Är IMU-ledaren död den här gången?

Ledaren för Islamic Movement of Uzbekistan (se tidigare post) Tohir Yo‘ldoshev, (eller Yo‘ldosh, som han hetat på senare år efter att ha tagit bort den ryska namnändelsen)*, påstås nu återigen vara död. Tidigare rykten om hans död har visat sig betydligt överdrivna och ofta motbevisats genom videoframträdanden. Men igår bekräftade pakistanska säkerhetskällor uppgiften för nyhetsbyrån Reuters.

Uppgiften började spridas via Radio ozodlik, (den uzbekiskspråkiga avdelningen av Radio Liberty), som förra lördagen mottog ett anonymt SMS-meddelande. I måndags kontaktade den anonyme uppgiftslämnaren åter radiostationen och gav mer detaljerade uppgifter. Han påstod sig ha tillhört Yo‘ldoshs livvaktsstyrka och berättade att IMU-ledaren omkommit efter en raketattack från ett obemannat amerikanskt flygplan i den pakistanska västprovinsen Waziristan den 27e augusti.

Tohir Yo‘ldosh bildade, tillsammans med vapenbrodern Juma Namangani ungdomsrörelsen Adolat, ”rättvisa” i den uzbekiska Fergana-regionen i början av 1990-talet. Adolat fungerade från början som en sorts medborgargarde. Inspirerade av radikala islamistiska idéer fick gruppen snart mer långtgående ambitioner och krävde att Uzbekistan skulle omvandlas till en islamisk stat. Karimov-regimen visade sig dock stabilare än Adolat hade räknat med, och Yo‘ldosh och Namangani flydde till Tadzjikistan där de under några år kämpade i inbördeskriget. I slutet av 1990-talet tycks de ha återvänt till Uzbekistan under en period och bildat Islamic Movement of Uzbekistan (IMU). Gruppen kopplades samman med en serie bombningar i Tasjkent 1999, men därefter förflyttade man sig åter ut ur landet – denna gång till det talibanstyrda Afghanistan.

Juma Namangani dödades redan tidigt under de USA-ledda attackerna i Afghanistan 2001, och IMU ansågs länge vara svårt decimerade. Under senare tid har gruppen åter varit i ropet. Videoinspelningar med Tohir Yo‘ldosh har spritts där han hotar med jihad i Pakistan. IMU har enligt uppgift byggt upp en styrka av ca 5000 gerillakämpar som har sitt högkvarter i Waziristan nära den afghanska gränsen. IMU anses vara nära kopplade till både Talibanerna och al-Qaida och Yo‘ldosh har ibland betecknats som ”en av al-Qaidas högsta ledare”, men exakt vad det innebär preciseras sällan. Att en grupp har ”kopplingar till al-Qaida” har närmast blivit ett vanemässigt uttryck när man talar om militanta islamister, och med den allmänna förvirring som råder kring vad al-Qaida egentligen är kan det vara klokt att undvika sådana formuleringar.

Vad Yo‘ldoshs död innebär för IMU och för militanta islamistiska upprorsrörelser i Centralasien i allmänhet kan man bara spekulera i. Strategin med raketattacker mot utvalda motståndsledare har hittills mest lett till oskyldiga offer, vilket i sin tur har inneburit ett starkare stöd för de militanta grupperna.

*Tohir Yo‘ldoshev/Yo‘ldosh är den uzbekiska stavningen av namnet (med och utan rysk ändelse). I internationella media ser man vanligen den rent ryska formen som i transkribering stavas Yuldashev/Yuldash och förnamnet Tahir istället för Tohir.

Minskat barnarbete i bomullsskörden

Börjar Uzbekistan ge vika för internationella påtryckningar angående barnarbetet i bomullsskörden? Under senare år har tvångsinkallningen av skolelever till den årliga bomullsskörden fått en del internationell uppmärksamhet. Ännu har systemet inte avskaffats, men nu rapporteras att den lokala administrationen i Fergana-provinsen har bestämt sig för att klara sig utan barnarbete i år.

Allt fler europeiska och amerikanska klädtillverkare bojkottar uzbekisk bomull, vilket sätter hård press på Uzbekistan, vars ekonomi är starkt beroende av bomullsexport. Förra året skrev president Islom Karimov under ILO:s konvention 138 mot barnarbete, och den inhemska lagstiftningen har anpassats till konventionens krav på 15 år som minimiålder för arbete. Trots det fortsätter barnarbetet även i år. I Surxondaryo-provinsen i södra delen av landet har omkring 90000 skolelever i årskurs 7, 8 och 9 skickats ut på fälten, och när som helst kan det bli de yngre elevernas tur, enligt uppgifter till Fergana.ru.

Det kan dock vara förändring på gång. Den 22/9 rapporterade Harakat.net, en nyhetssajt med koppling till det oppositionella partiet Birlik, att Fergana-provinsens regionala styre beslutat att inte använda skolelever i årets bomullsskörd utan låta undervisningen fortgå.

Det tycks fortfarande oklart om detta var ett lokalt beslut eller ett direktiv från regeringen. Kan det vara så att barnarbetet är på väg att successivt avskaffas? Utan tvångsarbete kan det bli svårt att hålla uppe lönsamheten i en produktion som kräver alltmer resurser i form av vatten och gödningsmedel till de utarmade jordarna, vilket är den främsta orsaken till Aralsjöns uttorkning. Men kanske har regeringen inte heller råd att fortsätta göra sig impopulär hos den uppväxande generationen.

Uzbekiska gerillakämpar – ett hot mot Karimov-regimen?

Vad ska man tro om den senaste tidens våldsamma incidenter i Ferganadalen? Området, som delas mellan Uzbekistan, Kirgizistan och Tadzjikistan, har länge varit känt för islamistisk aktivism. Efter massakern i Andizjan 2005, när den uzbekiska armén sköt ihjäl ett sort antal demonstranter (troligen flera hundra, men inga säkra siffror har hittills fastställts) var området i flera år besparat från allvarliga våldsamheter. Under året har det dock inträffat både självmordsbombningar och skottlossning mellan polis och vad som antas vara islamistiska aktivister.

Våldet är inte heller begränsat till Ferganadalen. I augusti inträffade en skottlossning i huvudstaden Tasjkent där både poliser och civila dödades. Enligt uzbekiska myndigheter var det en konfrontation med terrorister från Uzbekistans islamiska rörelse, internationellt känd under namnet Islamic Movement of Uzbekistan (IMU) Det bör dock påpekas att uppgifter från de uzbekiska myndigheterna i allmänhet ska tas med en rejäl skopa salt.

IMU:s ledarskikt sökte sig redan i början av 1990-talet till Afghanistan för att kämpa sida vid sida med talibanerna och gruppen antogs länge vara mer eller mindre utraderad av de amerikanska krigsinsatserna där. Men på senare tid har namnet IMU dykt upp allt oftare i samband med våldsamheter även i Afghanistan. På den amerikanska Registan-bloggen, som är inriktad på Centralasien, förekom uppgifter i början av sommaren om att IMU skulle ligga bakom en motståndsvåg i den nordliga Jawzjan-provinsen, med en stor uzbekisktalande befolkningsgrupp.

Det har spekulerats i att oroligheterna också i Ferganadalen kan tillskrivas gerillakämpar med ursprung i de forna sovjetrepublikerna i Centralasien som börjat återvända hem p. g. a. den offensiv Pakistans armé inledde i våras i de så kallade stamterritorierna nära gränsen till Afghanistan. Den pakistanska tidningen Daily Times rapporterade den 13/9 att mer än 5000 uzbekiska gerillakämpar, medlemmar i IMU, gömmer sig på den pakistanska sidan i Waziristan. Tidigare har det oftast talats om några hundra.

Den centralasiatiska nyhetssajten Fergana.ru följde upp dessa uppgifter med en artikel den 18/9 och en intervju med den pakistanske senatsledamoten Muhammad IbrahimKhan. Han säger där att Uzbekerna från IMU utgör den största av de utländska gerillagrupper som är verksamma i Pakistans stamterritorier. Han påstår sig också ha bevis för att medlemmar i organisationen frekvent rör sig fram och tillbaka mellan Pakistan och Uzbekistan, och då utger sig för att vara affärsmän.

När IMU bildades i början av 1990-talet i den uzbekiska delen av Ferganadalen fungerade den från början som en sorts medborgargarde bestående av ungdomar som inspirerats av radikala islamistiska idéer. Snart började de ställa krav på regeringen med målet att göra Uzbekistan till en islamisk stat. Men även om en del av medlemmarna hade militära erfarenheter från Sovjetunionens krig i Afghanistan på 1980-talet – och därefter så att säga bytt sida – så var IMU på den tiden knappast en välorganiserad militär styrka som på allvar kunde hota den uzbekiska staten. Nu, efter år av krig i Afghanistan och de pakistanska gränsterritorierna, ser de ut att ha formats till en regelrätt gerillastyrka.

Om IMU från början främst riktade sig mot den uzbekiska staten tycks målet nu vara ett centralasiatiskt kalifat som inte erkänner nuvarande nationsgränser. Men hur realistiskt är det då att man faktiskt kan hota de centralasiatiska staterna? Karimov-regimen tycks sitta säkrare än någonsin, men den är samtidigt extremt paranoid. Risken är stor att de värsta våldsamheterna kommer i form av regimens motattacker. Vanliga fromma muslimer i Ferganadalen utsätts redan för extrema förföljelser. Den mest påtagliga risken efter den senaste tidens händelser är att dessa förföljelser förvärras ytterligare.