyk-kul (Varma sjön) i nordöstra Kirgizistan som någon kazakisk affärsman har kommit över på olaglig väg. Beknazarov lyckades också i ett uttalande göra den märkliga kopplingen att om inte Storbritannien utlämnar Maxim Bakijev, son till förre presidenten, så skall Kirgizistan stänga den amerikanska flygbasen, Manas, utanför Bisjkek. Oaktat att dessa två frågor inte har med varandra att göra. Det vittnar också om en okunskap om hur rättssystemen fungerar i Väst.

Regeringen säger sig arbeta med att säkerställa att folkomröstningen om den nya konstitutionen kan hållas den 27 juni. Denna iver kan av demokratiska skäl allvarligt ifrågasättas när en stor del av landet nyligen haft undantagstillstånd och nästan 10 % av befolkningen befinner sig på flykt. Det hela blir än mer tveksamt och oroande när det visar sig att det fortfarande inte finns någon officiell översättning av förslaget till uzbekiska. En betydande minoritet som just utsatts för etnisk rensning får ännu ett slag i ansiktet. Det sänder också varningssignaler inför framtiden om minoriteternas rättigheter i Kirgizistan. Situationen blir än allvarligare när man tar i beaktande att de uzbekiska TV-stationerna varit stängda sedan lördagen den 12 juni på order av den provisoriska regeringen. Detta försvårade allvarligt möjligheterna att få ut information till uzbekerna i Kirgizistan under krisen.

Roza Otunbajeva, tillförordnad president i Kirgizistan

Det tog en vecka innan den provisoriska regeringen tog bladet från munnen och erkände de nya högre dödssiffrorna från södra Kirgizistan. Roza Otunbajeva har talat om en undersökning men ännu inte tillräckligt tydligt. Det måste stå helt klart att händelserna i söder skall undersökas och att ansvariga, såväl lokala makthavare som enskilda poliser, militärer och våldsverkare, oavsett nationalitet skall ställas inför rätta. Roza Otunbajeva har ett speciellt ansvar för att den kirgiziska nystarten inte hamnar fel från början. Att börja med att sopa en etnisk konflikt under mattan eller helt skylla den på utländska provokatörer och familjen Bakijev vore att omöjliggöra en försoning mellan kirgizer och uzbeker samt att sända en farlig signal inför framtiden. Det är bara att hoppas att den provisoriska regeringen får lite råg i ryggen de närmaste dagarna och börjar ta itu med de verkliga problemen i landet.

No Comments

Johan Fresk, juni 18th 2010 | Tags: Azimbek Beknazarov, etnisk konflikt, Jalal-Abad, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Osj, Roza Otunbajeva, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Att räkna rätt och att rensa upp i södra Kirgizistan

Vy över Osj före oroligheterna

Under de senaste dagarna har situationen stabiliserats i Osj och Jalal-Abad. Viss humanitär hjälp har börjat anlända till området och distribueras till behövande men det förekommer också rapporter om att myndighetspersoner lägger beslag på hjälpen för sig och de sina. Antalet officiella dödsoffer, se SvD och VG, på torsdag morgon den 17 juni är 191 men en annan siffra nästan tio gånger högre på 1500 offer, se DN, de flesta uzbeker, har också börjat cirkulera. Det är nu av största betydelse att den provisoriska regeringen i Bisjkek ger order om att stoppa mörkläggningen av hur många som faktiskt dött i den etniska konflikten. Sanningen måste fram om det skall kunna bli en försoning mellan folkgrupperna.

Antalet flyktingar i området uppgår till 400 000. De flesta av dem är etniska uzbeker. Av dessa befinner sig 100 000 i grannlandet Uzbekistan och 300 000 i Kirgizistan, se DN, SvD och VG. Vidden av katastrofen visar på intensiteten i attacken mot uzbekerna och är ännu en indikation på att någon planerat att skapa instabilitet i området och då använt sig av det etniska kortet. Hjälpen börjar nå fram men på grund av den stora oro som många uzbeker känner för att kontakta myndigheter och den ineffektivitet och korruption som kännetecknar den kirgiziska förvaltningen krävs en stor internationell insats att få fram hjälp också till uzbeker. Korrekt information är också avgörande för att förhindra ryktesspridning och mytbildning.

Det blir också allt tydligare hur korrupt styret av Osj har varit under förre presidenten Kurmanbek Bakijev och vilket inflytande som kriminella nätverk har haft i området. Det är dessa tjänstemän och den poliskår som nu förväntas distribuera nödhjälp och åstadkomma försoning. Här måste den nya regimen i Bisjkek visa handlingskraft och byta ut ett antal nyckelpersoner om inte hela processen skall misslyckas. Smärtsam självrannsakan är också nödvändig hos många kirgizer. Krav på att förlåta och glömma låter sig inte göra innan det klarlagts vad som faktiskt skedde.

Den provisoriska regeringen, under Roza Otunbajeva, måste också få rätt ordning på sina prioriteringar. När det finns 100 000 tals flyktingar inom och utom landet, även om vissa kirgizer börjar återvända, se VG, måste all kraft inriktas på att förhindra en mänsklig tragedi. Regeringen verkar klamra sig fast vid att folkomröstningen den 27 juni och ett parlamentsval därefter på något sätt skall få allt att börja fungera igen. Det finns mycket stora demokratiska invändningar mot att genomföra folkomröstningen i södra Kirgizistan. Hur skall man kunna garantera information, säkerhet och möjlighet att delta i valet för alla de uzbeker som är på flykt eller svårt traumatiserade av vad som hänt den senaste veckan.

Kirgizistan är ett land som befinner sig mycket nära upplösning med en svag regering i Bisjkek med ett antal politiker som manövrerar inför kommande parlamentsval och tycks ovilliga att säga obehagliga sanningar om läget i landet och oförmögna att avskeda de korrupta tjänstemännen i söder. Utan en internationell insats av fredsbevarande styrkor ter det sig inte sannolikt att uzbekerna kommer att känna sig säkra i Kirgizistan. Mitt i denna tragedi är det också viktigt att komma ihåg att grogrunden till mycket av det som skett står att finna i den ekonomiska kris som pågått i Kirgizistan de senaste 20 åren. Det har skapat den sociala grogrunden till explosionen vi har sett. Det undandrar ingen personligt ansvar, men om nya oroligheter skall undvikas måste den ekonomiska utvecklingen börja gå åt rätt håll. Väst har ett stort intresse av detta eftersom en stor del av heroinet i Ryssland och EU kommer via smuggelvägar som passerar Osj. Korruptionen kan endast minskas på allvar om ekonomin växer så att folk kan få jobb och tjänstemännen i förvaltningen rimliga löner. Det hela börjar dock med att antalet dödsoffer räknas korrekt och att de mest korrupta inom förvaltning, polis och inrikestrupper avskedas.

No Comments

Johan Fresk, juni 17th 2010 | Tags: etnisk konflikt, Jalal-Abad, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Osj, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kirgizistan – Att sopa upp spillrorna och gå vidare

Karta över Kirgizistan

Idag, onsdagen den 16 juni, är det nationell sorgedag i Kirgizistan till minne av offren för den etniska konflikten i landets södra delar. Situationen tycks ha lugnat sig i krisområdet och myndigheterna uttrycker förhoppningar om att det värsta nu är över. Antalet officiella dödsoffer ligger på 176 men allt fler bedömare är eniga om att detta är en grov underskattning av den verkliga siffran. Internationell hjälp börjar nå fram till krisområdet och FN, Röda korset och Röda halvmånen har folk på plats i Osj och Jalal-Abad för samordna hjälpinsatserna. Speciella insatser riktas också till de 250 000 flyktingarna inom och utom landet och flyg kommer att gå till staden Andijan (Andizjan) i Uzbekistan för att sända hjälp till de drygt hundratusen flyktingarna där, se DN, SvD och VG. Det internationella samfundet börjar nu vakna upp till möjligheten att det faktiskt är etnisk rensnings som pågått, se VG.

Rapporterna om den etniska rensningens verkliga omfattning och lokala organisation börjar nu komma fram allt mer, se DN. Den stora utmaningen för vilken ny kirgizisk administration som än kommer efter folkomröstning och parlamentsval blir att inte förtiga vad som verkligen har skett och att tillse att skyldiga kirgizer ställs inför rätta. Den korrupta och Bakijevtrogna lokala administrationen, polisen och inrikestrupperna i Osj och Jalal-Abad har nu incitament att sopa undan spåren, vilket måste förhindras. Någon form av internationell medverkan för att uzbekerna skall känna förtroende för resultaten av undersökningar är absolut nödvändig. På en mer positiv bog ökar den internationella aktiviteten i regionen och hjälpsändningar från FN:s barnfond (UNICEF) och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har nu nått fram till krisområdet, se VG.

Röda Korsets representant i Osj, Séverine Chappaz, som varit på plats under hela krisen, berättar att läget lugnat sig under de senaste 24 timmarna men fortfarande är spänt i Jalal-Abad. Organisationen har upptäckt flera improviserade platser där folk sökt hjälp och skydd och får successivt en bättre bild av läget. Personalen uppskattar också att antalet döda är betydligt högre än de 176 som hittills rapporterats. Hon berättade vidare att transporter med helikopter för sjuka, sårade och evakueringar kommit igång i Osj och att arbetet med att föra in hjälp nu intensifieras, se Röda korset.

På andra områden som har betydelse för att lösa av krisen på sikt rapporteras att Maxim Bakijev, den förre presidenten Kurmanbek Bakijevs son, har arresterats i London och begärts utlämnad till Kirgizistan. Maxim Bakijev anklagas för att ha försökt rekrytera legosoldater ibland annat Tadzjikistan för att utföra väpnade attacker och visa på den provisoriska regeringens oförmåga att styra landet. Det talas också om att fem attacker skulle ha utförts samtidigt för att situationen snabbt skulle urarta. Borgmästaren i Osj, Melis Myrzakmatov, tycks också har varit delaktig i oroligheterna och anklagas för att vara i förre presidenten Bakijevs sold, se DN. Dessa uppgifter är fortfarande obekräftade men kan ha stor betydelse för bearbetningen av konflikten. Om det kan fastslås att utländska och inhemska provokatörer startade och underhåll våldet borde det vara lättare att åstadkomma någon form av förtroende mellan kirgizer och uzbeker. Detta undantar naturligtvis inte de individer från ansvar som deltagit i mobbväldet och begått avskyvärda handlingar. Hur Kirgizistan hanterar det humanitära och juridiska efterspelet till krisen är avgörande för landets demokratiska framtid. Demokrati, minoritetsskydd och ekonomisk utveckling är alla nödvändiga komponenter i en lösning av den etniska konflikten.

Roza Otunbajeva, tillförordand president i Kirgizistan

Den tillförordnade presidenten, Roza Otunbajeva, har också meddelat att folkomröstningen om den nya konstitutionen kommer att hållas som planerat den 27 juni. Hur detta skall kunna ske under demokratiskt acceptabla former i södra Kirgizistan ter sig mycket svårt att förstå, men detta beslut har fått stöd av EU. Troligen menar man att det vore en seger för provokatörerna om omröstningen sköts upp, vilket har varit ett av deras mål. Regeringen har sedan tidigare beslutat att ett valdeltagande på 30 % skall räcka för att folkomröstningen skall anses vara giltig. Roza Otunbajeva meddelade också att Kirgizistan inte längre anser sig behöva fredsbevarande trupper utan kan sköta säkerheten med egna resurser. Ett långsamt och svårt arbete startar nu med att samla ihop spillrorna och börja bygga upp det gemensamma kirgizisk-uzbekiska huset på nytt. Omvärlden får inte glömma bort Kirgizistan för då har vi snart en ny stat i kris i området.

2 Comments

Johan Fresk, juni 16th 2010 | Tags: etnisk konflikt, Jalal-Abad, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Maxim Bakijev, Osj, Röda korset, Roza Otunbajeva, uzbeker, Uzbekistan
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Etnisk rensning i Kirgizistan – omvärlden tittar på

Tyvärr har den etniska konfliktens hydra nu visat alla sina nio huvuden i södra Kirgizistan och antalet officiella dödsoffer uppgår tisdag morgon den 15 juni till 170 med närmare 2 000 skadade. Dessa siffror är dessvärre toppen på ett isberg och det kommer rapporter om begravningar av oidentifierade offer. Samtidigt är minst 100 000 människor på flykt undan våldet, se VG. Mönstret från regioner i krig och kris känns alltför väl igen. Myndigheterna i Kirgizistan rapporterar å ena sidan att situationen lugnat ned sig och att distribution av nödhjälp börjar fungera och att samtal mellan de etniska grupperna pågår. I nästa andetag talar vissa om behovet av en tredje kraft i området för att stabilisera situationen. Landet är enligt vissa bedömare nära en kollaps, se DN.

Roza Otunbajeva, tillförordnad president, har utlyst den 16 juni till nationell sorgedag i Kirgizistan samtidigt börjar den fulla vidden av katastrofen gå upp för allt fler i Kirgizistan. Kritik riktas nu mot att till exempel inrikesministern och chefen för säkerhetstjänsten inte åkt till Osj och tagit ledningen och en tystnad från många partiledare. En period av självrannsakan och smärtsamt återuppbyggnadsarbete väntar kirgizerna. Att bygga upp raserad infrastruktur kommer att ta år att bygga upp folkgruppernas förtroende för varandra kommer att ta årtionden.

FN försöker etablera humanitära korridorer för att lättare kunna föra in hjälp i området där bristen på mat och andra förnödenheter nu börjar bli akut. Många uzbeker vågar inte gå ut av rädsla för att bli attackerade. Samtidigt behöver Uzbekistan hjälp med att ta hand om de cirka 75 000 flyktingar som kommit de senaste dagarna. Landet stängde gränsen till Kirgizistan igår på grund av bristande kapacitet att hantera flyktingströmmen, se VG.

Rapporterna om organiserade och beväpnade gäng som åkt omkring i bilar utan nummerplåtar och i många fall lett folkmassan blir nu fler och mer trovärdiga. Den provisoriska regeringen hävdar att den störtade presidenten, Kurmanbek Bakijev, och hans familj ligger bakom. Detta har avvisats kategoriskt av Bakijev som befinner sig i landsflykt i Minsk i Vitryssland. Från London berättas att sonen Maxim Bakijev har arresterats.

Det tycks också som ett antal marodörer har arresterats i Osj och Jalal-Abad och kommendanten i Jalal-Abad, Bajbolov, säger att bevis kommer att läggas fram för Bakijevs inblandning under de närmaste dagarna. Den mest akuta fasen i den etniska konflikten tycks ha lagt sig men situationen är mycket instabil och oron kan när som helst blossa upp på nytt.

Den Gemensamma säkerhetsorganisationen, CSTO (Collective Security Treaty Organization), där Kirgizistan, Ryssland, Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Vitryssland och Armenien är medlemmar har sammanträtt i Moskva men inte kunnat enas om några åtgärder. Kazakstan anser att den kirgiziska regeringen skall lösa situationen själv och Ryssland tvekar att vidta åtgärder på egen hand. FN:s säkerhetsråd har sammanträtt i New York och uttalat sin oro över utvecklingen men utan att göra något för att lösa krisen, se SvD och DN.

Det som förbluffat mig i många av de internationella uttalandena är ett generellt antagande om att polis och militär skulle vara neutrala i en etnisk konflikt. Bosnien och Kosovo visar att så inte var fallet. Att den korrumperade polisen, som huvudsakligen är kirgizisk, i Osj skulle stå neutral i en etnisk konflikt är naturligtvis ytterst osannolikt. Rapporterna tyder också på att polisen tittat bort eller i vissa fall understött kirgiziska gäng. Detsamma gäller vissa lokala arméförband som letts av korrumperade och opportunistiska befälhavare.

Det var dessa i grunden partiska polis- och arméenheter som den provisoriska regeringen hade till sitt förfogande när krisen tog sin början. Regeringen i Bisjkek har säkert begått många misstag men har bara varit vid makten i två månader och kan naturligtvis inte på så kort tid på allvar börja tackla korruptionen. Här hade två eller tre bataljoner ryska fallskärmsjägare kunnat göra en viktig psykologisk skillnad bara genom att vara på plats och observera händelseutvecklingen. Risken för att bli upptäckt och åtalad för att hjälpa provokatörerna hade då varit en realitet som polis och armé hade behövt ta med i beräkningen.

Utsikterna för en snabb regional eller internationell insats ter sig små om inte Kirgizistan verkligen skulle kollapsa som stat. Uzbekistan är handlingsförlamat av skräck för instabilitet i det egna landet och någon annan extern aktör i regionen finns inte. Det internationella samfundet verkar inrikta sig på att hjälpa offren i den etniska konflikten och den våg av flyktingar som blivit konfliktens följd. Förtroendeskapande åtgärder måste inledas i området och de som var ansvariga för att elda på konflikten måste ställas till svar, här kan det internationella samfundet göra en insats. Det verkligt svåra arbetet att bringa lag och ordning i området överlåts till kirgizer och uzbeker själva. Måtte de klara uppgiften så att vi inte får en ny fallerad stat på halsen.

No Comments

Johan Fresk, juni 15th 2010 | Tags: etnisk konflikt, Jalal-Abad, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Osj, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Tragedin i södra Kirgizistan

Över hundra döda och 1500 skadade på måndag morgon den 14 juni 2010 i städerna Osj och Jalal-Abad. Troligtvis är dessa siffror alldeles för låga. Kanske hundratusen människor är på flykt, se DN. De kommande dagarna kommer att visa på den etniska konfliktens fulla vidd. Hur kan en brand av denna omfattning, som tycks ske utan minsta förvarning, finna syre. Det finns flera faktorer som i alla fall delvis kan förklara händelserna. Fattigdom och korruption, en missnöjd politisk elit samt organiserad brottslighet är alla pusselbitar till det som nu händer, se VG och DN och SvD.

På måndag morgon den 14 juni efter en helg av våld beskrivs situationen som lugn i Osj men fortfarande spänd i Jalal-Abad där skottlossning och mordbränder förekommit i mindre omfattning under natten säger kommendant Bajbolov. Världen börjar vakna upp till krisen i Kirgizistan och sändebud från EU, FN och OSSE (Organisatinen för samarbete och säkerhet i Europa) är på väg till huvudstaden Bisjkek. Röda korset och Röda halvmånen i Kirgizistan planerar humanitära insatser. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har uttryckt sin djupa oro över händelseutvecklingen, se VG. Vad som behövs är lugn och förtroendeskapande åtgärder för att läka de sår som de senaste tre dygnen rivit upp. Någon form av fredsbevarande styrkor som opartiska observatörer ter sig nödvändigt om den uzbekiska befolkningen skall kunna känna trygghet och våga återvända den närmaste framtiden.

Fattigdomen är utbredd i hela Kirgizistan och kanske en miljon människor söker sig till Ryssland och Kazakstan för att arbeta. Pengarna de sänder hem är helt avgörande för många familjer. Av de som är kvar är många undersysselsatta eller har tillfälliga påhugg och inga framtidsutsikter. Det gör att det finns stora grupper som flyter omkring och är lätta att uppvigla för eventuella provokatörer. I södra Kirgizistan med sin stora uzbekiska minoritet finns en etnisk komponent som skapar avundsjuka. Uzbekerna som i högre utsträckning är handelsmän har klarat sig lite bättre än kirgizerna under den ekonomiska kris som nu pågått i snart 20 år, se DN.

Statsmakten har varit på reträtt sedan Sovjetunionens fall och sjukvård och utbildning är sämre och kostar framför allt pengar. Lönerna i offentlig tjänst är mycket låga och enda möjligheten att få ekonomin att gå runt är för många att ta mutor. Detta gäller i hög grad polis och tullare som drygar ut sina löner med att bötfälla vanliga människor eller tittar åt ett annat håll inför den omfattande organiserade brottsligheten i området, främst smugglingen av narkotika.

För den politiska elit som haft makten under förre presidenten Kurmanbek Bakijev är den nya provisoriska regeringen i huvudstaden Bisjkek en stor källa till oro. Bakijev gynnade sina vänner i södra Kirgizistan och nu är de borta från köttgrytorna och riskerar kanske åtal för korruption och andra brott begångna under de senaste fem åren. Det finns fem bröder Bakijev kvar i landet som arbetar för att destabilisera den nya regeringen och de har en viktig maktbas i Osj men framför allt Jalal-Abad. Den nya regimen har bytt ut många nyckelpersoner men den gamla makteliten i området finns kvar. Även på det politiska planet finns en etnisk komponent att spela på för den som önskar. Kirgizerna i området stöder i hög grad fortfarande Bakijev medan uzbekerna som anser sig diskriminerade har gett sitt stöd till den nya regeringen.

Den mörkaste faktorn är de kriminella nätverk som styr narkotikasmugglingen i Kirgizistan. Kanske 20 000 kilo heroin passerar genom Osj på väg till Ryssland och Europa och omsätter naturligtvis enorma summor även i Kirgizistan. Dessa pengar göder korruption i hela det offentliga livet och under Bakijev tittade regimen bort och lät sig gödas av mutor från trafiken med narkotika. Den nya regimen under Roza Otunbajeva har indikerat en mer kompromisslös hållning gentemot narkotikan och det oroar ledarna för de kriminella nätverken. De är speciellt oroade för att ryska trupper skall stationeras i området eftersom dessa troligen inte är lika lätta att muta.

Samtliga dessa faktorer har var och en på sitt sätt bidragit till den explosion av våld som vi sett under de senaste dagarna i Kirgizistan. Om missnöjda politiker betalat provokatörer att åka runt och uppvigla lättflyktiga element och sedan andra skickat ut skvadroner att skjuta på omväxlande kirgizer och uzbeker är detta mer än tillräckligt för att starta den etniska konflikt som vi sett under de tre senaste dagarna. Att lösa konflikten och återuppbygga förtroendet mellan folkgrupperna kommer att ta mycket lång tid, kanske en generation.

För söndagens händelser, se här och för en bakgrund till den etniska konflikten, se här.

2 Comments

Johan Fresk, juni 14th 2010 | Tags: etnisk konflikt, Jalal-Abad, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, narkotika, Osj, smuggling, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Avgörande dag i södra Kirgizistan – Kontroll eller anarki i Osj och Jalal-Abad

Karta över Kirgizistan

Oron i södra Kirgizistan fortsätter för tredje dagen i rad. Den provisoriska regeringen i Bisjkek riskerar att tappa kontrollen över den etniska konflikten i södra Kirgizistan och söndagen den 13 juni blir avgörande för landets framtid. Enligt de senaste rapporterna från hälsoministeriet har sammanlagt minst 114 personer dödats i Osj och i grannstaden Jalal-Abad 50 km från Osj. Mer än 1400 personer har skadats i upploppen. Dessa siffror kan var kraftigt underskattade om de rapporter om etnisk rensning som nu börjar komma in visar sig vara sanna.

Det har under dagen kommit rapporter om systematiska etniska rensningar av uzbekiska kvarter och byar, samt även systematiskt dödande i Osj och Jalal-Abad samt omkringliggande mindre byar. Detta går inte att verifiera i dagsläget men är tyvärr ett mönster som känns igen från etniska konflikter i Bosnien och Kosovo. En tändande gnista kan utlösa en präriebrand. Humanitära organisationer i Kirgizistan har vädjat till FN:s generalsekreterare Ban att sända fredsbevarande trupper till området.

Röda korset har tidigare rapporterat om stora flyktingströmmar mot den uzbekiska gränsen när panikslagna uzbeker har flytt undan våldet. Nyhetsbyrån AKI press rapporterar nu att så många som 75 000 personer skall ha korsat gränsen in till Uzbekistan andra siffror talar om 30 000 eller så lågt som 6 000. Röda korset, EU och andra länder planerar humanitära insatser. Rysslands första flygplan med hjälp har nått Bisjkek. Ryssarna har också bidragit med en helikopter för att evakuera svårt skadade.

De svåraste oroligheterna tycks nu pågå i Jalal-Abad och Roza Otunbajeva, tillförordnad president, har på söndag eftermiddag infört undantagstillstånd i hela Jalal-Abad län och utegångsförbud mellan kl. 18:00 och 06:00 för att skydda invånarna, se VG. Det återstår att se om det kommer att åtlydas eller inte. Utegångsförbudet respekteras inte och under söndag kväll kommer rapporter om beväpnade män som fortsätter dra runt i staden och sticker hus i brand, plundrar och skjuter. Om detta är organiserat eller spontant mobbvälde är fortfarande oklart men det tycks vara styrt på något sätt i Jalal-Abad.

Situationen i Osj tycktess ha stabiliserats under natten till söndagen men viss skottlossning fortsatte. Våldet har tilltagit under söndag eftermiddag och uppges ha spridit sig till omkringliggande byar. Uzbekerna är värst drabbade och många försöker fly till Uzbekistan. Vittnen berättar att polisen står handfallen eller tittar bort. Läget vid den uzbekiska gränsen är oklart men alla verkar inte släppas igenom. Säkerhetsstyrkorna i Osj har tidigare under söndagen organiserat evakuering av 500 studenter till Batken län i väster och vissa matleveranser från omkringliggande områden till de hårt pressade säkerhetsstyrkorna har skett. Den humanitära situationen är mycket svår eftersom gas, el och vatten saknas i delar av Osj och för de minst 6000, vissa menar att talet är mycket högre, uzbekiska flyktingar, främst kvinnor och barn, som flyr undan våldet och försöker ta sig till Uzbekistan, se DN, Svd och VG. På söndag kväll beskrivs läget som lugnt i Osj och den provisoriska regeringen har börjat dela ut nödhjälp och planerar att distribuera 50 ton humanitär hjälp under måndagen den 14 juni.

Under söndagen spred sig oroligheterna till Jalal-Abad där en uppretad folkmassa på 2000 personer samlades vid hästkapplöpningsbanan. Myndigheterna försökte lugna ned situationen men lyckades inte. Obeväpnade gäng plundrade affärer och välte bilar enligt chefen för administrationen i Jalal-Abad län Maksatbek Jeenbekov. Samtidigt berättas om ryktesspridning och provokatörer som försökte skapa oro i staden. Myndigheterna i Jalal-Abad tycks efter händelserna i Osj inte ha blivit lika överraskade och arbetade aktivt för att lugna situationen och möten pågick för att organisera säkerheten i staden. Viss skottlossning hördes, se 24.kg. Skottlossning och plundring ökade under eftermiddagen liksom antalet offer.

Stora och växande grupper drog under söndag eftermiddag runt i staden och nådde fram till universitetet som stacks i brand. En en explosion skedde på Ormonovgatan berättade journalisten Sergej Kim. Staden Jalal-Abad (Dzjalal-Abad, även Jalalabad) är Kirgizistans tredje största stad med drygt 75 000 invånare. Uzbeker utgör cirka 65 % av befolkningen. Staden är känd för sina kurorter, sitt mineralvatten och för den järnväg som förbinder Jalal-Abad med Ferghanadalen i Uzbekistan. Liksom i övriga Kirgizistan har industrin drabbats hårt efter Sovjetunionens fall 1991 och har inte återhämtat sig efter självständigheten med hög arbetslöshet och dåliga framtidsutsikter för många unga som följd.

I Jalal-Abad, liksom i Osj och Batken, tog anhängare till den avsatte presidenten Kurmanbek Bakijev över offentliga byggnader den 13 maj. De kördes ut därifrån den 14 maj av lokala politiker och folklig ilska i alla tre städerna. I Jalal-Abad leddes motståndet mot anhängarna till Bakijev av den lokale uzbekiske ledaren Kadyrjan Batyrov. Batyrov har också anklagats för att vara iblandad i en incident då familjen Bakijevs hus i Tejin i närheten av Jalal-Abad brändes ner. Denna händelse, oavsett om den är sann eller ej, har speciellt retat upp de kirgizer som fortfarande stöder Bakijev i området. Myndigheternas ovilja att ta upp frågan ökade missnöjet bland kirgizerna.

Den 19 maj samlades en uppretad folkmassa på 5000 kirgizer, främst unga män, för att tåga mot universitetet i staden som leds av Batyrov och ta lagen i egna händer. Vid sammanstötningarna som följde dog två personer och över 70 skadades. Denna händelse inflammerar situationen ytterligare i Jalal-Abad och det är därför inte förvånande om vissa grupper är på väg mot universitetet. Det är enkelt för eventuella provokatörer att förvärra en redan svår situation genom ryktesspridning och att spela på frustrerade människors känslor av socialt utanförskap, politisk marginalisering för södra Kirgizistan och uzbekernas ekonomiska framgång.

Den provisoriska regeringen under Roza Otunbajeva har i enlighet med förordningen om partiell mobilisering och att kalla in arméreserver uppmanat alla under 50 år som berörs av beslutet att inställa sig till tjänstgöring före klockan 15.00 idag lokal tid. Dessa truppförstärkningar bör kunna nå området i söder under måndagen. Regeringen har samtidigt skapat ett säkerhetsråd för Kirgizistan där den tidigare översten i säkerhetstjänsten Alik Orozov har utsetts till sekreterare.

Utlandet reagerar med bestörtning på det som sker i Kirgizistan och erbjuder humanitär hjälp. Problemet vid en etnisk konflikt, som vi vet från händelserna i området 1990, är att förloppet är mycket snabbt och blodigt. Hoppet står nu till att regeringens mobilisering av reserver skall lyckas lugna situationen och att de som leder provokatörerna i området, politiska anhängare till Bakijev eller de kriminella nätverken involverade i narkotikahandel, skall inse faran av ett totalt kaos i området. Det land som har trupper som skulle kunna sändas in snabbt är Uzbekistan men av förklarliga skäl är kirgizerna ovilliga att be uzbekerna om hjälp. Uzbekistan har hittills bara gjort ett uttalande som uttrycker bestörtning över situationen. Den uzbekiska ledningen under Islam Karimov är livrädd för allt som skulle kunna skapa instabilitet i Uzbekistan och intar därför en avvaktande hållning trots att uzbeker mördas på andra sidan gränsen i Kirgizistan. Uzbekistan har också ett stort arbete med att ta emot flyktingar från Kirgizistan och har satt upp läger för de som inte har släktingar att bo hos.

För läget under fredagen, se här, för läget under lördagen, se här, samt en bakgrund till den etniska konflikten, se här.

3 Comments

Johan Fresk, juni 13th 2010 | Tags: Dzjalal-Abad, etnisk konflikt, Jalal-Abad, Jalalabad, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Osj, Roza Otunbajeva, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Oroligheterna i Osj fortsätter för andra dagen

Kirgizistans länsindelning 1. Bisjkek 9. Osj 6. Osj län 4. Jalal-Abad län 2. Batken län

De senaste uppgifterna från Osj på lördag kväll den 12 juni talar om fortsatta oroligheter som sprider sig i södra Kirgizistan. Upploppen i Osj pågår och myndigheterna har endast kontroll över centrala delar av Osj. Läget har enligt vissa uppgifter förbättrats sedan en tidigare polischef i Osj, Kursand Asanov, återinsats i tjänst och förstärkningar anlänt från Bisjkek, se Eurasianet. Den sammanlagda dödssiffran uppgår på lördag kväll till 77 personer och mer än 1000 har skadats i upploppen. Regeringen har i en förordning sent på lördagen beslutat mobilisera arméreserver och givit säkerhetsstyrkorna rätt att skjuta för att döda, se DN och VG. Detta efter att oroligheterna spritt sig och den provisoriska regeringen tvingats införa undantagstillstånd även i staden Jalal-Abad i Jalal-Abad län (nummer 4. på kartan), se VG. Sex personer skall nu ha dödats i sammanstötningar mellan kirgizer och uzbeker i Jalal-Abad. Stödet för den provisoriska regeringen är svagare i södra Kirgizistan där många kirgizer fortfarande stöder den avsatte president Bakijev medan uzbekerna stöder den nya regimen i Bisjkek.

Gäng av maskerade män drar runt i staden och plundrar butiker, hem och officiella byggnader. Det rapporteras att uzbeker är rädda att söka vård på sjukhusen av fruktan för hämnd från kirgizer. Det är omöjligt att bekräfta om detta är sant eller inte men det innebär sannolikt att antalet skadade är högre. Det visar också att upploppen nu lett till en etnisk konflikt. Från Osj rapporteras också om en begynnande matbrist i staden eftersom alla basarer och affärer är stängda. Gasen har stängts av och vissa områden saknar elektricitet. Röda korset och Human Rights Watch varnar nu för en humanitär katastrof i området. Uzbekerna brukar ha en ledande roll i handeln i staden men de flesta kan inte lämna sina hem och många uzbekiska butiker är nedbrända eller plundrade. Uzbekiska områden tycks ha drabbats värst av våldet och Aravangatan och Tjerjomusjki beskrivs av ögonvittnen som svårt eldhärjade samtidigt som nya delar av staden har plundrats och stuckits i brand, se 24.kg, GP, SDS och Reuters.

Myndigheterna i Osj har stora problem att kontrollera situationen och säkerhetsstyrkorna beskrivs som uttröttade eller ineffektiva. Det berättas om beväpnade kirgizer som är på väg in till staden och att säkerhetsstyrkorna försöker stoppa detta men misslyckas. Olika officiella talesmän medger att läget är svårt och oklart men att det pågår ett arbete att tala med uppretade grupper som drar omkring i staden. Den biträdande borgmästaren i Osj, Timur Kamtjubekov, har sagt att maskerade män åker runt i staden och skjuter på båda kirgizer och uzbeker för att öka den etniska konflikten, se RFE/RL. I huvudstaden Bisjkek har den provisoriska regeringen uppmanat pensionerade poliser och militärer och krigsveteraner från Afghanistan att anmäla sig som frivilliga för att hjälpa till i Osj. 300 frivilliga sändes till Osj under natten. Uzbeker har rånats och misshandlats även i Bisjkek där stämningen tidvis varit uppretad.

Oroligheterna i Osj har nu blivit så allvarliga att Roza Otunbajeva, tillförordnad president, skrivit till Ryssland för att be om hjälp. Kirgizistan vädjar om fredsbevarande trupper från Ryssland för att stabilisera läget i södra delen av landet eftersom Kirgizistan inte klarar av att hantera situationen, se DN och SvD. En talesman till president Dmitrij Medvedev har i ett uttalande avböjt och sagt att Ryssland i nuvarande läge inte kommer att sända fredsbevarande styrkor till Kirgizistan. Ryssland har dock lovat att omedelbart sända humanitär hjälp. Ryssland har en flygbas, Kant, i Kirgizistan men de fåtaliga trupperna där kommer inte ingripa. Den amerikanska flygbasen Manas som är en viktig knutpunkt för konflikten i Afghanistan ligger utanför huvudstaden Bisjkek och berörs inte av oroligheterna i Osj och Jalal-Abad.

Rosa Otunbajeva har idag i Bisjkek i ett uttalande till pressen beskyllt den störtade presidenten Kurmanbek Bakijevs bröder och andra anhängare för att ligga bakom oroligheterna i Osj. Hon avslöjade också att myndigheterna hade förhandsinformation om dessa planer på att destabilisera landet men att våldet bröt ut tidigare än beräknat. Matbristen har nu blivit ett problem i Osj och myndigheterna kommer att sända in hjälp lovade Otunbajeva. Röda korset och Röda halvmånen har under dagen lyckats leverera mat till olika sjukhus. Operationerna i södra Kirgizistan kommer att ledas av sändebudet Ismail Isakov i samarbete med kommendanterna för staden Osj och Osj län, se 24.kg.

Roza Otunbajeva, tillförordnad president och ledare för den provisoriska regeringen i Kirgizistan, har tidigare talat om krafter som vill destabilisera landet inför folkomröstningen om ny konstitution den 27 juni 2010 men har nu alltså anklagat Bakijevs bröder. Detta är dock ännu obekräftat. Södra Kirgizistan var förre president Bakijevs maktbas så fortfarande finns många lojala till honom kvar i området. Avgörande för utvecklingen blir hur säkerhetsstyrkorna och polisen ställer sig. Detta till trots måste myndigheterna nu snabbt få situationen under kontroll om inte svåra etniska motsättningar skall bli bestående mellan uzbeker och kirgizer. Tusentals människor främst kvinnor och barn rapporteras ha flytt till den uzbekiska gränsen för att söka skydd undan våldet i Osj. Uzbekistan stängde gränsen på lördagsmorgonen men öppnade den igen och släpper nu igenom folk en och en. Kina och Tadzjikistan har stängt sina gränser men gränsen till Kazakstan skall fortfarande vara öppen.

Vad som händer i övriga delar av södra Kirgizistan med en blandad befolkning är inte känt men det talas om en ökad oro i bland annat Jalal-Abad där två människor dödades och 74 skadades i mitten av maj vid etniska sammanstötningar. I Osj län (6. på kartan) med en befolkning på 1,3 miljoner uppgår uzbekernas andel av befolkningen till 30-40 % uppgifter om upp till 50 % förekommer, i Jalal-Abad län (4. på kartan) med en befolkning på 1 miljon är motsvarande siffra 25 % men uppgifter om 40 % uzbeker förekommer och i Batken län (2. på kartan) med en befolkning på 300 000 är andelen uzbeker 15 %. Att siffrorna från folkräkningarna underrapporterar andelen uzbeker är känt. Det finns en rädsla för att bli diskriminerad i offentliga sammanhang som uzbek. För fredagens händelser se tidigare inlägg, samt för en analys av den etniska situationen i Kirgizistan och de svåra upploppen 1990 se här.

2 Comments

Johan Fresk, juni 12th 2010 | Tags: etnisk konflikt, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, oroligheter, Osj, Roza Otunbajeva, upplopp, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Oroligheter i Kirgizistan – Upplopp och skottlossning i Osj

Karta över Kirgizistan

Nya oroligheter har brutit ut i södra Kirgizistan. Från den etniskt delade staden Osj på gränsen till Uzbekistan berättas om minst 46 döda och över 600 skadade. Det är fortfarande oklart vad som orsakade upploppen. Det startade som ett bråk mellan olika gäng sent på torsdagen. Detta urartade snabbt till olika våldshandlingar följt av skottväxling. På fredagsmorgonen lugnade situationen ner sig för att senare under dagen flamma upp igen och butiker började plundras och byggnader stickas i brand, se BBC. Vittnesuppgifter tydde tidigt på att upploppen hade en etnisk komponent där kirgizer och uzbeker stod mot varandra, se SvD, VG och DN. Senare under fredagen rapporterades om kirgiziska och uzbekiska grupper beväpnade med stenar, olika tillhyggen och handelvapen som drog runt på gatorna i Osj och byggde barrikader. Motsättningarna hade nu fått en etnisk prägel och det rapporterades om att den uzbekiska stadsdelen Tjerjomusjki stod i brand och att olika gäng var på väg in till staden för att delta i striderna eller rädda sina släktingar, se VG och Reuters. Under kvällen tycks läget ha lugnat ned sig. Polis och militär uppges att upprättat vägspärrar mellan de olika stadsdelarna och ett spänt lugn råder i Osj.

Den provisoriska ledningen under Roza Otunbajeva i huvudstaden Bisjkek som tog över när förre presidenten Kurmanbek Bakijev störtades den 7 april i år utlyste undantagstillstånd i området och sände in trupper, men militär och polis tappade kontrollen över situationen under några timmar på eftermiddagen. Otunbajeva antydde i ett uttalande att det fanns krafter i landet som ville destabilisera situationen inför folkomröstningen om ny konstitution den 27 juni. Internationella ledare som Hu Jintao, Kinas president, Dmitrij Medvedev, Rysslands president och Islam Karimov, Uzbekistans president, som alla deltar i ett regionalt toppmöte i Uzbekistans huvudstad Tasjkent, har uppmanat till lugn och utlovat hjälp till Kirgizistan. Risken att upploppen i Osj leder till att underliggande etniska motsättningar eskalerar till regelrätta strider som på allvar kan hota Kirgizistans stabilitet som nation kan inte helt uteslutas men ter sig idag inte sannolikt. Det som krävs för att upploppen skall förvärras till uppror är att någon ledare träder fram som ett alternativ till den provisoriska regeringen i Bisjkek. Detta har ännu inte inträffat. För en diskussion om den etniska situationen i Kirgizistan se tidigare inlägg.

Staden Osj ligger i Ferghanadalen och är Kirgizistans näst största stad med drygt 200 000 invånare. Befolkningen är blandad och uzbekerna utgör minst 40 % av befolkningen, troligen en betydligt högre andel. Södra delen av landet var förre presidenten Bakijevs bas och sedan i april har sporadiska demonstrationer förekommit mot den nya regeringen. Myndigheterna i Kirgizistan har sedan de mycket blodiga oroligheterna i Osj 1990 i samband med Sovjetunionens upplösning, då minst 300 människor dödades, lyckats undvika etniska konflikter mellan uzbeker och kirgizer i staden. Den etniska spänningen finns dock under ytan och i mitten på maj 2010 dödades två personer i en sammanstötning mellan kirgizer och uzbeker i grannstaden Jalal-Abad. Kirgizistan delas i två delar av bergskedjan Tianshan och förbindelserna mellan norra och södra delen av landet är begränsade. Uzbekerna bor huvudsakligen i den södra delen av landet. Osj har sedan 2000 fått ställning som den andra huvudstaden. Staden erövrades av ryssarna 1876 och blev 1939 huvudort i Osj län. Staden är känd för sin stora och livliga basar.

En av de viktigaste orsakerna till problemen i Kirgizistan är den försämring av ekonomin som ägt rum under senare år och som blivit akut efter 2008. En stor del av den manliga befolkningen söker sig till Ryssland och Kazakstan som gästarbetare. När den ekonomiska krisen slog mot Ryssland drabbades gästarbetarna från Centralasien och beloppen som de kunde sända hem minskade kraftigt. Det är därför inte förvånande att det var en dubblering av elektricitets- och värmepriserna som blev den utlösande faktorn i Bakijevs fall. Möjligheten att kriminella gäng försöker flytta fram sina positioner i landet när maktstrukturerna nu stöps om och har ett intresse att skapa oro skall inte underskattas.

Kirgizistan har planerat en omröstning om en ny konstitution till den 27 juni 2010 och det vore mycket olyckligt om nya oroligheter leder till att omröstningen skulle behöva skjutas upp. I samband med oroligheterna i april stängde Kazakstan och Uzbekistan sina gränser till Kirgizistan vilket ytterligare försämrade en redan svår ekonomisk situation genom minskad gränshandel. Nya oroligheter kan leda till en upprepning. Situationen i Kirgizistan kommer med säkerhet att diskuteras på det möte som ledarna för Shanghai Cooperation Organization (SCO) håller i Uzbekistans huvudstad Tasjkent idag.

2 Comments

Johan Fresk, juni 11th 2010 | Tags: etnisk konflikt, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Osj, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Etniska motsättningar nära ytan i Kirgizistan

Två veckor efter händelserna som fick president Kurmanbek Bakijev och hans närmaste på fall är det fortfarande oroligt på sina håll i Kirgizistan. Med tanke på svårigheten för den nya provisoriska regeringen att byta ut ledningen och samtidigt behålla kontroll över landets olika maktutövningsorgan är det kanske inte så förvånande. Men en oroande ingrediens i de senaste dagarnas händelser är att det handlar om motsättningar mellan olika etniska grupper.

Kirgizistan har under Bakijev offiellt blivit mer och mer ”kirgizifierat” med bland annat bestämmelser om att hälften av radio- och tv-utsändningar skall vara på kirgiziska och att språket i ökande grad skall användas i kommunikation med myndigheter (fortfarande är många inom administrationen mer vana att formulera sig på ryska). Men landet har stora minoriteter, främst runt 9% ryssar, som till stor del är urbaniserade, och 14,5% uzbeker. De bor framför allt i de södra delarna av landet, där de totalt utgör ungefär en fjärdedel av befolkningen och på flera ställen betydligt mer än så.

I utkanterna av huvudstaden Bisjkek har de senaste dagarna grupper av människor trakasserat invånarna, bränt ner hus och misshandlat ägarna. Uppenbarligen har man velat lägga beslag på odlingsbar mark i attraktiva lägen nära huvudstaden (se DN), men ett mönster är att våldet inte drabbar etniska kirgizer, utan andra inbyggare, som ryssar och de s k meschetiska turkarna. De är ett av de folkslag som dömdes till mangrann deportation av Stalin under andra världskriget och hamnade i Centralasien. De hade då bott länge i Mescheti i södra Georgien (nu provinsen Samtsche-Javacheti) där deras kultur under de ottomanska århundradena blandats med den georgiska. Idag bor ca 20-30.000 i Kirgizistan. Eurasianet intervjuar invånare som säger sig vilja flytta till Turkiet där de inte står ut genom sitt utseende på samma sätt som här.

Viljan att flytta är något som också i hög grad gäller etniska ryssar. Vid folkräkningen 1989 var 21,5% av befolkningen ryssar, men under 1990-talet valde många, framför allt yngre och välutbildade att utvandra till Ryssland. Ändå har Kirgizistan tack vare sin relativt liberala etniska lagstiftning – ryskan är officiellt språk enligt konstitutionen – och oftast problemfri samlevnad mellan folken inte drabbats av utvandring på samma sätt som mer repressiva Uzbekistan och inbördeskrigsdrabbade Tadzjikistan. Men händelserna i dagarna känns igen från revolutionen 2005, den som förde Bakijev till makten. Även då uppstod ett maktvakuum som utnyttjades av utblottade kirgizer, anförda av självpåtagna gängledare.

En viktig fråga är förstås om och i vilken utsträckning de här aktionerna tolereras eller till och med organiseras av makthavarna. Rykten spreds snart att plundrarna agerade på ”uppdrag”. Trots allt får man nog anta att den nya interimsregeringen och deras lokala motsvarigheter knappast har några planer på att utnyttja tillfället och låta den etniska balansen ändras. Roza Otunbajevas regering avvisade tanken på att svara med våld mot händelserna och klargjorde att man skulle reda ut marktvisten på juridisk väg. För dem som blivit av med sina hem och i hast tvingats flytta in hos släkt eller vänner vill man nog däremot just se polis och militär gripa in för att stävja våldet.

Det är också viktigt i det här läget att interimsregeringen visar att man har kommandot över våldsmonopolet och tydligt markerar att man inte vill ha eskalerad etnisk splittring. Bestraffas inte sådant här beteende kan förövarna lätt börja betrakta det som legitimt att ta saken i egna händer, så länge det inte drabbar kirgizer. I en atmosfär där stämningarna ligger och pyr under ytan och många är arbets- och i stort sett egendomslösa finns det en risk att förtroendet för Kirgizistan som multietnisk stat försvinner, särskilt som den etniska nationalismen har underblåsts under senare tid under Bakijev. Det skulle kunna vara en farlig utveckling.

Osj, Kirgizistans andra stad med stor uzbekisk befolkning

Vi förflyttar oss söderut. De södra delarna av landet har hela tiden delvis fungerat som en separat enhet, även rent fysiskt på grund av de svårframkomliga bergsmassiven. För att enas som nation behövs ännu ”mängder av dynamit att spränga tunnlar med” som Torgny Hinnemo uttryckte det i SvD. Det var härifrån i städerna Osj och Jalal-Abad (Zjalalabat) ”tulpanrevolutionen” hämtade mycket av sin kraft 2005 och det var här Bakijev senare hade sin maktbas.

Det medförde att det den här gången i stället var nästan tyst från de södra delarna medan oroligheterna, som kostade minst 84 människors liv, pågick i Bisjkek. När det stod klart att Bakijev blivit av med makten höll han sig själv kvar nära Jalal-Abad och den tillförordnade regeringen på halster i över en vecka innan han lämnade landet. Stämningen då i staden har beskrivits som avvaktande. Man ville inte bekänna färg förrän maktkampen var avgjord.

Men det verkar som om spänningen som skapades av hans närvaro också snabbt fick etniska undertoner. När några lokala ledare för de etniska uzbekerna skulle delta i en kurultai, ett offentligt rådslag, i Jalal-Abad 14 april och uttrycka sitt stöd för den nya regeringen, blev de ivägkörda under hot. Det är inte någon engångsföreteelse, utan enligt flera uzbeker del av en systematisk diskriminering i staden, där de utgör en tredjedel av befolkningen. Vissa bedömare menar att det är ett faktum att etniska minoriteter konsekvent utestängs från verkligt inflytande – ”monoetniskt styre i en multietnisk stat” som en anonym journalist i Osj uttryckte det (Eurasianet).

Kirgizer och uzbeker har minnen av de dramatiska händelserna nära Osj 1990, medan landet fortfarande var en del av Sovjetunionen. Protester från framför allt etniska kirgizer – också då grundade i markbrist och arbetslöshet – kom att vändas mot den uzbekiska befolkningen, som man bl a ansåg hade lagt beslag på handelsverksamheten i Ferganadalen runt Osj. Dessutom oroade sig det alltmer kirgizisknationella styret i Bisjkek för att uzbekerna skulle kunna bli femtekolonnare i allians med den växande nationalistiska Birlik(enhet)-rörelsen i grannlandet Uzbekistan. Resultatet blev en urladdning som till slut kunde stävjas av inrikestrupper, men där runt 300 människor miste livet och som sedan har legat som ett sår i relationen mellan folken.

Risken för eventuella nya oroligheter fick nu Uzbekistans ledare Islom Karimov, som håller sitt land i ett järngrepp, att stänga gränsen för att effekten inte skulle kunna spilla över. Internt förnekade man i stort sett att händelserna inträffat. I grannländerna är regimerna märkbart störda över händelserna i Kirgizistan. Stabilitet är högsta prioritet i både Uzbekistan och Tadzjikistan, som garant för den egna makten.

Men i Kirgizistan gäller det för den nya regeringen att snabbt få kontroll över säkerheten och inge trovärdighet hos landets samtliga invånare. En upplevd svaghet eller undfallenhet i att trygga hela befolkningens säkerhet kan lätt öppna upp för ”etniska entreprenörer”, som drar nytta av desperationen hos stora delar av befolkningen. Särskilt som förväntningarna på den ”färglösa revolutionen” mycket snart kan komma att förbytas i besvikelse.

3 Comments

Henrik Hallgren, april 21st 2010 | Tags: etnisk konflikt, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, meschetiska turkar, Osj, Roza Otunbajeva, Uzbekistan
Posted in Kirgizistan

Ingen segerns dag…

Natten har lagt sig. Kirgizistan kan börja sammanfatta ett av sina mest händelserika dygn. Premiärminister Danijar Usenov har lämnat in sitt avsked, vilket autmatiskt innebär att hela ministären avgår. President Bakijev har flytt huvudstaden, men än så länge inte officiellt avsagt sig makten. Enligt oppositionen kan han ha landat i Osj i södra delen av landet, som under de två senaste dagarna varit nästan oroväckande tyst. Nationella Säkerhetstjänsten, arvtagare till KGB, har också tagits över av oppositionsledare. Det verkar som om Kirgizistan får sin andra lyckosamma revolution.

Men priset blir högt. Under ”tulpanrevolutionens” förlopp för fem år sedan omkom en handfull människor, enligt preliminära siffror har nu 47 personer mist livet bara i Bisjkek, bara under en dag. ”Ingen segerns dag”, som ferghana.ru skriver, ”dödade och svårt skadade människor, på stadens gator driver aggressiva, fulla folkhopar, plundrare som rånar butikerna”.

Oppositionen har utnämnt socialdemokraternas gruppledare i parlamentet och före detta utrikesministern Roza Otunbajeva att leda en tillförordnad regering (DN, SvD). Övriga arresterade oppositionella har släppts ur häktet och nyhetssidor, som varit blockerade i landet sedan i början av mars, är tillgängliga igen. Befolkningen som lidit under greppet över yttrande- och mötesfrihet, den ökade kontrollen av oliktänkande och det eskalerade hotet om våld, uppskruvat under Bakijevs senaste veckor, kan antagligen börja andas ut.

Men det finns anledning att befara att det snabba och okontrollerade förloppet har gjort att oppositionen, till stora delar desarmerad under de senaste dagarna, knappast har fått tid att förbereda ett regeringsalternativ och upprätta en plan för omstrukturering. Otunbajeva sade dock i en utsändning:

”Makten är nu i händerna på folkregeringen. Ansvariga personer har utsetts och är redan i färd med att återställa situationen till det normala.”

Hur mycket som blir vid det normala lär börja visa sig i gryningen.

No Comments

Henrik Hallgren, april 8th 2010 | Tags: Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Roza Otunbajeva
Posted in Kirgizistan

Politiskt kristillstånd i Kirgizistan

I Kirgizistan pågår för närvarande kraftiga protestaktioner (DN, VG, SvD) mot president Kurmanbek Bakijevs regim. Undantagstillstånd har införts i landet och det har börjat talas om en upprepning av den s k ”tulpanrevolutionen” för fem år sedan som förde Bakijev till makten. Flera människor har dödats under sammanstötningarna.

Händelseutveckling

Kurmanbek Bakijev

Det började på tisdageftermiddagen med rapporter om att några hundra demonstranter hade samlats utanför den regionala ledningens kontor i staden Talas i nordvästra Kirgizistan. Snart stod det klart – trots dementier från regeringshåll – att demonstranter hade tagit sig in i byggnaden och uppenbarligen tagit guvernören som gisslan. Efter en stormning kördes demonstranterna ut, men polisstyrkorna verkar inte ha varit förberedda på beslutsamheten hos de församlade, som omgrupperade och intog byggnaden på nytt. Reklamaffischer med president Bakijevs porträtt sattes i brand och den regionala administrationsbyggnaden antändes delvis av brandbomber (se några bilder hos ferghana.ru). Enligt premiärminister Danijar Usenov skadades minst 85, de flesta poliser.

Nu hade man från myndigheternas sida uppenbarligen insett hotet. På kvällen och i morse arresterades flera av landets oppositionsledare. Socialdemokraternas Almazbek Atambajevs hem stormades sent på tisdagkvällen (då befann sig enligt Echo Moskvy också en reporter från den just nedstängda tv-kanalen Stan TV där, som också fördes bort; se föregående inlägg). Atambajev är en av landets mest kända politiker, involverad redan 2006 i protesterna mot Bakijev, men sedan under ett kort tag premiärminister efter en kompromiss. Sedan dess har han åter varit en tongivande oppositionfigur. Temir Sarijev, an annan oppositionspolitiker, som deltagit i protester de senaste dagarna, skall ha arresterats i morse när han anlände med ett plan från Moskva.

Att oppositionsledarna inte kan delta har dock snarast eskalerat protesterna och oroligheterna har nu på onsdagen spritt sig till huvudstaden Bisjkek. Först skingrade polisstyrkor en folkmassa runt socialdemokraternas högkvarter med tårgas och chockgranater (DN), varefter demonstranterna rörde sig mot presidentens kansli. Närmare 5000 demonstranter skall vara inblandade och nu rapporteras om flera dödsfall (SvD). Enligt ferghana.ru:s reporter har oppositionen försökt storma regeringsbyggnaden i Bisjkek, men läget förändras kontinuerligt (för engelskspråkig rapportering, se t ex BBC News eller den lokala 24.kg, som dock för närvarande ibland är överbelastad).

Enligt den regeringen närstående nyhetssidan AKI Press infördes 15.30 lokal tid (11.30 CET) undantagstillstånd i landet och kontroller upprättades runt de stora städerna. Dessutom har Bakijev utfärdat en order om utegångsförbud mellan 22.00 och 06.00.

En stund senare kom rapporter från lokala invånare i den östliga regionen Issyk-Kul att demonstranter tagit över regionsadministrationen i huvudstaden Karakol. Guvernören Kydykbek Isajev har avgått.

Enligt ferghana.ru har man också försökt storma det statliga radio- och tv-bolaget, en händelse som anses ha vänt utvecklingen till oppositionens fördel under revolutionen 2005. Statliga tv-utsändningar bröts under en stund, men det är oklart om man återfått kontrollen.

Inrikesminister Moldomusa Kongantijev skall enligt osäkra källor ha dödats under en gisslantagning i det oroliga Talas, där nu demonstranter nu bidrar till kaos och plundring.

Samtidigt rapporteras oppositionspolitikern Temir Sarijev, som nu frisläppts, försöka förhandla med företrädare för regeringen i Bisjkek för att få stopp på våldet.

Bakgrund

Den omedelbara bakgrunden till protesterna i Talas sägs vara statligt introducerade prishöjningar på el, som medfört att elpriserna efter nyår stigit med 170% och uppvärmningskostnaderna med hela 400% (Eurasianet). I ett land där runt 20% av befolkningen lever på under två dollar om dagen är marginalerna inte stora och Talas är en av de fattigare regionerna. Dessutom är många familjer beroende av inkomster från gästarbete utomlands, en inkomstkälla som sinat kraftigt när framför allt Ryssland drabbades hårt av den ekonomiska krisen.

Men om de ekonomiska problemen är en utlösande faktor ligger en annan viktig orsak i den åtstramade politiska repression landet har utsatts för under Bakijev, särskilt efter att han omvaldes till en ny period i fjol. Landet klassas i år ned till ofritt enligt rankningen från Freedom House och Bakijev har tagit flera steg för att konsolidera sin maktposition. Under det senaste året har både oppositionspolitiker och människorättsaktivister utsatts för strängare kontroll, omhändertaganden och misshandel. På senaste tiden, och i till synes stegrande takt de senaste veckorna och dagarna, har också media drabbats – se föregående inlägg. Flera oberoende utländska nyhetssidor på nätet har varit blockerade i landet på sistone. En annan trend är att försvåra religionsutövningen, särskilt för de muslimska och kristna samfund som faller utanför de officiellt sanktionerade ramarna (se t ex artikel hos BBC).

Bakijev uttalade sig nyligen för att Kirgizistan inte var lämpat för västerländsk demokrati:

”I det kirgiziska samhället, som grundas på ett gemensamhetsbaserat (community based) liv och ansvar, verkar det som om det inte är lätt att vänja sig vid ett västerländskt system av mänskliga rättigheter.”

I ett försök att omsätta sin variant av ”konsultativ demokrati” i praktiken sammankallade han en kurultai, ett politiskt råd, i slutet av mars för att bjuda in oppositionen till dialog. Det är en metod kirgiziska ledare använt sig av tidigare, men den här gången inlät sig inte oppositionen i dialogen, utan arrangerade egna versioner av kurultai. Resultatet blev alltså ett misslyckande – i stället för att göra opposition och samhällsaktörer delaktiga i beslutsprocessen blev det snarast en bekräftelse på den dåliga förankringen president och regering har i samhället. Oppositionens alternativa möten blev dessutom en samlingspunkt för oliktänkande.

En annan orsak till det jäsande missnöjet är korruptionen. Som vi konstaterat tidigare har korruptionsnivån ökat i landet, trots Bakijevs försäkringar när han tog makten i den så kallade ”tulpanrevolutionen” 2005 (se också här). Dessutom har den stärkta maktkoncentrationen gjort att ljuset alltmer kommit att falla på presidentens familj och innersta krets. Bakijevs son Maksim börjar alltmer betraktas som faderns arvtagare, inte minst efter det att han utnämnts till chef för Centrala Kontoret för Utveckling, Investeringar och Innovationer, en post som förmodligen kan tänkas garantera minst ett finger med i spelet om alla stora ekonomiska projekt och investeringar.

För att göra ont värre för Bakijev har Ryssland och Putin höjt tonläget mot Kirgizistan på sistone. Men även detta har i högsta grad med korruptionen och med Bakijevs eget handlande att göra. I början av 2009 utlovade Ryssland ett stödpaket på 2,15 miljarder dollar till Kirgizistan. Villkoren klargjordes inte helt, men det antogs av många att Ryssland skulle få investeringsprivilegier och att Kirgizistan skulle avsluta USA:s kontrakt för flygbasen Manas när det gick ut under året. Men det visade sig till sist att Bakijev omförhandlande kontraktet med amerikanerna och basen omformades till ett ”transitcenter”. En del av de ryska pengarna skulle användas till bygget av vattenkraftverket Kambarata-1 i Narynfloden (i sig ett kontroversiellt projekt som skapat spänningar med Uzbekistan), men också till att täcka sociala utgifter. Moskva frös dock snart utbetalningarna, eftersom man ansåg att pengarna inte användes till det de var tänkta för utan för att ”ställa ut krediter till andra för att göra pengar” (se Eurasianet) och man inte fick någon riktig redovisning av de stora beloppen. Många kirgizer har starka band till Ryssland och de uteblivna betalningarna ger den trängda regeringen ännu mindre manöverutrymme för att bemöta protester.

I den senaste händelseutvecklingen har Ryssland dock manat till återhållsamhet och en fredlig lösning.

I söndags är det fem år sedan president Askar Akajev avgick under trycket från folket på gatorna och Bakijev, även han en man ur den gamla nomenklaturan, installerades. Det är tulpansäsong igen och hur än de nuvarande händelserna slutar verkar det som om det närmar sig ett avgörande för Bakijevs taktik att stöpa om Kirgizistan till en centralasiatisk autokrati i linje med grannländerna. Det är tveksamt att anden som släpptes ut redan vid självständigheten låter sig stoppas tillbaka i flaskan.

3 Comments

Henrik Hallgren, april 7th 2010 | Tags: Almazbek Atambajev, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Ryssland, Temir Sarijev, Tulpanrevolutionen
Posted in Kirgizistan

Våg av tillslag mot det fria ordet i Kirgizistan

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon är just nu på rundresa till samtliga fem republiker i Centralasien. I förrgår kom han till Kirgizistans huvudstad Bisjkek för överläggningar med president Kurmanbek Bakijev och premiärminister Danijar Usenov. Han möttes av en liten skara demonstranter utanför FN-byggnaden (DN), bestående av människorättsaktivister och journalister, som protesterade mot de ökande inskränkningarna av press- och andra friheter under senaste tiden. Ban kommenterade saken på presskonferensen efteråt:

”For the UN, the protection of human rights is a bedrock principle. Quite frankly, recent events have been troubling, including those of the past few days.

As I told the President, all human rights must be protected. That includes free speech and freedom of the media.”

Enligt en FN-tjänsteman tog Ban också upp frågan om pressfriheten något mer explicit under de slutna samtalen med utrikesminister Kadyrbek Sarbajev (”Hur svarar jag media på sådana frågor, och hur svarar du inför världen?”). De senaste dagarnas händelser som han nämner handlar bland annat om stängningen i veckan av den oppositionella tidningen Forum och en räd för att stoppa internetkanalen Stan TV (se ett intressant inslag om tillslaget här). Forum hade nyligen skrivit om turerna kring presidentens söner, framför allt yngste sonen Maksim Bakijev, som i höstas utnämndes till chef för det nyinrättade Centrala Kontoret för Utveckling, Investeringar och Innovationer. Evgenij Gurevitj, en kirgiziskfödd numera amerikansk medborgare, som anlitats av Bakijev som rådgivare, anklagades nyligen av en domstol i Rom för pengatvätt i samband med ett enormt svindleri tillsammans med italiensk maffia, som skall ha förskingrat 2,7 miljarder dollar från italienska teleoperatörer.

Man har även börjat censurera internet genom att blockera oberoende nyhetssidor, som ferghana.ru och azattyk.org, den kirgiziska grenen av Radio Liberty. Ferghana.ru själva beskriver det i en ny artikel som att pressfriheten just under de senaste veckorna mött sitt öde i Kirgizistan.

I veckan hade Civil Rights Defenders (CRD) i Stockholm besök av Tolekan Ismajlova, som leder kirgiziska människorättsorganisationen Citizens against Corruption (CAC). Deras rapport för 2009 om människorättsläget i Kirgizistan kan läsas hos CRD.

Tolekan Ismajlova

Ismajlova framhåller något som ofta inte framkommer tydligt i rapporteringen om Kirgizistan – att den så kallade ”tulpanrevolutionen” 2005, då Kurmanbek Bakijev efter folkliga protester tog över som president efter Askar Akajev, bara var en omorganisation inom nomenklaturan och hur mycket vad gäller öppenhet och mänskliga rättigheter i själva verket gått bakåt sedan dess. Det gäller inte minst sedan Bakijev omvaldes 2009 (efter kritik från OSSE om bl a orättvis mediebevakning inför valet). Hans parti Ak Zjol (ung ljusa stigen) har absolut majoritet i parlamentet efter senaste valet 2007.

För första gången på länge ansluter sig Kirgizistan i år till sina grannar i Centralasien och klassas bland ofria länder i Freedom House’ enkätbaserade uppskattning av politiska och mänskliga rättigheter (political rights resp civil liberties). Enligt CAC har pressen på människorättsaktivister ökat genom olika kontroller och övervakning av Nationella Säkerhetstjänsten (rysk förkortning SNB, arvtagare till delar av KGB). Liksom på andra håll inom OSS har lagändringar gjorts på sistone för att försvåra arbetet för NGO:er. I Kirgizistan uppstod på 1990-talet en flora av inhemska och utländska aktörer, som verkade för olika mål i samhället och ofta fick stöd utifrån via olika biståndsprogram. Sett ur den synvinkeln är den senaste tidens mer restriktiva åtgärder en anpassning till den mer ”normala” situationen i Centralasien.

Mötesfriheten är också under hård press, vilket har resulterat i ett antal arresteringar och fängelsedomar. Att människor går ut och demonstrerar har varit ett relativt vanligt sätt att visa sitt missnöje i Kirgizistan. Misshandel i samband med demonstrationer har också ökat på sistone, liksom brutal behandling av journalister. Ett uppmärksammat fall var frilansjournalisten Almaz Tasjiev, som i fjol avled av skadorna efter polismisshandel i den ”sydliga huvudstaden” Osj, en storstad med stor befolkningsandel uzbeker, ett annat det dunkla mordet på journalisten Gennadij Pavljuk, som i december kastades ut med armar och ben bundna från en fönster i Almaty, Kazakstan. Senast i förrgår misshandlades Abdelkaim Kangeldiev, ledare för en människorättsorganisation i Osj, av okända män utanför sitt hem.

Korruptionen är också mycket utbredd och läget har försämrats sedan Bakijev kom till makten. Enligt Transparency Internationals senaste rapport ligger landet på plats 162 i världen. Regeringen har vidtagit vissa åtgärder för att förbättra situationen och affärsklimatet, men kritiker hävdar att de i själva verket har syftat till större maktkoncentration och kontroll över pengaflödena – som inrättandet av Maksim Bakijevs nya organisation.

För inte särskilt länge sedan var Kirgizistan västvärldens demokratiska hopp i Centralasien. Landet hade inledningsvis fria val, blev medlem av WTO och närmast en experimentverkstad för introduktion av marknadsekonomiska åtgärder. Dessutom utvecklades, med stöd från Västeuropa och USA, en lång rad människorättsorganisationer inom olika samhällssektorer och media, som ansågs som fria inte bara i jämförelse med de centralasiatiska grannarna, utan i hela OSS.

Men kombinationen av att de ekonomiska hoppen inte har infriats – även om Kirgizistans ekonomi växer är man starkt beroende av utländska lån och bidrag från gästarbetare – och att västmakterna i slutänden nu trots allt ofta prioriterar energitillförsel och säkerhet i sina relationer med Centralasien, liksom Rysslands svar på den amerikanska närvaron, har gradvis förskjutit förutsättningarna. Grannländerna, inte minst det hårt styrda Uzbekistan, utövar ett starkt tryck på landet, bland annat vad gäller kontroll av islamistiska rörelser (se också tidigare inlägg) och energipolitik – Kirgizistan är bl a beroende av uzbekisk gas, något man försöker motverka genom att bygga ut vattenkraften, vilket det nedströms belägna, mycket bevattningsberoende Uzbekistan i sin tur kraftigt motsätter sig. Men man är också i samtliga grannländer mycket angelägen om att det inte skall bli några fler ”blomsterrevolutioner” i regionen. De senaste månadernas och veckornas utveckling ser mest ut som ännu ett bevis på att Kirgizistans tid som demokratiskt undantagsfall i Centralasien är över.

3 Comments

Henrik Hallgren, april 5th 2010 | Tags: Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev
Posted in Kirgizistan

Tåliga rosor, vissna tulpaner

Viktor Janukovytj ser ut att ta hem segern i Ukraina (DN, VG, Politiken, GP) men hur det än går är den ORANGEA REVOLUTIONEN idag historia. Kanske är det snarast passande om det slutar på samma sätt som det började i slutet av 2004 – med anklagelser om valfusk. Gårdagens kommentar från Janukovytj är talande (enligt SvD):

”Vi har haft nog med val. Idag tar vi det första steget för att komma över krisen.”

2003 paraderade man fortfarande under hammaren och skäran på självständighetsdagen i Kiev

Man introducerar inte en fungerande demokrati med val allena. De senaste årens trätor mellan president och premiärminister har lamslagit landet, sägs det, men det är också ett tecken på det demokratiska politiska systemets omognad att två individer har kunnat göra statsapparaten besluts- och regeringsofähig under långa perioder i flera år. Individer stödda av nätverk och intressegrupper, men ofta bara med ett önsketänkande om att folkets åsikter sammanfaller med de egna. Viktor Jusjtjenkos förhoppningar om NATO-medlemskap har inte delats av folket på länge; Jan Blomgren i SvD brukar kalla Julija Tymosjenko för ”dynamisk” när hon byter fot och avger nya vallöften, men långsiktigt är det knappast den typen av politiker folket vill ha. Ekonomin kan dessutom efter en kombination av handelsförlamning i ekonomisk lagstiftning, kompromisser med inhemska affärsintressen, dyra löften till väljarkåren, västlig misstro med uteblivna investeringar, därtill iskalla relationer med avgörande handelspartnern Ryssland, nu närmast betraktas som en katastrof.

Risken är uppenbar att en dåligt fungerande demokrati misskrediterar demokratin som koncept. ”Är Ukraina en demokrati?” frågade IFES folket årligen i en undersökning. Sedan 2005 har har andelen som tycker det halverats.

En direkt anledning till det som kom att heta TULPANREVOLUTIONEN våren 2005 i Kirgizistan var också anklagelser om valfusk, i det fallet i parlamentsvalet. Men de viktigaste bakomliggande orsakerna var korruptionen och det ekonomiska läget. Kirgizistan hade utlandsskulder på 2,5 miljarder dollar och ekonomin under president Askar Akajev hade blivit kraftigt beroende av inflöden från kirgiziska gästarbetare i framför allt Ryssland. Samtidigt stod Akajevs egna barn bland dem som gynnats av valet och man misstänkte att landet höll på att utvecklas till en arvsrepublik. Efter att tiotusentals demonstranter samlats i huvudstaden och i landets södra delar tvingades Akajev fly till Moskva (där han nu har anställning som matematikprofessor) och Kurmanbek Bakijev blev tillförordnad president. Tulpanrevolutionen sågs av många i Väst – inte minst delar av Bush-administrationen i USA – som det efterlängtade första steget mot en demokratisk utveckling i Centralasien.

Men ganska snart stod det klart att Bakijev, som tidigare varit premiärminister, men kommit på kant med Akajev, snarast var bättre på dennes metoder. Han neutraliserade snabbt sin viktigaste opponent genom att lova denne premiärministerposten och valdes till president med 89% av rösterna. Sedan drev han igenom en folkomröstning som möjliggjorde en konstitutionsändring för att stärka presidentmakten. Det skulle inte dröja länge förrän demonstranterna åter var ute på gatorna, men Bakijev hade stärkt sin position och hade inga planer på att låta folket komma till tals ännu en gång. Enligt Freedom House:

”President Bakiyev has become infamous for even greater levels of corruption, authoritarianism and ineffective policies than his predecessor.”

Det har på sistone förekommit flera rapporter om ökat våld mot journalister och ökat tryck på media – ett område där Kirgizistan tidigare varit relativt fritt jämfört med sina grannar. Och hur har det gått med korruptionen? 2004 låg Kirgizistan illa till på Transparency Internationals korruptionsranking med bara 2,2 poäng av 10 möjliga – 122:a plats i världen. I den senaste undersökningen (se också här) hade man halkat till plats 162 med 1,9 poäng. Vad gäller ekonomin räknar man idag (2009) med att bidragen från gästarbetare motsvarar 27% av BNP – samma nivåer eller till och med något högre än före ”revolutionen”.

Ifjol återvaldes Bakijev till presidentposten med 78% marginal – men efter att oberoende valbevakare rapporterat om massiva oegentligheter och den främste utmanaren hoppat av valet. Tulpanrevolutionen är definitivt förbi och dess ledare har infört en reaktionspolitik mot det som möjliggjorde hans egen väg till makten.

Men det var ju i Georgien allt började – det vill säga det som i Väst stjärnögt kom att betraktas som en våg av fredligt och demokratiskt folkuppror i det forna Sovjet, rentav en naturlig fortsättning på järnridåns fall, och i Ryssland med alltmer paranoia som ett hot mot landets intressen. Och på sätt och vis var ROSENREVOLUTIONEN verkligen en föregångare till det som hände i Ukraina och Kirgizistan (Jusjtjenko hälsade sina anhängare med ros i handen). Även då, senhösten 2003, rörde det sig om ett falsifierat parlamentsval. När Eduard Sjevardnadze öppnade det nyvalda parlementet blev protesterna snart så kraftiga att han tvingades införa undantagstillstånd. När armén inte längre lydde honom och han tvingades avgå (under medling av ryske utrikesministern Ivanov) var det kanske hundra tusen som firade på Tbilisis gator och den unge, västutbildade Micheil Saakasjvili valdes till president med 96% av rösterna, en siffra som få hade invändningar mot vid den tiden.

Några av många flaggstänger i Georgien 2004. Tsvetitschoveli-katedralen i Mtscheta

Det blev också verkligen förändringar. Man bytte ut landets flagga, började rusta upp Tbilisi och rensa bort spår av sovjeteran som hade konserverats under Sjevardnadzes sista år. I princip hela ledarskiktet byttes ut mot ett ungt garde, ofta utbildade i USA och Europa. Praktiskt hade man dock stora problem att tampas med och man gjorde en genuin och mycket snabb ansats att tackla korruptionen, driva på ekonomisk liberalisering och bygga upp olika eftersatta institutioner – en taktik som gör att epitetet revolution inte känns som en alltför stor överdrift.

Det är också ganska otvetydigt att det har gett resultat på många håll, till exempel i poliskåren och utbildningssystemen, som förr var notoriskt korrupta. Om vi betraktar samma korruptionsindex igen kan vi se en ökning från 1,8 år 2003 (klart sämre än Kirgizistan till exempel) till 4,1 i fjol eller plats 66 i hela världen – ett verkligt imponerande resultat givet att man accepterar TI:s mätmetoder. På Världsbankens ”doing business”-ranking är Georgien i år på plats 11, strax efter Danmark och Norge, men före Finland och Sverige. Det har förstås också lett till att de utländska investeringarna har ökat och i kombination med omfattande privatiseringar ökade BNP med i genomsnitt 10% årligen mellan 2004 och 2008.

Men det har hela tiden funnits två andra centrala komponenter i Rosenrevolutionen. Den viktigaste är den nationella integriteten. Saakasjvili ärvde ett land utan de facto kontroll över tre landsändar och han har flera gånger själv erkänt hur återintegrationen av hela landet är ett mål som för honom överskuggar allt annat. Den första republiken, Adzjarien, lyckades han efter några månader svepa med i den nya andan och dess potentat, Aslan Abasjidze, fick fly till Moskva. Men med Abchazien och Sydossetien var det annorlunda och det tog ett tag innan man insåg det. En del skulle nog hävda att man fortfarande inte riktigt insett det och det har delvis att göra med den andra faktorn: en till förblindelse övertygad västorientering.

Kriget 2008, då Georgien förlorade militärt mot Ryssland och i praktiken även chansen till återintegration av Sydossetien och Abchazien, åtminstone för lång tid framöver, har av många kommit att ses som slutet på Saakasjvilis era. Inte minst är det sant i vissa kretsar inom landet, framför allt den urbana medelklassen, som i fjol åter tog till gatuprotester i månader (se tidigare inlägg) för att få bort honom från makten. Det är inte bara kriget man är missnöjd med utan vad man upplever som en ökad maktfullkomlighet – presidentmakten stärktes också tidigt under revolutionen på bekostnad av balanserande maktfaktorer. Det har sedan hjälpt till att skapa dagens splittrade opposition i kombination med ett ökande statligt grepp om media, trots att man i ord bekänner sig till pressfrihet. Kriget – liksom frånvaron av beslut att ge Georgien några utsikter till medlemskap i NATO och EU – bevisade också att stödet i Väst inte motsvarade förväntningarna i Tbilisi.

Det är något både Ukraina och Georgien har fått erfara. Därför är det nog nu också oundvikligt med en mer pragmatisk attityd gentemot omvärlden – och i praktiken innebär det att Rysslands åsikter inte längre kan ignoreras. Polariseringen gentemot Ryssland kan sägas ha varit en av de viktigare konsekvenserna av ”blomsterrevolutionerna” och även om en hel del av de inrikespolitiska förhoppningarna har infriats – framför allt i Georgien – är dagens läge en stor besvikelse för dem som hoppades kunna bryta sig ur Rysslands ”intressesfär”.

Men en annan dyster effekt av de här händelserna är att de ofta har kommit att användas som argument för att hålla sig ifrån demokratiska experiment och ekonomisk liberalisering. Inte minst är det fallet i Ryssland, där man t ex ofta utmålar det ukrainska kaoset som ett avskräckande exempel och förespråkar sin ”kontrollerade demokrati”, och i de centralasiatiska länderna, där samtliga regimer – alltså även Kirgizistan – rört sig mot än mer auktoritära regimer.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/ny-viktor-vid-makten-i-ukraina-1.1040952

1 Comment

Henrik Hallgren, februari 8th 2010 | Tags: Georgien, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Micheil Saakasjvili, Orangea revolutionen, Rosenrevolutionen, Tulpanrevolutionen, Ukraina, Viktor Janukovytj
Posted in Georgien, Kirgizistan

Barrikaderna rivs i Osj

No Comments

Kritisk vecka i Kirgizistan

1 Comment

Kirgizistan – Vad gör den provisoriska regeringen?

No Comments

Att räkna rätt och att rensa upp i södra Kirgizistan

No Comments

Kirgizistan – Att sopa upp spillrorna och gå vidare

2 Comments

Etnisk rensning i Kirgizistan – omvärlden tittar på

No Comments

Tragedin i södra Kirgizistan

2 Comments

Avgörande dag i södra Kirgizistan – Kontroll eller anarki i Osj och Jalal-Abad

3 Comments

Oroligheterna i Osj fortsätter för andra dagen

2 Comments

Oroligheter i Kirgizistan – Upplopp och skottlossning i Osj

2 Comments

Etniska motsättningar nära ytan i Kirgizistan

3 Comments

Ingen segerns dag…

No Comments

Politiskt kristillstånd i Kirgizistan

Händelseutveckling

Kurmanbek Bakijev

Bakgrund

3 Comments

Våg av tillslag mot det fria ordet i Kirgizistan

3 Comments

Tåliga rosor, vissna tulpaner

1 Comment

Senaste inlägg

Rubriker

Evenemangskalender

Kommande evenemang

Arkiv

Nordiska blogglänkar

Händelseutveckling Kurmanbek Bakijev

Bakgrund

Senaste inlägg

Rubriker

Evenemangskalender

Kommande evenemang

Arkiv

Aktuella teman

Nordiska blogglänkar

Händelseutveckling

Kurmanbek Bakijev