Forum Eurasien

Ett år sedan upploppen i södra Kirgizistan

I dagarna är det ett år sedan de förödande etniskt färgade upploppen i södra Kirgizistan, då ca 470 människor dödades och uppemot 2000 bostäder och butiker brändes ner. (Se tidigare inlägg 1, 2.)

Ett av UNHCR:s tält under återuppbyggnaden av bostäder i Osj i oktober 2010. Foto Henrik Ohlsson/Forum Eurasien

Interimspresidenten Roza Otunbajeva försökte i fredags 10/6 lugna stämningen och verka för försoning genom att resa till Osj och där avtäcka ett monument till minne av händelserna för ett år sedan. Människor har börjat återvända till de provisoriskt återuppbyggda bostäderna, men fortfarande har området långt kvar till verklig stabilitet.

Monumentet som presidenten avtäckte kallas ”Mödrarnas tårar” och föreställer en kirgizisk och en uzbekisk mor som omfamnar varandra. I samband med avtäckandet höll Otunbajeva också ett tal där hon manade till försoning och fredlig samlevnad mellan folkgrupperna, som levt tillsammans i århundraden och kommer att fortsätta göra det också i framtiden. ”Det finns inget alternativ till harmoni!” Sa hon, enligt RFE/RL.

Talet tycks dock ha tagits emot med måttlig entusiasm av den lokala publiken. Efter talet ska klungor av etniska kirgizer ha samlats och ropat ut sitt missnöje med presidenten, som de anser inte har tagit deras sorg och förluster på allvar.

Stämningen är fortfarande tryckt i södra Kirgizistan. När jag själv och en kollega besökte området i oktober förra året mötte vi frivilliga ”livvakter” som rest dit från Bisjkek för att ”försvara sina bröder”. Få vågade sig ut efter mörkrets inbrott och misstänksamheten var mycket påtaglig. Den svenske journalisten Andreas Hedfors, som besökte området helt nyligen, ger en skrämmande bild i ett radioreportage som sändes häromdagen i P1. Han har även gjort en intervju med president Otunbajeva som beklagar den utbredda korruptionen i landet och vädjar om internationell hjälp.

Otunbajeva och hennes regering har fått berättigad kritik för sin hantering av händelserna förra sommaren. Rättsväsendet är starkt korrumperat i Kirgizistan – särskilt i södra delen av landet – och befolkningen har mycket lågt förtroende för de rättsliga processer som följt på upploppen. Särskilt uzbeker upplever sig fortfarande diskriminerade av rättsväsendet och trakasserade av polis och militär. Både regeringen och de lokala myndigheterna har hittills haft väldigt svårt att erkänna det som de flesta internationella observatörer påpekat, nämligen att etniska uzbeker tycks vara den grupp som drabbats hårdast med flest döda och flest nedbrända hus.

Nyligen kom den Internationella undersökningskommissionen, under ledning av Kimmo Kiljunen, särskild representant för Centralasien för OSSE:s parlamentariska församling, med sin slutrapport om junihändelserna. Rapporten riktar stark kritik mot regeringens hantering av konflikten och dess efterspel och konstaterar – i likhet med tidigare rapporter från International Crisis Group och Human Rights Watch – att det finns en klar snedfördelning i antalet offer mellan kirgizer och uzbeker. (74 % av dödsoffren var uzbeker och 25 % kirgizer, enligt rapporten.) Den kirgiziska regeringen har i sin tur riktat kritik mot rapporten i en över 100 punkter lång skrivelse.

Förutsättningarna för en snar avspänning i området är tyvärr inte särskilt goda. Det finns både lokala och internationella aktörer som verkar för försoning, men stora delar av befolkningen tycks bara känna hopplöshet och förbittring. I skrivande stund har inga nya oroligheter rapporterats från Osj och Jalal-Abad. Men i Batken-provinsen, allra längst i söder på gränsen mot Tadzjikistan, har flera incidenter inträffat under den senaste tiden, rapporterar Eurasianet. Här gäller konflikten mark- och vattentillgångar och ställer kirgizer och tadzjiker mot varandra. Det är en årligen återkommande konflikt, men i år befaras den bli värre än vanligt, eftersom det redan varit spänt i området en tid. Extra oroande blir det om man tar del av ICG:s senaste rapport, där det ryktas om ett ökande antal beväpnade rebeller i Isfara, grannorten på den tadzjikiska sidan. Dessa rebeller skulle, om ryktena stämmer, vara en del av de islamistrebeller som under senare år ”spillt över” från det allt mer instabila norra Afghanistan. Närvaron av sådana rebeller, troligen i en del fall kopplade till narkotikasmuggling, tillför en ytterligare dimension till hotbilden mot den regionala freden.

Det är hög tid att inblandade aktörer agerar adekvat för att undvika en destabilisering av Ferghanadalen. Den kirgiziska regeringen har en svår balansgång att gå mellan etno-nationalistiska stämningar och behovet av rättvisa rättsprocesser.

Ett av många SOS-meddelanden som skrevs på väggar i Osj under oroligheterna i juni förra året. Foto Henrik Ohlsson/Forum Eurasien

Man kan bara hoppas att det internationella samfundet hörsammar president Otunbajevas vädjan om internationell solidaritet. Men tyvärr har de halvhjärtade internationella initiativ som gjorts hittills mött starkt motstånd både från befolkningen och regeringen i Kirgizistan. Det bästa hoppet ligger nog i ett ökat stöd till de lokala gränsöverskridande fredsinitiativ som trots allt finns. Danska flyktingrådet stöder sedan flera år ett nätverk av NGO:er på olika sidor av de nationella gränserna i Ferghanadalen. Svenska SIDA har tyvärr nyligen avslutat all närvaro i Centralasien.

No Comments

Henrik Ohlsson, juni 12th 2011 | Tags: Batken, Ferghanadalen, Isfara, Jalal-Abad, Kimmo Kiljunen, Kirgizistan, Osj, Roza Otunbajeva
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kirgizistan röstar i avgörande val

Bisjkek, Forum Eurasien

Zjogorku Kenesj, Kirgizistans parlament

Vallokalerna har öppnat i Kirgizistan (SvD, DN, GP, Sydsvenskan, AB, VG).

Här i Bisjkek kan ingen ha missat att det är val, åtminstone ingen som slår på tv:n, öppnar en tidning eller bara går ut på gatan, där det är tapetserat med valaffischer. Även ute i landet skall valarbetarna ha varit flitiga och det lär vara många som längtar efter att det hela är över. Vad som väntar efter söndagen är det däremot ingen som riktigt vet.

Resultatet väntas under måndagen, men valkommissionen kan besluta att vänta med att släppa resultaten om det förekommer oegentligheter.

Centralasiens första parlamentariska demokrati (?)

Inget land i Centralasien har hittills haft ett parlament som valts demokratiskt och samtidigt innehaft verklig makt. I det ljuset är det ett stort steg som tas.

Enligt den nya konstitutionen, som togs fram under bara några veckor och antogs efter en folkomröstning 27 juni i år, måste ett parti inte bara passera en gräns på 5% i landet som helhet, utan även nå minst 0,5% i varje provins och de två stora städerna Bisjkek och Osj. För att uppmuntra utvecklingen av ett partiväsende och försöka minska de personliga nätverkens betydelse är det inte tillåtet att ställa upp som självständig kandidat. Reglerna för att registrera ett parti kräver också minst 30% från vardera könet bland kandidaterna och att 15% kommer från landets minoriteter.

Kvinnornas situation förbättrades redan under avsatte presidenten Kurmanbek Bakijev, som under sin senare tid bland annat införde kvotering till parlamentet (från en minst sagt låg nivå – efter valet 2005, som allmänt ansågs förfuskat och som ledde till ”Tulpanrevolutionen” som förde Bakijev till makten, var andelen kvinnor i parlamentet 0%). En intressant utveckling, som AKIpress rapporterade om, är att ett antal kvinnor från samtliga kandiderande partier härom dagen möttes för att bilda ett informellt nätverk som skall stärka kvinnors ställning i parlamentet och arbeta med jämställdhetsfrågor.

Som vi har konstaterat tidigare (se förra inlägget) har den stora gruppen etniska uzbeker till stor del hamnat utanför den politiska processen, medan en del av valreklamen inte bara förs på ryska utan även verkar rikta sig till etniska ryssar.

OSSE/ODIHR, som kommer att övervaka valet har i stort sett givit registreringen och valkampanjen hittills klartecken. Bestämmelsen att alla skall tillåtas utrymme i media verkar i stort ha fungerat och det är en febril aktivitet med valmöten runt om i landet och debatter i tv.

Många kandidater

Så hur ser startfältet ut, vilka är partierna som tävlar om de 120 platserna i parlamentet? 29 partier har registrerats, men enligt opinionsundersökningar är det runt sex som väntas komma in i parlamentet.

Det ligger nära till hands att betrakta de partier som associeras med interimsregeringen som en grupp. Efter kaoset som uppstod efter de blodiga händelserna i april, då Bakijev tvingades fly, trädde dessa partier ur sin oppositionsroll och medlemmar därifrån tog över det provisoriska styret och var i vissa fall med om att arbeta fram den nya konstitutionen.

Inte många tomma ytor kvar

Enligt undersökningar är ett av partierna med störst chans Ata Meken (‘fäderneslandet’), som leds av Omurbek Tekebajev. Han var en ledande oppositionspolitiker redan under president Askar Akajev (1990-2005) och kom tvåa i presidentvalet 2000, men var sedan talman i parlamentet när Bakijev tog över. Han kom dock snart i konflikt med Bakijev och gick i opposition. Han var andreman i interimsregeringen tills han hoppade av för att ge sig in i valkampen och får betraktas som en veteranpolitiker, som säkert gärna skulle nå ända fram till premiärministerposten. Han var också en av huvudförfattarna bakom konstitutionen, som nu sätter spelreglerna för makten framöver.

President Roza Otunbajevas Socialdemokratiska Parti (SDPK) väntas också komma in. Det leds sedan 1990-talet av Almazbek Atambajev, som liksom Tekebajev har spelat en aktiv roll under lång tid. Han ledde tidigt demonstrationer mot Bakijev-regimen, men ingick en kompromiss med denne och utnämndes till premiärminister ett kort tag 2007.

En annan huvudkandidat i det lägret är Temir Sarijev, som var den förste att ge sig in i valkampen när registreringen startade med sitt parti Ak-Sjumkar (vita falken), som bland annat har satsat på att attrahera företagare.

Ar-Namys, ett blivande maktparti som Kremls Enade Ryssland och Kazakstans Nur Otan?

Felix Kulov har också spelat en roll länge i Kirgizistans politik, ofta nära makteliten. Han var inrikesminister redan under slutet av sovjettiden (inrikesministeriet har bl a ansvar för polisen och är nära förknippat med makten). Han var även premiärminister en tid under Bakijev. Sedan kom han att opponera sig både mot Bakijev och dagens interimsregering. Hans parti Ar-Namys (‘värdighet’) spelar på lag och ordning och nära förhållande till Ryssland, där man nyligen slöt ett samarbetsavtal med Kremls maktparti Enade Ryssland. Partiet vill återställa en stark presidentmakt genom en ny konstitutionsändring.

Framgångar är också möjligen att vänta för Ata Zjurt (också ung ‘fädernesland’), ett parti som associeras med tidigare presidenten Bakijev och liksom han har sitt starkaste fäste i söder. Det leds av Kamtjybek Tasjijev, som var minister under Bakijev, och har flera medlemmar från dennes maktparti Ak-Zjol. Den största skandalen i valspurten inträffade när ett videoklipp av dålig kvalitet släpptes, där Tasjijev hävdar att han verkar för att den störtade Bakijev skall få rätt att återvända och skickar anklagelser mot de övriga partierna. Under onsdagen stormades partiets högkvarter i Bisjkek av några tiotal demonstranter, bland annat anhöriga till de som omkom i dödsskjutningarna i april och som ser Ata Zjurt som direkta efterföljare till Bakijev-regimen och ansvariga för blotsutgjutselserna.

Lugnt utanför Ata Zjurts högkvarter idag

I en tittarutfrågning i fredags kväll fick en av partiets representanter stå till svars och bedyra att videoklippet är en förfalskning och att man vill att Bakijevs skuldfråga avgörs i domstol (”som en Nürnbergrättegång”). Partiet är starkt kirgiznationalistiskt.

Skall man gå efter partiernas reklamfilmer vill naturligtvis alla se ett blomstrande Kirgizistan när de kommer till makten, men det finns skillnader i vilken framtoning man har valt. Socialdemokraternas etnosoulballad och en blandning av leende ”vanliga människor” mot vit bakgrund kunde ha varit tagen från en svensk valkampanj. Alla ska med.

Andra har mer högtidlig framtoning och inte sällan med nationalistiska övertoner. Ar-Namys målar upp en skräckvision av hoten mot landet – spekulation, utländsk infiltration, droger… – som påminner om en amerikansk eller rysk antiterror-”dokumentär”. Det märks också att även om alla har rätt till medieexponering är det ofta resurserna som avgör.

Respublika, som leds av affärsmannen Omurbek Babanov, har engagerat den afrikansk-kirgiziske kickboxaren Alene Ofoyo, vilket enligt Eurasianet tolkas som att man satsar på en multikulturell vinkling. Men partiets vallåt är säkert den som biter sig fast bäst, en blandning av nationalsång och dansband med en video som dryper av fyrverkerier, leende folkmassor i kalpak, den traditionella filthatten, och anspelningar på kirgiziska traditioner som hästsport.

De Gröna: "Mot alla!"

Det finns förstås också ytterligare ett antal hoppfulla partier, som afghanistanveteranernas parti eller ett av kommunistpartierna med det fyndiga namnet Union Frihet Rättvisa Fosterland (rysk akronym SSSR).

Förtroende avgör

Varför detta rabblande av namn – har partierna inga program? Jo, det finns partiprogram som innehåller konkreta utvecklingsidéer, men av två anledningar är det mindre viktigt än i ett val i Västeuropa. Dels är partisystemet inte utvecklat ur folkrörelser eller utifrån samhällsbehov, utan uppifrån av framträdande personligheter och grupperingarna runt dem (dessa kan vara löst baserade runt den traditionella klanstrukturen och ofta har partiledaren en geografisk bas av kärnväljare, men det kan också vara andra nätverk som uppstod under sovjettiden och frigörelsen). I och för sig har man inte har haft några större problem att fylla leden och det kan, som en människorättsaktivist jag talade med idag sade, bero på att de blodiga dagarna i april då Bakijev störtades gjorde att människor kände att de måste agera på något sätt – och engagerade sig i politiken. Men med aprilhändelserna och oroligheterna i Osj i färskt minne väljer partierna ändå att försöka förmedla stabilitet och förtroende framför allt, inte minst eftersom den nuvarande regeringen ofta framstått som om den inte haft kontroll över läget.

Partierna som står bakom interimsregeringen har generellt sett starkt stöd bland de välutbildade i Bisjkek och de mer välbärgade orterna runt sjön Issyk-Kul i nordost, medan Ata Zjurt väntas få starkt stöd bland den etniskt kirgiziska befolkningen i Jalal-Abad och i söder.

Men det är naturligtvis förenklingar. Det nya valsystemet är utformat så att kompromisser skall bejakas och det kommer att behövas kohandel. Även om de partier som stött interimsregeringen får majoritet kommer skiljaktigheterna snart att visa sig när posterna skall fördelas, just eftersom själva maktkomponenten i sig är en viktig ingrediens. Dessutom är frågan hur de som utestängs kommer att agera. Finns det ett valresultat som exempelvis kommer att accepteras av de kirgiznationalisterna i söder?

Jag pratade med Aida Alymbajeva, som leder Social Research Center vid Amerikanska Universitetet i Centralasien. Hon hoppas att Ata Zjurt kommer in i parlamentet utan att hamna i majoritet och därför tvingas verka med parlamentariska metoder. Om de tillsammans med Ar-Namys och Respublika skulle få majoritet är det möjligt att de kan bilda en allians för att stänga ute partierna som stött interimsregeringen, men det blir i så fall troligen inte långvarigt; de har inte mycket mer gemensamt än känslan av opposition.

Egentligen borde man inte ständigt fokusera på etniska skillnader, men ett av landets största problem idag är just att det inte finns en ‘kirgizistansk’ identitet, där alla känner sig inkluderade. Interimsregeringen har hittills inte hittat några bra svar.

Ett avgörande val

Hittills har det alltså varit relativt få incidenter och det finns anledning att tro att lugnet skall fortsätta över valdagen. Idag har det varit promenadväder och det enda man ser är några människor med röda armbindlar, delar av det ”medborgargarde” SDPK och Ata Meken har mobiliserat för att patrullera i Bisjkek, Osj och Jalal-Abad under dagarna runt valet. Den troligaste risken för att det skall uppstå oroligheter vore antagligen om det visar sig att Ata Zjurt eller Ar-Namys inte klarar spärren och man beslutar att mobilisera anhängarna till protester.

Men all aktivitet visar att valet verkligen är viktigt, något ovanligt för centralasiatiska parlamentsval. Utländska bedömare anser visserligen inte att Kirgizistan enligt nya konstitutionen har ett äkta parlamentariskt maktsystem, eftersom presidenten bl a fortfarande har vetorätt för alla lagar som inte rör budgeten. Men enligt Tekebajev anser inte ”det kirgiziska folket att det är verklig makt. Kirgizerna säger att makt, det är när du har hand om personalpolicy, finanser och licensiering.” Något av samma tongångar hörs från Alymbajeva på Social Research Center när hon säger sig misströsta om valresultatet, eftersom de flesta väljare inte har tillräcklig utbildning för att avgöra vad som är bäst för landet.

Men så måste det vara när det är dags för val igen i Centralasiens demokratiska experimentverkstad. Skall valet idag visa sig bli avslutningen på ett uppskakande halvår och ett steg mot verklig demokratisk utveckling, som interimsregeringen vill tro och många väljare verkar vilja hoppas på? Idag tittar solen fram i Bisjkek, men det finns många moln kvar på himlen.

1 Comment

Henrik Hallgren, oktober 10th 2010 | Tags: Almazbek Atambajev, Felix Kulov, Kirgizistan, Omurbek Tekebajev, Roza Otunbajeva, Ryssland, Zjogorku Kenesj
Posted in Kirgizistan

Ett splittrat Kirgizistan går till parlamentsval

På söndag går Kirgizistan till val. De 120 platserna i parlamentet Zjogorku Kenesj (högsta rådet) står på spel.

Det är ett för centralasiatiska förhållanden ovanligt val, i alla fall formellt sett, dels eftersom parlamentet efter valet väntas få reell makt, dels eftersom valkampen innehåller ett stort antal partier som kan tänkas ha viss chans till framgångar, dessutom med åtminstone i princip fri tillgång till media.

Efter revolten i april som gjorde slut på president Kurmanbek Bakijevs femåriga styre har en interimsministär ledd av Roza Otunbajeva utfäst sig till demokratiska reformer. En av de viktigaste punkterna var att driva igenom en ny konstitution, där huvudpunkten var att stora delar av den makt Bakijev och förre presidenten Askar Akajev hade tillskansat sig skulle överföras till parlamentet. Konstitutionen antogs i en omröstning den 27 juni, trots att södra delen av landet, framför allt staden Osj med omnejd, bara två veckor tidigare hade skakats av det som oftast beskrivits som sammandrabbningar mellan etniska kirgizer och uzbeker (se tidigare inlägg).

I själva verket finns det många spekulationer om att det var långt ifrån en folklig resning grundad i etniskt hat, utan att händelserna startades och drevs på av andra krafter – klanlojaliteter, krafter inom regeringen, utländska islamister, kriminella nätverk (Osj ses av UNODC, FN:s narkotika- och brottsbekämpningskontor, som en knutpunkt i den eurasiska droghandeln)…

Men det går hur som helst inte att förneka att resultatet blev att känslan av orättvis behandling och misstänksamheten mellan kirgizer och uzbeker späddes på ytterligare. I tider av hot och osäkerhet tar människan ofta till enkla generaliseringar och etnicitet är tyvärr ofta en av de enklaste.

I helgen arrangerades en försoningskonferens vid sjön Issyk-Kul, ett populärt rekreationsmål i Kirgizistan. Initiativtagare var Turkiet, som också skänker 21 miljoner dollar till återuppbyggnadsarbete i Osj och Jalal-Abad, där människor fortfarande väntar på tak över huvudet inför vintern (FN uppskattade med hjälp av satellitbilder att 2677 hus totalförstördes i våldsamheterna). President Otunbajeva sade vid mötet:

”Vi ser att många partier idag kritiserar den nuvarande regeringen. I Osj fick jag frågan: Varför lät ni det här hända? Jag skulle vilja svara att vid den tiden hade vi stora problem, situationen var inte enkel – det var många politiska krafter som ville utmana den nya regeringen innan den hade kommit på fötter. Dessa destruktiva krafter riktade sig mot regeringen genom att uppvigla etniskt hat. Vi hade varken de specialresurser eller den erfarenhet som krävdes för att ställa oss mellan de två sidorna.”

Men har man det idag? Det finns inget som tyder på att läget är mindre polariserat nu. Flera framträdande representanter för regeringen har lämnat sina poster för att ge sig in i valkampen och de försök som gjorts för att neutralisera de motsträviga krafterna har ibland snarast haft motsatt effekt, som det misslyckade försöket att bli av med Osjs kontroversielle och kompromisslöse borgmästare Melis Myrzakmatov, som av vissa beskyllts för delaktighet i våldsamheterna i juni. Dåvarande sekreteraren i säkerhetsrådet Alik Orozov sade i augusti att Myrzakmatov skulle komma att begära avsked, något som tolkades som ett försök av regeringen att avsätta eller förhandla bort honom från makten. Resultatet blev i stället protester på gatorna i Osj till förmån för borgmästaren och att Myrzakmatovs position stärktes ytterligare. Det blev i stället Orozov som fick gå.

Den senkomna fredskonferensen till trots, några konkreta steg mot avspänning mellan grupperna i söder har heller inte tagits. De internationella organisationer som försökt klargöra vad som hände i juni (t ex Human Rights Watch och International Crisis Group) har tenderat att lägga skulden på den kirgiziska sidan. Rättare sagt, det man har hävdat är att de flesta offren var uzbeker och att myndigheterna åtminstone tillät våldsamheterna ske. I och med att de flesta maktämbeten (polis och myndigheter), även i uzbekdominerade områden i söder, innehas av etniska kirgizer blir följden automatiskt att kirgizerna känner att udden riktas mot dem. Men även om det är otvetydigt att både uzbeker och kirgizer blev offer för händelserna är det anmärkningsvärt att det i de rättegångar som har följt på händelserna hittills bara har ställts uzbeker bakom skranket. Flera livstidsdomar har utdelats, varav den mot människorättsaktivisten Azimzjan Askarov är den mest kontroversiella (DN).

Man kan inte undgå känslan att responsen från regeringen hittills verkar ha varit att snöra åt skygglapparna hårdare. Det finns givetvis goda anledningar att inte utmana de nationalistiska krafter som underblåses av Myrzakmatov och andra motståndare till regeringen, särskilt som det knappast ger några opinionsmässiga fördelar inför valet att vädja till etnisk förbrödring (annorlunda uttryckt: det vore politiskt självmord – eller värre). Ännu ett exempel på regeringens eftergivenhet för nationalistiska krafter är att man inte lyckades få de 52 obeväpnade OSSE-poliser som man godkänt och som (på något sätt) skulle lyckas stabilisera läget, stationerade före valet (OSSE har för övrigt knappast heller varit tillräckligt aktiva med att pressa de olika aktörerna).

En tydlig följd är att en stor del av uzbekerna har valt politisk apati – man förväntar sig inte kunna påverka situationen och engagerar sig inte i valet. Enligt vallagarna måste 15% av platserna på varje partilista komma från etniska minoriteter (uzbekerna är klart största minoritet med uppskattningsvis 14,5%), men det finns inget som hindrar att de platserna fylls av ryssar eller andra minoriteter.

Resultatet blir att uzbekerna förblir utanför den politiska processen, med följden att deras minoritetsrättigheter riskerar att marginaliseras – och att vilken regering det än blir som kommer till makten efter söndagens val kommer att sakna legitimitet i många uzbekers ögon.

Man kan för övrigt undra om det inte är en fara rent allmänt i detta det första någorlunda fria parlamentsvalet i Centralasien. Finns det egentligen ett möjligt valresultat som tillräckligt många kommer att acceptera eller får vi snart se ny mobilisering med instabilitet som följd?

FORUM EURASIEN kommer att följa valspurten och valet på plats i Kirgizistan.

1 Comment

Henrik Hallgren, oktober 5th 2010 | Tags: kirgizer, Kirgizistan, Melis Myrzakmatov, parlamentsval, Roza Otunbajeva, uzbeker
Posted in - Utan kategori, Kirgizistan

Roza Otunbajeva svärs in som president i Kirgizistan

Roza Otunbajeva, ny interimspresident i Kirgizistan

Idag, den 3 juli 2010, har Roza Otunbajeva svurits in som ny interimspresident i Kirgizistan, se SvD och VG. Efter folkomröstningen om ny grundlag den 27 juni 2010 kan president Otunbajeva och interimsregeringen nu börja agera med större auktoritet när de har ett folkligt mandat. Trots de svåra oroligheterna i södra Kirgizistan i mitten på juni deltog över 72 % av de röstberättigade i omröstningen och av dessa röstade mer än 90 % ja till det nya grundlagsförslaget. Den provisoriska regering som styrt Kirgizistan fram till idag kom till makten efter folkliga demonstrationer i huvudstaden Bisjkek i april som ledde till att den förre presidenten Kurmanbek Bakijev tvingades bort från sin post. Han befinner sig för närvarande i landsflykt i Vitryssland.

Installationen av Roza Otunbajeva på presidentposten är det första steget att införa en parlamentarisk demokrati i Kirgizistan där statsministern kommer att få en nyckelroll som den som leder regeringsarbetet. Val till parlamentet planeras till hösten 2010. Alla lagar, utom budgeten, måste dock undertecknas av presidenten för att bli giltiga så utan en fungerande relation mellan president och statsminister kan regeringsarbetet bli mycket komplicerat. Det är oundvikligt att Ukraina dyker upp i minnet. Den maktkamp som utbröt där mellan president Viktor Jusjtjenko och statsminister Julia Tymosjenko förlamade regeringsarbetet på ett mycket olyckligt sätt.

Är det något Kirgizistan inte har råd med så är det ett förlamat regeringsarbete. Antagandet av ny grundlag är bara ett steg för att få ordning på situationen i landet. Förutom en svår ekonomisk kris som pågått i snart 20 år måste en regering ta itu med den svåra etniska konflikt mellan kirgizer och uzbeker som råder i länen Osj och Jalal-Abad. Undersökningar och åtal mot skyldiga måste genomföras på ett objektivt och trovärdigt sätt och här finns anledning till en betydande oro. En av de få som åtalats för mord och uppvigling under krisen i söder är en känd uzbekisk människorättsaktivist som dessutom utsatts för misshandel av polisen under förhören.

Den officiella förklaringen till upploppen och den etniska rensningen är fortfarande att ett bråk på ett kasino i Osj mellan uzbeker och kirgizer den 10 juni 2010 urartade och att denna situation sedan utnyttjades av en tredje kraft för att underblåsa den etniska konflikten. Provokatörer i form av kriminella, legosoldater och islamister skall ha hyrts in av familjen Bakijev och speciellt den avsatte presidentens son, Maxim Bakijev. I de samtal med uzbeker som företrädare för utländska organisationer har haft framkommer alltför ofta en bild av ett aktivt deltagande av kirgiziska militärer och en passiv hållning från den kirgiziska polisen för att denna bild skall förefalla trovärdig. Det må ha förekommit utländska provokatörer men det finns ett betydande lokalt kirgiziskt ansvar för det som inträffat. Borgmästaren i Osj, Melis Mirzakmatov, är en korrupt Bakijevman som lyckats hålla sig kvar främst tack vare den provisoriska regeringens svaghet. Mirzakmatov är en man vars ansvar behöver undersökas. Det är detta lokala kirgiziska ansvar som den nya regeringen måste utreda och utkräva om det skall finnas något hopp om att börja återställa förtroendet mellan uzbeker och kirgizer.

En nyckelhändelse för att förklara den ökade instabiliteten i söder tycks vara Bakijevanhängarnas övertagande av offentliga byggnader i Jalal-Abad den 13 maj 2010. Den provisoriska regeringen bad då den uzbekiske politikern Kadyrjan Batyrov om hjälp. Batyrov och hans uzbekiska anhängare körde bort ockupanterna dagen därpå. Detta uzbekiska inhopp i den kirgiziska maktkampen och Batyrovs senare olyckliga uttalanden om uzbekisk autonomi ökade osäkerheten och inflammerade en redan bräcklig balans mellan kirgizer och uzbeker. Den provisoriska regeringen i Bisjkek har alltså ett direkt ansvar för att situationen försämrades genom att tillåta en korrupt borgmästare att sitta kvar och genom att använda sig av den uzbekiska minoriteten för att befästa sin egen makt. Tacket till den uzbekiska minoriteten från den etniskt helt kirgiziska regeringen har hittills varit en bedövande tystnad. Det är inte acceptabelt i en demokrati.

No Comments

Johan Fresk, juli 3rd 2010 | Tags: etnisk konflikt, grundlag, Jalal-Abad, Kadyrjan Batyrov, Kirgizistan, Osj, Roza Otunbajeva
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kirgizistan röstar om ny konstitution

Kirgizistans flagga

Söndagen den 27 juni 2010 röstar Kirgizistan i en folkomröstning om ett förslag till ny konstitution, se VG. Detta trots att södra delen av landet så sent som för två veckor sedan skakades av blodiga sammanstötningar mellan uzbeker och kirgizer i en etnisk konflikt med hundratals officiella dödsoffer och hundratusentals flyktingar som följd. Den provisoriska regeringen kom till makten i april i år efter våldsamma demonstrationer i huvudstaden Bisjkek som störtade den dåvarande presidenten Kurmanbek Bakijev. Frågan om folkomröstningens genomförande har drivits hårt av den provisoriska regeringen trots det spända läget i södra delen av landet. För regeringen som leds av den tillförordnade presidenten Roza Otunbajeva handlar det om att till varje pris skaffa sig någon form av folkligt mandat, se SvD och GP.

Ryssland, USA och EU har stött den provisoriska regeringens krav på folkomröstning trots det oroliga läget i Kirgizistan. Internationella NGO:er som ICG, International Crisis Group, och HRW, Human Rights Watch, har sagt att omröstningen borde skjutas upp eftersom det är omöjligt att tillförsäkra rättvisa förhållanden i söder. Många människor, de flesta uzbeker, är fortfarande på flykt eller saknar bostad. Många har också förlorat pass och officiella dokument som blivit förstörda i oroligheterna. Det är oklart hur dessa människor skall kunna rösta under rättssäkra förhållanden, se DN. ICG och HRW menar att folkomröstningen riskerar att bli betraktad som illegitim. OSSE, Organisationnen för säkerhet och samarbete i Europa, har dragit tillbaka sina 300 kortsiktiga observatörer från Kirgizistan på grund av oro för säkerheten men 36 långsiktiga observatörer finns på plats. Men bland annat OSS, Oberoende Staters Samvälde, och Shanghaisamarbetet, SCO, har sänt knappt 200 valobservatörer som främst kommer att övervaka folkomröstningen i den norra delen av landet.

Folkomröstningens utformning har också kritiserats. Väljarna har att svara ja eller nej på frågan: ”Antar du den Kirgiziska republikens konstitution och den lag om införande av den Kirgiziska republikens konstitution som är föremål för folkomröstning såsom den utformats av den provisoriska regeringen?” Problemet är att i själva verket har tre frågor bakats samman till en fråga där väljarna inte har någon möjlighet att differentiera sina röster. Den första och centrala frågan är förslaget om ny konstitution. Det handlar främst om att minska presidentens makt och genomföra ett parlamentariskt system i Kirgizistan. Antalet platser i parlamentet utökas från 90 till 120 och det största partiet kan aldrig få fler än 65 platser. Planerna idag tycks vara att hålla nya parlamentsval i september 2010. Den andra frågan avser att legitimera att den tillförordnade presidenten, Roza Otunbajeva, så att hon kan sitta kvar som president till december 2011. Nya presidentval skall hållas i slutet av 2011, se DN. Den tredje frågan handlar om att avskaffa författningsdomstolen och överföra dess funktioner till högsta domstolen. Skälet för detta är att författningsdomstolen 2005 gav sitt stöd till den då sittande presidenten Askar Akajev och 2010 på samma sätt gav sitt stöd till Kurmanbek Bakijev.

Det är bara att hoppas att folkomröstningen blir en framgång och att den provisoriska regeringen lyckas garantera säkerheten i södra Kirgizistan. Kravet på 50 % valdeltagandet för att godkänna konstitutionen hade redan för upploppen i söder tagits bort och ändrats till 50 % ja-röster oavsett valdeltagande. Kirgizistan är i stort behov av en laglig regering men också av politiker som vågar ta itu med landets akuta etniska konflikt, enorma ekonomiska problem, endemiska korruption och den organiserade brottsligheten. Efter snart 20 år av självständighet står Kirgizistan och väger på randen av kollaps eller räddning. Det behövs en ny generation politiker med resning för att tackla landets problem. Det återstår att se om dagens folkomröstning är ett första steg i rätt riktning.

No Comments

Johan Fresk, juni 27th 2010 | Tags: folkomröstning, Kirgizistan, konstitution, Roza Otunbajeva
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Barrikaderna rivs i Osj

Vy från Osj mot Suleimanberget

Livet börjar mycket sakta återgå till det normala i Osj. Ett viktigt men potentiellt riskfyllt steg togs på söndagen då alla de barrikader som rests under den etniska konflikten mellan kirgizer och uzbeker började röjas bort. Barrikaderna bestod av omkullvräkta bilar, utbrända bilar, fällda träd och annat löst material som snabbt gick att få tag på. Uzbekerna är naturligtvis rädda för att striderna skall flamma upp igen samtidigt som en grupp inser att man måste försöka gå vidare. Hittills verkar allt ha gått lugnt till. Det tog dessvärre inte ens en dag innan den första nya sammanstötningen mellan uzbeker och kirgiziska myndigheter ägde rum. I en jakt på misstänkta förövare gick den kirgiziska polisen så hårt fram i byn Nariman utanför Osj att två personer dödades och 25 skadades, se DN och VG.

Detta aktualiserar på nytt ett stort problem som blivit mycket tydligt sedan striderna började den 11 juni 2010 är hur underrepresenterade uzbekerna är politiskt i den civila administrationen även i södra Kirgizistan där de utgör 30-40 % av befolkningen. I poliskåren, säkerhetsstyrkorna och armén finns knappast några uzbeker alls. Detta förhållande bidrar till att uzbekernas förtroende för myndigheterna i Kirgizistan är mycket lågt.

Det är naturligtvis viktigt att komma ihåg att även om den allra största delen av de 2 000 inofficiella dödsoffer som det nu talas om är uzbeker har även kirgizer drabbats. Alla offer måste erkännas och hjälpas som ett led i en etnisk försoning. Här måste omvärlden vara rättvis i de undersökningar av händelserna som bland annat den biträdande amerikanske utrikesministern Robert Blake efterlyste i sina samtal med den tillförordnade presidenten Roza Otunbajeva under lördagen. Det är viktigt att dessa undersökningar verkligen äger rum denna gång så att allt inte sopas under mattan som efter kravallerna mellan kirgizer och uzbeker i Özgön (Uzgen) 1990 i samband med Sovjetunionens upplösning.

Det berättas också att 20 personer arresterades söndagen den 20 juni misstänkta för inblandning i oroligheterna, se SvD, DN och GP. Det är oklart om det bland dessa personer finns någon av de inhyrda provokatörer som den provisoriska regeringen talar om. Regeringen har skyllt oroligheterna i södra Kirgizistan på förre presidenten Kurmanbek Bakijev och hans son Maxim Bakijev. Dessa skall ha hyrt beväpnade män som åkte omkring i Osj och Jalal-Abad och sköt på både kirgizer och uzbeker för att öka spänningen och få igång kravallerna. Detta är bara en delförklaring till händelserna. Det är tydligt att det har funnits underliggande sociala spänningar som gjorde att upploppen blev så våldsamma.

Den humanitära situationen är fortfarande svår speciellt på de småorter utanför Osj på väg mot den uzbekiska gränsen dit grupper av uzbeker flytt. Sjukvårdsresurserna är begränsade redan från början och det saknas tillräckligt med utrustning och annan materiel för att behandla alla sjuka och skadade. Dessa människor är också ofta svårt traumatiserade och de behöver bli hörda. Det är en annan orsak varför en oberoende internationell undersökning är så viktig. Den humanitära situationen är fortfarande svår vid den kirgizisk-uzbekiska gränsen, men gränsen är inte helt stängd. Det rapporteras om små grupper som är på våg tillbaka till Kirgizistan samtidigt som skadade och sjuka släpps in till Uzbekistan för vård.

Den provisoriska regeringen har också förlängt undantagstillståndet i centrala delar av Osj län till den 25 juni. Detta kommer att göra det nästan omöjligt att hålla folkomröstningen om ny konstitution, se tidigare inlägg, söndagen den 27 juni under demokratiskt acceptabla former i södra Kirgizistan. Risken blir att uzbekerna kommer att se det hela som en kirgiziska konstitution. Omvärlden kan hjälpa till med humanitära insatser och komma med goda råd men framtiden måste invånarna i Kirgizistan ta ansvar för och gestalta själva.

Sverige och Norge har under måndagen den 21 juni beslutat att ge hjälp till Kirgizistan, se SvD och VG.

No Comments

Johan Fresk, juni 21st 2010 | Tags: etnisk konflikt, kirgizer, Kurmanbek Bakijev, Osj, Roza Otunbajeva, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kritisk vecka i Kirgizistan

Karta över Kirgizistan

Kirgizistan går in i en avgörande vecka för landets framtid. Söndagen den 27 juni skall landet hålla en folkomröstning om en ny konstitution. Detta skall ske trots att landets södra delar så sent som för några dagar sedan skakades av en etnisk konflikt mellan kirgizer och uzbeker. Säkerhetsläget är fortfarande spänt och 400 000 av landets medborgare, de flesta uzbeker, befinner sig på flykt. Den provisoriska regeringen under Roza Otunbajeva satsar nu allt på ett kort för att skaffa sig legitimitet och få igång den politiska processen i landet. Det finns starka demokratiska och praktiska invändningar mot att genomföra omröstningen. Om valet skall ha någon chans att ses som legitimt måste den provisoriska regeringen snabbt förbättra informationen till den uzbekiska minoriteten i landet och tillåta nyhetssändningar på uzbekiska igen. Regeringen som saknar representanter för någon av landets etniska minoriteter har sedan april visat en oförmåga att beakta minoritetsproblemen i Kirgizistan.

Redan innan de etniska oroligheterna fanns det allvarliga invändningar mot hur folkomröstningen skulle genomföras. Regeringen har valt att baka ihop tre frågor till en och det är endast möjligt att säga ja eller nej till förslaget i sin helhet. De tre frågorna är antagandet av en ny konstitution som skall minska presidentens makt och införa parlamentarism i Kirgizistan, att godkänna att Roza Otunbajeva fortsätter att vara president i Kirgizistan till och med utgången av 2011 och att författningsdomstolen skall avskaffas. Speciellt allvarligt i ljuset av de senaste tio dagarnas händelser är att det en vecka innan omröstningen inte finns en officiell översättning av den nya konstitutionen till uzbekiska. Ytterligare en faktor riskerar att underminera folkomröstningens legitimitet. Det krävs nu bara att 30 % av landets knappt 3,2 miljoner röstberättigade deltar i valet för att förslaget skall antas.

Säkerhetsläget fortsätter att vara kritiskt och det är fortfarande oklart vilken kontroll regeringen har över polisen i södra Kirgizistan. Arresteringen och misshandeln av den uzbekiske förkämpen för mänskliga rättigheter Azimjan Askarov, som försökt dokumentera polisens och säkerhetsstyrkornas övergrepp, sänder en oroväckande signal liksom rapporterna att många uzbeker fortfarande är livrädda att lämna sina hem och söka hjälp. Att se till att den internationella hjälpen når fram till alla borde naturligtvis vara prioritet nummer ett, se GP. En annan potentiell fara för Kirgizistan är att landet saknar kapacitet att hantera en större protest i norra delen av landet eftersom alla resurser nu är koncentrerade i söder. Vissa forskare har också varnat för den instabilitet som kan skapas om återvändande flyktingar försöker sig på att hämnas, se VG.

Den provisoriska regeringen har de senaste dagarna skruvat upp retoriken och anklagat förre presidenten Kurmanbek Bakijev och hans son Maxim Bakijev som de främst ansvariga för att ligga bakom upploppen i södra delen av landet. Något som Kurmanbek Bakijev, som befinner sig i landsflykt i Vitryssland, och Maxim Bakijev som sökt politisk asyl i Storbritannien, båda bestämt avvisat. Det vore bättre om större resurser satsades på att dokumentera de övergrepp som bevisligen begåtts av kirgiziska poliser och säkerhetsstyrkor. Att förövare ställs inför rätta och straffas är helt avgörande för att en försoning skall kunna komma till stånd mellan kirgizer och uzbeker. Större energi borde också läggas på att övervaka och ersätta korrupta politiker och tjänstemän i söder och att säkerställa att nödhjälpen når fram även till uzbeker.

1 Comment

Johan Fresk, juni 20th 2010 | Tags: etnisk konflikt, folkomröstning, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Maxim Bakijev, Roza Otunbajeva, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kirgizistan – Vad gör den provisoriska regeringen?

Kirgizistans flagga

Kirgizistan har skakats av de värsta etniska konflikterna på 20 år och 400 000 medborgare, de flesta av dem etniska uzbeker, är på flykt undan våld och förföljelse. Vem som helst skulle anta att den provisoriska regeringens fulla uppmärksamhet skulle vara riktad mot krisområdet kring städerna Osj och Jalal-Abad i södra delen av landet. Det rapporteras att 70 % av de centrala delarna i Osj är eldhärjade eller på annat sätt skadade. En stor humanitär katatstrof är under uppsegling och internationella hjälporganisationer som FN och Röda korset arbetar för högtryck med att föra in hjälp till alla behövande. Rapporterna de senaste dagarna talar allt tydligare om att en etnisk rensning som främst drabbat den uzbekiska minoriteten ägt rum.

Vad sysselsätter sig då den provisoriska regeringen med? Det måste vara något viktigt eftersom det tagit en vecka efter att oroligheterna bröt ut innan någon av de ledande medlemmarna i regeringen har tagit sig tid att besöka Osj eller Jalal-Abad. Till slut har idag fredagen den 18 juni Roza Otunbajeva, den tillförordnade presidenten, besökt krisområdet, se DN och SvD. Kirgizerna i södra Kirgizistan må nästan vara ursäktade om de stöder den förre presidenten Kurmanbek Bakijev. I en intervju med den ryska tidningen Kommersant har hon också äntligen erkänt att antalet dödsoffer troligen överstiger 2 000 personer, se VG. Det hade varit viktigt om Roza Otunbajeva även besökt ödelagda uzbekiska områden under sin tid i Osj, vilket hon tyvärr valde att inte göra.

Ta bara den vice ordföranden i regeringen, Azimbek Beknazarov, som ägnade torsdagen åt att utlysa en presskonferens för att diskutera problem med semesterhem runt sjön Issyk-kul (Varma sjön) i nordöstra Kirgizistan som någon kazakisk affärsman har kommit över på olaglig väg. Beknazarov lyckades också i ett uttalande göra den märkliga kopplingen att om inte Storbritannien utlämnar Maxim Bakijev, son till förre presidenten, så skall Kirgizistan stänga den amerikanska flygbasen, Manas, utanför Bisjkek. Oaktat att dessa två frågor inte har med varandra att göra. Det vittnar också om en okunskap om hur rättssystemen fungerar i Väst.

Regeringen säger sig arbeta med att säkerställa att folkomröstningen om den nya konstitutionen kan hållas den 27 juni. Denna iver kan av demokratiska skäl allvarligt ifrågasättas när en stor del av landet nyligen haft undantagstillstånd och nästan 10 % av befolkningen befinner sig på flykt. Det hela blir än mer tveksamt och oroande när det visar sig att det fortfarande inte finns någon officiell översättning av förslaget till uzbekiska. En betydande minoritet som just utsatts för etnisk rensning får ännu ett slag i ansiktet. Det sänder också varningssignaler inför framtiden om minoriteternas rättigheter i Kirgizistan. Situationen blir än allvarligare när man tar i beaktande att de uzbekiska TV-stationerna varit stängda sedan lördagen den 12 juni på order av den provisoriska regeringen. Detta försvårade allvarligt möjligheterna att få ut information till uzbekerna i Kirgizistan under krisen.

Roza Otunbajeva, tillförordnad president i Kirgizistan

Det tog en vecka innan den provisoriska regeringen tog bladet från munnen och erkände de nya högre dödssiffrorna från södra Kirgizistan. Roza Otunbajeva har talat om en undersökning men ännu inte tillräckligt tydligt. Det måste stå helt klart att händelserna i söder skall undersökas och att ansvariga, såväl lokala makthavare som enskilda poliser, militärer och våldsverkare, oavsett nationalitet skall ställas inför rätta. Roza Otunbajeva har ett speciellt ansvar för att den kirgiziska nystarten inte hamnar fel från början. Att börja med att sopa en etnisk konflikt under mattan eller helt skylla den på utländska provokatörer och familjen Bakijev vore att omöjliggöra en försoning mellan kirgizer och uzbeker samt att sända en farlig signal inför framtiden. Det är bara att hoppas att den provisoriska regeringen får lite råg i ryggen de närmaste dagarna och börjar ta itu med de verkliga problemen i landet.

No Comments

Johan Fresk, juni 18th 2010 | Tags: Azimbek Beknazarov, etnisk konflikt, Jalal-Abad, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Osj, Roza Otunbajeva, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Kirgizistan – Att sopa upp spillrorna och gå vidare

Karta över Kirgizistan

Idag, onsdagen den 16 juni, är det nationell sorgedag i Kirgizistan till minne av offren för den etniska konflikten i landets södra delar. Situationen tycks ha lugnat sig i krisområdet och myndigheterna uttrycker förhoppningar om att det värsta nu är över. Antalet officiella dödsoffer ligger på 176 men allt fler bedömare är eniga om att detta är en grov underskattning av den verkliga siffran. Internationell hjälp börjar nå fram till krisområdet och FN, Röda korset och Röda halvmånen har folk på plats i Osj och Jalal-Abad för samordna hjälpinsatserna. Speciella insatser riktas också till de 250 000 flyktingarna inom och utom landet och flyg kommer att gå till staden Andijan (Andizjan) i Uzbekistan för att sända hjälp till de drygt hundratusen flyktingarna där, se DN, SvD och VG. Det internationella samfundet börjar nu vakna upp till möjligheten att det faktiskt är etnisk rensnings som pågått, se VG.

Rapporterna om den etniska rensningens verkliga omfattning och lokala organisation börjar nu komma fram allt mer, se DN. Den stora utmaningen för vilken ny kirgizisk administration som än kommer efter folkomröstning och parlamentsval blir att inte förtiga vad som verkligen har skett och att tillse att skyldiga kirgizer ställs inför rätta. Den korrupta och Bakijevtrogna lokala administrationen, polisen och inrikestrupperna i Osj och Jalal-Abad har nu incitament att sopa undan spåren, vilket måste förhindras. Någon form av internationell medverkan för att uzbekerna skall känna förtroende för resultaten av undersökningar är absolut nödvändig. På en mer positiv bog ökar den internationella aktiviteten i regionen och hjälpsändningar från FN:s barnfond (UNICEF) och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har nu nått fram till krisområdet, se VG.

Röda Korsets representant i Osj, Séverine Chappaz, som varit på plats under hela krisen, berättar att läget lugnat sig under de senaste 24 timmarna men fortfarande är spänt i Jalal-Abad. Organisationen har upptäckt flera improviserade platser där folk sökt hjälp och skydd och får successivt en bättre bild av läget. Personalen uppskattar också att antalet döda är betydligt högre än de 176 som hittills rapporterats. Hon berättade vidare att transporter med helikopter för sjuka, sårade och evakueringar kommit igång i Osj och att arbetet med att föra in hjälp nu intensifieras, se Röda korset.

På andra områden som har betydelse för att lösa av krisen på sikt rapporteras att Maxim Bakijev, den förre presidenten Kurmanbek Bakijevs son, har arresterats i London och begärts utlämnad till Kirgizistan. Maxim Bakijev anklagas för att ha försökt rekrytera legosoldater ibland annat Tadzjikistan för att utföra väpnade attacker och visa på den provisoriska regeringens oförmåga att styra landet. Det talas också om att fem attacker skulle ha utförts samtidigt för att situationen snabbt skulle urarta. Borgmästaren i Osj, Melis Myrzakmatov, tycks också har varit delaktig i oroligheterna och anklagas för att vara i förre presidenten Bakijevs sold, se DN. Dessa uppgifter är fortfarande obekräftade men kan ha stor betydelse för bearbetningen av konflikten. Om det kan fastslås att utländska och inhemska provokatörer startade och underhåll våldet borde det vara lättare att åstadkomma någon form av förtroende mellan kirgizer och uzbeker. Detta undantar naturligtvis inte de individer från ansvar som deltagit i mobbväldet och begått avskyvärda handlingar. Hur Kirgizistan hanterar det humanitära och juridiska efterspelet till krisen är avgörande för landets demokratiska framtid. Demokrati, minoritetsskydd och ekonomisk utveckling är alla nödvändiga komponenter i en lösning av den etniska konflikten.

Roza Otunbajeva, tillförordand president i Kirgizistan

Den tillförordnade presidenten, Roza Otunbajeva, har också meddelat att folkomröstningen om den nya konstitutionen kommer att hållas som planerat den 27 juni. Hur detta skall kunna ske under demokratiskt acceptabla former i södra Kirgizistan ter sig mycket svårt att förstå, men detta beslut har fått stöd av EU. Troligen menar man att det vore en seger för provokatörerna om omröstningen sköts upp, vilket har varit ett av deras mål. Regeringen har sedan tidigare beslutat att ett valdeltagande på 30 % skall räcka för att folkomröstningen skall anses vara giltig. Roza Otunbajeva meddelade också att Kirgizistan inte längre anser sig behöva fredsbevarande trupper utan kan sköta säkerheten med egna resurser. Ett långsamt och svårt arbete startar nu med att samla ihop spillrorna och börja bygga upp det gemensamma kirgizisk-uzbekiska huset på nytt. Omvärlden får inte glömma bort Kirgizistan för då har vi snart en ny stat i kris i området.

2 Comments

Johan Fresk, juni 16th 2010 | Tags: etnisk konflikt, Jalal-Abad, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Maxim Bakijev, Osj, Röda korset, Roza Otunbajeva, uzbeker, Uzbekistan
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Avgörande dag i södra Kirgizistan – Kontroll eller anarki i Osj och Jalal-Abad

Karta över Kirgizistan

Oron i södra Kirgizistan fortsätter för tredje dagen i rad. Den provisoriska regeringen i Bisjkek riskerar att tappa kontrollen över den etniska konflikten i södra Kirgizistan och söndagen den 13 juni blir avgörande för landets framtid. Enligt de senaste rapporterna från hälsoministeriet har sammanlagt minst 114 personer dödats i Osj och i grannstaden Jalal-Abad 50 km från Osj. Mer än 1400 personer har skadats i upploppen. Dessa siffror kan var kraftigt underskattade om de rapporter om etnisk rensning som nu börjar komma in visar sig vara sanna.

Det har under dagen kommit rapporter om systematiska etniska rensningar av uzbekiska kvarter och byar, samt även systematiskt dödande i Osj och Jalal-Abad samt omkringliggande mindre byar. Detta går inte att verifiera i dagsläget men är tyvärr ett mönster som känns igen från etniska konflikter i Bosnien och Kosovo. En tändande gnista kan utlösa en präriebrand. Humanitära organisationer i Kirgizistan har vädjat till FN:s generalsekreterare Ban att sända fredsbevarande trupper till området.

Röda korset har tidigare rapporterat om stora flyktingströmmar mot den uzbekiska gränsen när panikslagna uzbeker har flytt undan våldet. Nyhetsbyrån AKI press rapporterar nu att så många som 75 000 personer skall ha korsat gränsen in till Uzbekistan andra siffror talar om 30 000 eller så lågt som 6 000. Röda korset, EU och andra länder planerar humanitära insatser. Rysslands första flygplan med hjälp har nått Bisjkek. Ryssarna har också bidragit med en helikopter för att evakuera svårt skadade.

De svåraste oroligheterna tycks nu pågå i Jalal-Abad och Roza Otunbajeva, tillförordnad president, har på söndag eftermiddag infört undantagstillstånd i hela Jalal-Abad län och utegångsförbud mellan kl. 18:00 och 06:00 för att skydda invånarna, se VG. Det återstår att se om det kommer att åtlydas eller inte. Utegångsförbudet respekteras inte och under söndag kväll kommer rapporter om beväpnade män som fortsätter dra runt i staden och sticker hus i brand, plundrar och skjuter. Om detta är organiserat eller spontant mobbvälde är fortfarande oklart men det tycks vara styrt på något sätt i Jalal-Abad.

Situationen i Osj tycktess ha stabiliserats under natten till söndagen men viss skottlossning fortsatte. Våldet har tilltagit under söndag eftermiddag och uppges ha spridit sig till omkringliggande byar. Uzbekerna är värst drabbade och många försöker fly till Uzbekistan. Vittnen berättar att polisen står handfallen eller tittar bort. Läget vid den uzbekiska gränsen är oklart men alla verkar inte släppas igenom. Säkerhetsstyrkorna i Osj har tidigare under söndagen organiserat evakuering av 500 studenter till Batken län i väster och vissa matleveranser från omkringliggande områden till de hårt pressade säkerhetsstyrkorna har skett. Den humanitära situationen är mycket svår eftersom gas, el och vatten saknas i delar av Osj och för de minst 6000, vissa menar att talet är mycket högre, uzbekiska flyktingar, främst kvinnor och barn, som flyr undan våldet och försöker ta sig till Uzbekistan, se DN, Svd och VG. På söndag kväll beskrivs läget som lugnt i Osj och den provisoriska regeringen har börjat dela ut nödhjälp och planerar att distribuera 50 ton humanitär hjälp under måndagen den 14 juni.

Under söndagen spred sig oroligheterna till Jalal-Abad där en uppretad folkmassa på 2000 personer samlades vid hästkapplöpningsbanan. Myndigheterna försökte lugna ned situationen men lyckades inte. Obeväpnade gäng plundrade affärer och välte bilar enligt chefen för administrationen i Jalal-Abad län Maksatbek Jeenbekov. Samtidigt berättas om ryktesspridning och provokatörer som försökte skapa oro i staden. Myndigheterna i Jalal-Abad tycks efter händelserna i Osj inte ha blivit lika överraskade och arbetade aktivt för att lugna situationen och möten pågick för att organisera säkerheten i staden. Viss skottlossning hördes, se 24.kg. Skottlossning och plundring ökade under eftermiddagen liksom antalet offer.

Stora och växande grupper drog under söndag eftermiddag runt i staden och nådde fram till universitetet som stacks i brand. En en explosion skedde på Ormonovgatan berättade journalisten Sergej Kim. Staden Jalal-Abad (Dzjalal-Abad, även Jalalabad) är Kirgizistans tredje största stad med drygt 75 000 invånare. Uzbeker utgör cirka 65 % av befolkningen. Staden är känd för sina kurorter, sitt mineralvatten och för den järnväg som förbinder Jalal-Abad med Ferghanadalen i Uzbekistan. Liksom i övriga Kirgizistan har industrin drabbats hårt efter Sovjetunionens fall 1991 och har inte återhämtat sig efter självständigheten med hög arbetslöshet och dåliga framtidsutsikter för många unga som följd.

I Jalal-Abad, liksom i Osj och Batken, tog anhängare till den avsatte presidenten Kurmanbek Bakijev över offentliga byggnader den 13 maj. De kördes ut därifrån den 14 maj av lokala politiker och folklig ilska i alla tre städerna. I Jalal-Abad leddes motståndet mot anhängarna till Bakijev av den lokale uzbekiske ledaren Kadyrjan Batyrov. Batyrov har också anklagats för att vara iblandad i en incident då familjen Bakijevs hus i Tejin i närheten av Jalal-Abad brändes ner. Denna händelse, oavsett om den är sann eller ej, har speciellt retat upp de kirgizer som fortfarande stöder Bakijev i området. Myndigheternas ovilja att ta upp frågan ökade missnöjet bland kirgizerna.

Den 19 maj samlades en uppretad folkmassa på 5000 kirgizer, främst unga män, för att tåga mot universitetet i staden som leds av Batyrov och ta lagen i egna händer. Vid sammanstötningarna som följde dog två personer och över 70 skadades. Denna händelse inflammerar situationen ytterligare i Jalal-Abad och det är därför inte förvånande om vissa grupper är på väg mot universitetet. Det är enkelt för eventuella provokatörer att förvärra en redan svår situation genom ryktesspridning och att spela på frustrerade människors känslor av socialt utanförskap, politisk marginalisering för södra Kirgizistan och uzbekernas ekonomiska framgång.

Den provisoriska regeringen under Roza Otunbajeva har i enlighet med förordningen om partiell mobilisering och att kalla in arméreserver uppmanat alla under 50 år som berörs av beslutet att inställa sig till tjänstgöring före klockan 15.00 idag lokal tid. Dessa truppförstärkningar bör kunna nå området i söder under måndagen. Regeringen har samtidigt skapat ett säkerhetsråd för Kirgizistan där den tidigare översten i säkerhetstjänsten Alik Orozov har utsetts till sekreterare.

Utlandet reagerar med bestörtning på det som sker i Kirgizistan och erbjuder humanitär hjälp. Problemet vid en etnisk konflikt, som vi vet från händelserna i området 1990, är att förloppet är mycket snabbt och blodigt. Hoppet står nu till att regeringens mobilisering av reserver skall lyckas lugna situationen och att de som leder provokatörerna i området, politiska anhängare till Bakijev eller de kriminella nätverken involverade i narkotikahandel, skall inse faran av ett totalt kaos i området. Det land som har trupper som skulle kunna sändas in snabbt är Uzbekistan men av förklarliga skäl är kirgizerna ovilliga att be uzbekerna om hjälp. Uzbekistan har hittills bara gjort ett uttalande som uttrycker bestörtning över situationen. Den uzbekiska ledningen under Islam Karimov är livrädd för allt som skulle kunna skapa instabilitet i Uzbekistan och intar därför en avvaktande hållning trots att uzbeker mördas på andra sidan gränsen i Kirgizistan. Uzbekistan har också ett stort arbete med att ta emot flyktingar från Kirgizistan och har satt upp läger för de som inte har släktingar att bo hos.

För läget under fredagen, se här, för läget under lördagen, se här, samt en bakgrund till den etniska konflikten, se här.

3 Comments

Johan Fresk, juni 13th 2010 | Tags: Dzjalal-Abad, etnisk konflikt, Jalal-Abad, Jalalabad, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Osj, Roza Otunbajeva, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Oroligheterna i Osj fortsätter för andra dagen

Kirgizistans länsindelning 1. Bisjkek 9. Osj 6. Osj län 4. Jalal-Abad län 2. Batken län

De senaste uppgifterna från Osj på lördag kväll den 12 juni talar om fortsatta oroligheter som sprider sig i södra Kirgizistan. Upploppen i Osj pågår och myndigheterna har endast kontroll över centrala delar av Osj. Läget har enligt vissa uppgifter förbättrats sedan en tidigare polischef i Osj, Kursand Asanov, återinsats i tjänst och förstärkningar anlänt från Bisjkek, se Eurasianet. Den sammanlagda dödssiffran uppgår på lördag kväll till 77 personer och mer än 1000 har skadats i upploppen. Regeringen har i en förordning sent på lördagen beslutat mobilisera arméreserver och givit säkerhetsstyrkorna rätt att skjuta för att döda, se DN och VG. Detta efter att oroligheterna spritt sig och den provisoriska regeringen tvingats införa undantagstillstånd även i staden Jalal-Abad i Jalal-Abad län (nummer 4. på kartan), se VG. Sex personer skall nu ha dödats i sammanstötningar mellan kirgizer och uzbeker i Jalal-Abad. Stödet för den provisoriska regeringen är svagare i södra Kirgizistan där många kirgizer fortfarande stöder den avsatte president Bakijev medan uzbekerna stöder den nya regimen i Bisjkek.

Gäng av maskerade män drar runt i staden och plundrar butiker, hem och officiella byggnader. Det rapporteras att uzbeker är rädda att söka vård på sjukhusen av fruktan för hämnd från kirgizer. Det är omöjligt att bekräfta om detta är sant eller inte men det innebär sannolikt att antalet skadade är högre. Det visar också att upploppen nu lett till en etnisk konflikt. Från Osj rapporteras också om en begynnande matbrist i staden eftersom alla basarer och affärer är stängda. Gasen har stängts av och vissa områden saknar elektricitet. Röda korset och Human Rights Watch varnar nu för en humanitär katastrof i området. Uzbekerna brukar ha en ledande roll i handeln i staden men de flesta kan inte lämna sina hem och många uzbekiska butiker är nedbrända eller plundrade. Uzbekiska områden tycks ha drabbats värst av våldet och Aravangatan och Tjerjomusjki beskrivs av ögonvittnen som svårt eldhärjade samtidigt som nya delar av staden har plundrats och stuckits i brand, se 24.kg, GP, SDS och Reuters.

Myndigheterna i Osj har stora problem att kontrollera situationen och säkerhetsstyrkorna beskrivs som uttröttade eller ineffektiva. Det berättas om beväpnade kirgizer som är på väg in till staden och att säkerhetsstyrkorna försöker stoppa detta men misslyckas. Olika officiella talesmän medger att läget är svårt och oklart men att det pågår ett arbete att tala med uppretade grupper som drar omkring i staden. Den biträdande borgmästaren i Osj, Timur Kamtjubekov, har sagt att maskerade män åker runt i staden och skjuter på båda kirgizer och uzbeker för att öka den etniska konflikten, se RFE/RL. I huvudstaden Bisjkek har den provisoriska regeringen uppmanat pensionerade poliser och militärer och krigsveteraner från Afghanistan att anmäla sig som frivilliga för att hjälpa till i Osj. 300 frivilliga sändes till Osj under natten. Uzbeker har rånats och misshandlats även i Bisjkek där stämningen tidvis varit uppretad.

Oroligheterna i Osj har nu blivit så allvarliga att Roza Otunbajeva, tillförordnad president, skrivit till Ryssland för att be om hjälp. Kirgizistan vädjar om fredsbevarande trupper från Ryssland för att stabilisera läget i södra delen av landet eftersom Kirgizistan inte klarar av att hantera situationen, se DN och SvD. En talesman till president Dmitrij Medvedev har i ett uttalande avböjt och sagt att Ryssland i nuvarande läge inte kommer att sända fredsbevarande styrkor till Kirgizistan. Ryssland har dock lovat att omedelbart sända humanitär hjälp. Ryssland har en flygbas, Kant, i Kirgizistan men de fåtaliga trupperna där kommer inte ingripa. Den amerikanska flygbasen Manas som är en viktig knutpunkt för konflikten i Afghanistan ligger utanför huvudstaden Bisjkek och berörs inte av oroligheterna i Osj och Jalal-Abad.

Rosa Otunbajeva har idag i Bisjkek i ett uttalande till pressen beskyllt den störtade presidenten Kurmanbek Bakijevs bröder och andra anhängare för att ligga bakom oroligheterna i Osj. Hon avslöjade också att myndigheterna hade förhandsinformation om dessa planer på att destabilisera landet men att våldet bröt ut tidigare än beräknat. Matbristen har nu blivit ett problem i Osj och myndigheterna kommer att sända in hjälp lovade Otunbajeva. Röda korset och Röda halvmånen har under dagen lyckats leverera mat till olika sjukhus. Operationerna i södra Kirgizistan kommer att ledas av sändebudet Ismail Isakov i samarbete med kommendanterna för staden Osj och Osj län, se 24.kg.

Roza Otunbajeva, tillförordnad president och ledare för den provisoriska regeringen i Kirgizistan, har tidigare talat om krafter som vill destabilisera landet inför folkomröstningen om ny konstitution den 27 juni 2010 men har nu alltså anklagat Bakijevs bröder. Detta är dock ännu obekräftat. Södra Kirgizistan var förre president Bakijevs maktbas så fortfarande finns många lojala till honom kvar i området. Avgörande för utvecklingen blir hur säkerhetsstyrkorna och polisen ställer sig. Detta till trots måste myndigheterna nu snabbt få situationen under kontroll om inte svåra etniska motsättningar skall bli bestående mellan uzbeker och kirgizer. Tusentals människor främst kvinnor och barn rapporteras ha flytt till den uzbekiska gränsen för att söka skydd undan våldet i Osj. Uzbekistan stängde gränsen på lördagsmorgonen men öppnade den igen och släpper nu igenom folk en och en. Kina och Tadzjikistan har stängt sina gränser men gränsen till Kazakstan skall fortfarande vara öppen.

Vad som händer i övriga delar av södra Kirgizistan med en blandad befolkning är inte känt men det talas om en ökad oro i bland annat Jalal-Abad där två människor dödades och 74 skadades i mitten av maj vid etniska sammanstötningar. I Osj län (6. på kartan) med en befolkning på 1,3 miljoner uppgår uzbekernas andel av befolkningen till 30-40 % uppgifter om upp till 50 % förekommer, i Jalal-Abad län (4. på kartan) med en befolkning på 1 miljon är motsvarande siffra 25 % men uppgifter om 40 % uzbeker förekommer och i Batken län (2. på kartan) med en befolkning på 300 000 är andelen uzbeker 15 %. Att siffrorna från folkräkningarna underrapporterar andelen uzbeker är känt. Det finns en rädsla för att bli diskriminerad i offentliga sammanhang som uzbek. För fredagens händelser se tidigare inlägg, samt för en analys av den etniska situationen i Kirgizistan och de svåra upploppen 1990 se här.

2 Comments

Johan Fresk, juni 12th 2010 | Tags: etnisk konflikt, kirgizer, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, oroligheter, Osj, Roza Otunbajeva, upplopp, uzbeker
Posted in Centralasien, Kirgizistan

Etniska motsättningar nära ytan i Kirgizistan

Två veckor efter händelserna som fick president Kurmanbek Bakijev och hans närmaste på fall är det fortfarande oroligt på sina håll i Kirgizistan. Med tanke på svårigheten för den nya provisoriska regeringen att byta ut ledningen och samtidigt behålla kontroll över landets olika maktutövningsorgan är det kanske inte så förvånande. Men en oroande ingrediens i de senaste dagarnas händelser är att det handlar om motsättningar mellan olika etniska grupper.

Kirgizistan har under Bakijev offiellt blivit mer och mer ”kirgizifierat” med bland annat bestämmelser om att hälften av radio- och tv-utsändningar skall vara på kirgiziska och att språket i ökande grad skall användas i kommunikation med myndigheter (fortfarande är många inom administrationen mer vana att formulera sig på ryska). Men landet har stora minoriteter, främst runt 9% ryssar, som till stor del är urbaniserade, och 14,5% uzbeker. De bor framför allt i de södra delarna av landet, där de totalt utgör ungefär en fjärdedel av befolkningen och på flera ställen betydligt mer än så.

I utkanterna av huvudstaden Bisjkek har de senaste dagarna grupper av människor trakasserat invånarna, bränt ner hus och misshandlat ägarna. Uppenbarligen har man velat lägga beslag på odlingsbar mark i attraktiva lägen nära huvudstaden (se DN), men ett mönster är att våldet inte drabbar etniska kirgizer, utan andra inbyggare, som ryssar och de s k meschetiska turkarna. De är ett av de folkslag som dömdes till mangrann deportation av Stalin under andra världskriget och hamnade i Centralasien. De hade då bott länge i Mescheti i södra Georgien (nu provinsen Samtsche-Javacheti) där deras kultur under de ottomanska århundradena blandats med den georgiska. Idag bor ca 20-30.000 i Kirgizistan. Eurasianet intervjuar invånare som säger sig vilja flytta till Turkiet där de inte står ut genom sitt utseende på samma sätt som här.

Viljan att flytta är något som också i hög grad gäller etniska ryssar. Vid folkräkningen 1989 var 21,5% av befolkningen ryssar, men under 1990-talet valde många, framför allt yngre och välutbildade att utvandra till Ryssland. Ändå har Kirgizistan tack vare sin relativt liberala etniska lagstiftning – ryskan är officiellt språk enligt konstitutionen – och oftast problemfri samlevnad mellan folken inte drabbats av utvandring på samma sätt som mer repressiva Uzbekistan och inbördeskrigsdrabbade Tadzjikistan. Men händelserna i dagarna känns igen från revolutionen 2005, den som förde Bakijev till makten. Även då uppstod ett maktvakuum som utnyttjades av utblottade kirgizer, anförda av självpåtagna gängledare.

En viktig fråga är förstås om och i vilken utsträckning de här aktionerna tolereras eller till och med organiseras av makthavarna. Rykten spreds snart att plundrarna agerade på ”uppdrag”. Trots allt får man nog anta att den nya interimsregeringen och deras lokala motsvarigheter knappast har några planer på att utnyttja tillfället och låta den etniska balansen ändras. Roza Otunbajevas regering avvisade tanken på att svara med våld mot händelserna och klargjorde att man skulle reda ut marktvisten på juridisk väg. För dem som blivit av med sina hem och i hast tvingats flytta in hos släkt eller vänner vill man nog däremot just se polis och militär gripa in för att stävja våldet.

Det är också viktigt i det här läget att interimsregeringen visar att man har kommandot över våldsmonopolet och tydligt markerar att man inte vill ha eskalerad etnisk splittring. Bestraffas inte sådant här beteende kan förövarna lätt börja betrakta det som legitimt att ta saken i egna händer, så länge det inte drabbar kirgizer. I en atmosfär där stämningarna ligger och pyr under ytan och många är arbets- och i stort sett egendomslösa finns det en risk att förtroendet för Kirgizistan som multietnisk stat försvinner, särskilt som den etniska nationalismen har underblåsts under senare tid under Bakijev. Det skulle kunna vara en farlig utveckling.

Osj, Kirgizistans andra stad med stor uzbekisk befolkning

Vi förflyttar oss söderut. De södra delarna av landet har hela tiden delvis fungerat som en separat enhet, även rent fysiskt på grund av de svårframkomliga bergsmassiven. För att enas som nation behövs ännu ”mängder av dynamit att spränga tunnlar med” som Torgny Hinnemo uttryckte det i SvD. Det var härifrån i städerna Osj och Jalal-Abad (Zjalalabat) ”tulpanrevolutionen” hämtade mycket av sin kraft 2005 och det var här Bakijev senare hade sin maktbas.

Det medförde att det den här gången i stället var nästan tyst från de södra delarna medan oroligheterna, som kostade minst 84 människors liv, pågick i Bisjkek. När det stod klart att Bakijev blivit av med makten höll han sig själv kvar nära Jalal-Abad och den tillförordnade regeringen på halster i över en vecka innan han lämnade landet. Stämningen då i staden har beskrivits som avvaktande. Man ville inte bekänna färg förrän maktkampen var avgjord.

Men det verkar som om spänningen som skapades av hans närvaro också snabbt fick etniska undertoner. När några lokala ledare för de etniska uzbekerna skulle delta i en kurultai, ett offentligt rådslag, i Jalal-Abad 14 april och uttrycka sitt stöd för den nya regeringen, blev de ivägkörda under hot. Det är inte någon engångsföreteelse, utan enligt flera uzbeker del av en systematisk diskriminering i staden, där de utgör en tredjedel av befolkningen. Vissa bedömare menar att det är ett faktum att etniska minoriteter konsekvent utestängs från verkligt inflytande – ”monoetniskt styre i en multietnisk stat” som en anonym journalist i Osj uttryckte det (Eurasianet).

Kirgizer och uzbeker har minnen av de dramatiska händelserna nära Osj 1990, medan landet fortfarande var en del av Sovjetunionen. Protester från framför allt etniska kirgizer – också då grundade i markbrist och arbetslöshet – kom att vändas mot den uzbekiska befolkningen, som man bl a ansåg hade lagt beslag på handelsverksamheten i Ferganadalen runt Osj. Dessutom oroade sig det alltmer kirgizisknationella styret i Bisjkek för att uzbekerna skulle kunna bli femtekolonnare i allians med den växande nationalistiska Birlik(enhet)-rörelsen i grannlandet Uzbekistan. Resultatet blev en urladdning som till slut kunde stävjas av inrikestrupper, men där runt 300 människor miste livet och som sedan har legat som ett sår i relationen mellan folken.

Risken för eventuella nya oroligheter fick nu Uzbekistans ledare Islom Karimov, som håller sitt land i ett järngrepp, att stänga gränsen för att effekten inte skulle kunna spilla över. Internt förnekade man i stort sett att händelserna inträffat. I grannländerna är regimerna märkbart störda över händelserna i Kirgizistan. Stabilitet är högsta prioritet i både Uzbekistan och Tadzjikistan, som garant för den egna makten.

Men i Kirgizistan gäller det för den nya regeringen att snabbt få kontroll över säkerheten och inge trovärdighet hos landets samtliga invånare. En upplevd svaghet eller undfallenhet i att trygga hela befolkningens säkerhet kan lätt öppna upp för ”etniska entreprenörer”, som drar nytta av desperationen hos stora delar av befolkningen. Särskilt som förväntningarna på den ”färglösa revolutionen” mycket snart kan komma att förbytas i besvikelse.

3 Comments

Henrik Hallgren, april 21st 2010 | Tags: etnisk konflikt, Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, meschetiska turkar, Osj, Roza Otunbajeva, Uzbekistan
Posted in Kirgizistan

Ingen segerns dag…

Natten har lagt sig. Kirgizistan kan börja sammanfatta ett av sina mest händelserika dygn. Premiärminister Danijar Usenov har lämnat in sitt avsked, vilket autmatiskt innebär att hela ministären avgår. President Bakijev har flytt huvudstaden, men än så länge inte officiellt avsagt sig makten. Enligt oppositionen kan han ha landat i Osj i södra delen av landet, som under de två senaste dagarna varit nästan oroväckande tyst. Nationella Säkerhetstjänsten, arvtagare till KGB, har också tagits över av oppositionsledare. Det verkar som om Kirgizistan får sin andra lyckosamma revolution.

Men priset blir högt. Under ”tulpanrevolutionens” förlopp för fem år sedan omkom en handfull människor, enligt preliminära siffror har nu 47 personer mist livet bara i Bisjkek, bara under en dag. ”Ingen segerns dag”, som ferghana.ru skriver, ”dödade och svårt skadade människor, på stadens gator driver aggressiva, fulla folkhopar, plundrare som rånar butikerna”.

Oppositionen har utnämnt socialdemokraternas gruppledare i parlamentet och före detta utrikesministern Roza Otunbajeva att leda en tillförordnad regering (DN, SvD). Övriga arresterade oppositionella har släppts ur häktet och nyhetssidor, som varit blockerade i landet sedan i början av mars, är tillgängliga igen. Befolkningen som lidit under greppet över yttrande- och mötesfrihet, den ökade kontrollen av oliktänkande och det eskalerade hotet om våld, uppskruvat under Bakijevs senaste veckor, kan antagligen börja andas ut.

Men det finns anledning att befara att det snabba och okontrollerade förloppet har gjort att oppositionen, till stora delar desarmerad under de senaste dagarna, knappast har fått tid att förbereda ett regeringsalternativ och upprätta en plan för omstrukturering. Otunbajeva sade dock i en utsändning:

”Makten är nu i händerna på folkregeringen. Ansvariga personer har utsetts och är redan i färd med att återställa situationen till det normala.”

Hur mycket som blir vid det normala lär börja visa sig i gryningen.

No Comments

Henrik Hallgren, april 8th 2010 | Tags: Kirgizistan, Kurmanbek Bakijev, Roza Otunbajeva
Posted in Kirgizistan

Ett år sedan upploppen i södra Kirgizistan

No Comments

Kirgizistan röstar i avgörande val

Centralasiens första parlamentariska demokrati (?)

Många kandidater

Förtroende avgör

1 Comment

Ett splittrat Kirgizistan går till parlamentsval

1 Comment

Roza Otunbajeva svärs in som president i Kirgizistan

No Comments

Kirgizistan röstar om ny konstitution

No Comments

Barrikaderna rivs i Osj

No Comments

Kritisk vecka i Kirgizistan

1 Comment

Kirgizistan – Vad gör den provisoriska regeringen?

No Comments

Kirgizistan – Att sopa upp spillrorna och gå vidare

2 Comments

Avgörande dag i södra Kirgizistan – Kontroll eller anarki i Osj och Jalal-Abad

3 Comments

Oroligheterna i Osj fortsätter för andra dagen

2 Comments

Etniska motsättningar nära ytan i Kirgizistan

3 Comments

Ingen segerns dag…

No Comments

Senaste inlägg

Rubriker

Evenemangskalender

Kommande evenemang

Arkiv

Nordiska blogglänkar

Centralasiens första parlamentariska demokrati (?)

Många kandidater

Förtroende avgör

Senaste inlägg

Rubriker

Evenemangskalender

Kommande evenemang

Arkiv

Aktuella teman

Nordiska blogglänkar