Bombdåd i Mohmand i Pakistan

Mohmand ligger i norra Fata i Pakistan på gränsen till Afghanistan. Det mörklila området på kartan.

Ett nytt bombdåd har inträffat i Pakistans laglösa stamområden (SvD), FATA (Federally Administered Tribal Areas), med förödande effekt. Denna gång var det orten Yakaghund (Ekkaghund) i Mohmand i norra FATA på huvudvägen mot Peshawar som drabbades med över 100 dödsoffer som följd, se DN, VG och SvD. En man på motorcykel tycks ha detonerat en mindre sprängladdning vid den biträdande politiske agentens kontor och denna följdes strax därefter av en mycket kraftigare bomb i Yakaghunds bazar. Det var denna andra sprängladdning som orsakade de flesta dödsoffren. Ett 70-tal butiksstånd och cirka 15 hus förstördes runt marknaden och räddningsarbetet försvårades av det saknades utrustning för att gräva fram offer som var begravda bland de rasade husen.

De lokala talibanernas talesman Ikramullah Mohmand har sagt att organisationen låg bakom dådet som var riktat mot en jirga (möte) som hölls av lokala ledare av Utman Khel-stammen. Dessa klarade sig dock oskadda. I Ambar tehsil (distrikt) där Yakaghund ligger har befolkningen bildat en lokal milis som ansvarar för ordningen i området och som lyckats driva ut talibanerna. Grundproblemet i hela FATA är avsaknaden av statliga institutioner och de möjligheter som det ger talibaner, al-Qaida och andra kriminella element att infiltrera den lokala maktstrukturen och ta över styret i olika delar av området.

Mohmand Agency bildades 1951 och har idag cirka 350 000 invånare som tillhör en mängd olika stammar däribland Mohmand, Safi och Utman Khel.  Huvudorten i området är Ghalanai. Mohmand är ett traditionellt jordbruksområde men i saknar tillräcklig konstbevattning för att jordbruket skall kunna utvecklas. Till skillnad från andra områden i FATA var delar av Mohmand förhållandevis liberala och även kvinnor kunde delta i jordbruksarbetet på fälten.

Under den USA-ledda invasionen av Afghanistan 2001 deltog krigare från Mohmand på talibanernas sida. En av dessa var Umar Khalid som senare blev ledaren för talibanerna i Mohmand. Den pakistanska armén började så sakteliga bekämpa talibanerna under 2003 och det leder till att talibaner och al-Qaida börjar sprida sig till fler platser i Pakistan. Umar (Omar) Khalid och de lokala talibanerna går 2007 med i det talibanska samarbetsnätverket Tehrik-e Taliban Pakistan (TTP (Pakistanska studentrörelsen) som då leddes av Baitullah Mehsud i Södra Waziristan.

På grund av den begränsade statsmakten lyckades talibanerna genom hot om våld få ett betydande inflytande i bland annat Mohmand och de lokala ledarna kände sig i maj 2008 tvingade att ingå ett fredsavtal med talibanerna och acceptera deras inflytande och att sharia skulle tillämpas mer strikt. När fredsavtalet kollapsade hösten 2008 inledde den pakistanska armén en första offensiv som pågick i cirka ett år med varierande intensitet och i september 2009 uppgavs 80 % av Mohmand ha rensats från talibaner. Endast gränsen mot Afghanistan kontrolleras fortfarande av talibanerna. Striderna har pågått även under 2010. Arméns offensiv gav upphov till en stor flyktingvåg och fortfarande finns tiotusentals flyktingar i Mohmand och i angränsande distrikt i Khyber Pakhtunkhwa (f. d. NWFP (North West Frontier Province). Talibanernas attack i Yakaghund kan tolkas som ett försök av de lokala talibanerna att störa det samarbete som nu sker mellan lokala ledare och statsmakt mot dem. Det är farligt att överbetona den samordning som TTP ibland sägs utöva över talibanernas aktivitet i Pakistan. Pakistans hantering av de olika talibangruppernas aktivitet i landet är helt avgörande för att kunna lösa konflikten i Afghanistan.

Pakistans armé fortsätter offensiven i Orakzai

Orakzai och FATA (blått) och KPK (NWFP) (grönt) i Pakistan

De Federalt administrerade stamområdena (FATA) i nordvästra Pakistan, se tidigare inlägg, är ett i många stycken laglöst land och uppehållsort för olika miltanta grupper såväl afghanska talibaner som internationella och pakistanska grupper. FATA är uppdelat i sju områden, bått på kartan, och gränsar till Afghanistan i väster och till den pakistanska provinsen Khyber Pakhtunkhwa (KPK) i öster. KPK bytte i april 2010 namn från det betydligt mer välkända NWFP (North West Frontier Province). Alla områden i FATA har i mer eller mindre hög grad blivit föremål för infiltration av talibanerna sedan 2001 och den pakistanska armén har fört strider med varierande intensitet sedan dess. Amerikanska drönare, obemannade luftfarkoster, skickas regelbundet in i FATA för att attackera talibanfästen. Norra Waziristan är det område som sett flest attacker från drönare under 2010. Anfallen med drönare är impopulära i Pakistan eftersom de kräver många civila offer och systematiskt kränker Pakistans luftrum.

Ett av de områden i FATA som sett speciellt intensiva strider de senaste månaderna är Orakzai. Orakzai är ungefär 1 540 kvadratkilometer stort och är till stora delar täckt av skog. Området har cirka 225 000 invånare. Det har inte gjorts någon folkräkning sedan 1998. Orakzai bildades hösten 1973 efter ett beslut av den dåvarande presidenten Fazal Ilahi Chaudhry. Orakzai delas upp i Övre Orakzai i väster och Nedre Orakzai i öster. Det är främst i Övre Orakzai som de nya striderna mellan den pakistanska armén och olika terroristgrupper pågått sedan i mars 2010. Befolkningen tillhör kulturellt stammen orakzai och de flesta tillhör den sunnitiska grenen av islam men det finns en liten shiitisk minoritet på knappt 10 %. Området styrs officiellt av en politisk agent utnämnd direkt av guvernören i KPK i Peshawar. Styrelseformen är ett arv från den brittiska tiden och är behäftad med stora demokratiska brister. Administrativt centrum är Ghaljo.

Under striderna hösten 2001 deltog tusentals krigare från Orakzai på talibanernas sida i Afghanistan och senare fick många talibaner en fristad i Orakzai. Området blev successivt ett centrum för samverkan mellan afghanska och pakistanska talibangrupper och de pakistanska talibanerna TTP (Tehrik-i-Taliban Pakistan (Pakistanska Talibanrörelsen) behärskade hösten 2007 största delen av Orakzai. Pakistans regering försökte först nå en förhandlingslösning med stamäldste för att bli av med TTP och dess allierade men det visade sig vara resultatlöst och talibanernas dominans i området fortsatte. I april 2009 intensifierades striderna när den pakistanska armén, under kraftigt tryck från USA, inledde en mer omfattande offensiv i området. Armén har därefter genomfört nya offensiver i Orakzai i december 2009 och mars 2010. Resultatet blev att civilbefolkningen drabbades hårt och så många som 130 000 människor drevs på flykt från sina hem, se rapport från Amnesty International.

Vid jämna mellanrum har armén förklarat att striderna har vunnits. Vid ett besök nyligen i området förklarade den pakistanske arméchefen Ashfaq Parvez Kayani att striderna i området var avslutade och han antydde att en offensiv i Norra Waziristan skulle vara på gång. I maj och juni 2010 har dock intensiva strider fortsatt i Orakzai och situationen tycks vara att armén kontrollerar Nedre Orakzai men att Övre Orakzai fortfarande behärskas av olika talibanska grupper. En förklaring till det hårda motståndet i Övre Orakzai tros vara att talibaner och andra terrorister bland annat uzbeker och militanta islamister med koppling till stormningen av Lal Masjid i juli 2007 har omgrupperat till Orakzai och Norra Waziristan efter arméns tidigare offensiver i Bajaur, Swat och Södra Waziristan. Sedan den nya offensiven inleddes i maj skall enligt uppgifter från armén mer än 1 200 talibaner och utländska terrorister ha blivit dödade. Dessa uppgifter är omöjliga att bekräfta.

FATA liksom området runt Quetta i Baluchistan är avgörande som basområden för talibanernas verksamhet i Afghanistan. USA har därför länge krävt en pakistansk offensiv för att driva ut talibanerna ur FATA. Pakistans olika regeringar och främst dess arméledning och underrättelsetjänst, ISI, har varit ovilliga. Det är först på senare år när området även blivit ett tillhåll för TTP och därmed en språngbräda för terrorattacker inne Pakistan som armén blivit mer aktiv i området. Den länge emotsedda offensiven i Norra Waziristan lär dock inte komma till stånd förrän operationerna i Orakzai är avslutade.

De senaste dagarnas Nato-förluster, se DN, samt den förestående offensiven av de internationella styrkorna (ISAF) i Kandaharprovinsen i sydöstra Afghanistan på gränsen till provinsen Baluchistan i Pakistan kommer på nytt att sätta fokus på de möjligheter till återhämtning och omgruppering de afghanska talibanerna har i delar av Baluchistan och FATA.