Redan den 16 november rapporterade Middle East Media Research Institute (MEMRI) om en videoinspelning som tycks visa Yo‘ldosh vid liv. (Tyvärr går det inte att se hela artikeln utan att vara prenumerant på MEMRI:s publikation The Jihad and Terrorism Threat Monitor, men här är en länk för den som vill se en kort sammanfattning och/eller registrera sig som prenumerant.) Igår rapporterade BBC:s uzbekiska gren att ett ljudband börjat spridas som sägs återge ett tal av Yo‘ldosh inför någon sorts församling, där han kommenterar aktuella händelser i världen. (Även Fergana.ru tar upp nyheten idag.) Talet tycks ha hållits i samband med eller inför den muslimska offerhögtiden qurban, som i år inträffade den 27 november.

Det är ännu inte helt klarlagt att det faktiskt är Yo‘ldosh som förekommer i de båda inspelningarna, men de förefaller trovärdiga. Jag har tidigare spekulerat om varför sådana här rykten sprids, om de nu inte är sanna. Yo‘ldosh är ju inte den ende ledare för väpnade motståndsgrupper i Afghanistan och Pakistan som förklarats död upprepade gånger. Frågan är alltså i vems intresse det ligger att sprida sådana uppgifter. IMU skulle kunna vinna på att deras ledare framstår som en gäckande fantom som ständigt lurar döden och ockupationsstyrkorna. Artister säljer ju som bekant fler skivor när de nyligen dött. Det skulle också kunna ligga i USA:s och dess allierades intresse att visa konkreta resultat i ”kriget mot terrorismen”. Det kan också röra sig om rykten som sprids utan särskilt syfte och fångas upp av media som vill vara först, men inte alltid är så noga med med källkritiken.

Hur som helst säger denna osäkerhet och dessa ständiga rykten något om vilket osäkert läge USA och ISAF-styrkorna befinner sig i. Det är inte bara om motståndsledarna det råder stor osäkerhet, utan också om själva de väpnade grupperingarna, hur starka de är och vilka allianser de ingår i. På sistone har också oron ökat för att kriget ska spridas norrut till framförallt Tadzjikistan och Uzbekistan. Sommarens våldsamheter i den uzbekiska delen av Ferganadalen har, till exempel, av vissa bedömare kopplats till uzbekiska gerillakämpar som drivits ut ur den pakistanska Swatdalen genom den pakistanska arméns offensiv i våras. Men för ett par veckor sedan talade jag med en analytiker från EUCAM-projectet (EU-Central Asia Monitoring), Nicolas De Pedro, som gjort intervjuer i Ferganadalen strax efter händelserna. Enligt honom trodde de flesta på plats snarare att det rörde sig om rent kriminella grupper som sysslade med narkotikasmuggling och liknande. För att komplicera saken ytterligare kan dock gränsen mellan väpnat motstånd, terrorism och narkotikasmuggling vara ganska flytande. Inte minst IMU har ofta kopplats till narkotikasmuggling längs rutterna från norra Afghanistan.

På tisdag väntas president Barack Obama presentera sin nya Afghanistanstrategi. Enligt förhandstips från amerikanska armékällor blir det troligen en förstärkning på ca 30-35000 soldater, alltså något färre än de 40000 som general Stanley McChrystal efterfrågat. Mer intressant än antalet soldater är dock vad dessa ska ägna sig åt. Taktiken att döda enskilda motståndsledare med raketattacker har hittills inte gjort så mycket för att stävja det ökande våldet.

*En vanligare – men mindre korrekt – stavning av namnet är är Tahir Yuldash(ev). Se även fotnoten till mitt första inlägg om IMU-ledaren.

Nu dementeras åter uppgiften om Yo‘ldoshs död i ett e-postmeddelande till Radio ozodlik från en talesman för IMU. Meddelandet ska också ha innehållit ett nytaget foto och en ljudinspelning som sägs återge Yo‘ldoshs tal på ett möte med organisationens beslutsförsamling. Enligt talesmannen är IMU starkare än någonsin och kämpar nu på två fronter – i Pakistan och i Afghanistan. Vidare är det ”under ledarens värdighet” att ägna sig åt att motbevisa de rykten som sprids. Snart utlovas dock nya framträdanden där Yo‘ldosh kommer att uttala sig om viktigare frågor.

Har Tohir Yo‘ldosh alltså lurat döden återigen? Det blir intressant att se om det dyker upp några nya videoinspelningar. Om det visar sig att ryktet om hans död var falskt också denna gång kan man verkligen börja fråga sig vem det är som sprider dessa rykten – och varför? Är det så att ”kriget mot terrorismen” behöver dessa symboliska segrar för att hålla modet uppe hos soldaterna? Eller är det IMU själva som vill skapa en bild av sin ledare som en gäckande fantom och därigenom stärka sitt eget ”varumärke”?