Som väntat beslöt EU:s utrikesministrar igår att upphäva vapenembargot mot Uzbekistan (se tidigare inlägg), den sista av de sanktioner som infördes efter Andizjan-massakern 2005 då ett stort antal demonstranter dödades av säkerhetsstyrkor. (Den officiella dödssiffran är 187, men det verkliga antalet är troligen betydligt högre.)
Beslutet möter hård kritik från människorättsorganisationer, som anser att EU:s trovärdighet skadas om man släpper sanktionerna utan att de ursprungliga kraven har mötts. Amnesty International skrev redan i våras, i samband med 4-årsminnet av Andizjan-massakern ett öppet brev där man  uppmanade EU att inte släppa kravet på en oberoende internationell utredning om händelserna, vilket ingick i EU:s ursprungliga sanktionsbeslut.
Någon sådan utredning har ännu inte kunnat genomföras. Istället motiveras gårdagens beslut med att det skett vissa framsteg på människorättsområdet, såsom avskaffandet av dödstraffet och frisläppandet av ett antal politiska fångar. Det finns dock fortfarande ett stort antal politiska och religiösa fångar kvar i uzbekiska fängelser. Upphävandet av sanktionerna ska framförallt ses som en uppmuntran till vidare framsteg för mänskliga rättigheter.
Troligen är det dock handelsintressen och strategiska överväganden som vägt tyngst för gårdagens beslut. Uzbekistan ses som en potentiellt viktig framtida handelspartner, främst på energiområdet. Att landet på senare tid visat större beredvillighet att upplåta sitt territorium för militärtransporter till amerikanska och europeiska insatser i Afghanistan har säkert också bidragit till att EU kommit att betrakta Uzbekistan som en viktig strategisk partner.
