Bagapsj återvaldes 2009 till president i svartahavsstaten Abchazien, som endast erkänns av Ryssland, Venezuela, Nicaragua och den mikronesiska ön Nauru. Resten av världen ser fortfarande landet som en del av Georgien, även efter det att georgiska trupper förlorade kontrollen över de sista delarna av Abchaziens territorium i och med augustikriget mot Ryssland 2008.

Bagapsj blev alltså den som fick äran av det ryska erkännandet av landet, men han kan också sägas vara en politiker med en kompromissinställning i viktiga frågor. Han studerade i Tbilisi i sin ungdom och var en av ledarna inom georgiska Komsomol, men han var verksam i Abchazien större delen av sitt liv, bland annat som direktör för ett energibolag, innan han ställde upp i presidentvalet 2004. I det valet utropades  hans motståndare Raul Chadzjimba först till segrare, men efter protester hölls ett omval, där Bagapsj blev president med Chadzjimba tillfälligt som vicepresident. Resultatet av valet var intressant, eftersom Moskva ganska öppet hade stött Chadzjimba. Bagapsj har också haft goda relationer till Moskva och president Medvedev  prisade i morse honom som en ”övertygad företrädare för vänskapen” mellan länderna. Något annat har heller inte varit ett alternativ, så länge abchazierna känt osäkerhet inför hotet från Georgien. Men han var också övertygad om Abchaziens rätt till oberoende och möjlighet att överleva som självständig stat.

Men nu när det hotet inte längre känns lika akut kommer meningsskiljaktigheter i dagen. Nyligen var det till och med tal om oenigheter om gränsdragningen mot Ryssland och bland annat har den ortodoxa kyrkan i Abchazien splittrats mellan anhängare till Moskvapatriarkatet och en i praktiken autonom kyrka (Moskvapatriarkatet erkänner hittills georgiska ortodoxa kyrkans jurisdiktion i Abchazien, även efter Moskvas politiska erkännande). Men de största problemen är ekonomiska. Abchazien har regler som säger att egendom inte får förvärvas av utlänningar (inklusive ryssar), något som gett upphov till missnöje i Ryssland och hämmat investeringar. Bagapsj har dock tillåtit kompromisser i frågan.

Abchazien blir inte mindre aktuellt för Ryssland när upptakten till vinter-OS i Sotji 2014 tar fart. Abchaziska gränsen ligger bara kilometer från Sotji och Ryssland försöker neutralisera alla problem med det av omvärlden icke erkända Abchazien till dess (Georgien däremot vill gärna se det omvända; bland annat röstade georgiska parlamentet för en vecka sedan enhälligt för att ”erkänna” ryska imperiets fördrivning av tjerkesserna på 1800-talet som folkmord). Att det finns konflikter i landet, inte minst mellan olika affärsintressen, bekräftas också av att nu tillförordnade presidenten Ankvab har utsatts för inte mindre än fyra attentatsförsök, det senaste i september i fjol, då hans hus besköts med granatgevär.

Enligt konstitutionen skall presidentval nu hållas inom tre månader. Till dess kommer Ankvab att agera som president och han är också en tänkbar presidentkandidat, anser Aleksej Vlasov vid Moskvauniversitetet. En annan lågoddsare är premiärminister Sergej Sjamba, tidigare abchazisk ”utrikesminister”. Sjamba har satsat på att upprätta goda relationer även med andra än Ryssland, t ex Turkiet och europeiska stater, men han anses som en stark anhängare av Abchaziens självständighet och mot kompromisser med Georgien. Bagapsj har, trots invändningar, varit en anhängare av de s k Genève-samtalen, där företrädare för Georgien och Abchazien samt internationella samfundet diskuterar bland annat säkerhetsfrågor. Med vilket engagemang den dialogen kommer att fortsätta blir en viktig värdemätare på inställningen hos nästa president.

Se också tidigare inlägg om Bagapsj och Abchazien i samband med senaste presidentvalet. Om Abchazien skrev också Torgny Hinnemo tidigare i år i SvD efter en resa dit.

Den lilla subtropiska svartahavsrepubliken, under sovjettiden ett populärt rekreationsområde, utropade ensidigt sin självständighet från Georgien 1992. Efter detta utbröt ett blodigt krig, som varade ungefär ett år och resulterade i att hundratusentals människor fördrevs från sina hem, de flesta etniska georgier, som sedan kom att utgöra en stor flyktingpopulation i Georgien. Sedan 1993 har abchaziska styrkor haft kontroll över hela den forna sovjetiska autonoma republiken förutom Övre Kodoridalen i öster, som hölls av georgier fram till Georgienkriget 2008.

Det var dock först efter fjolårets krig som Ryssland som första land erkände Abchaziens, och Sydossetiens, självständighet. Hittills har endast Nicaragua och Venezuela följt exemplet (den lilla stillahavsrepubliken Nauru annonserade också i helgen att man övertalats i utbyte mot ryskt bistånd).

Abchaziska republikens status gör att valet inte erkänns som legitimt i större delen av världen och de enda officiella valövervakarna på plats kom från Ryssland och Venezuela (Sverige som ordförande i EU betecknade idag valet som ogiltigt). En talesperson för Georgiens president Saakasjvili dömde redan tidigare ut valet som en ”omoralisk komedi”, där Kreml styr landet som ett ”ockuperat territorium”. Idag uttalade sig Temur Jakobasjvili, som sedan ifjol innehar posten som ”reintegrationsminister” – alltså en form av chefsförhandlare för regeringen gentemot Abchazien och Sydossetien – och sade att Moskva hade valt den ”bekvämaste” kandidaten, men att han trots allt hoppades att relationen med Bagapsj skulle bli någotsånär ”bekväm” även för Georgien.

För närvarande finns dock inte mycket dialog mellan de abchaziska och georgiska regeringarna förutom vad gäller praktiska saker som som gränsbevakning. Abchazien har slutgiltigt valt sida, formell självständighet som dock är helt avhängig Ryssland både vad gäller ekonomi – ca 90% av handeln är med Ryssland – och försvar av territoriet. Georgien har länge hävdat att ryssarna i själva verket aldrig lämnat den stora sovjetiska flygbasen Bombora nära Gudauta (Gwdowtha på abchaziska), men nu när Moskva och Suchumi (abchaz Suchum) har  bilaterala relationer blir den officiellt återupprättad. Det finns dessutom planer på en permanent bas i Kodoridalen samt en flottbas i Otjamtjire (Otjamtjyra), en ort som ligger nära stilleståndslinjen mot Georgien och varifrån ryska svartahavsflottan skulle kunna utöva kontroll också över georgiska farvatten. Järnvägen, flygplatserna och gränsposteringarna kontrolleras också av Ryssland.

Abchaziens starka beroende av Ryssland föranledde t ex Radio Free Europe att kalla presidentvalet ”ett val om ingenting” och klart är att ingen av kandidaterna förespråkade något annat än fortsatt fördjupade relationer med Ryssland – det vore politiskt självmord (och kanske värre än så). Det finns en betydande grupp etniska georgier som bor kvar eller har återvänt till Abchazien (kanske 45000, men etnisk fördelning har länge varit en av de stora tvistefrågorna och siffrorna är osäkra) – men av dessa har uppskattningsvis bara en fjärdedel abchaziskt pass och sålunda rätt att rösta. De många abchazier som de senaste åren erbjudits ryska pass har däremot inga problem – dubbelt medborgarskap tillåts endast med Ryssland.

Faktum är att frågan om georgiernas medborgarskap på senare tid varit en av de viktigaste inrikespolitiska tvistefrågorna, men inför presidentvalet var den försvunnen från debatten. Alltså finns för de flesta röstberättigade abchazier inte återförening med Georgien på agendan och valet verkar i mycket ha handlat om förtroende och stabilitet. Bagapsj har setts på valaffischerna tillsammans med premiärminister Putin, som idag gratulerade till segern.

Det finns dock klara tecken på att Rysslands stora inflytande och påverkan på Abchaziens självbestämmande kommer att få större betydelse i den abchaziska debatten framöver. Främste utmanare var Raul Chadzjimba, en annan veteran och f d KGB-officer, som mycket knappt förlorade förra presidentvalet mot Bagapsj. Chadzjimba stöddes då öppet av Moskva, vilket antogs ha setts som alltför stor rysk inblandning i landets affärer och kan ha bidragit till förlusten. Chadzjimba gick sedan med på att agera vicepresident under Bagapsj, men bröt med denne tidigare i år och blev oppositionens huvudkandidat. Enligt de officiella resultaten fick han dock bara 15% mot 59% för Bagapsj.

Oppositionen har protesterat över både valoegentligheter och kraftigt propagandaövertag för sittande presidenten under valkampanjen, men det är inte troligt att det kommer att utbryta några omfattande protester. För många abchazier är nog det viktigaste att slutligen försöka övertyga omvärlden om att Abchazien är en fungerande stat, även om det hittills inte är många andra än Ryssland som låter sig övertygas.